Utfrågningen av den sparkade FBI-chefen kommer knappast att göra världen mycket klokare när det gäller Rysslands inblandning i det amerikanska valet. Men även Trump gör bäst i att se upp för den »djupa staten«.
Väljarnas fokus har skiftat från Brexit till välfärd. Den politiska spelplanen har i grunden förändrats. Theresa May lär inse att man inte vinner val på gamla meriter och att opinionen snabbt kan vända.
En vänster som drömmer om en demokrati bortom nationalstaten behöver ett EU som sätter konflikten mellan kapitalets makt och människans vanmakt i centrum.
Om vi de hundra senaste åren har kämpat för att kvinnor ska få ta plats i utbildningsväsendet, på arbetsmarknaden och i det offentliga är det nu dags att slå ett slag för männen.
Publiken är fulltalig och förväntansfull. På scenen ska »ett svenskt ödesdrama« om kollektivavtalets vara eller inte vara spelas upp. Men plötsligt vill en av huvudaktörerna inte längre vara med.
Det finns anledningar att känna hopp, trots president Trumps besked om att USA lämnar Parisavtalet.
SCB:s väljarundersökning och SD:s besked i söndags gör det tydligt att det inte finns någon allians att räkna med. Låt oss hoppas att det leder till mindre taktiksnack i politiken, och mer fokus på vad partierna vill i sakfrågor.
Från att Sannfinländarna fick plats i en borgerlig regering har stödet för dem nästan halverats. Istället visar socialdemokratin att de lyckats vända sitt stora ras i opinionen.
De stora skillnaderna mellan utrikesföddas och inrikesföddas betyg är både häpnadsväckande och fullkomligt självklara.
En gemensam EU-plattform för att minska USA:s inflytande löser inte problemet med Trump i dag. Men det kan så småningom leda till en nödvändig ny maktordning.
ledare Kvinnor i politiken har fortfarande mycket att lära av Birgitta Dahl och hennes strategi för hur segrar kan vinnas.
»Fundisar« eller »realos«, principfasthet eller pragmatism? Miljöpartiets identitetskris kommer att dominera den stundande kongressen. Men i praktiken har partiet blivit mycket pragmatiskt.
Att lära sig var 700 gymnasieskolor ligger är nördigt värre. Men mitt avdankade partytrick visar också hur klassbakgrunden styr våra val.
När män skjuter män handlar det om att återställa heder och respekt med vedergällning via våld, men också om ett ständigt försummat klassperspektiv.
Att ge människor en jämlik start i livet är ett modest mål, som borde kunna få gehör över en bredare politisk skala. Så var är partiernas förslag, när ojämlikheten i Sverige fortsätter att öka?
