Folkvalda i knä på skattesmitarna
Varför så få politiska konsekvenser av ett journalistiskt kraftprov som Panamaavslöjandet?
Varför så få politiska konsekvenser av ett journalistiskt kraftprov som Panamaavslöjandet?
Den politiska debatten är ibland en smula endimensionell. Det stora temat just nu är att regeringen är i kris. Detta kan väl bara sluta med en valförlust för Stefan Löfven 2018. Eller?
Jan Björklund har på två dagar luftat två förslag som inte kan ses som något annat än ett desperat försök att vinna allianstävlingen »Vem kan ställa sig närmast SD, utan att röra vid dem?«.
De svenska facken behöver lära av amerikanerna.
Förslag om medborgarlön är inte rätt väg att gå. Men kritiken mot arbetssamhället rymmer en uppmaning att rekonstruera välfärdssystemet.
Anställ dig själv. Var din egen chef. Bli en entreprenör.
Svensk skola behöver inte jipporeformer som läslov. För att lyfta elevernas läsning behövs istället en bibliotekspolitik värd namnet!
Vem tjänar på att ensamkommande nyanlända kopplas till kriminalitet, Tove Lifvendahl?
Det är ingen överraskning att TTIP-förhandlingarna verkar ha gått i stå. Den ohämmade globaliseringen har nått vägs ände.
Vi behöver fler bostäder och färre sinnrikt snickrade finansiella derivat.
Höjt bostadsbyggande är mycket bättre integrationspolitik än meningslös fixering vid »svenska värderingar«.
Nu har politikerna fått sitt andrum. Det borde ge dem mod att riva upp de värsta delarna av den tillfälliga lagen.
Dilma Rousseff är avsatt och ersätts av en politiker som faktiskt anklagas för mutor. Var detta slutar är inte alldeles lätt att sia om.
Det duger inte att bolla runt med ansvarsfrågan - Migrationsverket måste lägga resurser på att rätt åldersbedömning görs från start.
Varför vill ett parti som längtar efter 1950-talet, ha mer marknadsliberalism?