Borgerlighetens kris allt tydligare
De borgerliga partierna överger det politiska mittfältet. Det är synnerligen goda nyheter för Stefan Löfven.
De borgerliga partierna överger det politiska mittfältet. Det är synnerligen goda nyheter för Stefan Löfven.
Moderaternas budget är som en promenad längs minnenas aveny för nostalgiska alliansvänner. Men politiken passar inte längre verkligheten.
I ett kultursvagt samhälle – fattigt på folkbildning – växer frustrationen och det demokratiska underskottet. Det riskerar bli en farlig spiral.
Vi har en extrem flyktingsituation. Trots detta är Löfvens vädjan till näringslivets moral sannolikt bortkastade ord.
Krismedvetenheten verkar ligga latent i ledande politikers minne. Men tiden är inne för en ny ekonomisk doktrin.
Om konservatismen går segrande ur idéstriden i Europa innebär det slutet för vårt öppna samhälle.
Alla tjänar på att kloka överenskommelser blir resultatet av lex Laval-striden.
Labours nya partiledare hyllar aktivism och sociala medier, som en annan Barack Obama.
Ingenting säger att morgondagens gemenskaper behöver ett nationellt väsen för att utöva makt.
När var tredje arbetslös är kodad som funktionsnedsatt har något gått rejält fel med vår arbetsmarknadspolitik.
Helgens Centerstämma bekräftar att det vi trodde var Centern inte längre finns. Vad vi har att hantera är några som bär Centerpartiets namn.
Det går inte att frigöra sig från känslan av att pressens hysteriska reaktion på budgetsläppet markerar något nytt.
Fördelningsnyckeln är en början till lösning på EU:s ansvarskris. Men den är långtifrån en lösning på flyktingkrisen.
När flyktingarna kom möttes de av en våg av solidaritet. Men var fanns stadens politiker? Kontrasten mot andra huvudstäder är slående.
Socialdemokraternas uppgift med budgeten borde vara att göra alliansen vansinnig – på riktigt.