Budgetarna bygger på glädjekalkyler av tillväxten, precis som Riksbankens höga ränta gjorde. Domen mot politikerna kan bli lika hård som den mot Riksbanken och omvändelsen lika snöplig.
För 25 år sedan föll Berlinmuren. Det är hög tid att inse att den mänskliga kostnaden för att ha Europas murar kvar är outhärdligt hög.
Löfvens politiska smekmånad uteblev och det parlamentariska läget hade kunnat vara bättre. Det har noga besett knakat betänkligt i regeringsarbetets fogar.
Att plussa på några miljoner till flyktingmottagandet kan befria Kinberg Batra från SD-beroendet. Men vad säger då de kommunalråd som ska välja henne till partiordförande?
Det är kanske bättre att samhället möjliggör levande, spontan och kritisk kultur snarare än beställer pallvis med nytryck av Macbeth?
Även om republikanernas högerflygel vinner senaten i dag, så förlorar de den igen om två år. Men reformer måste till för att demokraterna inte ska slarva bort vänstersvängen.
Med Jimmie Åkesson borta från den politiska arenan ökar risken att SD fäller regeringen.
Storbritannien är ett avskräckande exempel på vad som händer när samhället vänder stora delar av befolkningen ryggen.
Det svåra är inte att vinna val. Den riktigt komplicerade är att förlora val och hantera förlusten så att man kan vinna nästa val.
Näringsministern väljer företagen framför demokratin - i hemlighet.
Den nya budgeten ger en bitter eftersmak när ännu mer biståndspengar ska användas till flyktingmottagande.
De senaste två åren har medfört den revolutionära islamismens genombrott. Nu behövs en global strategi för att bemöta den.
Stresstestet av EU:s banker är nedslående. Om en ny kris slår mot Europa kommer räddningen vara långt bort.
Tvättäkta konservativa är ovanliga i den svenska kulturdebatten. Nu vädrar de morgonluft.
Eran med en blind övertro på skattesänkningar är över. Låt budgeten bli inledningen på ett större jämlikhetsprojekt.
