I dag är det dags att välja framtid. 442 000 förstagångsväljare ska använda sin rösträtt, en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Jag hoppas de använder sin makt, med både förnuft och känsla.
Supervalåret 2014 är nästan över. Det finns en del att minnas och annat som borde glömmas. Fast först och främst: Kom ihåg att rösta.
När jag hör Lvivborna tala får jag en tung känsla av att stå inför ett svenskt vägskäl. Krisen i Ukraina är vår viktigaste – och mest underskattade – valfråga.
Anders Borg mår alldeles utmärkt av att den ekonomiska politiken har avpolitiserats. S måste bryta detta.
Provanställda har ingen trygghet alls. Med förslaget vill allianspartierna försämra anställningstryggheten ytterligare. På söndag finns möjlighet att rösta bort det skitlivet.
Den kraftigt ökande ojämlikheten inom länder är just nu det hetaste ämnet bland ekonomerna. Men i valrörelsen är det tyst – på ytan.
Förra veckan dog en kvinna efter att ha fött sitt första barn. Hon kan vara ett av flera offer på marknadsideologins altare.
Mätningen där Fi når spärren slog ner som en bomb. Om det var en enstaka festraket eller blir Fi-feber återstår att se....
FOI:s strypta anslag har gjort organisationen till en butik i en tid då det mer än någonsin krävs samling kring demokratins försvar.
Almega gör mer än en logisk tankevurpa när de menar att V:s politik riskerar utradera stora delar av svensk ekonomi. Det är de nya välfärdsoligarkerna som hotar demokratin.
Socialdemokraterna för en befriande retorik om unga, men riskerar en hård dom om de inte kan uppfylla sina stora skolsatsningar.
Regeringen Seinfeld – tre män och en kvinna som snackar om ingenting – har presenterat ett valmanifest.
Avspärrningarna av Stockholms innerstad i lördags under nazisternas demonstration kändes som ett hån mot demokratin.
Diskussionen som fällde en regering i Frankrike saknas helt i den svenska valdebatten.
Vem diskuterar antirasism och kosmopolitik, med bredare utsiktspunkt än statsbudgeten, i årets valrörelse?
