I dag är det premiär. Vi tar ledarsidan på Dagens Arena ett steg längre. Från och med nu får du även vad vi kallar en "helgledare": En lite längre text, signerad någon av våra ledarskribenter, varje helg. Först ut: En text om Olof Palme av Björn Elmbrant.
Det rör på sig i progressiva EU-kretsar, trots att högern dominerar de europeiska institutionerna. Förr eller senare kommer pendeln att svänga åt vänster. Då ska S-kretsen i EU vara tajt, förslagen konkreta. Men vilken svensk politiker blir först med att lyfta den radikala EU-debatten?
Sveriges regering gömmer sig bakom EU och vågar inte stå upp för mänskliga rättigheter. I stället har Sverige utvecklats till en av världens stora vapenexportörer. Att vapenexporten leder till fler jobb är oacceptabelt argument. Det är dags för krigsmotståndet att vakna.
Övriga allianspartier satt och sov när de gav Moderaterna makt över mediepolitiken. Kulturministern har fortsatt det gamla högerkorståget mot public service, men det som tidigare var slängig retorik är i dag deklarationer om bantade budgetar.
Går det att kombinera demokrati med massarbetslöshet och sämre välfärd? Nej, var det rungande svaret efter världskriget år 1945. Nu lever vi i en annan tid. I nästan alla länder i Europa skär man i budgetar, arbetslösheten stiger, fattigdomen blir allt mer outhärdlig.
I Socialdemokraterna ska alla med, men alla kan inte leda. Partiorganisationen och dess satelliter kräver en man, gärna en vit, bärandes glasögon. Detta i ett parti som enligt egen utsago vägrar acceptera könsmaktsordningen.
I vinter har Angela Merkel, David Cameron och Nicolas Sarkozy i uppmärksammade tal förklarat att mångkulturell politik är ett avslutade kapitel. Men att sopa ut begreppen mångkulturalism och mångkultur är ett ödesdigert misstag.
Företag som i Boultbee-stil söker snabba cash och sedan schappar blir allt vanligare i Sverige. Det är en pågående brutalisering som ökar i takt med att klyftorna växer. Sverige behöver färre profitörer, men desto fler innovatörer som skapar något bestående.
I S-kriskommissionens rapport finns en del tänkvärt, en del som oroar, få spetsiga politiska förslag, och en organisatorisk att göra-lista. Vad som återstår? En ny partiledare som kan, vill och orkar ta kommandot och verkligen göra något åt saken.
Bostadskrisen i Stockholm är alarmerande. Hyresrätterna är få. Bostadsrätterna är svindyra. Sverige byggdes en gång i tiden ur slum och bostadslöshet tack vare en jättesatsning på hyresrätter. Reinfeldt sänker skatterna. För övrigt inga politiska handlingar att vänta.
Den varma vågen från Tahrirtorget kommer som en obehaglig överraskning för de politiska och ekonomiska eliterna i västvärlden. Dessa som på senare år allt mer talat om att det är bra med ”starka män” och auktoritära regimer för att generera vinster och tillväxt.
Hosni Mubaraks direktsända tal till nationen i går kväll kommer att gå till historien som ett av de främsta bevisen på en man vars framtid runnit ifrån honom. I dag kommer den egyptiska befolkningen att på nytt trotsa de hårresande provokationer som ledargarnityret spottar på dem.
500 miljarder. Så mycket spenderar kommuner, landsting och staten på varor, tjänster och entreprenader varje år. Men oppositionen blandar slummer med otydlighet. Har marknadens överhöghet skapat en rädsla för att använda offentliga upphandlingar i syfte att uppnå sociala mål?
Det skulle inte förvåna om det gamla hatet mot tyskarna från krigsåren dyker upp igen på gatorna i Aten idag. Den tysk-franska ”pakten för konkurrenskraft” som Merkel och Sarkozy nyligen presenterat innebär nämligen nya umbäranden för de små euroländerna i söder.
Finansminister Anders Borg menar att lägstalönerna för de som städar hotell, står i detaljhandeln och producerar omsorgen i offentlig sektor är skadligt hög. Som om den höga arbetslösheten var deras ansvar, inte regeringens.
