Mona Sahlins avgång kan ses som en anklagelse mot en partiapparat som har gått i baklås. Ett parti om inte vet vad det vill, som inte tänker klart. Som inte orkar välja väg politiskt. Vem vill, kan och orkar leda S till en valseger 2014?
G20-mötet i Seoul genomförs två år efter den finansiella kraschen. Världens ledare lyckades den gången undvika en omedelbar ekonomisk kollaps. Men nu lurar andra faror längs vägen. De grundläggande obalanserna har inte åtgärdats.
Tveksamhet inom S efter valförlusten skapade ett vakuum. Resultatet är att media, proffstyckare och olika aktörer kring S nu styr eftervalsdebatten.
Migrationsminister Tobias Billström ville inte lyssna till varningar om att den nya lagen om arbetskraftsinvandring skulle leda till missbruk. Nu försöker Billström skylla ifrån sig trots att han vet att fackförbunden i den nya lagen fråntogs allt verkligt inflytande.
USA:s bevakning och registrering av svenskar har nu lett till en förundersökning om olaglig underrättelseverksamhet – som leds av Säpo. Men handen på hjärtat: Vem tror att Säpo kommer berätta sanningen om den amerikanska ambassadens Surveillance Detection Unit?
USA:s republikaner gör politisk comeback, men vad betyder det för oss världsmedborgare? Och hur många av de republikaner som kandiderade till senaten tror att mänsklig aktivitet på jorden bidrar till klimatförändringarna?
Alliansen har ingen sammanhållen idé om jämställdhet. Att utnämna Nyamko Sabuni, som snarare verkar tråkas ut av att tänka på jämställdhet, var ett dråpslag mot hela jämställdhetspolitiken. Sverige halkar efter i världsrankingen i jämställdhet. Det är inte en slump.
Ekonomin knäckte demokraterna i kongressvalet. Obama, som borde satsa miljarder på infrastruktur och utbildningslyft, är pank. I stället sjösätter riksbanken ett stimulanspaket på 600 miljarder dollar. Men att låta sedelpressarna rulla är gambling på hög nivå.
Newtown, Pennsylvania: ”Change everyone in Washington” ropar skylten utanför bensinmacken i Newtown, en förort i Philadelphias utkanter. Jag ska knacka dörr, ”go canvassing”, för Bryan Lentz.
Skattefusket uppgår till 133 miljarder kronor per år, lika mycket som kostnaderna för sjukförsäkringen när de var som högst år 2003 och då ansågs ”hota statsfinanserna”. Försäkringskassan jagar ”sjukfuskare”, medan Skatteverkets budget mot ”skattefel” dras ner.
Välfärdsstaten är måltavlan när Timbro kritiserar svensk integrationspolitik. Det är nämligen, enligt dem, det svenska systemet som gör att människor hellre lever på bidrag än strävar efter arbete och lättare begår brott.
Det börjar bli en vana att nyutnämnda toppmoderater med fingrarna i skandalburken. Nu, om någonsin, borde det stå klart för var och en att bortom PR-budskapen om det ”nya arbetarpartiet” har Moderaterna aldrig varit något annat än näringslivets parti.
Att skylla (S) valförlust på det rödgröna samarbetet är en förödande förenkling. Progressiva partier i hela EU har svårt att få grepp om den ekonomiska dagordningen, finanskrisen till trots. Hemläxan är komplicerad och jobbig och handlar om Sveriges roll i den globala ekonomin.
I USA har övergreppen som framkommer i krigsdagböckerna mötts med tystnad. Barack Obamas ovilja att utreda tortyren under ”Kriget mot terrorismen” kan bli hans största misstag. Ett svek mot politisk moral, rättsprinciper och USA:s starkt glorifierade ideal.
Det var lovvärt att de rödgröna lade fram sin alternativbudget i enlighet med vad de lovade före valet. Men det är naturligt att samarbetet i stort sätts på sparlåga. Om vart och ett av partierna hinner laga sina staket hemmavid blir det en starkare rödgrön opposition 2014.
