På 1930-talet lyfte New Deal fattiga amerikanska delstater med investeringar i infrastruktur. EU är i samma läge. Fortsatt utveckling kräver regional utjämning. Unionen står inför förhandlingar om en ny budget. Utgångskravet måste vara att den expanderar – inte krymper.
Mediebilden av Reinfeldt är den vanliga, enkla grabben man kan ta en bärs med. Men när svåra frågor dyker upp är det inte ”vanliga” politiker vi kommer att efterfråga. Fokuseringen på yta döljer ett skriande behov av verkligt politiskt ledarskap.
Moderaternas försöker radera sitt löfte från 2006 om att bekämpa "utanförskapet" ur den politiska historien. Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken fortsätter, maskerat bakom nya begrepp.
Politikernas hantering av järnvägstrafiken i Sverige är ett exempel på ren marknadsfundamentalism. Oviljan att se bristerna som hopar sig visar en överhängande risk för att beslutsfattarna inte kommer att inse problemen förrän en allvarlig olycka är ett faktum.
Rekordmånga ungdomar saknar behörighet till gymnasiet. I Stockholm har ökningen skett i stadens socialt utsatta ytterområden. Ansvarig minister, Jan Björklund, skyller på sina politiska motståndare. Men ingen har som han dominerat skolpolitiken de senaste tio åren.
Borgerliga ledarskribenter demoniserar Vänsterpartiet och den rödgröna koalitionen genom att mana fram kommunistspöket. Men medan de rödgröna enas i en demokratisk dialog får alliansens småpartier göra kullerbyttor under Moderaternas beslut.
När embryot till EU bildades på spillrorna av en sönderkrigad kontinent var det med förhoppningen att aldrig mer skulle minoriteter förföljas, förtryckas och fördrivas. Så blev det inte. Sverige borde i anständighetens namn erbjuda Europas romer en fristad och ett medborgarskap.
Hur Anders Borgs misslyckande kan framstå som en framgång är ett mysterium. Arbetslösheten är betydligt högre nu än när Borg blev finansminister för fyra år sedan. Till syvende och sist handlar ”jobbpolitiken” om att sänka lönerna och försvaga facken.
Det viktigaste rödgröna löftet, att klyftorna inte ska öka, kläs i valplattformen i konkret politik. Om fyra år har Sverige antingen sjunkit djupare ner i tvåtredjedelssamhället eller påbörjat en återerövring av den jämlikhet som präglade landet till för några decennier sen.
Det drabbar kanske ingen fattig att HQ Bank nu försätts i tvångslikvidation. Men de brister som bäddat för vurpan är en större moralitet, som det finns mycket att lära av.
Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ.
Iraks befolkning har inte på något sätt gynnats av den sju år långa amerikanska närvaron. Mellan 100 000 en miljon civila har dött, flera miljoner drivits på flykt och vardagslivet präglas av bristande infrastruktur, våld och ständig beredskap för mer våld.
SR:s utfrågningar av partiledarna är över. Utfrågningarna förstärkte, på ett olyckligt vis, valdebattens karaktärsdrag: att skatterna har blivit huvudfråga – mitt i en kris med massarbetslöshet – och att regeringens politik sedan 2006 döljs.
När politiker börjar behandla medborgare som kunder leder det till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag. Vi behöver en ordentlig politisk debatt om vad högern och vänstern i Sverige lägger in i ordet medborgare.
Socialdemokraternas utspel i förra veckan om butler i tunnelbanan förtjänar att bli utskrattat. Men ambitionen är riktig: Att identifiera människors behov och befria henne genom att möta dem. Där sviker den borgerliga majoriteten i Stockholm.
