Att Folkpartiet under sitt landsmöte tog ett trestegssprång till riksdagens högerflank har öppnat för nya borgerliga neuroser. Olika ledarsidor har under veckan börjat oroa sig för att förstagångsväljare med liberala ryggmärgsreflexer känner sig mer hemma i det rödgröna landskapet. Är det så konstigt?
En nedläggning av Saab rycker närmare. När Fredrik Reinfeldt i vintras sa att "vi kan inte bygga Saab-bilar som ingen människa köper", avlivade han varumärket, gjorde fabriken osäljbar. Det är ingen slump. Regeringen vill inte ha högproduktiv exportindustri som driver upp lönerna, utan lågavlönade skoputsare och städare.
För tio år sedan utropade FN den 25 november till Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Anledningen är lika enkel som frustrerande: våld mot kvinnor är en global epidemi, ett världskrig i det tysta. Det lämnar inte bara miljoner frakturer och begravningar efter sig, utan bidrar till att kvinnor saknar inflytande i samhället.
Människor som flyttar till Sverige måste få möjlighet att lära sig vad som gäller. Men lagar är fakta medan värderingar är subjektiva, situations- bundna och omförhandlas ständigt. Det var bra att FP-stämman röstade ner Nyamko Sabunis stolliga förslag om att försvåra reglerna för att få medborgarskap.
Maud Olofssons höga tonläge har dämpats en aning. I fredags lät hon djupt skakad. Olofsson har gjort sig känd för att vara ovarsam med orden, förmågan att leverera ligger inte på samma nivå. Hennes agerande under industrikrisen är under all kritik. Att staten inte skulle ha en central uppgift är en fundamental missuppfattning.
I går skrev fem folkpartister att de vill se en "modernisering" av arbets- rätten medelst avskaffande av Las. Man kan inte kräva att de som vill driva ännu längre högerut ska se värdet av FP som ett reellt mittenparti - däremot kan man kräva lite hederlighet i debatten om svensk arbetsrätt.
Tage Erlander sa en gång att Folkpartiets socialliberalism är en ömtålig planta som bäst trivs och växer till sig i skuggan av socialdemokratin. Eftersom S på senare år inte heller har vårdat socialförsäkringarna behöver arbetarrörelsen också ett socialt ansvarstagande FP. Det ömsesidiga beroendet är brutet - till nackdel för båda.
I förra veckan skadades fem svenska soldater i Afghanistan. Upprördheten skymde det faktum att svenskarnas tolk, en civil afghan, också dog och att han var helt oförsäkrad. Sverige har sällat sig till det skamliga militära följe som cyniskt utnyttjar civilbefolkningen.
Hungern är tillbaka som globalpolitisk fråga. Först kom matkrisen 2008, då priserna plötsligt steg dramatiskt och spannmålsreserverna sjönk. Sedan finanskollapsen 2009. Och ingen kan diskutera klimatförändringar utan att tänka på mat, markbrist och ren gammaldags svält.
Turkiet är en del av lösningen för EU, inte problemet. Landet har 70 procent av unionens energibehov direkt söder, öster eller norr om sina gränser. Och en ung och arbetsför befolkning som det allt äldre EU behöver. Vi har allt att vinna på att ta in Turkiet i värmen.
Med Jan Björklund som utbildningsminister har skolan hamnat högt på den politiska dagordningen. Men fortfarande tiger han om det faktum att religiösa sekter får driva både skolor och förskolor för skattepengar.
Har regeringen äntligen förstått vad det innebär att vara ägare till företag? Att bedriva aktiv ägarpolitik för att nå politiska mål? När Vattenfalls vd Lars G Josefsson låg i startgroparna för att sälja elnätet för att kunna köpa brittisk kärnkraft, sa regeringen befriande nog nej. Josefssons tid är förbi.
Vi hyllar historiska hjältedåd. Men vi vågar inte ta ställning mot samtidens orättvisor. En mur delar palestinier från sina familjer. En mur delar USA från grannlandet Mexiko. En mur av kanonbåtar delar Medelhavet mellan de bemedlade och de utsatta med drömmar om ett bättre liv.
Partierna har en uppgörelse om att redovisa bidrag från företag och orga- nisationer. En utredning har föreslagit att även privatpersoner som ger mer än 20 000 kronor ska namnges. S har börjat följa förslaget - M vägrar. I stället har insamlingen exploderat sedan Reinfeldt blev ordförande.
Sammetsrevolutionen i Östeuropa 1989 - med Berlinmurens fall som den mest dramatiska händelsen - var ett uppror som kom nerifrån, som tog politiker med överraskning. Många av dem såg stabilitet som överordnat förändring. Dagens ledare verkar inte ha lärt särskilt mycket av historien.
