Lars Leijonborg är missnöjd med att utredningen om statliga imamutbildningar säger nej. För honom handlar islam om hot. Därför måste imamer kontrolleras och utbildas av staten. Islamofobin är så etablerad att ett statsråd kan tala om en hel religion som säkerhetsproblem utan att någon reagerar.
Samma globalisering som har lyft miljoner människor ur misären har under krisen tryckt ned lika många i fattigdom igen. Men få verkar bry sig. De rika länderna har sitt att tänka på. Därför krävs det permanenta och starka globala institutioner som kan tala för de fattiga.
Fyra småpartier kämpar för att komma in i Europaparlamentet: Feministiskt Initiativ, Junilistan, Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Alla vill de till Bryssel för att skapa en plattform och bli synliga för väljarna inför nästa riksdagsval, snarare än för att påverka Europapolitiken. Det är inte en seriös inställning till ett viktigt val.
Det israeliska valresultatets högergir framträder nu tydligt. Premiärminister Benjamin Netanyahu vill inte prata om en lösning med två stater. Utrikesminister Avigdor Lieberman inför ett lojalitetskrav för israeliskt medborgarskap. Och allt medan EU håller tyst.
Det finns en överraskning i de rödgrönas valmanifest: Socialdemokraterna positionerar sig till vänster om Vänsterpartiet. S politiserar unionen medan V:s grundanalys leder till den uttalade slutsatsen att höger och vänster är betydelselöst i Europapolitiken.
I kväll vänds världens ögon mot Rom och finalen i Champions League. Det är inte bara två av världens starkaste och skickligaste lag som möts - mer än något annat är Manchester United och Barcelona globala varumärken som genererar makalösa mängder kapital.
Globaliseringsrådet kan kritiseras av principiella skäl. Dessutom har rådets ledamöter lutat åt höger på ett uppseendeväckande sätt. Slutrapporten bekräftar således allmänt omfattade borgerliga föreställningar om att globaliseringen kräver förändringar av svensk arbetsrätt.
De fyra borgerliga partierna vill ha ett starkare och mäktigare EU. Det visar deras manifest till Europaparlamentsvalet. Det ängsliga och försiktiga från valet 2005 är bortblåst. Då var kraven luddiga och hållningen tillkämpad. Det enda parti som fortfarande vacklar omkring utan färdriktning är Moderaterna.
Barack Obama och Benjamin Netanyahu är båda nya på sina jobb. Det är också den enda likheten mellan dem som politiska ledare. De har olika planer för hur vägen till fred i Mellanöstern ser ut. Skillnaderna blev tydliga när de möttes i Washington tidigare i veckan.
I Tchad är risken att dö i samband med en förlossning en på elva. I Sverige är den en på 10 000. Minskad mödradödlighet är ett av FN:s milleniemål och som världens största biståndsgivare kan EU göra reella förändringar. Här har den svenska regeringen en chans att göra något viktigt av det kommande EU-ordförandeskapet.
Schlagerfestivalen har tagit plats som provokativt fenomen i den europeiska offentligheten. I år var den mer politisk än någonsin. Festivalen visar också att järnridån finns kvar i vårt sätt att se på Europa och påminner om att kontinenten är större än EU.
Miljöpartiet har kommit långt i sin politiska mognad. Partiet är en etablerad del av svensk politik och central del av de rödgröna. Förhoppningsvis kan Miljöpartiet vara just den pådrivande kraften som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkar behöva.
Kostnaderna för socialbidrag skenar. A-kasseavgifterna höjs ytterligare. Snart knackar hundratusentals utsparkade från sjukförsäkringen på hos kommunernas socialkontor. Det här är högerns attack mot välfärdsstaten och fackföreningsrörelsen.
Under våren tycks många ha utgått från att konstnären är någon som förstör det som andra har byggt upp. Att konstnären som samhällskritiker är värdelös. Det är fråga om en förtroendekris för konsten. Det är troligt att Anna Odells historia skapar sympatier, men den förändrar ingenting i sak.
Sverige kan inte trolla bort en global ekonomisk kris. Men måste vi förvärra den? Anders Borg håller halsstarrigt fast vid en politik för en högkonjunktur, fast det är lågkonjunktur. Lars Calmfors och regeringens finanspolitiska råd har haft civilkurage att döma ut Borgs ekonomiska politik.
