Fredrik Reinfeldt ägnade sig i helgen åt att laga staket. "Fence-mending" heter det på brittisk politikerslang, när man lämnar maktens boningar och åker ut till sina egna, för att ingjuta mod och tillförsikt hos den valboskap som håller på att smita ut ur hagen genom det trasiga staketet.
Norman Geras kallar i boken med samma namn det hela för "den ömsesidiga likgiltighetens kontrakt". Att vända bort blicken och tänka att om jag skär mig i fingret så gör det inte ont i dig: så varför ska jag hjälpa dig nu?
Monopol är dåligt. Särskilt offentliga. Konkurrens är bra. Speciellt om offentliga företag privatiseras. Så lyder tidsandans universalmedicin. Och visst är konkurrens ofta bra och tvingar fram nödvändig förändring och förnyelse. Organisationer och företag kan annars lätt stelna till både form och innehåll. Men verkligheten är ofta mer komplex.
En påtaglig perspektivförskjutning har skett sedan supervalet 2006, där de borgerliga partierna kunde säga att de aldrig varit mer ense än då, och det kändes sant.
Lärare borde förbjudas be barn berätta om sitt sommarlov vid skolstarten i augusti. En del barn kommer att behöva ljuga om semestrar, sommarhus, resor.
Magin försvann med Tony Blair. Labour verkar ha gått vilse på den tredje vägen. Prefixet "new" har liksom åldrats. Och Gordon Browns första dryga år vid makten på den åtråvärda premiärministerposten framstår som en långsam resa ner mot ett oundvikligt och förnedrande valnederlag.
Politisk förnyelse för socialdemokratin måste handla om att möta verkligheten, inte om att möta moderaterna och just nu är det tyvärr lite si och så med den saken.
Efterbörden till beslutet om FRA-lagen tycks bli lång och plågsam. Folkpartiet meddelade igår att en särskild referensgrupp ska tillsättas för att ta fram de förändringar av lagen som ska göras i höst.
Jag har en vän vars hustru var sjuk i flera år. En allvarlig magsjukdom tärde på hennes möjlighet att arbeta heltid. Under ett år jobbade hon halvtid.
Kriget mot terrorismen har gjort konstitutionella domstolar till en lockande tanke. De finns ju för att bevaka de fri- och rättigheter som körs över i säkerhetens namn.
Mona Sahlin var överraskningen under den gångna veckan i Almedalen. Att hon tillsammans med komikern Henrik Schyffert skulle göra bättre ifrån sig i talarstolen än de flesta andra partiledare var kanske inte så överraskande.
Det sägs ju att man behöver antingen inspiration eller desperation och när regeringspartierna igår visade upp i Almedalen gick spektaklet i det senares tecken.
Göran Perssons tidigare regering och den nuvarande borgerliga delar ansvaret för att inkomstklyftorna tillåtits växa i Sverige. Den slutsatsen är ofrånkomlig av den utredning som presenterade på tidningen Fokus seminarium i Almedalen i går.
Mona Sahlin kommer till Almedalen med trumf på hand. Socialdemokraternas opinionssiffror är stabila på en hög nivå. Däremot är förtroendesiffrorna för Mona Sahlin sämre än för Fredrik Reinfeldt.
Jagad av unga FRA-aktivister och åtföljd av usla opinionssiffror bland företagare kom centerledaren Maud Olofsson till Almedalen. Vad göra för att blidka de misslynta? Svaret var morötter om klimatet.
