När vårdbiträdet Camilla Sparring insåg att den mat som de gamla i Svärdsjö fick hade tillverkats i Lidköping där den frystes och alltså kördes 37 mil för att sedan tinas upp, då fick hon nog.
Klass 9A har varit vårens tevehändelse. En klass med riktigt låga betyg i en Malmöskola fick under en termin landets bästa lärare. Vad skulle hända? Det har varit mänsklig dramatik. Men också ett skolpolitiskt inlägg, som säkert satt spår i svenska hem - men inte i den offentliga debatten.
Under helgen har det stått i tidningar att sd glider åt vänster. Anledningen är partiordföranden Jimmie Åkessons tal om arbetsmarknadspolitik och hans löfte om att försvara den svenska modellen. Ingen annan än sd gör det, påstår Åkesson. I hans värld betyder Lawal-domen: de kommer hit för att dumpa våra löner.
Samtidigt som det socialdemokratiska arbetarpartiet i går demonstrerade för rättvisa, har "det nya arbetarpartiet" det motigare än någonsin. Om det är någon som fortfarande tvivlar på att moderaterna är de rikas parti, så kan man ju titta på effekterna av den förändrade fastighetsskatten.
En nästan öronbedövande tystnad råder, sedan "Kalla Fakta" i TV4 i helgen avslöjat att den stora privata vårdleverantören Attendo Care slussat vinster via Luxemburg till skatteparadiset Jersey. Ett skäl till tystnaden är antagligen att Attendo Care finns överallt. Alla, borgerliga och socialdemokratiskt styrda kommuner, har glatt och okritiskt köpt deras tjänster, och nu skäms väl några politiker en smula.
När EU:s konstitutionella ambitioner sjönk samman kom Lissabonfördraget som ersättare. Det cirkulerar nu mellan medlemsländerna för slutligt godkännande. Av en slump sammanfaller processen med Unionens nya stora politiska strid.
Jan Björklund är mycket bättre på att vara Fredrik Reinfeldt än Fredrik Reinfeldt. När folkpartiet i helgen samlades i Västerås upprepade folkpartiledaren moderaternas budskap så slaviskt och skickligt att jag när jag läste hans tal blev glad över att folkpartiledaren inte är moderatledare.
Det grälas om ifall Internet förändrar allt. Eller bara nästan allt. I det amerikanska presidentvalet för fyra år sedan försökte Howard Dean vända organisationen upp och ner i sin Internetbaserade kampanj. Framtiden handlade om nätrötter - inte gräsrötter.
Resultatet i Pennsylvania var det värsta som kunde hända - för det demokratiska partiet, för USA, för världen. Nu kan Hillary Clinton fortsätta valkampen, men fortfarande utan annan möjlighet att vinna än genom att mygla med superdelegater och trixa med de ogiltiga valen i Florida och Michigan.
Det var förstås bara en tidsfråga innan den senaste diskussionen om välfärdsarbetarnas löner, utlöst av den pågående vårdstrejken, skulle förvandlas till rop på enkla ideologiskt renläriga lösningar. Det måste vara väldigt skönt att vara höger och leva i en värld där inget problem är för komplext för att inte kunna skyllas på sossarna och lösas med privatiseringar.
De flesta torde vara överens om att sjuksköterskorna är felaktigt lönesatta. Allmänheten hyser den uppfattningen. Medierna understödjer den. Sjuksköterskornas kollegor har inget emot att deras löner uppgraderas. Och i grunden håller arbetsgivarna och politikerna med. Frågan är vem som ska betala notan.
I veckan lämnade Sören Wibe socialdemokraterna, eftersom han upplever att hans partivänner alltför mycket kröker rygg inför EU. På Dagens Arbetes debattsida kan man läsa vad en klubbordförande i Metall vill göra med EU: "Outsourca hela skiten till lämpligt låglöneland...", skriver han. Det finns uppenbarligen en längtan efter enkla lösningar på svåra problem. Hur ser då de svåra lösningarna ut?
Vetepriserna har gått upp med 130 procent på ett år. Soja med 87. Ris med 74. Korn med 31. I Egypten, Elfenbenskusten, Madagaskar, Etiopien, Filipinerna, och Indonesien har det orsakat demonstrationer, tårgas, gummikulor, poliskravaller och flera döda. På Haiti har regeringen tvingats avgå och i Thailand och Pakistan har väpnade trupper kallats in.
I måndags kväll var det dags för derby mellan Hammarby och AIK på Råsunda. Men publiktillströmningen var betydligt svagare än tidigare år. Kanske fick vi svaret på varför redan under matchen i måndags.
Tillväxten minskar. Arbetslösheten ökar. Vårpropositionen som presenterades igår är bara ett etappmål. Att enas om riktlinjer är en sak. Den verkliga dragkampen i regeringen återstår. Med andra ord är det inte så konstigt att gårdagens dokument var tunt. Samtidigt är det oroväckande. Ekonomin viker men inte mycket görs.
