Trots den svenska ekonomins styrka förblir arbetslösheten en central utmaning kommande år. För att öka sysselsättningen och ge fler grupper större chans på arbetsmarknaden behöver dagens arbetsmarknadsregler moderniseras. I den globala konkurrensen duger det inte att Sverige har en strukturellt hög ungdomsarbetslöshet, att utrikes födda har betydligt lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet och att det parallellt med hög arbetslöshet råder brist på viss arbetskraft. Vi behöver förbättra hur arbetsmarknaden fungerar.
Den danska arbetsmarknadsmodellen ligger i många avseenden nära den svenska. Samverkan mellan fack, arbetsgivare och politik är viktig för arbetsmarknadens funktionssätt i båda länderna. Men den danska flexicuritymodellen har ett antal utpräglade särdrag jämfört med den svenska. Den danska modellen kombinerar en relativt flexibel arbetsrätt med generösa villkor för dem som förlorar sina arbeten. Jämfört med Sverige är möjligheten att säga upp fast anställd personal och att behålla rätt kompetens större i Danmark. Ersättningen vid arbetslöshet är också högre i Danmark.
Den danska modellen ger en flexibel arbetsmarknad där den enskilde kan känna trygghet i omställningen. Att kombinera flexibilitet med trygghet är något som ska vara målet även på den svenska arbetsmarknaden.
Människors möjligheter att byta arbetsplats och yrke och gå mellan anställning och eget företagande är viktigt både för deras egen utveckling men också för förnyelsen av ekonomin. Men även om en dynamisk ekonomi ökar det totala välståndet i samhället så kan bördorna av denna omvandling drabba vissa på ett oförskyllt sätt. Därför behövs ett socialt skyddsnät för dem som under en period står utan arbete och hjälp till omställning för att hitta ett nytt arbete. Det behövs arbetsrättsliga lagar som reglerar när det är tillåtet med uppsägningar, hur dessa ska gå till och vilka rättigheter som arbetstagaren har i en sådan situation.
Svenska modellen lämnar stort utrymme för arbetsmarknadens parter att avgöra viktiga frågor genom kollektivavtal. På så sätt åstadkoms mer flexibla lösningar. Parternas ansvar för att vårda ingångna avtal bidrar i sin tur till arbetsfred. Modellen har i huvudsak varit framgångsrik under de drygt hundra år den funnits. Det är därför bra att staten om möjligt avstår från lagstiftning. Men arbetslivet har i många avseenden förändrats de senaste decennierna. Enkel produktion har lämnat plats för en alltmer kunskapsintensiv industri och en växande tjänstesektor, där rörligheten är större och den internationella konkurrensen skarpare. Ska svenska modellen kunna fungera i dagens arbetsliv så behöver den moderniseras och arbetsrätten bli mer anpassad till behoven och villkoren på dagens arbetsmarknad.
Folkpartiet vill därför att de nuvarande turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (Las) avskaffas och ersätts med turordningsregler som baseras på den enskildes kompetens. Vi vill införa en allmän arbetslöshetsförsäkring som ska omfatta alla och ge trygghet till alla som arbetar. Vi vill förbättra ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen under de första 4,5 månaderna samt att det ska bli möjligt för arbetsgivaren att avsätta medel till kompetenssparande. Vi vill också ge ökade möjligheter till anställning för ungdomar genom att förlänga provanställningstiden från ett halvår till ett år för personer under 26 år. Vi vill också att fler branscher följer Metalls exempel och inrättar ungdomsavtal med lägre ingångslöner för unga personer så att trösklarna in på arbetsmarknaden sänks för ungdomar.
Hans Backman, ledamot för Folkpartiet i Arbetsmarknadsutskottet.
Fotnot: Det här är första delen i en debattserie om arbetsmarknadspolitiken. I morgon, tisdag, skriver Ylva Johansson för Socialdemokraterna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
