Stockholms Handelskammare visade nyligen i sin rapport Har företagen koll på vilka de rekryterar? att var tredje av de tillfrågade företagen granskar arbetssökande på Facebook och att var femte kontrollerar arbetssökandes bloggar. Just denna aspekt av undersökningen fick stort genomslag i media. Men i denna och tidigare rapporter har Stockholms Handelskammare även visat på andra, långt mer integritetskänsliga trender bland Sveriges arbetsgivare.

Det handlar om en allt större användning av hälsokontroller, alkohol- och drogtester av arbetskraften. Kreditupplysningar, utdrag från brottsregister och begäran om utdrag från försäkringskassan om antalet vab-dagar och sjukfrånvaro har blivit allt mer vanliga inslag i en anställningssituation.

I den nyutkomna rapporten Barntillåtet arbetsliv visar fackförbundet Unionen bland annat att var tredje kvinna under anställningsintervju fått frågan om hon tänker skaffa barn inom den närmaste tiden. I vad som bäst definieras som jakten på en felfri arbetskraft – en superarbetskraft som aldrig har en dålig dag, är sjuk eller tar hand om sjuka barn – rör vi oss mot en utveckling som tillåter allt större intrång i arbetstagares personliga integritet.

Skyddet för den personliga integriteten är intimt sammanbunden med rättsstatens uppbyggnad. I dag tillhör den demokratins kärna. I revolutionernas och krigens efterföljd blev det centralt att ge den enskilde rätt till ett privatliv. Staten skulle avhålla sig från att utöva en oinskränkt och godtycklig maktutövning gentemot den enskilde. Det kan därför förefalla vara en självklarhet att rättsutvecklingen skulle ge individen ett skydd från varje form av godtycklig maktutövning – men i Sverige är arbetslivet ett område där det i stort saknas regler för arbetssökandens personliga integritet.

Med det i åtanke är det mycket märkligt att regeringen aktivt har avstått från att lägga fram ett förslag till lag om personlig integritet i arbetslivet, trots att en statlig utredning kom med ett sådant förslag redan för snart två år sedan.

Från fackligt håll har utredningens förslag om ett stärkt integritetsskydd välkomnats. Förslaget spänner över ett brett fält av potentiellt integritetskränkande åtgärder, från övervakning av datortrafik och kontroll av tidigare sjukfrånvaro vid anställningar till drogtester. Förslaget innehåller få absoluta förbud. Arbetsgivare skulle även fortsättningsvis kunna göra rimliga bakgrundskontroller av arbetssökande. Men bara om det sker på ett korrekt sätt, för ett berättigat ändamål och förutsatt att ingreppet i den personliga integriteten inte är större än nödvändigt.

Den föreslagna regleringen skulle således skapa en viktig balans i maktrelationerna mellan arbetssökande och arbetsgivare, även om den inte är perfekt. Lagförslaget saknar till exempel ett förbud mot integritetskränkande frågor till arbetssökande vid anställningsintervjuer, vilket TCO kräver.

I väntan på lagstiftningen har TCO tagit andra initiativ. För en tid sedan publicerade vi en handbok för fackligt förtroendevalda om kompetensbaserad och likabehandlande rekrytering i syfte att främja lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Handboken visar bland annat på att en effektiv och träffsäker rekrytering kan göras utan att arbetssökanden ger avkall på sin integritet.

Vårt samhälles grundval är idén om individens egenvärde och okränkbarhet. Arbetslivet är inte undantagen denna princip. I avvaktan på lagstiftning om personlig integritet på arbetslivet ligger ansvaret tungt på regeringen.

Naiti del Sante, jurist TCO.