covid-19 Coronarestriktionerna är på väg bort, och vi går in en ny fas. Ett och ett halvt år efter pandemins utbrott ställer Thomas Lindh frågor om strategin, dödstalen och åtgärderna till fyra kritiker, samt reflekterar över deras svar.
Folkhälsomyndighetens hantering av pandemin har dömts ut som helt misslyckad av kritiker. Myndigheten och regeringen har utpekats som ansvariga för en unik strategi, ett oansvarigt experiment, som resulterat i höga dödstal i jämförelse med andra länder. Folkhälsomyndigheten blev måltavla för ledarskribenter, en del politiker och kritiska forskare.
SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutsson sällade sig exempelvis till kritikerna och ansåg sig kunna slå fast att: ”Alltmer talar för att Sveriges hantering av coronasmittan har varit ett misslyckande. Historiens dom kan bli hård mot statsminister Stefan Löfven, regeringen och ansvariga myndigheter”.
Ett och ett halvt år efter pandemins utbrott har jag bett några kritiker att svara på frågor om strategin, dödstalen och åtgärderna: ledarskribenter på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, företrädare för Moderaterna och Kristdemokraterna samt Vetenskapsforum covid-19.
Dagens Nyheter ville representeras av Sofia Nerbrand, politisk redaktör på Kristianstadsbladet och ledarskribent på Dagens Nyheter tidigare under pandemin. Från Svenska Dagbladet medverkar Peter Wennblad, biträdande chef för ledarredaktionen. Acko Ankarberg Johansson, ordförande i riksdagens socialutskott, besvarar frågorna för Kristdemokraternas räkning. Moderaterna har utan motivering valt att inte delta i utfrågningen. Björn Olsen, professor och läkare i infektionsmedicin, företräder Vetenskapsforum covid-19.
Björn Olsen, Vetenskapsforum covid-19
Björn Olsen är överläkare och professor i infektionsmedicin. Han ingår i styrgruppen för Vetenskapsforum covid-19.
Sveriges strategi för att hantera pandemin har ansetts avvikande från övriga Europa och flera kritiker dömer ut den som misslyckad. På vilket sätt har Sveriges strategi väsentligen skilt sig från övriga länders strategi i Europa?
Sverige hoppade snabbt på tåget att ”platta ut kurvan” och att tillåta smitta i landet för att uppnå flockimmunitet utan att belasta sjukvården extremt. Smittan skulle svepa igenom landet snabbt. Det gällde framför allt att skydda sjukvården och äldreboendena. Det visade sig att smittan inte betedde sig som en vanlig influensa utan mer som en klustersmitta, vilket egentligen ingen var medveten om från början.
Vilka har varit de främsta fördelarna i den svenska strategin?
I backspegeln kan jag faktiskt inte se en enda fördel. Ibland undrar jag vad strategin inneburit förutom att låta smittan spridas utan att sjukvården drabbas för hårt.
Kritiserar du delar av Folkhälsomyndighetens strategi eller förkastar den som helhet?
Vi förkastar strategin som helhet.
Har du i huvudsak förtroende för hur Folkhälsomyndigheten hanterat pandemin?
Jag har inget större förtroende för Folkhälsomyndigheten, verkligen inte.
Nollvisionen ”zero covid” är en strategi för att utplåna viruset. Ett exempel är Nya Zeeland. Skulle den använts i Sverige och Europa?
Det hade varit möjligt om det funnits testkapacitet. Zero covid är ett långsiktigt åtagande där man testar, smittspårar och karantänsätter. Det är otroligt svårt. Det är nog egentligen bara önationer som klarat av att trycka tillbaka smittan till i princip noll, samt en del andra länder som Vietnam, Taiwan, Sydkorea och Australien. Det hade varit en möjlig strategi i Sverige tidigare, men inte nu. Om vi haft strategin att inte tillåta smittan i Sverige hade vi kunnat piska ner den till nästan noll. Men jag är rädd för att tåget har gått.
Enligt ländernas egen rapportering ligger Sverige i mitten i statistiken över dödstal. Ungefär 20 länder i Europa har högre relativa dödstal och ungefär 15 länder har lägre dödstal. I sammanställningar av överdödligheten tillhör Sverige de länder som har lägst överdödlighet. Hur ska man förklara att Sverige har en relativt låg överdödlighet?
Det är många faktorer som styr. En faktor är att många lever i flergenerationshushåll i flera länder i Europa. Det gäller till exempel Italien, Spanien och Belgien. I Sverige har vi detta i utanförskapsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö. I dessa områden har vi haft en extrem överdödlighet. Det finns en skillnad i överdödlighet mellan områden där människor kommer från andra länder och så kallat vanliga svenskar.
Dödligheten har varit högre i större städer med utsatta och invandrartäta områden. Kan det vara en del av förklaringen till högre dödlighet i Sverige än i till exempel Finland och Norge?
Det är en tänkbar förklaring men det är svårt att veta. Jag känner inte till ländernas demografiska struktur.
Visar de relativa dödstalen och den låga överdödligheten att strategin varit framgångsrik jämfört med många andra länder i Europa?
Jag tycker inte att man dra slutsatsen att strategin varit framgångsrik på grund av relativt låg överdödlighet. Smittan har varit mer klusterbetonad än en vanlig influensa och vissa grupper är mer drabbade än andra. Tittar man på överdödligheten är det förhållandevis många som är utrikesfödda. Om vi hade haft samma överdödlighet över hela landet hade den legat betydligt högre.
Hur ska man förklara att Norge, Finland och Island har markant lägre dödlighet jämfört med andra länder i Europa?
De stängde gränser och satte i gång testning med karantänssättning.
De flesta länder i Europa som haft hög dödlighet stängde sina gränser och testade så långt kapaciteten tillät. Kan stängda gränser förklara skillnaden i dödstal mellan övriga Europa och Norge och Finland?
Jag vet inte. Jag tror inte att själva gränsstängningarna haft avgörande betydelse. Det är ett ihåligt verktyg som tas till för att visa handlingskraft. Det är åtgärderna inom länderna som betyder mest, vilken beredskap som finns, om det finns skydds- och testutrustning, hur upparbetade beredskapsplanerna och testsystemen är osv.
Beror skillnaderna i dödstal mellan Norge och Finland och övriga Europa på olika strategier, olika förutsättningar eller utgångsläge?
Alla blev egentligen tagna på sängen. Inga länder hade förberett sig för en pandemi. Det är ytterst få länder som fattat att det kan komma en pandemi och haft lagren fyllda med skyddsutrustning. Man fick göra så gott man kunde. I Europa flödade viruset ganska fritt under en lång tid. Det tog ett tag innan man fick upp sin kapacitet för provtagning.
Flera experter, bland annat professor Anders Björkman från Karolinska Institutet, har i debattartiklar framhållit skillnaderna i den initiala smittspridningen mellan de nordiska länderna. Är det en rimlig förklaring till de olika dödstalen?
Under den första vågen kan jag delvis hålla med. Då kom smittan in på ganska bred front och man visste inte om den kom från Italien, England eller något annat land. Under andra vågen handlade det om hur mycket virus som såddes in över tid. Vi såg tecken i till exempel Tyskland att smittan ökade i början av hösten. Hade vi gjort en omvärldsanalys och vidtagit åtgärder hade vi sluppit undan en ganska intensiv andra våg.
I flera andra länder har skolor, restauranger och affärer varit stängda, munskydd har krävts överallt och rörelsefriheten har begränsats med utegångsförbud. Borde skolor, restauranger och affärer varit stängda och utegångsförbud införts under pandemin?
Det viktigaste är att testningen skulle kommit igång mycket snabbare. Då hade vi förstått att det var en klustersmitta, kunnat spåra och sätta i karantän mycket snabbare. Under särskilt den andra vågen har skolorna betytt mycket. Viruset flyttade ner i generationerna. Smittspridningen blev mer allmän i den andra vågen och mindre som klustersmitta. Skolor behövde inte nödvändigtvis stängas. Man kunde till exempel ventilerat bättre.
Jag har ingen synpunkt på om restauranger skulle varit stängda. Restauranger har nog drabbats onödigt hårt. Utegångsförbud tror jag inte på. Det handlar mer om arbetsplatser, skolor, privata fester och hemmamiljöer.
Lockdown fungerar framför allt i början när man inte har kontroll på smittan. Om det kommer in en helt ny smitta skulle jag dra ner på i princip all aktivitet för att undersöka vad som händer. Lockdown kan ha en effekt i början på en epidemi. Det är ett sätt att få överblick över situationen och behöver inte vara långvarig. Nya Zeeland har kört stenhårt med lockdown enligt det som kallas zero covid när de fått in smitta och lyckats bra. Senare i en pandemi tror jag att lockdown har betydligt mindre effekt.
Finns det belägg för att omfattande samhällsstängningar skulle fungerat bättre i Sverige än i övriga Europa som till exempel Italien, Spanien, Frankrike, Belgien och Tyskland?
Det finns inga belägg men om Sverige hade kopierat Norges tänkesätt är det fullt möjligt att vi fått ner dödstalen. Det som skiljer den norska situationen från övriga Europa är framför allt befolkningstätheten och hur många som lever i generationsboenden, vilket är centrala faktorer när det gäller lockdown. Det har inte fungerat i övriga Europa som är extremt tättbefolkat.
Provtagning är en central del i pandemibekämpningen. Samtidigt tycks det inte finnas ett entydigt samband mellan omfattande provtagning och låga smitto- och dödstal. Många länder har drabbats hårt även under den andra vågen trots att testkapacitet och annan beredskap var betydligt högre än tidigare. Hur kan det förklaras?
Flera länder som testat mycket som Belgien, Spanien och Italien har hög befolkningstäthet och flergenerationsboenden som lett till hög dödlighet.
Sverige har kritiserats för att inte testa tillräckligt i början av pandemin. Var det möjligt att provta mer när det inte fanns tillräcklig testkapacitet, regionernas sjukvård var mycket ansträngd och smittspridningen var hög?
Egentligen inte. Vi hade inga beredskapslager med skydds- och testutrustning. Vi var inte snabbfotade. Handduken kastades in tidigt, framför allt i region Stockholm. Man kunde gått utanför det normala arbetssättet. Det hade varit möjligt att ta in annan personal som volontärer eller från civilförsvaret för att testa och smittspåra.
Du framhåller att länder som Norge, Finland, Island och Nya Zeeland testade och smittspårade med större framgång än Sverige. Kan en förklaring vara att det helt enkelt krävs lägre testkapacitet om den initiala smittspridningen är låg?
Ja, så är det. Hur mycket virus som sås in i början av en pandemi är otroligt viktigt. Det avgör hur stor testkapacitet som finns och hur framgångsrik testningen blir. Har man fått in mycket smitta kan det vara för sent för andra åtgärder. Om Italienresenärerna satts i karantän hade vi fått bort en del smitta, även om det inte hindrat all smitta som kom in från andra länder.
I de flesta länder i Europa har runt hälften av dödfallen har ägt rum på äldreboenden, oavsett om smittspridningen varit stor eller liten. Har Sverige skyddat de äldre bättre eller sämre än andra länder?
Jag kan inte säga att Sverige skyddat sina äldre sämre eller bättre än andra, möjligen något sämre. I Norge avled förhållandevis lika stor andel på äldreboenden som i Sverige. Men det fanns också lysande exempel som det judiska boendet i Göteborg där man tidigt körde med testning av personalen och man tillät inte att personalen cirkulerade bland de äldre.
Problemet har varit att personal cirkulerat runt på äldreboendena. Det beror på strukturen där personal kan vara på ett äldreboende och några timmar senare på ett annat äldreboende osv.
En del modelleringar från exempelvis Imperial College i London om dödstal och sjukdomstal som visade sig vara grovt felaktiga. Bidrog dessa till att långtgående samhällsstängningar infördes i flera länder?
Ja, det tror jag. De första modellerna byggde på antagandet att covid smittar som en vanlig influensa vilket inte stämde. Covid är mindre smittsam och uppträder mer som klustersmitta med inslag av superspridare. Jag tror att man lärt sig av detta för framtida prediktioner. I backspegeln kan man kanske säga att alla som förordade hårdare åtgärder tog i lite för mycket.
Peter Wennblad, Svenska Dagbladet
Peter Wennblad är biträdande chef för ledarredaktionen på Svenska Dagbladet.
Sveriges strategi för att hantera pandemin har ansetts avvikande från övriga Europa och flera kritiker dömer ut den som misslyckad. På vilket sätt har Sveriges strategi väsentligen skilt sig från övriga länders strategi?
Den mest väsentliga skillnaden är att Sverige har för lite och för sent. Man har avvaktat till dess det har gått ganska långt. Om man tar den första vågen hade vi i internationell jämförelse ganska milda restriktioner och åtgärder. Medborgarna själva vidtog kraftfullare åtgärder än politiken.
Vilka har varit de främsta fördelarna i den svenska strategin?
Det handlar om en klassisk avvägning mellan frihet och säkerhet. Att inskränka människors frihet är inget expeditionsärende som man kan ta lätt på. Fördelen är att man visat respekt och ödmjukhet för människors frihet men jag tror att de har skett till priset av att fler blivit sjuka, dött eller fått bestående men.
Kritiserar du delar av Folkhälsomyndighetens strategi eller förkastar den som helhet?
Det har varit svårt att få grepp om vad strategin varit. Den har bestått av ett antal intetsägande rader på regeringens hemsida. Som utomstående har det varit omöjligt att får insyn i grunderna för besluten och vilka avvägningar som gjorts. Det har varit en total brist på öppenhet och transparens. De mål som uppsatts i strategin har heller inte uppnåtts. Vi kan konstatera att Folkhälsomyndighetens strategi har misslyckats.
Har du i huvudsak förtroende för hur Folkhälsomyndigheten hanterat pandemin?
Nej. Folkhälsomyndigheten har genom hela pandemin missbedömt läget. Det har funnits en dissonans mellan Folkhälsomyndighetens verklighetsbeskrivning och den verklighet som människor själva upplevt. Ett exempel är Tegnells ständiga uttalanden om att barn och unga inte är drivande i smittspridningen. De som lever bortom Excelarken och de vetenskapliga avhandlingarna har sett att det många gånger är barn och ungdomar som tagit in smittan i familjerna.
Nollvisionen ”zero covid” är en strategi för att utplåna viruset. Nya Zeeland brukar nämnas som ett exempel. Skulle den strategin använts i Sverige och Europa?
Nej, det tror jag inte.
Enligt ländernas egen rapportering ligger Sverige i mitten i statistiken över dödstal. Ungefär 20 länder i Europa har högre relativa dödstal och ungefär 15 länder har lägre dödstal. I sammanställningar av överdödligheten tillhör Sverige de länder som har lägst överdödlighet. Hur ska man förklara att Sverige har en relativt låg överdödlighet?
Jag tycker inte att statistikjämförelserna mellan olika länder är jätteintressanta. Det kan ge indikationer om hur väl man lyckats med strategin men det är egentligen mer intressant att jämföra Sverige med sig självt. Jag är övertygad om att vi kunnat göra mer för att inte 15 000 dött under pandemin.
Kan man dra slutsatsen att den svenska strategin varit misslyckad baserat på dödstalen?
Ja, eftersom strategin var att minimera smittspridning, sjukdom och död.
Visar de relativa dödstalen och den låga överdödligheten att strategin varit framgångsrik jämfört med många andra länder i Europa?
Strategin måste bedömas utifrån vad vi ville uppnå med den. Det spelar inte så stor roll om vi hamnar på plats sju eller tjugosju i Europa. Den nordiska jämförelsen är mer relevant än med övriga Europa. Vi har liknande befolkningstäthet och levnadsvillkor. Det är den bästa jämförelse man kan göra. Vi har misslyckats i jämförelse med våra grannländer.
Hur ska man förklara att Norge, Finland och Island har markant lägre dödlighet jämfört med andra länder i Europa?
Lägre smittspridning är den enkla förklaringen.
Beror skillnaderna i dödstal mellan Norge och Finland och övriga Europa på olika strategier, olika förutsättningar eller utgångsläge?
Det är svårt att jämföra. Det är svårare att begränsa smittspridningen i tätbefolkade städer i Mellaneuropa än i glesbefolkade länder som Sverige. Jag kan för lite om övriga länder i Europa och deras sätt att hantera pandemin för att uttala mig om det. Även i deras fall bör utfallet ställas mot vad man försökte uppnå.
Dödligheten har varit högre i större städer med utsatta och invandrartäta områden. Kan det vara en del av förklaringen till högre dödlighet i Sverige än i till exempel Finland och Norge?
Jag kan inte bedöma det.
Flera experter, bland annat professor Anders Björkman från Karolinska Institutet, har i debattartiklar framhållit skillnaderna i den initiala smittspridningen mellan de nordiska länderna. Är det en rimlig förklaring till de olika dödstalen i de nordiska länderna?
Ja, det kan det vara. Sverige och övriga länder hade lite olika strategi när sportlovsresenärerna kom tillbaka förra året. Risken spelades ner och inga särskilda åtgärder ansågs nödvändiga.
I flera andra länder har skolor, restauranger och affärer varit stängda, munskydd har krävts överallt och rörelsefriheten har begränsats med utegångsförbud. Borde skolor, restauranger och affärer varit stängda och utegångsförbud införts under pandemin?
Min bedömning är att Sverige borde vidtagit kraftfullare åtgärder när smittspridningen sköt fart under den andra vågen. Icke nödvändig verksamhet borde stängts ner. Skolor är en svår fråga även om gymnasieskolor och även en del grundskolor haft distansundervisning.
Staten har delegerat smittskyddsarbetet till näringsidkarna. De har i praktiken haft näringsförbud. Staten kunde täckt kostnaderna istället för att stänga dem helt i till exempel tre veckor. Utegångsförbud skulle inte använts.
Finns det belägg för att mer omfattande samhällsstängningar skulle fungerat bättre i Sverige än i övriga Europa som till exempel Italien, Spanien, Frankrike, Belgien och Tyskland?
Det kan jag inte svara på.
Sverige har kritiserats för att inte testa tillräckligt i början av pandemin. Var det möjligt att provta mer när det inte fanns tillräcklig testkapacitet, regionernas sjukvård var mycket ansträngd och smittspridningen var hög?
Med tanke på att man i många andra länder var betydligt bättre på att testa så borde det varit möjligt även i Sverige. Testningen försenades framför allt därför att det inte fanns resurser och tydliga riktlinjer till regionerna. Tekniken att testa fanns. Vi borde definitivt ha testat mer. WHO var jättetydlig med strategin att testa-testa-testa.
I de flesta länder i Europa har runt hälften av dödsfallen har ägt rum på äldreboenden, oavsett om smittspridningen varit stor eller liten. Har Sverige skyddat de äldre bättre eller sämre än andra länder?
Utifrån min begränsade kunskap om situationen i andra länder kan jag bara konstatera att vi misslyckats utifrån det vi själva ville uppnå. Det stora misslyckandet är den stora smittspridningen. Vi spelade rysk roulett med de äldre.
Coronakommissionen skriver att regeringen har det ”yttersta ansvaret”. Samtidigt har verksamheterna det fulla ansvaret för driften av verksamheterna. Hur kan regeringen ha det yttersta ansvaret för smittskyddsarbetet på verksamheterna? Vilket ansvar har verksamheterna själva?
En bra fråga. Det uppstod ett enormt behov av nationellt ledarskap och stöd i form av expertis och till exempel tillgång till skyddsutrustning. Detta har brustit. Det praktiska ansvaret ligger på verksamheterna men de måste också få förutsättningarna att göra det.
Regeringen har valt att i huvudsak följa Folkhälsomyndighetens bedömningar. Har det varit rätt?
Nej.
Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna
Acko Ankarberg Johansson är riksdagsledamot för Kristdemokraterna och ordförande i riksdagens socialutskott.
Sveriges strategi för att hantera pandemin har ansetts avvikande från övriga Europa och flera kritiker dömer ut den som misslyckad. På vilket sätt har Sveriges strategi väsentligen skilt sig från övriga länders strategi?
I Sverige lägger vi ett tyngre ansvar på myndigheter och har mindre av politisk styrning av den operativa verksamheten än i andra länder. Vi valde samma ordning för smittbekämpning som vi brukar ha. Vi arbetade mycket mer med förtroende från människor och tillit, mindre av förbud och formella begränsningar, att själva ta ansvar och veta vad man ska göra.
Vi har även haft ett helhetsperspektiv. När man bedömer om skolor ska vara stängda tas inte bara hänsyn till smittorisken utan även till andra effekter: om barnen inte får sin utbildning, måste föräldrarna vara hemma, vad som händer med produktionen mm. Helhetsperspektivet, folkhälsoperspektivet, har varit en röd tråd hela tiden och skilt sig från andra länder. En del länder har valt förbud och långtgående restriktioner. Just nu är det svårt att se att detta i sig påverkat hur många som smittats eller dött i covid-19. Det går inte att dra slutsatsen att länder som haft förbud och hårda restriktioner klarat sig bättre.
Vilka har varit de främsta fördelarna i den svenska strategin?
Det är en fördel att man bygger på människors förtroende och skapar tillit för de gemensamma institutionerna. Om man inte har förtroende för de gemensamma institutionerna urholkas ett gott samhälle och även samhällsekonomin. Det är en framgångsfaktor. Det vi saknat är ledarskapet när man behövt kliva in nationellt. Den kritik vi haft är kopplat till att vi har 21 självstyrande regioner, vilket lett till fragmentisering. Vi har inte klarat beredskapen och staten har inte haft verktygen för att agera.
Kritiserar du delar av Folkhälsomyndighetens strategi eller förkastar den som helhet?
Våra åsikter måste bedömas utifrån den aktuella tidpunkten. Till en början var vårt arbete mycket inriktat på samverkan, att hantera pandemin så bra som möjligt. Vår viktigaste kritik har varit bristen på transparens och underlaget för de olika åtgärderna. Det är först under våren i år som vi fått underlag, scenarier och uppföljning av åtgärder.
Har du i huvudsak förtroende för hur Folkhälsomyndigheten hanterat pandemin?
Vi har förtroende för våra myndigheter men vi har synpunkter på regeringens ledarskap. Vi har aldrig förkastat Folkhälsomyndighetens strategi.
Nollvisionen ”zero covid” är en strategi för att utplåna viruset. Nya Zeeland brukar nämnas som ett exempel. Skulle den strategin använts i Sverige och Europa?
Det får professionen avgöra. Det är inte en fråga för oss politiker.
Enligt ländernas egen rapportering ligger Sverige i mitten i statistiken över dödstal. Ungefär 20 länder i Europa har högre relativa dödstal och ungefär 15 länder har lägre dödstal. I sammanställningar av överdödligheten tillhör Sverige de länder som har lägst överdödlighet. Hur ska man förklara att Sverige har en relativt låg överdödlighet?
Det är något som epidemiologer och forskningen ska svara på och är inget för politiska åsikter i nuläget när vi inte har vetenskapliga underlag för att göra en helhetsbedömning.
Kan man dra slutsatsen att den svenska strategin varit misslyckad baserat på dödstalen?
För att göra dessa bedömningar ska man vara kunnig i epidemiologi. Att politiker gör sådana bedömningar utan ordentligt underlag i forskning vore mycket vanskligt. Naturligtvis är det så att alla politiker beklagar vartenda dödsfall. Det var besvärande att det tog lång tid för regioner och kommuner att komma till skott. Men att därifrån säga att om vi hade sparat si eller så många liv – det kan vi inte veta. Det är en sak att ha kritik och vilja göra mer, men man kan inte dra slutsatsen att det med säkerhet lett till färre dödsfall.
Visar de relativa dödstalen och den låga överdödligheten att strategin varit framgångsrik jämfört med många andra länder i Europa? Beror skillnaderna i dödstal mellan Norge och Finland och övriga Europa på olika strategier, olika förutsättningar eller utgångsläge?
Det är svårt att veta idag. Vi inväntar Coronakommissionens kommande rapporter. Det vi vet från kommissionens första delrapport är att den höga samhällsspridningen påverkade äldreomsorgen och vi har misslyckats med att skydda de äldre.
Hur ska man förklara att Norge, Finland och Island har markant lägre dödlighet jämfört med andra länder i Europa?
Det är svårt att bedöma idag. Vi vet inte om det beror på de åtgärder man vidtagit eller på hur mycket smitta man fick in från början. Det är inte en fråga för politiker utan för vetenskapen.
I flera andra länder har skolor, restauranger och affärer varit stängda, munskydd har krävts överallt och rörelsefriheten har begränsats med utegångsförbud. Borde skolor, restauranger och affärer varit stängda och utegångsförbud införts under pandemin?
Vi hade kritik mot bristande provtagning i början på pandemin när resenärer återvände efter sportlovet. I övrigt är det oftast goda insatser som gjorts. Det är viktigt att skolorna varit öppna så mycket som de varit. Vi är ändå medvetna om att många elever haft en väldigt jobbig skoltid med mycket av undervisningen på distans. Effekterna av påfrestningarna på yngre kommer vi att se längre fram.
Vi har inte krävt särskilda förbud. Däremot har vi hela tiden varit drivande för att regeringen ska ha den möjligheten genom pandemilagen, som varit ett bra verktyg.
Finns det belägg för att mer omfattande samhällsstängningar skulle fungerat bättre i Sverige än i övriga Europa som till exempel Italien, Spanien, Frankrike, Belgien och Tyskland?
Jag kan inte se några sådana belägg.
Finns det belägg för att detta haft någon påtaglig inverkan på smittspridning och dödstal?
Det vet vi inte ännu. Forskningen går åt båda hållen. De flesta menar att det haft en mindre påverkan, men det är svårt att veta. Många länder har tvingat befolkningen att använda munskydd i stor omfattning men ändå haft många sjuka och höga dödstal så det är det svårt att som lekman dra slutsatsen att det haft en god effekt.
Sverige har kritiserats för att inte testa tillräckligt i början av pandemin. Var det möjligt att provta mer när det inte fanns tillräcklig testkapacitet, regionernas sjukvård var mycket ansträngd och smittspridningen var hög?
Vi kunde testat mer än vi gjorde, men hur mycket mer är svårt att säga. Det var även regeringens uppfattning att regionerna borde testa mer men det hände ingenting. Det var brist på kapacitet att genomföra och analysera testerna. Regeringen upphandlade då kapacitet utanför sjukvården. Det fördes även en diskussion där Folkhälsomyndigheten menade att effekten av testning minskar när det råder stor samhällsspridning. Regeringen gjorde senare i maj en annan bedömning och drev på för en bredare testning som kom igång först i juni.
I de flesta länder i Europa har runt hälften av dödsfallen har ägt rum på äldreboenden, oavsett om smittspridningen varit stor eller liten. Har Sverige skyddat de äldre bättre eller sämre än andra länder?
Nej, det har jag inte tillräcklig kunskap om för att göra. Jag håller med Coronakommissionen om att vi inte lyckades skydda våra äldre. Vi kunde gjort det bättre. Det är en sorg att vi tillät smittan att komma in på äldreboenden, att det inte fanns skyddsutrustning. De brister vi haft sedan länge i äldreomsorgen påverkade de äldre under pandemin. Hade vi haft en bättre äldreomsorg kunde vi kanske minskat antalet dödsfall.
Dödstalen på äldreboenden var relativt höga även under den andra vågen trots bättre beredskap, skyddsutrustning, testning, besöksförbud, högst åtta personer på allmänna sammankomster mm. Vilka slutsatser kan dras av detta?
Det kan jag inte göra. Man skulle lättvindigt kunna säga att det inte hjälper med skyddsutrustning. Det är en slarvig slutsats som jag inte vill dra. Vi vet inte om skyddsutrustningen var tillräcklig, om smittan spreds asymtomatiskt mm. Förbättrade arbetsvillkor och höjd kompetens i äldreomsorgen spelar också en stor roll för att förhindra smittspridningen.
Coronakommissionen skriver att regeringen har det ”yttersta ansvaret”. Samtidigt har verksamheterna det fulla ansvaret för driften av verksamheterna. Hur kan regeringen ha det yttersta ansvaret för smittskyddsarbetet på verksamheterna? Vilket ansvar har verksamheterna själva?
Ytterst har alltid regeringen ansvaret för det som händer och att vidta åtgärder. Vi har en grundlag som säger att regeringen styr riket. Man kan inte slippa ansvaret varje gång det blir jobbigt. Det är riktigt att kommuner och regioner brustit i sitt ansvar för beredskapen och att det inte fanns skyddsutrustning. De enskilda boendena har ansvar för brister enligt arbetsmiljölagen. Tidigare regeringar har ett ansvar, men den som styr riket när det händer har det yttersta ansvaret.
I mars förra året upptäckte man att det inte finns skyddsutrustning. Då måste man göra allt man kan för att skaffa fram skyddsutrustning. Men det dröjde många veckor innan man fick ordning på det eftersom det inte fanns ett nationellt ansvar. Det är regeringen som ytterst måste kompensera för de brister som kommuner, regioner och verksamheterna har. Regeringen har det yttersta ansvaret för det som händer under en kris. Regeringen kan inte delegera ansvaret, vilket man heller inte gjorde. På så vis gjorde regeringen rätt men det tog för lång tid.
Regeringen har valt att i huvudsak följa Folkhälsomyndighetens bedömningar. Har det varit rätt?
Ja, det tror jag. Om man inte tror på vetenskapen ska man nog ha goda skäl att inte göra det.
Sofia Nerbrand, Kristianstadsbladet
Sofia Nerbrand är politisk redaktör på Kristianstadsbladet och tidigare under pandemin ledarskribent på Dagens Nyheter.
Sveriges strategi för att hantera pandemin har ansetts avvikande från övriga Europa och flera kritiker dömer ut den som misslyckad. På vilket sätt har Sveriges strategi väsentligen skilt sig från övriga länders strategi?
De flesta länder har sagt att smittan ska minimeras medan Sverige valt att ”platta till kurvan”. Det är en avgörande skillnad. Sverige har haft en idé om att minska smittspridningen och hålla den på en nivå så att sjukvården inte bryter samman. Det skiljer Sverige från andra länder i Europa, särskilt de nordiska länderna, som satte in testning, smittspårning och karantänsättning mycket tidigare.Man ville även skydda befolkningen och minimera lidande och allvarlig sjukdom. Sverige har fokuserat mest på de som avlidit.
Vilka har varit de främsta fördelarna i den svenska strategin?
Jag ser inga väsentliga fördelar förutom att vi inte haft utegångsförbud och lika stora frihetsinskränkningar som andra länder. Som liberal är jag dock beredd att till vissa frihetsinskränkningar om mitt agerande kan rädda andras liv och hälsa. Det handlar om solidaritet och humanism. Priset för den svenska strategin har blivit för högt med många fler döda och mycket lidande.
Kritiserar du delar av Folkhälsomyndighetens strategi eller förkastar den som helhet?
Man har varit för sen på bollen och inte tillämpat försiktighetsprincipen. Vi pratar om att Sverige är ett solidariskt land men strategin har inte byggt på att vi har tagit hand om varandra.
Har du i huvudsak förtroende för hur Folkhälsomyndigheten hanterat pandemin?
Nej.
Nollvisionen ”zero covid” är en strategi för att utplåna viruset. Nya Zeeland brukar nämnas som ett exempel. Skulle den strategin använts i Sverige och Europa?
Ja, den skulle använts i Sverige och Europa.
Enligt ländernas egen rapportering ligger Sverige i mitten i statistiken över dödstal. Ungefär 20 länder i Europa har högre relativa dödstal och ungefär 15 länder har lägre dödstal. I sammanställningar av överdödligheten tillhör Sverige de länder som har lägst överdödlighet. Hur ska man förklara att Sverige har en relativt låg överdödlighet?
Många andra länder i Europa reagerade också alldeles för sent, till exempel Storbritannien. Sverige har en ganska frisk befolkning och bättre folkhälsa än många andra europeiska länder. Det handlar inte om hur mycket av lockdown man använt utan när det införs och följsamheten. Många svenskar har verkligen förändrat sina liv och gjort en stor insats utan den lagstiftning man haft i andra länder.
Kan man dra slutsatsen att den svenska strategin varit misslyckad eller framgångsrik baserat på dödstalenoch överdödligheten?
Man kan konstatera att många andra länder varit sämre än Sverige. De har kanske varit senfärdiga, haft låg efterlevnad och inte insett allvaret. Jag menar att vi är ett framgångsrikt och rikt land som brukar jämföra sig med de nordiska länderna i andra sammanhang. Varför kunde vi inte haft ambitionen att hålla smittan borta som i till exempel Nya Zeeland, Thailand, Vietnam och Sydkorea?
Om man bara tittar på överdödligheten missar man mycket. Det är så många som fått post-covid, vilket uppmärksammats ganska sent i Sverige. Det är många som inte kan arbeta heltid och kräver stora vårdresurser.
Hur ska man förklara att Norge, Finland och Island har markant lägre dödlighet jämfört med andra länder i Europa?
Det handlar om att myndigheter och även politiker agerade tidigt.De tog smittan på större allvar och satte upp som mål att minimera samhällssmittan, till skillnad från Sverige.
Har de flesta länder i Europa (utom Norge, Finland och Island) haft en misslyckad och felaktig strategi?
Vi i Europa har inte klarat oss lika bra som många länder i Asien, Oceanien och de andra nordiska länderna. Det handlar inte bara om lockdown utan också om testning, smittspårning och karantänsättning. De har även använt appar för smittspårning och annan teknik för att hålla smittan nere.
Flera experter, bland annat professor Anders Björkman från Karolinska Institutet, har pekat på skillnaderna i den initiala smittspridningen mellan de nordiska länderna. Är det en rimlig förklaring till de olika dödstalen i de nordiska länderna?
Möjligtvis under sportlovet förra året men inte under senare i pandemin. De som kom tillbaka till Sverige sattes inte i karantän vilket däremot var fallet i de andra nordiska länderna. Man kan jämföra med den andra vågen som myndigheten och regeringen inte förutsåg skulle komma. I andra länder sattes åtgärder med testning och smittspårning in tidigt. Där blev den andra vågen inte alls lika kraftig som i Sverige.
Men de flesta andra länder i Europa drabbades enligt tillgänglig statistik mer än Sverige under den andra och tredje vågen.
Nej, det skulle jag inte säga. Flera länder som till exempel Irland hade högre toppar med dödlighet men fick ner kurvan genom lockdown. Sverige har haft höga nivåer under längre tid.
Dödligheten har varit hög i tätbefolkade storstadsområden med trångboddhet, ofta med stor andel invandrare. Här finns likheter mellan Sverige och andra europeiska länder. Är det relevant att jämföra Sverige med andra länder även utanför Norden?
Vi har sett att det finns en socioekonomisk sida av pandemin. Vi har en betydligt högre dödlighet i vissa bostadsområden och i invandrargrupper. I vissa länder har man betydligt större befolkningstäthet än i Sverige. Det är naturligtvis skillnad mellan till exempel storstäder som London och glesbefolkade områden som Karelen i Finland.
Kan detta även vara en del av förklaringen till skillnaderna mellan Sverige och andra nordiska länder?
En delförklaring möjligen. Men Skåne som är tättbefolkat och Malmö med invandrartäta områden klarade sig lindrigare kan bero på att Kastrup och Danmark stängde tidigare än den svenska huvudstaden. Södra Sverige har ett stort utbyte med Danmark.
I flera andra länder har skolor, restauranger och affärer varit stängda, munskydd har krävts överallt och rörelsefriheten har begränsats med utegångsförbud. Borde skolor, restauranger och affärer varit stängda och utegångsförbud införts under pandemin?
Vi har inte möjlighet att införa utegångsförbud vilket jag tycker är bra. Men pandemilagen borde införts tidigare och använts betydligt mer. Varför var man höll köpcentra öppna? Var det verkligen nödvändigt? Det var ett risktagande att hålla skolorna öppna för barn i lägre åldrar. Distansundervisningen har varit en stor påfrestning men anledningen har varit att inte sprida smitta till föräldrar och andra. För barnen har det varit bra att gå i skolan men inte för deras föräldrar som blivit sjuka och fått post-covid.
Finns det belägg för att mer omfattande samhällsstängningar skulle fungerat bättre i Sverige än i övriga Europa som till exempel Italien, Spanien, Frankrike, Belgien och Tyskland?
Det handlar om när åtgärder sätts in. Görs det för sent blir åtgärderna kvar under en längre tid. Sätts åtgärder in tidigt och hårt behöver de inte pågå så länge.
Kan man säga att lockdown inte fungerat i stora delar av Europa?
Det hade det blivit mycket värre om man inte gjort något alls.
Du anser att Sverige agerat för sent under pandemin jämfört med andra länder i Europa. Borde det inte synas i en högre dödlighet än i övriga Europa?
Det gäller att agera tidigt som man gör till exempel i Australien. Är smittspridningen hög blir dödligheten också hög. Det gäller inte bara Sverige utan även flera europeiska länder. Länder som tagit det på allvar och agerat tidigt har även mycket färre dödsfall, som många länder i Asien samt Norge, Finland och Island.
Du menar att länder som Norge och Finland testade och smittspårade med större framgång än Sverige. Kan en förklaring vara att det helt enkelt krävs lägre testkapacitet om den initiala smittspridningen är låg?
Det viktigaste skillnaden var inte att den initiala smittspridningen var större i Sverige utan att Folkhälsomyndigheten bestämde sig för att inte masstesta, smittspåra och sätta hushåll till smittade i karantän. Det gjorde att vi fick en större allmän smittspridning under alla vågorna.
I de flesta länder i Europa har runt hälften av dödsfallen har ägt rum på äldreboenden, oavsett om smittspridningen varit stor eller liten. Har Sverige skyddat de äldre bättre eller sämre än andra länder?
Hög smittspridning leder till att fler blir sjuka och dör. Vi har haft fler döda i absoluta tal i Sverige än i till exempel Norge. Vi hade inte ambitionen att minimera smittspridningen och har fått fler döda än de länder som hållit ner smittspridningen. Personer på äldreboenden träffar ett stort antal personal under en vecka och då är risken att bli smittad stor.
Men i absoluta tal har andra länder som Tyskland, Frankrike och Spanien väsentligt större antal äldre som avlidit på särskilda boenden.
Det beror på att de har hög smittspridning. Det är väldigt svårt när man fått stor smittspridning.
Dödstalen på äldreboenden var relativt höga även under den andra vågen trots bättre beredskap, skyddsutrustning, testning, besöksförbud, högst åtta personer på allmänna sammankomster mm. Vilka slutsatser kan dras av detta?
Har man hög smitta i samhället kommer den att leta sig in på äldreboenden. Det räcker inte med visir utan alla behöver bra munskydd, som inte alltid fanns.
Coronakommissionen skriver att regeringen har det ”yttersta ansvaret”. Samtidigt har verksamheterna det fulla ansvaret för driften av verksamheterna. Hur kan regeringen ha det yttersta ansvaret för smittskyddsarbetet på verksamheterna?Vilket ansvar har verksamheterna själva?
Ja, det menar jag. Tillåts en hög smittspridning får man ta ansvaret för de konsekvenser det får. Det är en politisk och etisk fråga. Man har heller inte varit transparent i sitt beslutsfattande. Det har varit svårt att få fram beslutsunderlag. Det har inte funnits en skriven strategi. Jag är även mycket kritisk till att oppositionen och de andra partierna har jamsat med. Min kritik gäller över hela linjen från vänster till höger i politiken.
Regeringen har valt att i huvudsak följa Folkhälsomyndighetens bedömningar. Har det varit rätt?
Jag tycker att det har varit fel. Ytterst handlar det om politik. Det finns alltför många beslut som fattats på tjänstemannanivå som har med etik och prioriteringar. Det har med demokrati att göra, hur svenska folket kan utkräva ansvar. Det yttersta ansvaret måste ligga på de folkvalda.
Avslutande reflektioner och kommentarer
Inställningen till strategin skiljer sig åt mellan de som utfrågats. Peter Wennblad, Björn Olsen och Sofia Nerbrand förkastar strategin och saknar helt förtroende för Folkhälsomyndighetens hantering av pandemin. Acko Ankarberg Johansson framhåller att Kristdemokraterna inte förkastat strategin och har förtroende för Folkhälsomyndigheten, men haft synpunkter på regeringens ledarskap. Hon pekar på positiva sidor av strategin som att skolor hölls öppna, att åtgärder byggt på frivillighet och haft ett samhälleligt helhetsperspektiv.
Skarp kritik behöver inte betyda att strategin i sin helhet förkastas, men om strategin döms ut fordras ett alternativ. En slutsats av intervjuerna och tidigare debatt blir att den stora vattendelaren är om Folkhälsomyndighetens strategi, med dess förtjänster och brister, ska ersättas av nollvisionen ”zero covid”, vars mål är att helt utplåna viruset med ”lockdown”, testning och smittspårning.
Hur ska Sveriges överdödlighet i europeisk jämförelse tolkas
Dödstalen har varit ett bärande argument i kritiken av Folkhälsomyndighetens strategi. Hur Sveriges överdödlighet ska tolkas i ett europeiskt perspektiv är därför en central frågeställning i intervjuerna. Peter Wennblad anser att jämförelser med andra länder inte är meningsfulla. Acko Ankarberg Johansson vill som politiker inte bedöma Sveriges strategi i förhållande till andra länder. Hon ser det som en uppgift för epidemiologer och framtida forskning att reda ut. Sofia Nerbrand anser att flera länder i Europa agerade för sent. Björn Olsen menar att hög befolkningstäthet, generationsboende och trångboddhet i utsatta områden med stor andel invandrare kan förklara att andra länder har högre överdödlighet än Sverige.
Dödligheten i covid-19 uppvisar tydliga sociala mönster. Flera undersökningar, även från Folkhälsomyndighetens sida, har påvisat att områden med trångboddhet och stor andel invandrare har hög dödlighet. Det kan vara en anledning till skillnaderna i dödlighet mellan olika länder, som exempelvis Sveriges höga dödstal jämfört med våra grannländer. Det kan dock inte förklara varför Sverige har lägre överdödlighet än det stora flertalet länder i Europa eller varför alla länder i Europa har markant högre dödlighet än Norge, Island och Finland. En annan möjlig orsak till att Sverige drabbades betydligt hårdare än Norge och Finland är de stora skillnaderna i initial smittspridning, vilket bland annat professor Anders Björkman påpekat.
Kritiker har hävdat att den svenska strategin lett till mycket högre dödlighet än i andra jämförbara länder. Detta saknar dock stöd i statistik eller andra studier. Överdödligheten i Sverige har snarare varit låg i en europeisk jämförelse. Frågan i intervjuerna om varför våra nordiska grannar drabbats lindrigare än övriga Europa är ännu inte helt utredd.
Agerade Sverige för sent och otillräckligt
Flera kritiker anser att Sverige agerade för sent och otillräckligt jämfört med andra länder.Regionerna och myndigheterna kunde förmodligen gjort betydligt mer för att utöka testning och smittspårning, men den avgörande faktorn var den omfattande smittspridningen. Länder med låg initial smittspridning hade större möjlighet att provta, smittspåra och begränsa spridningen än länder med hög smittspridning. Som även Björn Olsen påpekar i intervjun är smittspridningen avgörande för hur framgångsrik testningen blir. Orsaken till Sveriges höga initiala smittspridning jämfört med grannländerna är inte helt klarlagd; om smittan huvudsakligen kom in med sportlovsresenärerna från Alperna eller med inresande från flera andra länder, som Folkhälsomyndigheten anser troligt.
Påståendet att dödstalen i Sverige beror på ett senfärdigt och kraftlöst agerande jämfört med andra länder har inte belagts på ett övertygande sätt. Överdödligheten och den relativa dödligheten i covid-19 var inte högre i Sverige än i andra hårt drabbade länder i Europa, snarare tvärtom. Det tycks i första hand inte vara tidpunkterna när åtgärder sattes in som skilt ut Sverige. Däremot har typen av åtgärder varit olika, liksom avvägningarna mellan frivillighet och tvång, mellan öppna och stängda samhällen.
Ett genomgående tema i kritiken av Folkhälsomyndigheten är att strategin lett till högre smittspridning än i andra länder. Det är dock svårt att finna stöd för påståendet att smittspridningen i Sverige varit markant högre än medelnivån för Europa.
Klarade Sverige andra vågen bättre eller sämre än övriga Europa
Folkhälsomyndigheten kritiseras för bristande analysförmåga, att bland annat inte förutsett omfattningen av den andra vågen under pandemin. I likhet med flertalet andra experter gjorde myndigheten bedömningen att regionala och lokala klusterutbrott var mer sannolika. Att förutsäga pandemins utveckling och dynamiken hos ett okänt virus har inte varit trivialt, vilket inte minst de grovt felaktiga modelleringarna av dödstal i början på pandemin från Imperial College visat.
Flera av de intervjuade anser att Folkhälsomyndigheten agerade alltför sent även under hösten 2020. Sverige skulle därför ha drabbats hårdare än andra länder under den efterföljande andra vågen. Enligt tillgänglig statistik har dock dödligheten under den andra och tredje vågen varit betydligt högre i övriga Europa, som exempelvis Baltikum, större delen av östra Europa och Tyskland.
Hur framgångsrika har samhällsstängningar varit
Många länder med omfattande ”lockdown” har haft höga relativa dödstal. I intervjuerna ifrågasätts hur framgångsrik strategin med stängda samhällen och förbud egentligen varit. Björn Olsen menar att det huvudsakligen är önationer som Nya Zeeland, Taiwan, Australien och Island som lyckats hantera pandemin bra, samt ett fåtal andra länder som Vietnam, Norge och Finland. Europa blev, enligt Björn Olsen, i stort sett taget på sängen och var oförberett.
Att frivillighet och personligt ansvar varit grundpelare i Folkhälsomyndighetens strategi har kritiserats. Samtidigt är bristande delaktighet och tillit förmodligen en del av förklaringen till att långtgående samhällsstängningar ofta inte fungerat. Innebar svårigheterna att leva under ”lockdown” att regler och förbud inte kunde följas? Vilken roll spelade människors acceptans, kunskap och delaktighet för följsamheten? Ledde upprepade perioder av stängda och öppna samhällen till förnyad smittspridning? Vilken balans mellan restriktioner och öppenhet krävs för att en strategi ska fungera?
När data om åtgärder och dödstal analyseras blir det tydligt att flertalet länder i Europa haft minst lika stora eller större problem med smittskyddsarbetet jämfört med Sverige. Merparten av de länder som stängde sina samhällen och gränser samt infört masktvång har hittills inte klarat pandemin bättre än Sverige.
Hur ska regeringens ”yttersta ansvar” tolkas
I delbetänkandet Äldreomsorgen under pandemin (SOU 2020:80) drar Coronakommissionen slutsatsen att målsättningen att skydda de äldre har misslyckats. Enligt kommissionen har regeringen enligt Regeringsformen det ”yttersta ansvaret” för att äldreomsorgen var illa förberedd på grund av strukturella brister. Frågan är hur detta ska tolkas i praktiken under pandemin. Acko Ankarberg Johansson pekar i första hand på ansvaret för tillgången till skyddsutrustning och provtagning i början av pandemin. Sofia Nerbrands tolkning är att det handlar om ansvaret för smittspridningen.
Det bör noteras att kommissionen själv skriver att den sittande regeringen, samt tidigare regeringar, har det ”yttersta ansvaret” för äldreomsorgens strukturella brister och den låga beredskapen. Kommissionens kritik rör politiska beslut, eller avsaknad av beslut, om äldreomsorgens prioritet, styrning och struktur. Vad detta innebär för kommunernas självstyre och andra utförares ansvar är däremot inte klarlagt. Regeringens ”yttersta ansvar” kan rimligen inte tolkas så att de kommunala och privata verksamheterna fritas från det fulla ansvaret för driften och smittskyddsarbetet. Däremot är det ett politiskt ansvar och vägval att undanröja problemen med orimliga anställnings- och arbetsvillkor, låg medicinsk kompentens, obefintliga lager av skyddsutrustning, låg beredskap, bristande styrning och samordning med mera.
En övergripande frågeställning som kvarstår obesvarad efter Coronakommissionens första delbetänkande är villkoren för att riktade smittskyddsstrategier ska bli framgångsrika, mer specifikt vad som krävdes för att äldre på särskilda boenden och med hemtjänst skulle skyddas från viruset, trots allmän smittspridning.
Kommer debatten att bli mer saklig och allsidig
Den bild som tidigare tecknats av den svenska strategin som ett oansvarigt experiment där dödlig smitta spreds ”med berått mod” framstår alltmer som en orimlig svartmålning. Hittills talar fakta snarare för att den svenska strategin stått sig mycket väl i ett europeiskt perspektiv. Det är dags att utvärdera såväl svagheter som förtjänster i den svenska strategin, även i förhållande till andra strategier. Den fortsatta granskningen av åtgärderna under pandemin blir förhoppningsvis skarp och ifrågasättande men också saklig och allsidig. Det finns kanske även utrymme för ett erkännande till personalen på ansvariga myndigheter och andra verksamheter för insatserna att rädda liv och hindra smittspridning, ett arbete där avvägningarna mellan restriktioner, frivillighet och tvång i ett öppet samhälle varit mycket svåra.
Ett läsvärt bidrag till en mer balanserad syn på Sveriges pandemihantering är vetenskapsjournalisten Amina Manzoors bok ”Pandemier”.
Hanteringen av pandemin kan inte enbart utvärderas utifrån de nuvarande dödstalen. Stängda skolor, isolering och ensamhet, post-covid, ökad arbetslöshet och begränsningar av människors frihet får konsekvenser som inte kan avläsas i dagens statistik. Debatten om åtgärderna behöver därför breddas.
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
