Replik Att som Erik Jennische kräva att EU säger upp samarbetsavtalet med Kuba mitt under coronakrisen om landet inte genomför politiska förändringar är cyniskt, skriver Hans Eriksson i en replik.
Erik Jennische har skrivit en rapport om Kuba, som Dagens Arena publicerat ett utdrag ur. Rapporten kräver att EU säger upp samarbetsavtalet med Kuba mitt under coronakrisen om landet inte genomför politiska förändringar. Detta är extra cyniskt idag då Kuba trots få dödsfall, drabbats ekonomiskt hårt då turismen upphört och Trump tidigare infört hårdare sanktioner.
EU-avtalet från 2016 Political Dialogue and Cooperation Agreement (PDCA) liknar de avtal EU skrivit med andra latinamerikanska länder, vilka alla har olika grader av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. EU-avtalet erkänner Kubas rätt till utveckling på egna villkor, rätt till egen politisk (utan traditionell liberal flerpartidemokrati) och ekonomisk utvecklingsmodell (blandekonomi med både statligt och privat ägande). EU är alltid mån om samarbete med civilsamhället (sociala organisationer, fackföreningar, kooperativ) utöver samarbete med regeringsinstitutioner. Målet med EU-avtalet kan aldrig vara att kräva ändring av rådande politiska och ekonomiska system.
Arena-rapporten påstår att Raul Castros charmoffensiv för att ändra Kubas image i omvärldens ögon bara var en bluff, att han lyckats lura både Obama att påbörja nedtrappning av blockaden och EU att skriva samarbetsavtal. Inga nämndvärda ekonomiska och politiska reformer ska ha genomförts. Rapporten kritiserar också EU för att det inte följer samarbetsavtalet då en EU-rapport beskriver Kuba som en ”enparti-demokrati” och godtagit den nya konstitutionen som inte skulle vara demokratisk.
Men sanningen är snarare att ekonomiska reformer, valutareformer, ökad marknadsekonomi, större privatsektor, uppmuntran av småföretagande har eller håller på att genomföras, men det behövs flera strukturella reformer främst för att öka livsmedelsproduktionen och minska det stora importbehovet.
En ny konstitution antogs 2019 efter lång offentlig debatt och folkomröstning. Privat äganderätt, marknadsekonomi och utländska investeringar erkänns. Vi vet alla att det finns olika typer av demokrati och folkligt deltagande och att Kuba inte är en liberal demokrati med flerpartival och fri press som i västvärlden. Istället hålls demokratiska personval med flera kandidater utan partier på kommunnivå, den främsta demokratiska styresnivån var 5e år och alla över 16 år är röstberättigade. Kommunfullmäktigeledamöterna väljer halva nationalförsamlingen bland sig själva och den andra halvan består av valda folkrörelserepresentanter. Presidenten väljs inte genom direktval utan av Nationalförsamlingen medan en premiärminister (ny post) utses av presidenten men måste godkännas av Nationalförsamlingen. Presidentens makt begränsas till två mandatperioder. En livlig politisk debatt pågår inom dessa organ. Utöver det är internet öppet och debatten pågår på sociala medier.
Genomförandet av EUs samarbetsavtal med Kuba försvåras av USAs blockad sedan 60 år, en av världens äldsta pågående konflikter och en rest från kalla kriget. Under Obama började USA tina upp blockaden (ökade penning remitteringar från exilkubaner, ökad turism, ökat utbyte inom vetenskap och handel), men Trump har förvärrat sanktionerna igen, trots att liberala media, vissa senatorer och kyrkor kräver en lättnad och allt färre exilkubaner motsätter sig en öppning.
Varje år röstar så gott som alla världens länder, inkl alla EU-medlemsländer i FNs Generalförsamling att blockaden är olaglig och måste avskaffas. Parlamentariker i många länder kräver idag att USA avbryter blockaden och FN generalsekretare, WHO etc vädjar att åtminstone tillåta handel under coronapandemin.
Mot denna bakgrund är det viktigt att EU-avtalet bidrar till att utveckla relationerna med Kuba på samma sätt som EU handelsavtalet med Vietnam, också en enpartistat med marknadsekonomi. Den nya svenska samarbetsstrategin borde bidra till politisk dialog och fortsatta ekonomiska reformer samt hållbar klimatpolitik.
Vidare borde Sverige och EU efter presidentvalet diskutera med USA och kräva att Obamas närmande till Kuba återupptas och förklara att blockad som metod mot Kuba spelat ut sin roll och hellre öppna upp för mera soft power? En berättigad fråga är varför USA numera har normala relationer med Vietnam men inte med Kuba?
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
