Utrikespolitik Kanske kan Polen påverka dagens politiska läge genom att spela samma viktiga roll som landet gjorde för öststaternas befrielse från Sovjet.
“I Polen tog det tio år, i Östtyskland tio månader, i Ungern tio veckor och i Prag tio dagar”, sa den brittiske historikern Timothy Garton Ash när Prag började svikta i slutet på 80-talet. Men östblockets upplösning började alltså i Polen. Det var därifrån som det sovjetiska förtrycket utmanades.
Genom en strejk sommaren 1980 på Leninvarvet i Gdansk bildades Solidaritet – den första fria fackföreningen i öst. Det var så sensationellt att det polska ordet Solidarnosc spreds i västliga media.
En fembarnspappa på varvet, Lech Walesa, blev Solidaritets talesman. Han blev känd över hela Polen. Och i det landet fanns inte mycket till framtid att hoppas på. Walesa var länge det enda. Men tvingades till en ömtålig balansgång mellan vad som var möjligt och hotet att liksom i Ungern 1956 och Prag 1968 invaderas av Moskva.
Nobels fredspris
Mindre än ett och ett halvt år efter att den fria fackföreningen Solidaritet bildats, pågick en sovjetisk militärövning nära polska gränsen. Som av en tillfällighet införde Polens starke man, general Jaruzelski “krigslagar”, förbjöd Solidaritet, fängslade en del och internerade Lech Walesa. Redan då och under åren framöver försökte kommunistpartiet neutralisera honom genom olika erbjudanden – men han tackade alltid nej.
Sjuksköterskan på Leninvarvet i Gdansk, Anna Pienkowska har sagt: “Jag var ofta hos familjen Walesa. Deras trångboddhet var ingenting underligt för mig: vi levde alla under ganska likartade omständigheter. Själv hyrde jag ett rum på sex kvadratmeter för 1300 zloty. Min lön var 2 600 och daghemmet för barnet kostade 700 – en typisk situation. Och Lech hade det på samma sätt, han var som vi.”
Efter något år släpptes Lech Walesa fri och kunde börja på varvet igen. Han var fortfarande en hoppets röst för ett land där varubrist och låga löner var den framtid som hägrade.
Hösten 1983 tilldelades han Nobels fredspris:
– Jag anser att det är ett pris som har getts åt oss alla, en belöning åt oss alla som vill invänta sanningen med fredliga medel, genom samförstånd. Jag anser att om utlänningar förstår oss, intelligenta människor – kanske intelligentare människor än vi själva – deras ekonomiska situation och levnadsnivå tycks tyda på det (skratt och applåder) – så kommer vi till sist att förr eller senare bli förstådda i vårt eget land där man hittills förvägrat oss det vi förtjänar.
Visade en annan väg
Nobelpriset stärkte givetvis Walesas ställning. Polen var en förebild, som man följde i Tjeckoslovakien, Östtyskland och Ungern. Och en påminnelse om att det fanns en annan väg.
Kanske kan Polen påverka den i dag …
När Gorbatjov fick makten i Sovjetunionen förbättrades förutsättningarna. Bortsett från att öststaternas anpassliga regimer varken ville ha glasnost, öppenhet eller perestrojka, återuppbyggnad. Politrukerna arbetade emot.
Berlinmurens fall medförde dramatiska förändringar. Solidaritet vann det första valet och Lech Walesa blev president i Polen några år, men blev inte omvald. Hans avgörande insats var att under tio års kamp för Solidaritet ha lotsat landet dit.
Utvecklingen gick åt olika håll i de gamla öststaterna med Václav Havel som uppskattad president i Tjeckien, Orbán som Putinkramare i Ungern och DDR som blev en del av Tyskland.
Motsatsen till Trump
Väljarkårens strömningar är inte lätta att förutse. Att Polen fått tillbaka en liberalkonservativ premiärminister efter de reaktionära åren med Kaczynski är mycket hoppingivande. Donald Tusk i Polen är motsatsen till Donald Trump. Tusk har tidigare varit både premiärminister i Polen, ordförande i Europeiska Rådet (en slags “president” för EU) och just nu ordförandeland.
Polen är EU:s sjätte folkrikaste nation, med en klok och erfaren ledare. Polen stöder unionens satsningar på Ukraina i kriget mot Ryssland och är en av Nordens närmaste grannar. Polen kan bli en viktig faktor i spelet mot Trump. Det var ingen slump att Lech Walesa och 40 andra ur den polska antikommunistiska oppositionen för några dagar sedan skrev ett öppet brev med kritik mot Trumps Ukraina politik i allmänhet och hans hantering av president Zelenskyj i synnerhet.
Det är förolämpande och historielöst att Trump kräver Zelenskyjs tacksamhet, skrev de. Och lade till att “atmosfären i Ovala rummet under detta samtal påminde oss om en vi minns väl från säkerhetstjänstens förhör och från debattrum i kommunistiska domstolar.”
Eller som Donald Tusk sagt apropå mobbningen av Zelenskyj i Vita huset: 500 miljoner européer ber 300 miljoner amerikaner att skydda dem mot 140 miljoner ryssar. Om du kan räkna, räkna med dig själv.
Peter Mosskin
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
