Utrikes De senaste veckorna har det genomförts kommunalval i Brasilien. Resultatet visar var landets oppositionspartier står och deras inbördes styrka inför presidentvalet om två år. Mycket tyder på att Jair Bolsonaros presidentskap då kommer prövas på allvar, skriver Torsten Wetterblad.
Jair Bolsonaro, hans tre politiskt aktiva söner och hans regering har helt dominerat den politiska opinionsbildningen i landet under de snart två år han suttit vid makten. Han fortsätter sin mycket särpräglade och utstuderade politiska stil han inledde på allvar under valrörelsen 2018. Han gör extremt konfrontatoriska uttalanden i allehanda politiska frågor, som han sedan korrigerar efter en dag eller två och sen igen ytterligare några dagar senare. Det är ett effektivt sätt att totalt dominera utrymmet i massmedia och få all uppmärksamhet riktad mot sig.
Sönerna bidrar med egna uttalanden som förstärker den polariserande effekten ytterligare. Flávio, den äldste sonen, är ledamot av senaten och utreds sen ett år tillbaka i en korruptionshärva som skapat omfattande rubriker. Mellansonen Carlos är ledamot av Rios stadsfullmäktige och har nära relationer med stadens kriminella undre värld. Den yngste sonen Eduardo är ledamot av deputeradekammaren i kongressen och föreslogs av Bolsonaro själv till brasiliansk ambassadör i USA, men inför hotet att inte bli godkänd av senaten, så drogs nomineringen tillbaks.
Det första året gav en provkarta på Bolsonaros extrema åsikter på en rad olika politikområden. Han hyllar öppet militärdiktaturen som rådde i landet 1964–1985. Han förnekar totalt det hot som de snabbt ökade koldioxidutsläppen innebär för klimatet och betraktar den ökade internationella oron för den växande avskogningen av Amazonas som en otillbörlig inblandning i Brasiliens inre angelägenheter. Han är öppet homofob, abortmotståndare och ivrig motståndare till kvinnlig frigörelse. Lagstiftningen som reglerar vapeninnehav har liberaliserats och hårdare tag mot brottsligheten har redan införts. Kulturpolitiken har vridits åt höger. Civilsamhällets arbete försvåras. Den brasilianska utrikespolitiken som traditionellt varit alliansfri och tredjevärldenorienterad har blivit konfrontatorisk och starkt USA-vänlig. Ja listan kan göras lång på traditionella högernationalistiska ståndpunkter som markerats på en rad områden.
Det andra året har nästan totalt dominerats av Bolsonaros synnerligen säregna sätt att hantera coronapandemin, som fått en mycket stor omfattning i landet. Hittills beräknas cirka 172 000 människor ha dött i pandemin och cirka 6,2 miljoner ha smittats av en total befolkning på cirka 212 miljoner. Mörkertalen är säkert omfattande. Smittan har ungefär samma omfattning som i USA och av latinamerikanska länder är bara Peru mer drabbat. Från pandemins början förnekar Bolsonaro nästan totalt pandemins faror. En djup konflikt utbröt med landets delstatsguvernörer som med olika skyddsåtgärder ville förhindra smittspridningen. Under några månader avverkade han två hälsoministrar och bröt vid ett flertal tillfällen mot utfärdade bestämmelser genom att själv delta i demonstrationer och andra folksamlingar och demonstrativt krama människor utan att bära munskydd.
Omfattande effekter
Effekterna av pandemin på landets ekonomi har hittills varit mycket omfattande. BNP-tillväxten väntas vid årets slut landa på minus 6 procent. Budgetunderskottet har skjutit i höjden, utlandsskulden ökat avsevärt liksom arbetslösheten. Sysselsättningsgraden bland människor i arbetsför ålder har sjunkit så lågt som till 45 procent. De drabbade är främst alla de som tillhör den stora informella sektorn och som ofta bedriver sin verksamhet på gator och torg och därför på grund av pandemin förhindrats jobba.
För att motverka dessa katastrofala effekter på människors ekonomi infördes ett speciellt krisstöd från och med april månad. Regeringens förslag till kongressen var att stödet skulle uppgå till motsvarande 500 kronor per vuxen person och månad, men oppositionen i kongressen drev igenom en fördubbling till 1000 kr. Totalt har nästan hälften av befolkningen fått del av detta stöd, en ansenlig och helt avgörande förstärkning av familjernas ekonomi. Kostnaden för i år beräknas till nästan 4,5 procent av BNP. Stödet har varit så omfattande att den extrema fattigdomen trots pandemin blivit lägre och inkomstfördelningen förbättrats jämfört med de närmaste åren före pandemin.
Den politiska oppositionens problem är att man inte lyckats föra ut budskapet till den brasilianska allmänheten att det var de som sett till att beloppet blev dubbelt så stort. Istället har Bolsonaro tagit åt sig äran och hans popularitet stigit speciellt i de fattiga nordöstra delarna av landet där den politiska oppositionen traditionellt är starka. De cirka 30 procent som i de flesta opinionsundersökningar brukar svara att de har förtroende för presidenten ökade till 40 procent. Bolsonaro förstod att detta var receptet för att behålla sitt utökade politiska stöd. Problemet var bara hans finansminister Paulo Guedes.
Guedes är en klassisk extremt neoliberal ekonom och Bolsonaros försäkring för en politisk uppbackning från den övre medelklassen och den finansiella sektorn. Bolsonaro ville utöka och förlänga stödet men Guedes satte sig emot med hänvisning till landets ansträngda ekonomiska situation och det utgiftstak som infördes av kongressen för tre år sedan och som ska gälla i tjugo år. Motsättningarna dem emellan har varit mycket stora och trots att flera olika förslag på ett fortsatt krisstöd har presenterats har Bolsonaro och Guedes inte lyckats komma överens. Istället meddelade Guedes nyligen att krisstödet ska upphöra vid årsskiftet.
Oförmågan att klara ut detta, halveringen av krisstödet de senaste fyra månaderna av året och den fortsatt mycket höga omfattningen av pandemin har nu lett till att Bolsonaros popularitet sjunkit igen till mera normala nivåer. Detta har också påverkat utgången av det nyligen genomförda kommunalvalet.
”Möt virusen som en man”
Några dagar före kommunalvalets första omgång gjorde Bolsonaro ett av sina många klassiska utspel. Han hotade med att dra in tillståndet för ett nationellt läkemedelsföretag för ett vaccin som utvecklas tillsammans med ett kinesiskt företag med motivering att en av försökspersonerna dött, trots att denne avlidit på grund av drogmissbruk. Brasilien måste sluta att vara ett bögland, sade han och uppmanade brasilianarna att möta viruset som en man. Den före detta presidenten Lula da Silva, ledare för Arbetarpartiet PT, kritiserade i ett öppet brev publicerat i landets största tidning Folha de São Paulo Bolsonaro, hans forskningsfientlighet och förespråkande av klorokin, som normalt används vid malariabekämpning, som en mirakelmedicin mot covid-19. Lula manade till försvar för vetenskapen och förespråkade en vaccinering av hela den brasilianska befolkningen.
Det parti som lanserade Bolsonaro som kandidat 2017, PSL, Partido Social Liberal, är efter en omfattande intern konflikt inte längre Bolsonaros parti. Istället har han och hans söner försökt starta ett nytt parti men misslyckats. Inför kommunalvalet valde Bolsonaro därför istället att utrycka sitt stöd för högernationalistiska borgmästarkandidater från andra partier i politiskt viktiga städer. Av de 45 han stödde förlorade 33. Detta har tagits som en klar indikation på att vinden blåser mot Bolsonaro.
Däremot gick det bra för flera av de centerhögerpartier, som i kongressen tillhör den lösliga grupperingen Centrão (partierna i centrum), och som hittills stött flera av presidentens förslag i utbyte mot regeringsposter och andra statliga chefstjänster. I den brasilianska kongressen finns det över trettio partier representerade. Många har ingen klart uttalad ideologi eller byter inriktning i en ständigt pågående komplicerad politisk byteshandel. Det ökade stödet för dessa partier kan därför inte ses som något säkert långsiktigt stöd för Bolsonaro inför presidentvalet om två år.
Framgång för utbrytare
Överraskningen i kommunvalet var framgångarna för vänsterpartiet PSOL, Det frihetliga och socialistiska partiet. Partiet står till vänster om Arbetarpartiet och bildades som en utbrytning ur partiet i början av 00-talet. I den brasilianska kongressen är PSOL ett litet parti med enbart 10 av 513 ledamöter i deputeradekammaren. I São Paulo, landets största stad, kom man på andra plats med sin kandidat Guilherme Boulos i borgmästarvalet i en stad som traditionellt letts av Arbetarpartiet under flera perioder. Boulos var kandidat i presidentvalet 2018 och kom då på tionde plats. I Rio de Janeiro gjorde PSOL också ett bättre val än 2006 och är nu betydligt större än Arbetarpartiet.
Arbetarpartiet gjorde å andra sidan ett sämre val i hela landet än 2016, då man i sin tur förlorade mer än häften av sina röster jämfört med 2012. Det tredje vänsterpartiet PDT, Det demokratiska arbetarpartiet, som står till höger om Arbetarpartiet och som leds av Ciro Gomes, fick också ett sämre röstetal jämfört med 2016. Ciro Gomes var kandidat i presidentvalet 2018 och kom där på tredje plats.
Det intressanta men komplicerade för vänsterpartierna är att Centrão-partierna gått framåt i många fattiga kommuner där vänstern och framförallt Arbetarpartiet tidigare hade många väljare.
Många dömda
De stora utmaningarna under nästa år blir den fortsatta hanteringen av pandemin med landets begränsade och ansträngda offentliga sjukvårdsresurser och den fortsatta utvecklingen av ekonomin. Brasilien har upplevt en omfattande och långt utdragen ekonomisk recession sedan 2013/2014 då den råvaruboom som gynnade Brasilien under mer än ett decennium, och som var en viktig förklaring till Arbetarpartiets framgångar under många år, tog slut.
Arbetarpartiets stora röstförluster, om man jämför valresultaten i presidentvalen 2014 och 2018, var hos den stora medelklass som hade fått det avgjort bättre under råvaruboomen, men som snabbt förlorade inkomst eller blev arbetslösa. Många väljare kopplade ihop den kraftiga försämringen av levnadsstandarden med den omfattande korruptionen i den brasilianska politiken, som avslöjades under de så kallade Lava Jato-rättegångarna. Många företagsledare och politiker dömdes som ansvariga för en mycket omfattande korruption. Alla politiska partier var inblandade, men i den politiska propagandan utsågs Arbetarpartiet som huvudansvarig. Lula sattes i fängelse under ett och ett halvt år och förhindrades att ställa upp i presidentvalet 2018.
I den extremt polariserade politiska klimatet vid presidentvalet 2018 lyckades den populistiske Bolsonaro lansera sig som en frälsare mot korruptionen och ett allmänt moraliskt sönderfall. I presidentvalet fick Bolsonaro fler röster ju högre inkomst, utbildning eller ålder som väjaren hade. Betydligt fler män än kvinnor röstade också på honom.
Den brasilianska politiska oppositionen har hittills haft mycket svårt att tackla Bolsonaro bland annat beroende på hans okonventionella politiska stil och den omfattande polarisering av den politiska debatten som detta lett till. Vänsterpartierna har dessutom haft mycket svårt att enas sinsemellan om en slagkraftig gemensam oppositionspolitik mycket beroende på att Arbetarpartiet på grund av sitt tidigare regeringsinnehav och storlek ensidigt velat bestämma villkoren för samarbetet. Resultaten i kommunalvalet borde underlätta för dessa partier att nu inleda ett samarbete på mera lika villkor.
En svårighet för vänstern har också varit hur man ska förhålla sig till den del av den politiska mitten som också är motståndare till Bolsonaro och de center-höger-partier som valt att göra upp med Bolsonaro i olika politiska sakfrågor inom ramen för Centrão. Allianser i olika politiska sakfrågor mellan alla oppositionspartierna har hittills varit omöjliga. Bolsonaros omfattande angrepp mot olika tidningar och tv-kanaler som kritiserar honom skulle till exempel kunna vara anledning för en gemensam bred politisk samling bland center- och vänsterpartier för en demokratisk grundprincip som pressfriheten. Av detta har hittills inte setts något bland annat på grund av Arbetarpartiets principiella motstånd.
Tyngdpunkten förflyttas
Den politiska mitten är, styrkta av framgångarna i kommunalvalet, samtidigt inne i en process att formulera ett centeralternativ till Bolsonaro med en slagkraftig presidentkandidat inför presidentvalet om två år. Resultatet i kommunalvalet förefaller bekräfta att den politiska tyngdpunkten är på väg att förflyttas tillbaks mot mitten från det omfattande högernationalistiska inflytandet under flera år.
Vare sig vänsterpartierna, center- eller center-högerpartierna har dock på allvar tagit avstånd från den omfattande politiska korruptionen, som avslöjades i Lava Jato-rättegångarna. Trots försök att skärpa lagstiftning och försvåra företagsfinansiering av politiken så kvarstår problematiken i stor utsträckning. Förutsättningarna för den karismatiske Lula att kunna bli frikänd i alla de juridiska processer som fortfarande pågår mot honom och kunna ställa upp i 2022 års presidentval, måste bedömas vara små.
Hot mot demokratin
Kommunalval är inte presidentval och personligheter och utstrålning betyder väldigt mycket i brasiliansk politik. Avgörande för vänsterns möjligheter blir förmågan att enas om en slagkraftig gemensam kandidat inför 2022 års val som både kan besegra Bolsonaro och det alternativ som den politiska mitten kommer att lansera. Avgörande blir också vänsterpartiernas förmåga att formulera en förtroendeingivande ekonomisk politik som pekar ut en väg ur de mycket stora ekonomiska umbäranden som den brasilianska befolkningen drabbats av under ett flertal år.
Efter presidentvalet i USA görs ibland jämförelser mellan den politiska situationen i länderna. Det stora genomslaget för den politiska populismen och polariseringen är en slående likhet. Den stora skillnaden är samtidigt det tvåpartisystem som i USA tvingade hela oppositionen mot Trump att ställa upp bakom en enda kandidat, som många inte var speciellt förtjusta i, men som ändå framstod som avsevärt bättre än fyra år till med Trump. I Brasilien med ett trettiotal politiska partier är risken betydligt större att ansträngningarna splittras och att kampen mot det avgörande hotet mot den brasilianska demokratin och grundläggande mänskliga rättigheter som Bolsonaro utgör inte blir lika tydlig.
I många latinamerikanska länder har de senaste två åren vuxit fram en omfattande legitim protestvåg mot omfattande klassklyftor och andra orättvisor. Att Brasilien inför presidentvalet också skulle ryckas med i denna protestvåg framstår däremot mot bakgrund av landets politiska historia och tradition som osannolikt.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
