Coronakommissionens slutbetänkande: För mycket tyckande – för lite analys

ESSÄ »Coronakommissionens slutbetänkande är en besvikelse. Det är för mycket tyckande och för lite analys med stöd i studier och vetenskap.« Samtidigt väjer kommissionen för flera nyckelfrågor. 
Det menar Anders Björkman och Magnus Gisslén, professorer och läkare i infektionsmedicin på Karolinska institutet respektive Sahlgrenska universitetssjukhuset.

I ett samtal med Thomas Lindh, i denna sjätte och avslutande granskning av kritiken mot coronastrategin, kommenterar de två professorerna smittskyddsaspekterna i Coronakommissionens slutbetänkande(volym 2).

Brittisk epidemiolog: Sverige visade att pandemin kunde hanteras utan lockdown

Coronakommissionen menar i sitt slutbetänkande att Sveriges vägval skulle korrigerats genom att regeringen gav Folkhälsomyndigheten ett direktiv att ändra kursen och vidta mer ingripande åtgärder i likhet med andra länder.

– Sverige visade att pandemin kunde hanteras utan lockdown, skriver den brittiske epidemiologen Mark Woolhouse i en nyligen utgiven bok om pandemihanteringen The year the world went mad (Sandstone Press)

Enligt Mark Woolhouse hade Sverige och Storbritannien jämförbara epidemiska förhållanden under våren 2020. I sin bok framhåller Woolhouse två lärdomar från Sverige; pandemin kan hanteras utan lockdown och att åtgärderna måste vara långsiktigt uthålliga. Författaren, som ingår i rådgivande vetenskapliga kommittéer till regeringarna i Storbritannien och Skottland, är en erfaren och välmeriterad epidemiolog på universitetet i Edinburgh.

Han anser att den brittiska regeringen inte i tid insåg krisens omfattning och allvar, trots tidiga varningar. När viruset väl var fast etablerat i Storbritannien i slutet av februari blev lockdown ingen lösning; pandemin sköts bara upp. Vi greps av panik och lockdown framställdes som det enda alternativet, skriver Woolhouse. Han betonar särskilt att mycket mer kunde gjorts i form av riktade åtgärder för att skydda äldre, de mest sårbara och personerna i deras närhet. Lockdown blev ett grovt och trubbigt verktyg som inte skyddade riskgrupperna. Vi blev alltför fixerade vid dödstalen och att total lockdown (stay at home) skulle rädda liv, men i stället förvärrades lidandet, menar författaren.

Hanteringen av pandemin kan inte enbart utvärderas utifrån dödstalen. Stängda skolor, isolering och ensamhet, ökad arbetslöshet och begränsningar av människors frihet får konsekvenser som inte kan avläsas i dödsstatistiken.

Motsägelsefullt slutbetänkande

Coronakommissionen vill tillämpa en ”ödmjuk kunskapssyn” som innebär ”måttfullhet inför ett osäkert kunskapsläge”. Kommissionen avstår därför från att jämföra åtgärder och dödstal mellan länder under pandemin. Man noterar ändå att ”Sverige vid en europeisk jämförelse hittills har kommit relativt väl ut ur pandemin och tillhör de länder som haft lägst överdödlighet sett till perioden 2020–2021”. Enligt slutbetänkandet går det ”inte att hävda att Sverige hade haft samma utfall som Norge om vi infört samma åtgärder som Norge”. Hur ett land har klarat sig i jämförelse med andra länder är ”inget kvitto på hur bra eller dålig dess strategi har varit”, menar kommissionen.

Den svenska strategin förkastas inte i sin helhet; att hålla förskolor och grundskolor öppna var ”en riktig avvägning” och ”inriktningen på råd och rekommendationer som människor förväntades att frivilligt följa var i grunden riktig”. Dessa insikter återspeglas dock inte i kommissionens tvärsäkra omdömen om Folkhälsomyndighetens inriktning av smittskyddet och slutsatser om andra alternativa åtgärder.

»Ödmjuk kunskapssyn« – märks inte i kommissionens slutomdömen

Kommissionen anser att Folkhälsomyndighetens agerande kännetecknats av ”senfärdighet och otillräcklighet”, ”defensiv hållning”, ”acceptans av en omfattande samhällsspridning”, ”präglad av krav på evidens – inte försiktighet ” och att ha ”passivt väntat på bättre kunskap”. Regeringen borde gett myndigheten ”direktiv att ändra kurs” och kritiseras för att inte ”hållit i taktpinnen”. Kommissionen menar att de flesta länder, förutom Sverige, agerat enligt en så kallad försiktighets- eller handlingsprincip, som nu föreslås regleras i lag. Kommissionen har valt att huvudsakligen begränsa sin utvärdering till perioden mars-april 2020, i synnerhet sportlovsvecka 9.

Slutsatsen i betänkandet är att ett antal alternativa åtgärder skulle införts under mars 2020 för att bromsa den allmänna smittspridningen. Kommissionen hävdar att ”vi är övertygade om att sådana insatser skulle ha räddat liv”.

Kommissionen lägger fram ett antal åtgärder som alternativ till Folkhälsomyndighetens strategi: ett annat mottagande av hemvändande sportlovsresenärer, inreseförbud, sänkt deltagartak för allmänna sammankomster, nedstängning av verksamheter som restauranger och köpcentra, ökad provtagning och smittspårning och tydliga förhållningsregler.

Jag frågar Anders Björkman och Magnus Gisslén, båda professorer och läkare i infektionsmedicin, hur de bedömer kommissionens åtgärdspaket i sin helhet. Därefter kommenteras de enskilda delarna.

1. Kommissionens tyckanden övertygar inte

Anders Björkman:

– Kommissionens rapport bygger mer på tyckande än på vetenskaplig analys av det som hänt i Sverige och de tusentals vetenskapliga artiklar som skrivits under pandemin runt om i värden.

– Även om åtgärderna hade satts in några dagar tidigare och även om restriktionerna varit starkare hade detta inte påtagligt påverkat dödstalen, möjligen hade de blivit något lägre i maj 2020. Ökad testning och provtagning hade troligen inte heller påverkat dödstalen i stort. Dödsstatistiken vände ner efter ungefär fyra till fem veckor i Sverige liksom i de flesta länder efter att åtgärder satts in.

Magnus Gisslén:

– När jag läste slutbetänkandet tyckte jag mig se en mer ödmjuk inställning till kunskapsläget än i de tidigare delbetänkandena. Men på presskonferensen och hur det kommunicerades till media fanns inget av den ödmjukheten. Till stor del är det mycket tvärsäkra, mycket dåligt underbyggda och även ologiska slutsatser.

-Det gör mig väldigt besviken att det finns så mycket tyckande och så lite av vetenskapligt underbyggda slutsatser i kommissionens slutbetänkande.

– Åtgärderna som kommissionens förordar skulle inte ändrat pandemin på något avgörande sätt. Vi hade redan en stor smittspridning i Sverige när andra länder börja stänga ner sina samhällen. Om vissa åtgärder hade satts in väldigt tidigt och bestämt skulle de möjligen haft en viss inverkan. Att det skulle påverkat utvecklingen på ett väsentligt sätt finns inget vetenskapligt underlag för.

Anders Björkman och Magnus Gisslén kommenterar även de enskilda delarna i kommissionens ”åtgärdspaket”.

2. Hemvändande under sportlovet 2020

Kommissionen skriver: ”Hemvändande som haft sportlov under vecka 9 år 2020 borde ha fått ett mer direkt mottagande och tydligare information och anvisning om hemkarantän.”

Magnus Gisslén:

– Vi visste inte under pandemins första veckor exakt var smittspridningen hade tagit fart och utifrån försiktighetsprincipen borde en eventuell hemkarantän inte begränsas till Alpresenärer utan gälla alla utlandsresenärer. Att provta och mycket snabbt ta beslut om att sätta alla resenärer som kom tillbaka från Alperna, Iran, London eller andra platser i karantän hade förmodligen lett till mindre smittspridning initialt. Väldigt många människor reste utomlands under sportlovsveckorna och hemkarantän av alla dessa hade samtidigt haft stora konsekvenser för samhället.

– Jag jobbade aktivt med provtagning, smittspårning och isolering av resenärer under de första veckorna av pandemin och det blev snabbt tydligt att resurserna inte räckte till. Labkapaciteten räckte inte till och telefonrådgivningen via 1177 blev överbelastat med orimligt långa väntetider, ett tydligt uttryck för att beredskapen inte var tillräcklig för att klara en sådan situation.

Anders Björkman:

– Smittskyddet i Stockholm menar att det gjordes mycket för att provta och smittspåra under vecka 9. Möjligen var man alltför fokuserade på resenärer från vissa orter med då känd smittspridning.

– Om alla skulle provtas och eventuellt sättas i karantän hade hela samhället stannat av. Det rörde det sig enligt kommissionen om drygt två miljoner vuxna i aktiv ålder och skolbarn som återvände hem under sportlovsveckorna. Vi såg ju effekten på sjukvård och annan samhällskritisk verksamhet nu i slutet av pandemin när alla i ett hushåll stannade hemma om någon hade symptom.

– Även om antalet importfall hade halverats vilket troligen varit omöjligt skulle samhällsspridningen ändå tagit fart, möjligen med en viss fördröjning. Det hade inte varit möjligt att förhindra att pandemin spreds till Sverige.

3. Hur kom smittan in i Sverige – en besvarad eller öppen fråga?

Kommissionen anser att smittan huvudsakligen importerades med de hemvändande sportlovsresenärerna från Italien och Österrike i slutet av vecka 9. Den slutsatsen baseras på en underlagsrapport till kommissionen. Folkhälsomyndigheten skriver i en tidigare rapport att mycket talar för att smittan även nådde Sverige med resenärer som kom hem från andra platser och länder. Frågan är på vilka grunder kommissionen bedömer att frågan är färdigutredd.

Anders Björkman:

– Det pågår fortsatta studier av detta. Det är nog en öppen fråga om det den huvudsakliga importen kom från Österrike och Italien under vecka 9.

Magnus Gisslén:

– En stor del av den smittspridning vi fick in i Sverige kom sannolikt från Österrike och även Italien. Det är dock viktigt att komma ihåg att det visste vi inte då. Det kunde lika gärna kommit in via hemvändande från andra platser.

4. Inreseförbud ger ringa eller ingen effekt

Kommissionen skriver: ”Regeringen borde ha infört ett tillfälligt inreseförbud i mitten av mars 2020.”

Magnus Gisslén:

– Inreseförbud har visat sig vara en extremt dålig åtgärd för att minska smittspridningen. Möjligen har det fungerat på öar, om de haft smittspridning från början. I mitten av mars hade vi stor smittspridning så inreseförbud hade inte hjälpt.

Anders Björkman:

– Det skulle troligen haft ringa eller ingen effekt alls. I mitten av mars var hela Västeuropa genominfekterat. Man frågar sig också vilken skillnad det skulle vara att resa mellan Stockholm och Göteborg eller mellan Stockholm och Köpenhamn, med tanke på skillnaderna i smittspridning inom Sverige.

5. Deltagartaket borde begränsats innan Melodifestivalen

Kommissionen skriver: ”Deltagartaket för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar borde redan från början ha satts lägre.”

Anders Björkman:

– Jag kan hålla med om detta även om smittspridningen mest sker i hemmen och på arbetsplatserna. Att man inte stängde Melodifestivalen 2020 var ett mysterium för mig. Jag undrade även varför man inte satte ett tak på 10 personer i stället för 50 personer, med undantag för skolklasser.

Magnus Gisslén:

– Jag tycker attdeltagartaket skulle begränsats innan Melodifestivalen, även om den i sig förmodligen inte fick någon större betydelse för smittspridningen. Men det kunde blivit ett tillfälle med stor smittspridning, som vi har flera andra exempel på under pandemin.

6. Stängda restauranger och köpcentra skulle inte hindrat pandemin

Kommissionen skriver: ”Det borde ha skett en tillfällig och partiell nedstängning av vissa kontaktskapande verksamheter i mitten av mars 2020” och nämner som exempel köpcentra, restauranger, kultur- och idrottsevenemang, frisörsalonger och simhallar.

Magnus Gisslén:

– Att stänga köpcentra, restauranger med mera skulle sannolikt inte haft någon större påverkan på smittspridningen under våren 2020. Att sjuka och smittade stannar hemma i karantän har betytt mest. Den stora smittspridningen skedde i hemmen, på arbetsplatserna och på äldreboenden.

Anders Björkman:

– Det är svårt att värdera eftersom det inte framgår vad som menas med ”partiell nedstängning”. Det kunde möjligen haft viss effekt, men smittspridningen skedde till största delen i hemmen och på arbetsplatserna.

– Det är svårt att bunta ihop exempelvis köpcentra och restauranger. I en restaurang kan det vara tillåtet att sitta vid borden med avstånd men inte att stå tätt i en bar. Dessutom skapades ett regelverk för restauranger och andra verksamheter.

7. Testning kan inte begränsa stor smittspridning

Kommissionen skriver: ”Provtagning och smittspårning av alla med symtom på covid-19 borde ha byggts upp snabbare.”

Anders Björkman:

– Enligt smittskyddsläkare kom provtagningen i gång tidigt och tekniken fanns på plats.

– Om smittspridningen är stor har testningen ingen betydelse för att begränsa spridningen. Det är inte möjligt att få tag på alla smittade. Svaret på PCR-tester kommer inte direkt utan dröjer ett par dagar. Intensiv provtagning och smittspårning är jätteviktigt men bara mycket tidigt och sent i en epidemi.

– Egentligen var det bara Danmark som testade i stor omfattning. Norge och Finlands låg på ungefär samma nivå som Sverige.

– Man kan inte säga att mer omfattande provtagning och smittspårning hade lett till någon större skillnad i dödstalen.

Magnus Gisslén:

– Det gjordes en enorm insats i början av pandemin med provtagning och smittspårning. När smittspridningen blev stor fanns inte längre kapacitet. Då handlar det om att vara hemma om man har symptom, vilket också gick ut som rekommendation.

– Vi hade inte tillräcklig beredskap. Andra länder som Danmark var bättre på detta.

8. Förhållningsregler och juridik

Kommissionen skriver: ”Råd och rekommendationer borde ha kommunicerats som tydliga förhållningsregler.”

Anders Björkman:

– Frågan är vad tydliga förhållningsregler egentligen betyder. Det gäller att känna till vad smittskyddslagstiftningen och juridiken tillåter.

– Däremot tycker jag att man var lite lama och kunde mer betonat allvaret från både Folkhälsomyndighetens och regeringens sida. Men å andra sidan är svenska folket eftertänksamt och litade på de rekommendationer som kommunicerades.

Magnus Gisslén:

– Vi har ett annat regelverk med frivillighet och rekommendationer än flera andra länder. Jag tycker nog att rekommendationerna varit tydliga. Vi kan se från resedata att rekommendationerna har följts, särskilt i början av pandemin. Vi ser också en kraftig nedgång av andra infektioner, vilket också är mått på att rekommendationerna efterföljts.

9. Skolorna skulle varit öppna – ett avsteg från »försiktighetsprincipen«?

Kommissionen skriver: ”Det var en riktig avvägning att hålla förskolor och grundskolor öppna och att övergå till distansundervisning på gymnasier och universitet.”

Magnus Gisslén:

– Kommissionen menar att en rad verksamheter borde stängts ”för säkerhets skull”, enligt vad de kallar en försiktighetsprincip, med hänvisning till att så skedde i andra länder. I nästa mening sägs att det var bra att skolorna inte stängdes. Var finns logiken? I andra länder stängdes skolor just ”för säkerhets skull”, men inte i Sverige. Det blir en efterkonstruktion från kommissionens sida. Man anpassar sig till opinionen och att de flesta andra länder ändrade sig.

Anders Björkman:

– Sverige var ganska ensamt att hålla skolorna öppna. Vi valde en självständig väg. Intressant nog ändrade sig många länder senare.

10. Den infekterade munskyddsdebatten

Kommissionen skriver: ”Att bära munskydd i inomhusmiljöer och kollektivtrafik borde inte ha avvisats som smittskyddsåtgärd”.

Anders Björkman:

– Munskydden kan inte haft någon effekt i början på pandemin eftersom de inte användes i större omfattning i något land i Europa vid den tiden. Senare i epidemin på hösten införde övriga länder det i olika grad, men senare i Sverige och inte i samma omfattning. Vilken effekt det kan ha haft är osäkert men förmodligen viss effekt om än icke avgörande. De länder som fokuserat mest på munskydden, USA allra mest, har absolut inte haft de lindrigaste epidemierna, snarare tvärtom som till exempel USA. Tyvärr fick debatten alldeles för stort utrymme och förhindrade andra viktiga diskussioner.

Magnus Gisslén:

– Tyvärr blev munskydd en väldigt stor och polariserande fråga. I sjukvård och äldrevård är det viktigt. I samhället kan de ha effekt i vissa sammanhang, men det ska inte överdrivas. Det är tydligt att andra länder som haft strikta munskyddskrav trots detta haft mycket omfattande smittspridning. Det finns få belägg för att användning i samhället skulle haft en påtaglig effekt på smittspridningen.

– Jag tror att Folkhälsomyndigheten låste sig lite i kommunikationen om munskydd. Det hade inte gjort något om man rekommenderat munskydd i vissa situationer tidigare.

11. Skulle Folkhälsomyndigheten åsidosatts?

Kommissionen menar att ”regeringen har varit alltför ensidigt beroende av Folkhälsomyndighetens bedömningar” och att myndigheten borde knutit till sig fler, även kritiska röster. Regeringen borde ”ha kallat till sig sakkunniga från olika vetenskapsområden och formerat ett rådgivande organ” vid sidan av expertmyndigheten. Kommissionen vill inrätta en ny central instans för nationell krisledning som är direkt underställd regeringen, med stora befogenheter. Man vill att ansvarsprincipen för myndigheter i den svenska förvaltningsmodellen omprövas och att ”en försiktighets- eller handlingsprincip regleras i lag”.

Dess förslag har granskats och kritiserats av statsvetare i DN Debatt.

12. Vilka experter skulle regeringen lyssnat på?

Magnus Gisslén:

– Kommissionen menar att regeringen lyssnat för mycket på Folkhälsomyndigheten, att man borde tagit taktpinnen och visat handlingskraft. Det fanns länder där politikerna tog taktpinnen och fattade populistiska beslut utan vetenskapligt stöd, som inte visade sig vara framgångsrika. Jag tycker att det är positivt och en styrka att regeringen lyssnat på expertmyndigheterna.

– Det är också ett märkligt förslag med experter i ett slags parallellt vetenskapligt råd. Vilka experter skulle det varit? Det finns många som sett sig kallade att vara experter. I stället för att diskutera parallella expertorgan borde man fokusera diskussionen på vilken kompetens och expertis som behövs inom Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen.

Anders Björkman:

– Folkhälsomyndigheten hade en hel stab med beprövad erfarenhet inom området och även direktkontakt med alla smittskyddsläkare runt om i landet och dessutom löpande kontakt med mängder av kollegor runt om i Europa och i Norden. Folkhälsomyndigheten hade tillgång till avsevärt mycket mer beprövad erfarenhet än kommissionen.

– Man frågar sig vilka andra experter som borde konsulterats. Det man kan sakna i kommissionens underlag är mer kompetens inom infektionsepidemiologi och smittskydd.

– Indirekt får man intrycket av betänkandet att kommissionen varit mest lyhörd för åsikter från de 22 kritikerna, i stället för att förutsättningslöst studera vad som hänt här och likartade länder.

Kommissionen väjer för nyckelfrågor i pandemin

Pandemin har väckt en rad komplexa frågor om pandemins utveckling, åtgärder och effekter. Kommissionen undviker dock att formulera, än mindre att analysera, en rad centrala frågeställningar. Kommissionen förväntades inte att besvara frågorna men inte heller att väja för dem, utan att bidra till fortsatta studier och diskussion. Några av de förbisedda frågeställningarna nämns här avslutningsvis.

13. Hur kan riskgrupper skyddas bättre trots allmän smittspridning?

En av Mark Woolhouse främsta slutsatser i boken ”When the world went mad” är att skyddet av riskgrupperna måste förbättras väsentligt även när smittspridningen är stor. Han argumenterar för mer inriktade åtgärder som införs i rätt tid och till rätt grupper för att skydda de mest sårbara och personer i deras närhet, exempelvis vårdpersonal på äldreboenden (”shield the shielders”).

Magnus Gisslén:

– De strukturella frågorna är viktiga och har hamnat i skymundan i slutbetänkandet. Det handlar om hur vår hemtjänst är organiserad, om fasta tjänster, att uppvärdera yrken för att få kontinuitet, om geriatrisk och medicinsk kompetens inom äldrevården och utbildning i smittskydd på äldreboenden med mera. Detta finns i det första delbetänkandet men saknas i diskussionen nu.

– Det gäller inte bara covid. Vi har ju utbrott i influensa och vinterkräksjuka varje år där många dör.

– Vi har inte tillräckligt med isoleringsplatser inom infektionsvården och för få IVA-platser. Det är en liknande strukturell fråga.

– En annan mycket viktig strukturell fråga är styrningen av sjukvården där en ordentlig genomlysning av fördelar och nackdelar med decentraliserad respektive centraliserad sjukvårdsstyrning har hög prioritet.  Intresseföreningen Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) roll ifrågasätts mer och mer av både statsvetare och sjukvårdsprofessionen (SILF,SLS).

Anders Björkman:

– Det har fått för mycket fokus på smittspridningen. Det har egentligen inget stort egenvärde. Det är lidande och död som vi ska förhindra.

14. Skillnaderna i initial smittspridning och dödlighet

Anders Björkman har liksom Magnus Gisslén tidigare skrivit debattartiklar om att de stora skillnaderna i initial smittspridning mellan Sverige och andra nordiska länder förklarar skillnaderna i dödlighet mellan länderna.

Anders Björkman:

– Kommissionen har antingen undvikit eller fortfarande inte förstått min debattartikel redan i januari 2021 och inte heller Magnus Gissléns med fleras debattinlägg som just påvisar skillnaderna i smittspridningen mellan de nordiska länderna när pandemin sköt fart innan restriktionerna sattes in.

Magnus Gisslén:

– Studerar man skattningar av den initiala smittspridningen och utfallet i dödlighet finns ett mycket tydligt samband i början av pandemin. Från Göteborg kritiserade vi tidigare Coronakommissionen på denna punkt i ett debattinlägg. De använde bekräftade fall för att bedöma smittspridningen, vilket är felaktigt eftersom provtagningen varierade mycket. Om man i stället analyserar antalet dödsfall för att bedöma smittspridningen framgår det att Sverige hade mycket högre initial smittspridning än övriga nordiska länder. Utifrån data från övriga Europa ser vi även att hög initial smittspridning leder till hög dödlighet, som jämnar ut sig efter ett tag.

– Att vi i Sverige hade väldigt olika smittspridning och dödlighet i olika delar av landet talar också för att även andra faktorer än restriktionerna bestämmer utfallet.

15. Varför är europeiska jämförelser inte relevanta?

Den ensidiga svartmålningen av den svenska strategin på ledarsidorna i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och från de 22 forskarna utgick ifrån jämförelser av dödstalen mellan Sverige och övriga nordiska länder. Kritiker dömde helt ut den svenska strategin med hänvisning till skillnaderna i dödstal. Kommissionen använder oftast Norge och Finland som referenser för utfallet under pandemins första våg. Man frågar sig varför referenser och jämförelser ska begränsas till grannländerna men inte omfatta andra länder i Europa.

Jämfört med övriga Europa ligger Sveriges relativa dödlighet med covid-19 klart under genomsnittet. Norge och Finland är tydligt avvikande med lägst dödlighet. I olika skattningar av överdödligheten, exempelvis i The Lancet och Economist, tillhör Sverige de länder som har lägst överdödlighet, i nivå med andra nordiska länder.

Tilläggas kan att fram till idag (24 mars 2022) har Sveriges 4.1 gånger högre dödlighet än Norge, 3.3 gånger högre än Finland och 1.9 gånger högre än Danmark. Danmark har i sin tur 2.2 gånger högre dödlighet än Norge (källa: worldometers.info).

Anders Björkman:

– Man har enbart brytt sig om att jämföra med ett par nordiska länder.Det är ovetenskapligt. Sverige hade i likhet med de flesta övriga europeiska länder högre R-noll-tal (R₀) än Norge och Finland innan åtgärder sattes in. Det är förkastligt att endast jämföra Sverige med ett par nordiska länder. Man måste jämföra ett större antal länder, minst 20 till 30. Annars riskeras felaktiga slutsatser om orsakssammanhang, helt enligt statistikens och epidemiologins ABC.

Kan strategin ha bidragit till Sveriges relativt låga överdödlighet?

Sverige har haft hög dödlighet under pandemin. Det tycks som att kommissionens främsta förklaring är avsaknad av ett antal mer ingripande åtgärder i pandemins inledningsskede, vilket skulle bromsa smittspridningen och dödstalen. Underlaget för att dessa åtgärder på något väsentligt sätt skulle förändrat pandemins utveckling är dock magert. Med tanke på Sveriges utsatta läge med hög initial smittspridning skulle kommissionen kanske frågat sig om den svenska strategin har bidragit till att Sverige kommit förhållandevis väl ut ur pandemin med låg överdödlighet i ett europeiskt perspektiv.

Bättre smittskyddsåtgärder för riskgrupper

Pandemin kom att skörda offer främst bland de äldsta i befolkningen och i områden med trångboddhet och svagare socioekonomiska förhållanden. Huvuddelen av överdödligheten under det första halvåret 2020 består av personer över 70 år på särskilda boenden eller med vård i hemmet. Enligt rapporten State of the Nordic region 2022 (NordRegio) förklaras skillnaden i överdödlighet mellan Sverige och övriga nordiska länder under den första vågen helt av högre överdödlighet hos den äldsta befolkningen i Sverige. Bättre smittskyddsåtgärder och strukturella förändringar för att skydda riskgrupper även när smittspridningen är stor framstår som de viktigaste lärdomarna från pandemin. Dessa frågeställningar behandlades i kommitténs tidigare betänkanden men har en mycket undanskymd plats i omdömen och slutsatser i slutbetänkandet.

Oförsiktiga åtgärder och magra slutsatser som väjer för centrala frågor

Slutintrycket är att kommissionens tvärsäkra omdömen om Folkhälsomyndighetens strategi och förslag om alternativa mer ingripande åtgärder inte baseras på djupare analys. Samtidigt undviker kommissionen att formulera och analysera flera centrala frågeställningarna i pandemin.

Fotnot: Fem tidigare essäer med granskningar av kritiken av coronastrategin har publicerats i Dagens Arena i juli 2020, april 2021, september 2021, december 2021 och december 2021.