Därför behövs ett jämlikhetspolitiskt ramverk

politik Det är dags att välja: en politik för större klassklyftor, mer kriminalitet och hårdare straff. Eller kämpa för jämlikhet och därmed automatiskt mindre brottslighet, skriver Hedi Bel Habib.

Moderaterna är idag det parti som företräder lag och ordning och hårdare straff för att motverka brottsutvecklingen och det ökande våldet i samhället. Hårdare straff kan få en symbolisk betydelse, men löser inte de strukturproblem som Moderaternas politik har gett upphov till. Moderaterna behöver inse att det är deras egen politik som till stor del ligger till grund för de parallella samhällsstrukturer och den kriminalitet som har vuxit fram i dagens samhälle. Moderaternas politik sedan 90-talet har smulat sönder världens mest jämlika samhälle.

Trendmässigt ökande ojämlikhet med moderatstyre

Det är den allt växande ojämlikheten som är roten till dagens stora samhällsproblem och lösningen är ett jämlikt samhälle som inkluderar alla. Socialdemokratin byggde en välfärdssektor som gjorde Sverige jämlikt och starkt och som också blivit internationellt hyllad. Idag ser vi dock hur denna välfärd i allt större skala bryts ner. Ginikoefficienten som mäter hur inkomster är fördelade i Sverige har trendmässigt försämrats under Moderaternas styre.

Ginikoefficienten är det vanligaste statistiska måttet bland forskare som vill jämföra inkomstskillnader i samhället. År 1975 var Ginikoefficienten 0,20. Under 1980-talets och 90-talets början var Ginikoefficienten cirka 0,22. Sedan 1991 har ojämlikheten trendmässigt ökat och år 2016 landade Ginikoefficienten på en högsta nivå, drygt 0,32. 

Sveriges jämlikhetsindex faller från första till nionde plats 

Utvecklingen har inneburit att Sverige gått från att vara det mest jämlika landet inom OECD till att numera ligga på nionde plats. Många länder, däribland Tjeckien och Belgien, har i dag mindre inkomstskillnader än Sverige.

Inkomstskillnaderna i Sverige, mätt med Ginikoefficienten, minskade 2018 till den lägsta nivån sedan 2014. Det gäller såväl inklusive som exklusive kapitalvinster. Trots denna återhämtning har Sverige halkat från att ha varit OECD:s mest jämlika samhälle till att inta plats 9 efter Nederländerna. Sverige hade 2019 en Ginikoefficient på 0,28. Slovakien är det land som uppvisar minst inkomstskillnader med en Ginikoefficient på 0,23. 

Ginikoefficient 2019. Källa: Eurostat

I det alltmer ojämlika Sverige kan vi konstatera en trendmässig ökning av andelen med låg ekonomisk standard. Totalt levde 19 procent av barnen i Sverige med låg ekonomisk standard 2018. Andelen var högst i den yngsta åldersgruppen, 0–4 år, där 22 procent levde med låg ekonomisk standard. Andelen i gruppen 5–9 år var 20 procent, i gruppen 10–14 år 18 procent och i gruppen 15–19 år 17 procent. Detta framgår av data från SCB och Folkhälsomyndigheten.

År 2019 överskred andelen personer med låg ekonomisk standard i Sverige 15 procent. Det var första gången det hände sedan mätningarna påbörjades 1975. Andelen personer med låg ekonomisk standard har ökat över tid. År 1991 låg denna andel på 7,3 procent. Under 2000-talets första decennium ökade andelen till 14 procent och har därefter legat på en relativt stabil nivå.   

Skillnaden mellan personer som är födda i Sverige och personer som är födda utomlands är stor. Av dem som var födda i Sverige låg knappt 12 procent under gränsen för låg ekonomisk standard, medan andelen bland de utrikes födda var 31 procent. För barn är skillnaderna ännu större. Av de som fötts i Sverige hade knappt 16 procent låg ekonomisk standard, medan andelen bland de utrikes födda barnen var 54 procent. 

Moderaternas arbetsmarknadspolitik vilar på stigmatiserande människosyn

Det är dags för Sverige att göra upp med Moderaternas retorik och det är dags för Moderaterna att inse att deras politik är riktad mot själva förutsättningarna för det jämlika samhället. 

Människoföraktande arbetsmarknadspolitik  

Den moderata arbetsmarknadspolitiken vilar på människoförakt och antagandet att den höga arbetslösheten i Sverige i huvudsak beror på att arbetslösa utnyttjar den alltför generösa arbetslöshetsförsäkringen. Det är ett politiskt uttryck för en i grunden odemokratisk människosyn.  

Moderaterna har alltid varit motståndare till socialförsäkringar. Det går en rak linje från 1800-talshögerns motstånd mot statliga hjälpinsatser under missväxtår och mot tidiga förslag om ekonomisk hjälp till personer som skadades i arbetet, till dagens strävanden att montera ner sjukförsäkring och a-kassa. 

Argumenten är desamma: folk slår sig till ro med att ”leva på bidrag” och slutar anstränga sig. Sjuka och arbetslösa misstänks för just svaghet och bristande ambitioner; för att få dem att anstränga sig tillräckligt måste man pressa dem ekonomiskt.

Arbetslöshetsförsäkringen reformerades under alliansregeringen i syfte att uppmuntra till arbete och öka sysselsättningen. De många miljarder som har sparats på sjuka, arbetslösa och arbetsskadade har gått till skattesänkningar. Finansminister Anders Borg finansierade stora skattesänkningar genom plundring av välfärden med direkta stölder från sjuka, arbetslösa och pensionärer. 

Samma tendens finns idag hos Moderaterna. Sjukförsäkring och a-kasseersättning ska sänkas ännu en gång för att återigen sänka skatter. Därför säger Moderaterna nej till att förlänga höjningen av taket i a-kassan som infördes på grund av coronakrisen. Moderaterna vill istället rulla tillbaka ersättningen i a-kassan till nivåer från innan 2015, då alliansregeringen var vid makten. 

 A-kassenivå från toppen till OECD-botten

Det finns en föreställning hos Moderaterna om att ersättningen till arbetslösa är särskilt generös i Sverige. Detta stämmer inte. I själva verket är arbetslöshetsersättningen i de flesta jämförbara länder i praktiken mer generös än i Sverige. 

Enligt data från OECD hade Sverige i början av 1990-talet den kanske generösaste arbetslöshetsförsäkringen i hela den industrialiserade världen. Ersättningsgraden från a-kassa låg på 90 procent. Sedan dess har den urholkats, ersättningsgraden har sänkts och taket i ersättningen har inte följt med löneutvecklingen. 

Jobbskatteavdragets utformning medförde dessutom att arbetslöshetsersättningen straffbeskattades i förhållande till löneinkomster. Resultatet av detta har blivit att Sverige idag har bland de sämsta arbetslöshetsförsäkringarna bland industriländerna. 

OECD analyserar regelbundet a-kassan i Europa och enligt senaste mätningen ligger Sverige långt ner på listan. I de europeiska länder som toppar listan kan en tvåbarnsfamilj, där en av de vuxna arbetar och den andra är arbetslös, räkna med att få ungefär 92–93 procent av sin tidigare inkomst i ersättning. I Sverige ligger den nivån på 75 procent och landet hamnar på plats 21 och närmar sig de trygghetsnivåer som finns i Grekland, Polen och Rumänien.

Lägre a-kasseersättning ger inte lägre arbetslöshet 

Sveriges socialförsäkringar har kraftigt försvagats de senaste decennierna. Det är en starkt bidragande orsak till ökad ekonomisk ojämlikhet, otrygghet och fattigdom i Sverige. För en person kan ett bra inkomstbortfallsskydd vid arbetslöshet innebära mycket. Det kan vara skillnaden mellan att behöva flytta och att kunna koncentrera sig på att hitta ett nytt arbete. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet fungerar också som en automatisk stabilisator för ekonomin. Efterfrågan kan hållas uppe även när många blir arbetslösa och en snabb nedgång på bostadsmarknaden kan undvikas. 

Det finns inget som stödjer Moderaternas blinda ideologiska övertygelse om att lägre a-kassa skulle ge lägre arbetslöshet. När vi  jämför Sverige med såväl lika rika som mindre rika länder och som har högst respektive lägst a-kassaersättning kan vi konstatera att det inte finns något entydigt samband mellan sänkta ersättningsnivåer och lägre arbetslöshet. 

Länder som t.ex. Tyskland och Tjeckien har bland de högsta nivåerna av a-kasseersättning. Båda länderna har dock EU:s lägsta arbetslöshet. 

Källa: Eurostat 2021

Tidigare studier av OECD visar dessutom att det inte finns något direkt samband mellan sänkt nivå på arbetslöshetsersättning och skapandet av nya arbetstillfällen.  Trots den tillfälliga höjningen under pandemin är ersättningsnivån på a-kassan i Sverige lägre än på 90-talet, det visar siffror som redovisades av tidningen Arbetet.

Moderaterna  är välfärdsplundrare – inte välståndsskapare

Moderaternas politiska retorik går ut på att övertyga den allmänna opinionen om att de är det parti som bäst kan ta hand om landets ekonomi och säkra en hög tillväxt. 

En analys av Sveriges ekonomiska utveckling över tid visar dock att Moderaterna är skickliga på att sänka skatter genom att plundra välfärden, men deras politik skapar inget välstånd. Historiskt sett har tillväxten systematiskt varit högre med socialdemokratiskt styre än borgerligt styre. I praktiken är Moderaternas styre i synnerhet och borgerligt styre i allmänhet lika med noll-tillväxt i ekonomin. 

Sveriges BNP per capita minskar eller utvecklas sämre varje gång borgarna tar makten. Det visar en analys av Sveriges politiska styre från 1950 tills idag. Socialdemokraternas styre framstår däremot som en historia om högre tillväxt och stabila statsfinanser. Analyserar vi Sveriges politiska historia mellan 1950 och 2018 upptäcker vi ett genomgående mönster: nämligen att tillväxten systematiskt är högre under socialdemokratiskt styre än borgerligt styre. 

Källa: Eurostat och Ekonomifakta

Från Tage Erlanders tid ända fram till Stefan Löfven går det inte att hitta en enda borgerlig regering vars styre har resulterat i högre tillväxt jämfört med socialdemokratiskt styre. Som högst låg tillväxten per capita på 0,8 under Fälldins styre och som lägst på minus 0,25 procent också under Fälldins styre. När det gäller Socialdemokraterna var tillväxt per capita som högst under Erlander, 4,3 procent, och som lägst under Stefan Löfven, 1,6 procent.

Under Reinfeldts regeringsperiod har BNP per capita under perioden 2006–2014 vuxit med endast 0,3 procent per år. Under den senare halvan – 2010 till 2014 – låg tillväxt per capita på föga imponerande 0,0 procent per år.

Moderaternas marknadsfundamentalism fördärvar skolan och offentlig sektor

Moderaternas blinda och kvasi-religiösa tro på marknadskrafterna riskerar att fördärva både skolan och offentlig sektor. Ett argument som Moderaterna och deras allianspartier har använt är att marknadskrafterna leder till ökad effektivitet och bättre kvalité i skolan och välfärdssektorn. 

Marknadskrafterna har inte gjort offentlig sektor effektivare

I en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi presenteras och diskuteras erfarenheter av de senaste decenniernas reformer inom offentlig sektor. Sverige har, mer än de flesta andra länder, genomfört privatiseringar av verksamheter som tidigare drivits i offentlig regi. (2017:1 Dags för omprövning – en ESO-rapport om styrning av offentlig verksamhet).

På ett övergripande plan diskuterar rapporten hur gränsen mellan offentligt och privat bör dras. Särskilt beskrivs den offentliga sektorns särdrag i förhållande till den privata sektorn. Rapporten innehåller en fördjupad diskussion om vilka effekterna blivit av privatiseringarna inom områdena utbildning, hälso- och sjukvård samt socialförsäkring.

Rapporten visar att de förväntade effekterna − höjd effektivitet, bättre kvalitet och sänkta totala utgifter – ofta har uteblivit. Slutsatsen är att det varken blivit högre kvalitet eller kostnadseffektivare med olika marknadslösningar inom offentlig verksamhet.

Dessa resultat stämmer väl överens med utvecklingen av Världsbankens index för effektivitet i offentlig sektor. Under 2000-talet har andelen verksamhet som bedrivs i privat regi ökat. Ett uttryck för detta är att antalet förvärvsarbetare i privata företag inom vård, skola och omsorg ökade från cirka 90 000 till 236 000 mellan 2000 och 2013. År 2018 var antalet privatanställda inom välfärdssektorn 296 000.

Källa: Världsbanken och SCB

Samtidigt som andelen välfärdstjänster som utförs i privat regi ökade halkade Sverige från plats fyra till plats tolv i Världsbankens liga för rangordning av effektivitet i offentlig verksamhet. Indexet för den offentliga sektorns effektivitet fångar uppfattningar om kvaliteten på de offentliga tjänsterna, kvaliteten på den offentliga sektorn och graden av dess oberoende från politiska påtryckningar, kvaliteten på utformningen och genomförandet av politiken och trovärdigheten i regeringens engagemang för sådan politik.

Moderaterna har omvandlat likvärdighetsskolan till en ojämlikhetsskola

Sverige har länge varit känt utomlands för sitt goda utbildningssystem, som bland annat bidragit till social rörlighet och jämlikhet. Moderaterna och deras allierade har sålt skolan till riskkapitalister och gjort Sverige till det enda land i världen som tillåter att skattefinansierade skolor drivs av vinstdrivande riskkapitalbolag. I tre årtionden har Chiles skolor gått mot ett liknande marknadsorienterat utbildningssystem. Men för sex år sedan har den chilenska senaten aviserat en reform som förbjuder vinstdrivande privata utbildningsaktörer. Detta för att säkerställa att de offentliga utgifterna, alltså skattepengarna, skall direkt gå till att förbättra utbildningskvaliteten.  

Sveriges skolmarknad är numera unik. Chile kom fram till slutsatsen att skattepengarna skall gå till bättre utbildning till barnen och idag står Sverige som ensam kvar och låter skattepengarna gå till vinst. Resultatet är ett elitistiskt och socialt segregerat skolsystem som gör att marknadsaktörer kammar hem övervinster genom att selektera bort svaga elever och låter underfinansierade kommunala skolor ta hand om dessa.

Större skillnader i studieresultat mellan skolor och en förstärkning av boendesegregationen är två exempel på vad det marknadsbaserade utbildningssystemet i Sverige. I boken Neoliberalism and Market Forces in Education presenterar forskare från olika vetenskapliga discipliner en mörkare bild av det svenska utbildningssystemet. OECD har har också kritiserat Sverige för att utbildningssystemet är för marknadsorienterat och att det leder till segregation och ojämlikhet.

Från att ha varit världens mest jämlika skola har utslagningen ökat drastiskt när skolan blivit till en marknad. Skolresultat och studiegapet mellan inrikes och utrikes födda elever har blivit mycket stort och ökar även över tid. Det framgår av en rapport som undersöker skolresultaten för samtliga barn, ungdomar och unga vuxna som befann sig inom den svenska grund- och gymnasieskolan mellan 1990–2017 och studerar skillnader i medelbetyg, gymnasiebehörighet, val av studieprogram till gymnasiet samt avslutad gymnasieexamen.

Rapporten visar bland annat att andelen inrikes födda elever som går ut grundskolan/högstadiet/9:an och uppnår gymnasiebehörighet ligger på över 90 %. Motsvarande siffra för utrikes födda elever ligger på omkring 60 % och i åtskilliga miljonprogramsområden går mindre än 50 % av alla elever per årskull ut grundskolan/högstadiet/9:an utan gymnasiebehörighet. Av de utrikes födda elever som trots allt kommer in på gymnasiet så misslyckas 30 % med att gå ut gymnasiet med fullständiga betyg och högskolebehörighet att jämföra med 10 % bland de inrikes födda eleverna. 

Skillnaden i medelbetyg mellan inrikes och utrikes födda elever är därtill betydande och har också den ökat med tiden sedan skolan öppnades för marknadskrafter på på 90-talet.

Under 1990-talet marknadsutsattes den svenska skolan samtidigt som ett nytt mål- och resultatstyrt betygssystem infördes. Friskolereformen kombinerad med betygssystemet som infördes i slutet av 90-talet har varit mycket förmånligt för de högpresterande eleverna och en katastrof för de lågpresterande. Det är ett ojämlikhetsproducerande system som systematiskt gynnar barn till rika och välutbildade.

Dags för politiken att göra Sverige jämlikt igen

Ojämlikheten i Sverige ökar snabbare än i andra OECD-länder. Moderaternas omotiverat negativa inställning till socialförsäkringssystem, sänkta skatter genom plundring av välfärd och en blind tro på marknadskrafterna är centrala faktorer bakom utvecklingen av ojämlikheten sedan 90-talet. Därför är det viktigt med politiska reformer som korrigerar och motverkar ojämlikheten och dess negativa effekter på samhällsutvecklingen innan dessa blir irreversibla. 

Det går därför inte att bekämpa den växande brottsligheten och gängkriminaliteten bara genom hårdare straff utan att återupprätta det jämlika samhället, där alla får en plats.

Ett jämlikt samhälle motverkar brottslighet  

Det är inte fler poliser, utan mindre ojämlikhet som behövs. Jämlikhet är det bästa, det billigaste och den mest effektiva åtgärden mot brottslighet. Det går inte att samtidigt skapa ett ojämlikt samhälle och lyckas med att bekämpa brottslighet och kriminalitet bara med hårdare straff, eftersom dessa går hand i hand. Moderaterna behöver inse att deras politik skapar grogrund för ökad kriminalitet. Det är dags att välja: en moderat politik för större klassklyftor, mer kriminalitet och hårdare straff. Eller kämpa för jämlikhet och därmed automatiskt mindre brottslighet. 

Internationell forskning är tydlig: jämlikhet är en grundförutsättning inte bara för att det är rättvist, men för att det gör samhället tryggare och hälsosammare. Ojämlikhet ökar ohälsan, brottsligheten och våldet. Detta framgår av skriften ”Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen” av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Deras forskning är tydlig på en punkt: ojämlikhet är socialt nedbrytande. Ojämlikheten är en avgörande faktor bakom en rad centrala sociala och hälsorelaterade problem i samhället. Ojämlikheten drabbar inte bara de fattiga utan alla, var de än befinner sig på den sociala stegen. Även de rika betalar ett högt pris, i form av sämre hälsa och kortare liv. 

Forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett visar i sin omfattande forskning hur graden av ojämlikhet i ett samhälle bland annat påverkar hur mycket kriminalitet och våld som finns. Deras undersökning bygger på omfattande statistik från 21 rika länder, däribland Sverige, samt från USA:s delstater. Wilkinson och Pickett visar att jämlika samhällen presterar bättre på i stort sett alla områden. Budskapet är att stora sociala problem i samhället går att lösa om politiken inriktas på det mest väsentliga: att minska ojämlikheten. Därför är det dags  för politiken att göra Sverige jämlikt igen!

Dags att införa ett jämlikhetspolitiskt ramverk för statsbudgeten

Ökad brottslighet och gängkriminalitet utgör ett långsiktigt hot mot samhällsstabilitet. Social stabilitet i ett land är lika viktig för ekonomins funktionssätt som finansiell stabilitet. Därför kan det finnas anledning att för statsbudgeten införa ett ramverk för samhällsstabilitet i likhet med ramverket för finansiell stabilitet. Sverige var i början av 1990-talet i en djup ekonomisk kris. Budgetunderskottet var mycket stort och statsskulden ökade markant. Ett ramverk för statsbudgeten, som innehöll ett antal budgetpolitiska mål, antogs därför för att förbättra stabiliteten, trovärdigheten och långsiktigheten i den svenska budgetprocessen. 

Det finanspolitiska ramverket är idag ett verktyg som ska se till att finanspolitiken är långsiktigt hållbar, stabil och transparent. Samtliga partier har idag ställt sig bakom det finanspolitiska ramverket och en blocköverskridande enighet borde kunna nås även när det gäller införandet av ett jämlikhetspolitiskt ramverk för statsbudgeten för att säkra samhällsstabiliteten vid sidan av den finansiella stabiliteten. Ett mått på den ekonomiska jämlikheten och ett jämlikhetsmål bör kunna införas för statsbudgeten vid sidan om dagens finanspolitiska ramverk.

Det jämlikhetspolitiska ramverket ska kunna fungera som en jämlikhetsregulator och bör kunna bestå i huvudsak fyra mål: ett jämlikhetsmål för hela den offentliga sektorn, ett likvärdighetsmål för skolan samt förskolan, ett krav på regioner och kommuner att tillhandahålla en jämlik vård och omsorg.  I samband med detta bör kommuner och regioner åläggas krav på jämlikhetsredovisning inom respektive ansvarsområden. Socialstyrelsen, Skolverket och Skolinspektionen bör ges i uppdrag att tillsammans med SCB ta fram sektorsövergripande indikatorer för uppföljning och utvärdering av jämlikhetseffekter inom olika samhällsområden.

Ett jämlikhetsankare behövs för omställning och inkomsttrygghet

Målen för det jämlikhetspolitiska ramverket bör kompletteras med det som skulle kunna kallas för ett jämlikhetsankare, där a-kasseersättning återställs till samma höga nivå som 90-talets. Arbetslöshetsersättningen är en viktig socialekonomisk stabilisator som tryggar inkomsten hos de som drabbas av arbetslöshet och underlättar omställningen både för individen och ekonomin. Ingen ska behöva bli fattig på grund av att man förlorar jobbet. Man ska kunna behålla sin bostad eller betala hyran medan man söker nytt jobb. 

OECD-studier bland annat visar att en mindre generös arbetslöshetsersättning kan ha en bromsande effekt på strukturomvandling och ekonomisk tillväxt. En för låg ersättningsnivå vid arbetslöshet försvårar omställning hos individen och bidrar till att det tar längre tid för ekonomin att återhämta sig, vilket i sin tur försvårar omvandlingstrycket i ekonomin.  En låg ersättningsnivå i a-kassan är även dåligt för samhällsekonomin. En stark a-kassa hjälper till att hålla köpkraften uppe i ekonomin. Svaga ersättningssystem förstärker istället en nedgång i ekonomin eftersom människor inte har råd att konsumera. Det är därför som en a-kassa med hög ersättningsnivå  kan fungera både som en jämlikhetsankare och som en automatisk stabilisator för ekonomin. 

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook