Arbetsmarknad Medelklassjobben blir färre i både USA och i stora delar av Europa. En möjlig förklaring till det är att de i högre utsträckning kan automatiseras. Det menar forskaren Jonas Grafström som i ett utdrag ur sin nya bok Moderna tider 4.0 skriver om automatiseringens påverkan på Sverige och världen, och vilka branscher som kan påverkas, blomstra eller dö.
Industriell produktion har successivt flyttats från rikare länder till fattigare, förutsatt att institutionerna i det fattigare landet har bedömts som tillräckligt välfungerande. Det fanns en gång i tiden ”sweatshops” i Borås, men de flyttades sedermera till Spanien, sedan till Grekland, till Turkiet och sedan till Sydostasien och Kina. Arbetsförhållandena i dessa sweatshops är nog undermåliga än i dag, men kvinnorna som jobbar där tjänar ibland tre gånger mer i fabrikerna än deras män tjänar ute i jordbruket. Produktionen har alltså flyttat för att en viktig faktor (minst) har varit billigare i det nya landet än i det gamla – arbetskraften.
Om nyckeln till framgång för många företag under förra århundradet var fysiskt kapital i form av exempelvis maskiner i kombination med billig arbetskraft så kommer humankapitalet, kunskap, att spela större roll framöver. Det innebär också att vi inte kan ta för givet att länder som ligger teknologiskt efter i dag inte kan komma ikapp. Kunskapsproduktion är väsensskilt från produktion av exempelvis plastmuggar eller billiga t-shirts. Att ha många anställda som arbetar till låga löner innebär inte nödvändigtvis att man producerar mer kunskap, även om de anställda har skrivbord och datorer (eller symaskiner i fallet t-shirtproduktion).
Nyckeln till framgång i ett kunskapssamhälle är att lyckas attrahera individer med rätt driv, kompetens och samarbetsförmåga, och helst då samla dem på en och samma plats, exempelvis i Silicon Valley. Silicon Valley är en dyr plats att bedriva företag på, ändå är det där många företag som teknologiskt ligger i framkant just nu vill vara. Andelen sysselsatta i traditionella medelklassjobb har sjunkit under de senaste decennierna i både USA och stora delar av Europa.
Samtidigt har medelklasslönen varit stillastående. Jobbpolariseringen, där antalet medelkvalificerade jobb minskar medan antalet lägst och högst kvalificerade jobb ökar, får konsekvenser för många. En sådan polarisering kan ha en väsentlig negativ inverkan på de anställda i mitten av kunskapsdistributionen – en grupp som har minskat snabbt i storlek i USA och Europa men inte i samma utsträckning i Sverige. Samtidigt har sysselsättningen i övre och nedre delen av kompetensdistributionen ökat. En möjlig förklaring till medeljobbens internationella tillbakagång är att många tillverknings- och kontorsarbeten har många processuella (regelbaserade) uppgifter.
I Sverige är ryktet om medeljobbens död överdrivet enligt vissa forskare, medan andra tror att medeljobben har börjat försvinna. Dessa rutinuppgifter kan kodas till datorprogram. Arbetsuppgifter som bokföring, supportkontorsarbete och repetitiva produktionsuppgifter försvinner därmed. Studier av OECD-länder visar på ett mönster: andelen med typiska höglönejobb ökar, likaså andelen med typiska låglönejobb. Fler har jobb som betalar riktigt bra och fler har jobb som betalar riktigt dåligt. Det är jobben i mitten, de klassiska hyggligt betalda arbetarjobben, som har försvunnit.
Vi har generellt sett ganska stort överseende med inkomstskillnader (med reservation för att människor med skilda politiska åskådningar har olika syn på den saken). Att exempelvis fotbollslaget Manchester Citys försvarslinjes lönekuvert har kostat mer än landet Bosniens försvar reagerar ingen nämnvärt på. Om alla i en ekonomi var garanterade en lika stor inkomst skulle kanske betydligt färre ligga tid och kraft på att arbeta hårt eller på att vidareutbilda sig. På senare år har dock vår villighet att överlåta helt åt marknadskrafterna att sätta löner och belöna insatser prövats. Företagsledares löner har dragit iväg, och likaså 19-åriga apputvecklares. För gruppen som tjänar bäst har lönerna ökat explosionsartat, medan vissa yrkesgrupper har stått och stampat. Den typiska arbetarlönen står stilla i den rika delen av världen, justerat för levnadskostnader.
I USA har den reella lönen stagnerat de senaste fyra decennierna. Även i länder som Storbritannien och Tyskland, där sysselsättningen är stabil, har lönen legat stilla i ett decennium. En förklaring är att anställda kan bytas ut mot robotar. Som ett resultat har de som äger företag eller aktier fått en större andel av det ekonomiska värde som skapas i världen sedan 1980-talet, medan andelen som går till arbetskraften har minskat.
Den amerikanska antropologen David Graeber vid London School of Economics menar att för dem som inte tillhör eliten består mycket av den moderna arbetsmarknaden av menlösa ”bullshit jobs”: låg- och medellönejobb som bara tjänar till att sysselsätta dem som arbetsmarknaden egentligen inte längre har mycket användning för. Det är lätt att dra slutsatsen att lönepolariseringen, som mest har diskuterats i USA, är en följd av den minskande efterfrågan på personal som utför rutinuppgifter (och att den gruppen därför för sämre betalt). Så är inte nödvändigtvis fallet: nästan alla europeiska länder upplevde också jobbpolarisering det senaste årtiondet (Sverige verkar än så länge vara ett undantag).
Det förutsägbara mittenjobbet
Två hypoteser om varför arbetsmarknaden polariseras är extra värda att kolla på. Den första hypotesen rör humankapital. En anställds humankapital är alla de kunskaper och färdigheter som personen tar med sig till en arbetsplats. Här ingår också exempelvis tidigare erfarenheter, talanger och formell utbildning. Individen kan öka sitt humankapital genom att exempelvis vidareutbilda sig eller genom att vara på samma arbetsplats ett längre tag. Enligt ett perspektiv som kallas task-biased technological change (TBTC) är det jobbets innehåll –arbetsuppgifterna – och inte humankapitalnivån i sig som avgör hur ny teknologi påverkar om jobbet blir kvar. Denna hypotes går ut på att ny teknik kan ersätta vissa jobb och gynna andra beroende på vilka typer av arbetsuppgifter som ingår i jobben. Enligt TBTC delas arbetsuppgifterna in i tre kategorier:
- abstrakta uppgifter (som gynnas av datorkraft)
- serviceuppgifter (som inte påverkas av datorkraft)
- rutinuppgifter (som kan ersättas av datorkraft).
I jobb som ger mycket hög lön ingår ofta uppgifter som är svårare att automatisera – exempelvis att förhandla, övertyga, medla och entusiasmera. Här tar inte AI över i brådrasket. Individer med sådana jobb kan dock bli mer produktiva med teknikens hjälp. Abstrakta uppgifter + teknisk utveckling = hög lön.
När det kommer till typiska låglönejobb, som städare och vaktmästare, kan de jobben visserligen verka vara enkla att utföra, men här ingår inte sällan ett stort mått av oförutsägbarhet. En vanlig dag kanske inte innehåller så många överraskningar, men en ovanlig dag kan vaktmästaren behöva hantera situationer som kanske uppstod förra gången för mer än fem eller tio år sedan. Att byta en viss, specifik glödlampa klarar en robot av, men att byta vilken glödlampa som helst är svårare. Lampor finns i alla möjliga och omöjliga former. Lysrören i taket på kontoret där jag sitter och skriver detta är original från när byggnaden uppfördes och små torkade plastbitar ramlar ner när lysrören måste bytas. Vår kontorschef Karl är en hjälte och jag fruktar alltid för hans liv när han står på en ranglig stol och arbetar med lamporna.
Jobben i mitten av löneskalan kräver visserligen ofta utbildning och precision men kan till stor del handla om att följa rutiner och regler. Exempelvis: om situation X inträffar, agera enligt 4b i tjänstemanualen. Risken är med andra ord stor för att jobben i mitten av löneskalan trängs undan och ersätts av datorer/robotar. TBTC är dock inte det enda sättet forskare ser på arbetsmarknaden och arbetsuppgifter. Följs tankegångarna i skillbiased technological change (SBTC) är det den anställdas humankapital som avgör hur dennes jobb påverkas av teknikutvecklingen. SBTC är en äldre teori enligt vilken teknisk utveckling alltid gynnar de mer välutbildade framför dem med lägre utbildning. Stort humankapital + teknisk utveckling = hög lön. Enligt denna teori kan de med jobb ”i mitten” få högre lön genom att öka sitt humankapital.
De senaste årens studier lutar åt att det är det förstnämnda perspektivet (TBTC) som ligger närmast verkligheten just nu. Personer vars jobb består till stor del av abstrakta uppgifter kan tjäna mycket på en ökad digitalisering, exempelvis nationalekonomer, jurister och ingenjörer. Digitalisering och globalisering kan underlätta mycket för den som studerar samband och analyserar data och annan information (rapporter, forskningsstudier etcetera).
När tillgängligheten till data av god kvalitet ökar kan personer med sådana yrken öka sin produktivitet, exempelvis göra ännu bättre och mer komplexa analyser, och det blir samtidigt svårare för andra att stiga in och konkurrera på marknaden. Med digitaliseringen följer också att efterfrågan ökar på personer som kan tolka data och se vad som är intressant och inte att agera på. Även sociala förmågor blir viktigare. Enkla servicejobb – låglönejobb som städare, vaktmästare och servitris – påverkas inte av digitaliseringen på samma sätt. Jobben innehåller sällan moment där data ska analyseras eller bearbetas, och innehåller också många uppgifter som inte så lätt kan automatiseras, åtminstone inte ännu.
Essän är ett utdrag ur Moderna tider 4.0 – från kugge i maskineriet till vinnare bland algoritmerna (Volante, 2020)
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
