Demokratins fördjupade kris

Demokrati Under 2024 bevittnade vi ännu ett år av reträtt för demokratin i världen. Det skriver Börje Ljunggren.

Världen är sig inte lik. Skäl till oro över dess tillstånd – ytterst klimatfrågan – har förvisso inte saknats, i synnerhet inte efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina för drygt tre år sedan.

Den globala liberala ordning som efter Sovjetväldets upplösning stod som ”segrare” har inte bara försvagats dramatiskt utan lösgjorts från sina förtöjningar. 1991 var inte, som Francis Fukuyama hävdade, ”slutet på historien” då endast en väg återstod, den på marknadsekonomi grundade liberala demokratin. En historisk ironi är att det auktoritära Kina skulle visa sig bli den nu svunna hyperglobaliseringserans stora vinnare.

Tilliten minskar

Amerika håller på att falla sönder konstaterar Robert Putnam, 84 årig nestor bland de amerikanska demokratiforskarna. Hans arbeten har fokuserat på behovet av sociala samband och förtroende – ”trust” – för samhällets institutioner och mellan människor.

I dag handlar det, konstaterar han i en intervju i Harvard Gazette, ytterst om att “vi inte längre litar på varandra”. Tillit som grundläggande kitt i samhället saknas. I synnerhet den amerikanska arbetarklassen känner sig isolerad, utestängd från samhällets utveckling.

Därför röstade de, konstaterar Putnam, på Trump. USA är ”sannolikt mer polariserat än någonsin tidigare I landets historia, med undantag för inbördeskriget”.

Kontrasten till de – något  märkliga  – förväntningar vad gäller demokratin i världen som  förekom i början av 2024 är slående. Året  inleddes med ett stort antal artiklar i svensk och internationell press om vad som kallades  ett ”supervalår”. Under 2024 skulle val äga rum i drygt 70 länder, med en folkmängd på 4 miljarder, det vill säga halva mänskligheten. Något verkligt historiskt stundade! Samtidigt varnades med något mindre bokstäver för att den fria rösträtten var hotad i många av dessa länder.

Nu har vi facit. Under de senaste veckorna har de tre av de mest citerade årliga bedömningarna av demokratins tillstånd i världen publicerats. Det handlar om brittiska Freedom House –” Freedom in the World 2025”,Economist Intelligence Unit (EIU) – ”The global democracy index: how did countries perform in 2024?” och svenska V-Dems “Democracy Report 2025: 25 Years of Autocratization – Democracy Trumped?” V-Dem, grundat 2014 är  ett imponerande ”nytillskott”, baserat vid Göteborgs universitet. En fjärde betydelsefull källa, Internationella IDEA:s årliga rapport, kommer längre fram i vår.

Nedgången i Indien uteblev

De tre nu föreliggande rapporterna är samstämmiga i sina slutsatser vad gäller demokratins tillstånd i världen. Under 2024 bevittnade vi ännu ett år av reträtt för demokratin i världen.

Till yttermera visso finns det starka skäl att befara att  2025 blir ett år  av särskilt allvarlig tillbakagång, till oligarkernas ”fromma”. Det vi nu står inför är inte bara fortsatt reträtt utan ett nytt tillstånd, en fördjupad ”avdemokratisering”.

För både Freedom House och EIU var 2024 det nittonde året av obruten reträtt  – nettot var under samtliga år negativt. Enligt Freedom House skedde under 2024 förbättringar i 34 länder, och försämringar i 60 länder.

V-Dems nionde årsrapports dystra slutsats är att man inte ser något tecken på att den pågående tredje autokratiseringsvågen ens har dämpats. Ytterligare försämringar var att vänta. Ytterligare sju länder stod på autokratins ”watchlist”.

Finns då inga positiva tendenser? En viktig sådan värd att nämna är att den befarade nedgången i Indien, ”världens största demokrati”, uteblev. Valet i maj 2024 blev inte det hattrickför premiärminister Modi och hans hindunationalistiska parti BJP som förutspåtts. BJP förlorade den egna majoriteten och blev därmed beroende av koalitionspartner. Oppositionspartierna, med ett decimerat Kongressparti i täten, erbjöd ett betydligt mera samlat och substantiellt motstånd än tidigare, och kunde därmed, givet systemet med enmansvalkretsar, vinna ett betydande antal mandat. Detta trots Modis systematiska försämringar av förutsättningarna för fria val, och inte minst av rättsväsendets oberoende  och medias frihet.

Valet innebar en viss vitalisering av den indiska demokratin, men inte en uthållig sådan.

Modi präglar fortsatt Indiens politik, och risken för ytterligare försvagning av den indiska demokratin kvarstår, i avsaknad av ett mer samlat och övertygande försvar av ett sekulärt, pluralistiskt Indien.

Trumps slagskugga

Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet kastar en slagskugga utan motstycke. Vi bevittnar hur USA:s förvisso folkvalde president ytterst betraktar de konstitutionella begränsningarna för sitt maktinnehav som förhandlingsbara, en fråga om köpslående, och agerar som om världen saknar folkrättsliga principer.

Financial Times Times Gideon Rachman, konstaterar att “Trump vill ha en värld som är säker för autokratier”. Autokrater världen över rullar tillbaka rättigheter och rättssäkerhet.

Det är uppenbart att vi inte kan ta ens demokratins rådande försvagade roll i världen för given, och avgjort inte utan att dess försvar och förnyelse tillmäts en helt annan betydelse än i dag.

Efter andra världskriget fanns, konstaterar Sheri Berman sin bok Democracy and Dictatorship in Europe, from the Ancien Régime to Present Day (2019), förhoppningen att Europa äntligen hade lärt sig sin läxa och satsat på en liberal välfärdsbaserad demokrati, en demokratisk stat villig och förmögen att hävda sin makt över marknaden och bygga ett samhälle baserat på grundläggande social och ekonomisk rättvisa. Läxan undanträngdes dock av en utbreddövertro på  globalisering och marknad, vilket bidrog till framväxten av ett klimat för populism.

Demokratins självkritiska självförsvar är mot denna bakgrund viktigare än någonsin, konstaterar Sverker Gustavsson, den svenska demokratiforskningens nestor i en essäsamling (Demokratins självförsvar – nio essäer om den politiska reformismens möjligheter, 2024). Motståndaren är numera inte bara diktaturen utan också populismen, gödd av desinformerande sociala medier, cyberattacker, AI-genererad desinformation och samtidens oligarker.

För ett alltmer utsatt Europa är en fördjupning av demokratin både möjlig och nödvändig. Den inklusiva demokratins inneboende energi skulle ge ett åldrande Europa en ny identitetet. Europa står inför en historisk möjlighet!

Börje Ljunggren