Tysklands civilsamhälle mobiliserar – massprotester mot normaliseringen av ytterhögern
Tyskland upplever en kraftfull våg av demonstrationer efter att Kristdemokraternas (CDU) partiledare Friedrich Merz fått igenom en omröstning om skärpt migrationspolitik med stöd av ytterhögerpartiet AfD. Även om han förlorade den andra, avgörande omröstningen för förslaget, har den första röstningen fått historisk betydelse genom att bryta mot den så kallade Brandmauer – principen att inte samarbeta med eller söka stöd hos AfD. Merz agerande har utlöst en massiv mobilisering på gatorna. Men vilken funktion fyller protesterna, och hur förbereder sig det tyska civilsamhället inför nyvalet?
CDU:s svåra balansakt
När Tyskland går till nyval den 23 februari 2025 har AfD vuxit till landets näst största parti med 21 procent i opinionsmätningarna (+11 procent sedan valet 2021). CDU/CSU leder med 30 procent (+6), medan den avgående regeringen straffats hårt: Socialdemokraterna (SPD) ligger på 16 procent (-10), Miljöpartiet på 13 procent (-2) och Liberalerna på 4 procent (-8 ).[1]
Samtidigt gjorde det relativt nya populistiska vänsterpartiet Bündnis Sahra Wagenknecht framsteg i höstens östtyska delstatsval och sitter nu i regeringskoalitioner i två delstater.
Om valresultatet speglar dagens opinionssiffror blir det historiskt. Normaliseringen av AfD, ett parti där delar bevakas av författningsskyddet[2] och delar av partiet fastställts som högerextrema av samma myndighet, är i rullning även om det inte kommit så långt som i många andra europeiska länder. Merz har upprepat att han vägrar att samarbeta med AfD, men det faktum att han aktivt sökte deras stöd i migrationspolitiken går inte att ta tillbaka. Efter protester och kritik från bland annat församlingar, fackföreningar och inte minst Angela Merkel röstades förslaget ner vid en andra omröstning, men skadan var redan skedd och Merz sa sig inte ångra något.
Opinionsundersökningar gjorda efter röstningarna förra veckan visar att ungefär hälften av tyskarna stödjer Merz beslut, medan resten anser att det var ett felsteg. Samtidigt anser hela 72 % att AfD är ett hot mot demokratin.
Vem demonstrerar och varför?
Stora demonstrationer är inget nytt i Tyskland och även förra året började med en aldrig tidigare skådad mobilisering. Massprotesterna inleddes efter att det avslöjats att AfD, några företagsledare och nynazister diskuterat storskaliga deporteringsplaner. Under parollen ”Enade mot extremhögern” samlades fyra miljoner människor mellan januari och mars. Inför Europaparlamentsvalet och några kommunalval i östtyska delstater i juni deltog mellan 170 000 och 240 000 demonstranter i en andra våg av protester. På uppdrag av Friedrich-Ebert-Stiftung har forskare från ipb studerat den andra protestvågen närmare, så vi vet en hel del om vilka det är som tog till gatan.
Studien som analyserar intervjuer från demonstrationer i Hamburg och Dresden visar att fler kvinnor (55 procent) än män deltog, och att demonstranterna generellt sett hade en högre utbildningsnivå än genomsnittet i Tyskland. En majoritet identifierade sig som vänster och röstade i förra valet till Bundestag på Miljöpartiet (64 procent), Vänsterpartiet (15 procent) och SPD (13 procent). Endast 1–2 procent röstade på CDU, vilket nog gör det troligt att det även i veckan inte främst handlar om missnöjda kristdemokrater som samlas utanför partiets högkvarter.
Trots viss skepsis till hur stor påverkan demonstrationer kan ha, var tilliten till demokratin hög bland deltagarna i protesterna. Många var redan engagerade i civilsamhället, i organisationer som miljörörelsen (25 procent), fackföreningar (22 procent) och människorättsrörelser (15 procent). Protesternas utformning påverkade också vilka som deltog: I Hamburg var fackföreningar starkt representerade, eftersom de också var en viktig arrangör bakom demonstrationerna, medan demonstranterna i Dresden var yngre, antagligen på grund av att populära musikgrupper bland yngre uppträdde.
Nya allianser och strategier mot ytterhögern
Protesterna 2024 har fört samman människor och organisationer i nya allianser. I Dresden bildades ett nätverk med 200 organisationer – miljöorganisationer, fackföreningar, religiösa församlingar, partier och kulturföreningar – vilket sedan också låg bakom de fortsatta demonstrationerna i juni. Utvecklingen i Hamburg var snarlik, fast där var fackföreningsrörelsen mer drivande än miljörörelsen som var viktigast bakom demonstrationerna i Dresden. Även om den andra vågens demonstrationer var mindre, förblev engagemanget starkt och många av de aktiva fortsatte att arbeta inom civilsamhället efter att demonstrationerna ebbat ut.
Oro för växande högerextremism och upplevelsen av att denna inte tas på allvar drev den stora majoriteten av demonstranterna. De tillfrågade i Dresden kände sig betydligt oftare konfronterade med högerextrem närvaro i vardagen än de som levde i Hamburg.
Samma oro för en stärkt ytterhöger har också satt igång andra processer i landet. En mängd nya och äldre initiativ drivs av engagerade, som exempelvis ”Verfassungsblog”, som undersöker hur stabil den tyska rättsstaten är och föreslår hur den kan stärkas; ”Recht gegen Rechts”, som hjälper till att identifiera och anmäla hets mot folkgrupp; ”Rechts gegen rechts”, som på kreativa sätt samlar in pengar till flyktingar och exitverksamhet för avhoppade extremister; och Katapult, som har identifierat bristen på lokala nyheter som en svaghet och publicerade lokaltidningar inför de tyska delstatsvalen förra hösten, samt arbetar för att öppna fler lokala redaktioner. ”Omas gegen rechts” (ungefär: mormor mot högern) vill bidra med erfarenhet och tålamod genom att samla äldre kvinnor till protestdemonstrationer.
För att stärka skyddet för författningsdomstolen har de tyska regeringspartierna, med stöd från konservativa partier, föreslagit ändringar i grundlagen. Ändringarna inkluderar kravet på en två tredjedelars majoritet i parlamentet för att ändra reglerna för författningsdomstolen, istället för enkel majoritet. Författningsdomstolens regelverk och sammansättning ska även skrivas in i grundlagen för att försvåra ändringar och skydda domstolens integritet.
Vad händer näst?
Om AfD fortsätter att växa och går fram i valet, eller om CDU ytterligare luckrar upp den tyska Brandmauer, kommer protesterna sannolikt att tillta. Demonstranterna har redan visat sin styrka genom att pressa Merz att backa, och två tredjedelar av tyskarna anser fortfarande att samarbete med AfD är fel. Men erfarenheter från andra länder, som Sverige och Finland, visar att när ett ytterhögerparti växer blir det svårt för etablerade partier att ignorera det och för en del för frestande att närma sig partiet för att säkra regeringsmakten. Även om detta betyder ett enormt normaliseringssteg med omfattande effekter för partiet som bjuder in ytterhögerns politik och självbild och sedan ännu viktigare omfattande effekter på regeringens politik, retorik och boende i landet.
På frågan om Merz skulle ändra något i sitt agerande mot AfD svarade han direkt nej. En normalisering av AfD har redan satts i rullning, och antagligen kommer den öka tempo så länge AfD är ett av Tysklands största partier. Men civilsamhället och många andra politiska aktörer bjuder starkt motstånd och partiet anses av en tydlig majoritet av tyskarna som långt ifrån normalt. Frågan är: Hur länge kommer Tysklands civilsamhälle kunna trycka tillbaka AfD:s normalisering?
Josefin Fürst
[1] Siffrorna kommer från Politico:s Poll of Polls, den 3/2 2025.
[2] Bundesamt für Verfassungsschutz (BfV), Tysklands inrikesunderrättelsetjänst.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
