USA:s problem, och huvudorsaken till det missnöje som Trump exploaterar, är inte andra länders skamlösa handelshinder utan landets djupa och växande inkomstklyftor.
Maureen Dowd, en av USA:s skarpaste kolumnister, konstaterar i sin kolumn i New York Times (14 april) att Trump är en exceptionell mångsysslare:
”I ett sensationellt svep var president Trump förmögen att sätta ekonomin i gungning, krossa våra allianser, underminera vår ställning i världen, dränera konsumenternas förtroende, torpedera Kennedycentret och smaklöst göra om det Ovala rummet till Caesars palats vid Potomacfloden.”
Och ändå fann han tid att vinna en golftävling och skriva under en exekutiv order om att lätta upp bestämmelserna för vattenanvändning vid duschning då ”jag tycker om att ta en skön dusch för att ta hand om mitt underbara hår”. Den forne casinoägaren skröt med att han aldrig spelat själv, nu spelade han roulett med amerikaners liv och framtid. Allt enligt Maureen Dowd.
Rena söndagsskolan
En annan ledande kolumnist, ekonomipristagaren Paul Krugman, konstaterar att Trumps tullkaos orsakat ”historiens största handelschock, en självförvållad katastrof”. Jag såg framtiden, konstaterar han, ”och den var inte i Amerika”. Tullarna var högre än Smoot–Hawley-tarifflagen under 1930-talets depression, i en tid då handeln spelade en mycket mindre roll.
Trumps första fyra år framstår som ren söndagsskola i förhållande till vad han nu ställer till med i sin egobesatta ambition att genom en kaskad av tullar sätta stopp för ”det hänsynslösa utnyttjandet av USA”. Alla länder ska inse att de för att lyckas måste finnas innanför den amerikanska tullmuren. Så ska den amerikanska ekonomin växa.
Trump har tagit landets och världens ekonomi på en resa mot en potentiellt förödande destination, och han har gjort det på falska grunder. Det är inte tullarna som är USA:s verkliga problem, som är orsaken till att stora grupper i USA, som Bo Rothstein konstaterat, känner en ilska över hur deras levnadsförhållanden har utvecklats.
USA varit framgångsrikt
USA:s styrka i världsekonomin, och i synnerhet på världens finansmarknader, är sådan att landets globala handelsunderskott är fullt hanterligt, och att som Trump betrakta varje enskilt handelsunderskott, som Lesothos jeansexport till USA, som något oacceptabelt, strider mot elementär handelsteori.
Trump målar upp ett USA i ekonomisk kris. Faktum är att USA ekonomiskt har förblivit anmärkningsvärt framgångsrikt. Med sin befolkning på 340 miljoner, mindre än en tjugondel av världens befolkning, svarar USA för en fjärdedel av världens nominella bruttonationalprodukt, fortfarande klart större än Kinas med dess 1 400 miljoner invånare. Mätt i köpkraft har USA enligt Världsbanken en per capita-inkomst på USD 82 000, att jämföra med EU:s 59 000 (Sveriges 67 000) och Kinas 24 000.
USA:s problem, och huvudorsaken till det missnöje som Trump exploaterar, är inte andra länders skamlösa handelshinder utan landets djupa och växande inkomstklyftor och, i synnerhet, landets extrema förmögenhetsfördelning och svaga välfärdspolitik, det grundläggande förhållandet som Trump nu förvärrar, till ett högt pris för landet och den globala ekonomin. USA Gini-koefficient för inkomster är helt klart inte den skevaste i världen, men ligger på 0,42, att jämföra med Sveriges, som trots växande klyftor ligger på 0,30 – ju högre koefficient desto större klyftor. Den verkligt stora koncentrationen gäller förmögenhetsfördelningen. Allt skevare i hela världen, inklusive Sverige. Idag ligger den i USA på 0,85. Den rikaste procenten sitter på 30 procent av landets samlade förmögenhet, tio procent äger närmare två tredjedelar, och den undre hälften av befolkningen bara 2,5 procent. Allt detta är inbyggt i den amerikanska modellen, med dess individualism och skepsis mot staten.
Hållbar demokratisk utveckling?
I detta drama finns bara individuella vinnare. Alla länder i världen kommer att drabbas, i olika utsträckning. Demokratin i världen har länge varit på reträtt. Trump fördjupar på ett dramatiskt sätt denna tillbakagång. Han vill ha en värld som är säker för autokrater. USA:s institutioner står i vägen för hans framfart. Kina framstår, i kontrast, alltmer som ”den vuxne i rummet”. Kinas snabba ekonomiska utveckling hade varit omöjlig utan det internationella handelssystemet (WTO).
När och hur ska det vända? När ska en ny era av hållbar demokratisk utveckling inledas – något som också är en förutsättning för en vändning i klimatfrågan.
Efter det andra världskriget fanns, konstaterar Sheri Berman sin bok Democracy aend Dictatorship in Europe, from the Ancien Régime to Present Day (2019), förhoppningen att Europa äntligen hade lärt sig sin läxa och satsat på en liberal välfärdsbaserad demokrati, en demokratisk stat villig och förmögen att hävda sin makt över marknaden och bygga ett samhälle baserat på grundläggande social och ekonomisk rättvisa. Läxan undanträngdes dock av en utbredd övertro på globalisering och marknad, med populism som följd. Det normativt baserade EU, i starkt behov av vitalisering, skulle kunna visa vägen. Alternativen är få!
Börje Ljunggren.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
