föräldraförsäkring Som tvillingförälder har rätt till 1,25 dagars föräldrapenning. Inte dubbelt upp. Tvillingar är det sämsta du kan få ur den aspekten. Möt Josephine Hedström med familj som engagerat sig i tvillinguppropet.
Josephine, 32, och Karl, 34, Hedström är paret i karriären som gärna ville ha ett barn men fick två på en gång. Det blev så klart en stor omställning men gav också nya perspektiv. Josephine, som är jurist, fick snart insikt i hur orättvis föräldrapenningen är för tvillingföräldrar. Föräldraledigheten blev heller inte alls som hon tänkt sig. En latte på stan med andra nyblivna mammor byttes mot isolering och utbrändhet. Nu har de landat i sina nya roller som tvillingföräldrar till tvååriga Nelio och Jack, där de med ett nytt perspektiv kan dela med sig av sina erfarenheter.
Graviditetsbeskedet minns de som i går.
– Ja, det var december 2015 och vi hade bestämt oss sent för att göra det här KUB-testet. På ultraljudet var barnmorskan tyst ganska länge och sen skrek hon bara rakt ut att det är två, säger Josephine och Karl fyller snabbt i:
– Ganska omedelbart efter sa hon också ”nu ska vi se om det finns tre”!
Josephine hade då mått fruktansvärt illa några veckor och någonstans i bakhuvudet ringde en klocka om att det kunde vara ett tecken på tvillingar. Men det var ändå en chock. Oron växte för hur resten av graviditeten skulle bli och hur två bebisar över huvud taget skulle få plats i hennes mage.
– Min första kommentar var faktiskt att vi måste köpa en ny bil. Boende följde ju också med men Josephine lyckades lugna mig, säger Karl.
En klassisk reaktion bland många pappor – har det visat sig när jag gjort intervjuerna till Tvillingboken – är att de fokuserar mest på praktiska saker medan mammorna tänker på de fysiska aspekterna. Josephine gick på specialistmödravården på Danderyds sjukhus och eftersom det var en tunn skiljevägg och endast en moderkaka kunde de snabbt konstatera att det var enäggstvillingar.
Illamåendet avtog och Josephine jobbade ända fram till vecka 34. Rekommendationen om att sjukskriva sig efter vecka 25 kunde hon inte riktigt förlika sig med.
– För jag mådde bra och det kändes jobbigt att vara hemma så lång tid. De sista tre veckorna var jag dock hemma för jag fick höra att om man vilar själv så vilar bebisarna och jag började bli så himla stor.
Josephine var helt inställd på att föda vaginalt och planerade för det. Men så hände något.
– Vi satt hemma i soffan och såg, bokstavligen, på magen att det hände något. På nästa kontroll visade det sig att Nelio som låg längst ner hade vänt på sig och låg i säte. Då beslutade de genast om planerat snitt. Det var nog en av de jobbigaste sakerna under graviditeten, faktiskt.
Josephine älskar att träna och en operation skulle förlänga hennes återhämtning. Att behöva trappa ner redan under graviditeten hade varit frustrerande nog.
– Jag märkte ju att det skapade irritation hos dig under graviditeten när du inte kunde träna som vanligt. Det var många diskussioner kring det, säger Karl och Josephine nickar nästan lite urskuldande.
– Från oktober till december var mitt humör inte på topp. Jag var väldigt arg och frustrerad när Karl gick ut och tränade på helgerna. Jag skulle nog ha kunnat springa längre men med vetskapen om att det var två i magen ville jag inte ta risken.
Jack och Nelio föddes med planerat kejsarsnitt den 7 juni 2016 när Josephine var i vecka 37. På väg in till BB fick hon sammandragningar.
– Och precis efter förlossningen fick jag havandeskapsförgiftning. Jag visste inte att man kunde få havandeskapsförgiftning även efter förlossningen, jag mådde så himla dåligt, det kändes som en riktig influensa.
Blodtrycket hade slagit i taket och Josephine fick genast blodtryckssänkande när Nelio och Jack plockats ut med en minuts mellanrum.
– Det drog i magen. Det var en så konstig känsla. Läkaren pratade med mig hela tiden och jag var i högsta grad närvarande.
De vägde 2 270 respektive 2 295 gram. Det skiljde ungefär en kissblöja mellan dem. Tiden på BB var som en trött dimma. Sköterskorna kom in för koll var tredje timme. Karl och Josephine var oroliga över hur de skulle kunna skilja på sina enäggstvillingar men Nelio hade fötts med ett litet rött märke i pannan.
– Det bleknade sedan, men man kan fortfarande se det. Karl kunde se skillnad på dem, men jag var orolig över att blanda ihop dem. Så vi sparade id-banden de hade på armen tills vi kom hem.
För en utomstående är Jack och Nelio slående lika men föräldrarna har nuförtiden lätt för att skilja på dem.
– Jag både ser och hör skillnad på deras språk och humör. Det räcker att de gnyr lite, Nelio är ljusare i tonarten än Jack, säger Karl.
Som jurist var Josephine påläst kring hur de skulle planera föräldraledigheten. Till en början kändes det lyxigt att båda kunde vara hemma de första 20 dagarna som tvillingföräldrar.
– Jag minns måndagsmorgonen när Karl gick tillbaka till jobbet och jag inte fick tyst på tvillingarna. Det var jobbigt att plötsligt vara själv. Så de 20 dagarna var bra men hade gärna fått vara fler. Då kanske vi skulle förstått tidigare hur det skulle bli och kunnat planera för att vara hemma ännu längre båda två.
När Josephine varit ensam hemma några månader tvingades de ändra planerna. Livet hände och tvillingbördan tog ut sin rätt.
– Det berodde till stor del på att jag i november var så utmattad av att ha dem själv på dagarna. Jag fick dem inte att sova samtidigt inomhus och blev tokig till slut. Jag behövde stöd, säger Josephine.
Från april var Karl och Josephine hemma tillsammans i fyra månader. Först i efterhand har Josephine insett att hon var utbränd.
– Det finns ju inte hur många dagar som helst i föräldraförsäkringen och Karl skulle också ha en egen period med dem. Så kombinationen av semester och dubbla föräldradagar gjorde att vi kunde vara hemma tillsammans från april fram tills jag började jobba i augusti.
Karl nickar och flikar in:
– Så här i efterhand, med det vi vet nu, skulle vi förstås ha planerat om eller gjort annorlunda.
Utmattningen yttrade sig i stor irritation hos Josephine på kvällarna när Karl kom hem från jobbet.
– Jag klarade dagarna bra med tvillingarna, och trots att jag var irriterad känns det inte som att de blev lidande av det. Men när Karl kom hem från jobbet ville jag bara att han skulle ta dem. Vi bråkade väldigt mycket. För mig var det väl en kombination av att det var svårt att vila för att en bebis alltid var vaken och att jag aldrig kom i väg på saker för att jag ammade båda och kände mig isolerad. Men det förstod jag inte heller.
Karl minns hur Josephine styrde upp aktiviteter och utflykter varje helg för att komma i väg hem-ifrån medan han mest behövde landa hemma efter en tuff arbetsvecka. Kombinationen var inte optimal. När de båda var hemma utsattes de för nya prövningar.
– Det känns som om vi gick varandra på nerverna. Jag kom inte in i Josephines rutiner med barnen och jag hade också en annan inställning. Jag kanske är lite slappare medan Josephine är väldigt uppstyrd. Jag kan tycka att vissa saker är struntsaker vilket skapade irritation.
Josephine håller med och förklarar att det blev som en krock på hemmafronten.
– Jag var så neurotisk när jag var hemma med dem själv. Jag försökte synka dem och skapa rutiner men det funkade verkligen inte. Och sen när Karl skulle hjälpa till så var jag väl så envis och inte alltid jättecharmig för jag ville ha det på mitt sätt. Så från utmattningssynpunkt blev det bättre, men inte när det gällde förhållandet. Det var skönt att börja jobba i augusti, det tror jag vi båda tyckte faktiskt, säger Josephine och skrattar.
När Karl var föräldraledig hade tvillingarnas rutiner vänt och de började sova samtidigt, vilket gjorde att han fick ett par timmars paus varje dag.
– Jag tror till och med att jag började gråta första kvällen jag fick veta det, säger Josephine och förklarar det som en slags avundsjuka.
– Jag tänkte bara på hur min föräldraledighet hade varit.
De berättar om nätterna det första halvåret när de skrikit på varandra och ångrat de hårda orden dagen efter. Undantagstillstånd råder och det gäller att rida ut stormen. Sätta förhållandet på paus ett tag.
– På nätterna kunde man skrika ”Dra åt helvete” till varandra och säga förlåt dagen efter. Men vi konstaterade att det bara handlade om denna period, att orka ta sig igenom den.
Tanken på att skaffa fler barn finns ändå där.
– Jag vill ha en viss revansch på spädbarnstiden – på hela första året, säger Josephine.
Jack och Nelio stämmer in på hur enäggstvillingar beskrivs i utvecklingen. Nelio är mer utåtriktad medan Jack är blygare. Jack behöver mer fysisk stimulans när han leker och det skiljer oftast en månad mellan dem i de olika faserna. Jack började till exempel gå en månad före Nelio. Likadant med krypandet. De är också lite sena med talet och har utvecklat ett eget språk.
– Jag märker att det är viktigt för Jack att Nelio har och gör samma saker. De kallar varandra för ”Buddha”, vi vet inte varför, men han kan till exempel säga: ”Buddha ska också leka med lera”, eller ”Buddha ska också ta på sig jackan”. Då får vi försöka förklara att alla kanske inte vill samma sak och att man måste få välja själv, säger Josephine.
Liksom många föräldrar kände de att det vände i tvåårsåldern och vardagen blev lättare. Nu kan Karl och Josephine se tillbaka på de första åren och fundera över hur de skulle ha kunnat planera tiden annorlunda så att Josephine inte hade blivit utbränd.
Som jurist har hon engagerat sig i debatten om föräldrapenningen och kan konstatera att den är orättvis för tvillingföräldrar.
– I vanliga fall får du 480 dagar för ett barn. Det naturliga vore att få 480 dagar gånger två men så är det alltså inte, säger Josephine.
Fram till nittiotalet kunde tvillingföräldrar få hjälp av kommunen men det stödet drogs in av besparingsskäl när det var lågkonjunktur i landet. I stället uppmanas föräldrarna att planera föräldradagarna utifrån sina behov.
– Enligt politikerna behöver man inte vara hemma längre bara för att man får tvillingar utan man ska få precis så att det ska räcka. De extra 90 dagarna som är sjukpenningdagar är bra. De räcker till att vara hemma tillsammans i tre månader om möjligt. Dagens föräldraförsäkring ger tvillingföräldrar rätt till 480 dagar plus 180 dagar. Av dessa är 90 dagar på sjukpenningnivå och 90 dagar på lägstanivå. Föräldrar som får två barn tätt får dock dubbla 480 dagar.
– Lägstadagarna ger inte så mycket pengar men vi använde oss av dem när vi var tillsammans hemma. Rent ekonomiskt får man snåla och jag förstår att det inte funkar för alla. När Tvillingupproret startades på Facebook 2015 satte det tryck på makthavarna. Många föräldrar riktade skarp kritik mot att de fick 300 färre dagar. Tvillingupproret ledde till en ny utredning som ännu inte visat någon konkret ändring.
– Upproret vill visa på, förutom den ekonomiska orättvisan, att risken för utbrändhet och utmattning är stor. Du får ju bara spara X antal dagar upp till fyra års ålder. Får du ett barn är det 96 dagar, tvillingar 136, vilket innebär att man inte ens får spara dubbelt så många dagar efter fyra års ålder.
Förslaget i den nya utredningen, som kom 2017, är att tvillingföräldrar under de första tre åren ska ha rätt till 532 dagar på sjukpenningnivå vilket är en ökning med 52 dagar. Men då föreslås de 180 dagarna på lägstanivå försvinna, vilket ju är dagar som kan fylla ut semesterperioder till exempel. Att gå till badstranden som ensam förälder med små tvillingar är inte direkt en enkel match.
– Man kanske inte hade behövt ha dubbelt antal dagar med tvillingar, men 1,25 känns för lite. Det märks att lagstiftaren inte är tvillingmamma eller tvillingpappa, säger Josephine.
Om beslutsfattarna visste hur många tvillingföräldrar som blir utbrända hade de kanske sett annorlunda på föräldraförsäkringen.
– Jag tror knappt det finns statistik på det. Men vi är fem tvillingmammor som träffas i en grupp och tre av dem har tvingats sjukskriva sig när barnen varit små.
Essän är ett utdrag ur Tvillingboken (Bokförlaget Atlas 2020)
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
