Ryssland Människorättsorganisationen Memorial arbetar numera främst i exil, liksom stora delar av Rysslands demokratirörelse.
Det ständigt stärkta förtrycket i Putins Ryssland glöms lätt bort i den turbulenta auktoritära tid som Trumps USA har inlett.
Allt kan tyckas nedsläckt och utan utsikter. Viktiga kritiker till Putinsystemet befinner sig utomlands. Några har flyttat frivilligt, som de ledande författarna Ljudmila Ulitskaja och Sergej Lebedev. Andra har mot sin vilja sänts till Väst i den stora fångutväxlingen i augusti 2024 (som Ilja Jasjin, Vladimir Kara-Murza och Ksenia Fadejeva från Aleksej Navalnyjs antikorruptionsfond FBK).
Hänger på EU nu
Genom historien har kritiker mot ryskt envälde ofta tvingats i exil. Som Rysslandskännaren Bengt Jangfeldt nyligen påminde om i Svenska Dagbladet har de sällan kunnat enas.
De har mist sin betydelse i hemlandet. (Det stora undantaget är förstås Lenin.)
Livaktiga etermedier i exil som teve-stationen Dozjd (nu i Amsterdam) eller nätplattformen Meduza (i Riga) når många ryssar men inte de flesta. Den USA-finansierade Radio Free Europe/Radio Liberty har även den genom åren kunnat nå många – men nu vill Donald Trump stoppa den informationskanalen.
Kvar finns EU-finansierade kanaler.
Men det avgörande är om det inom Ryssland går att verka för ett annat samhälle. Och svaret är att detta är i stort sett omöjligt.
Genom åren har enskilda personligheter med stort civilkurage stått upp mot diktaturen – som Andrej Sacharov och Aleksandr Solzjenitsyn under kommunismen, Anna Politkovskaja under början på 2000-talet eller Aleksej Navalnyj fram till mordet 2024.
Nobels fredspris
I dag saknas en naturlig ledargestalt.
Dock rör det sig här och var under ytan. Människorättsorganisationen Memorial, grundad av Sacharov 1989, kunde dokumentera Stalintidens terror, upprätta arkiv, resa monument och verka för bättre rättssystem. Detta blev för mycket för säkerhetstjänsten, vars chef ju hade blivit president. Memorial ”likviderades” i början av 2022, ett antal medlemmar anklagades för extremism och för att ”rehabilitera nazismen”.
Svaret från demokratins sida var att ge Memorial Nobels fredspris hösten 2022. Ledande företrädare för Memorial har sedan dess måst emigrera – ordföranden Oleg Orlov i fångutväxlingen 2024. Ett par företrädare för Memorial i exil, Alexandra Polivanova och Violetta Fitsner, besökte nyligen Sverige. Organisationen har numera stegvis omvandlats till ett nätverk med verksamhet i 15 länder. Fonder och crowdfunding backar upp.
Enligt Alexandra Polivanova har Memorial ett 20-tal kontaktpunkter inne i Ryssland. Antalet politiska fångar är svårt att ange. Memorial är försiktigt: ca 900. Mediegruppen OVD-Info (som fick Civil Rights Defenders utmärkelse 2021) beräknar antalet till 3 000.
Glipor i muren
Den del av Memorials verksamhet som tycks arbeta mest konkret är Human Rights Defence Center, som anger att man har 80 ”anställda”, varav hälften inne i landet.
– Vi kan ge rättslig hjälp och ekonomiskt stöd till politiskt förföljda, förklarade Violetta Fitsner, själv jurist.
Under 2023 kunde man ge rättshjälp i 70 processer och till 120 politiska fångar. Över 500 unga har biståtts för att undvika militärtjänst.
Det finns också andra glipor i den kompakta muren av förtryck och krigspropaganda. Men de flesta ryssar ligger lågt, finner sig i läget. Man kan fråga sig hur länge.
Minst 200 000 ryssar har dött i Ukraina, kanske 800 000 har sårats. Inflationen är hög. Levnadsstandarden utanför storstäderna är bedrövlig. Hittills härdar de flesta ut.
Olof Kleberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
