Arbete Forskningen visar att välbefinnandet i arbetet utgör en central aspekt av arbetsmarknadens funktionssätt. Vill du förstå hur marknaden fungerar och bidra till att den utvecklas i rätt riktning måste du därför ge dig in i våra psyken, skriver Daniel Lind.
Ofta hör vi från allehanda tyckare mycket exakta uttalanden om hur en viss reform kommer att påverka arbetsmarknaden. Denna exakthet hämtar stöd från en ohelig mix av etablerad kunskap, egna värderingar och önsketänkande. Det stora flertalet av dessa i den offentliga debatten förekommande tyckare har inte förmågan eller viljan att skilja på den etablerande kunskapen och de personliga bevekelsegrunderna. Detta är en utmaning för samhällsvetenskapen och journalistiken – för det demokratiska samtalet och möjligen för väljarna att fatta välgrundade beslut.
Den här utmaningen har, menar jag, förstärkts över tid. Det förklaras av framväxten av social media och den vildsinta och faktaresistenta sluggning som där dominerar utbytet av bokstäver. Det här klimatet har även spillt över på etablerad media, i form av lockelsen av politiskt extrema uppfattningar, av enkla svar och klickvänliga bylines. Bakom detta döljer sig en avgrundsdjup brist på sakpolitiskt fördjupande journalister och ett lika stort överskott av journalister, krönikörer och allehanda kommentatorer med ett för mottagaren oklart uppdrag – från vilken utsiktspost och med vilket syfte som sakpolitiska analyser och personliga värderingar blandas i ofta svårtydda ordmassor.
Det som möjligen var sant igår, är inte lika sant eller till och med felaktigt i dag
Förutom att journalistikens förmåga att sortera i och hantera spänningen mellan etablerad kunskap och personliga bevekelsegrunder har försämrats, ligger kanske en ännu större utmaning i att den etablerade kunskapen många gånger är överetablerad. Det som möjligen var sant igår, är inte lika sant eller till och med felaktigt i dag. Även om det möjligen vore skönt om arbetsmarknaden styrdes av några få fysikaliska lagar, är detta kunskapsmässiga gungfly samhällsvetenskapens natur och politikens förutsättning.
Den här osäkerheten innebär att det etableras olika teorier och skolor som försöker förklara hur arbetsmarknaden fungerar och varför den fungerar som den gör. Under det senaste decennierna har det på arbetsmarknadens område skett ett successivt teoretiskt skifte. Detta har ännu inte inte etablerats tillräckligt i svensk forskning eller politik, men tar sin utgångspunkt i att den empiriska forskningen tillräckligt många gånger har kommit fram till resultat som inte stämmer överens med den dominerande teorin. Allt eftersom har därmed allt fler forskare kommit till slutsatsen att kompletterande teorier är nödvändiga.
Det här skiftet tar sig många uttryck, men ett illustrativt exempel är OECDs arbetsmarknadsforskning. I deras stora Jobs Study från början av 1990-talet är budskapet enkelt och tydligt: en bättre fungerande arbetsmarknad – med ökad sysselsättning, lägre arbetslöshet och högre produktivitet – kan bara uppnås om marknader avregleras, om den offentliga sektorn krymper, om skatterna sänks, om ersättningen vid arbetslöshet minskar …
I OECDs nästa stora uppföljning, tretton år senare, är budskapet ett annat: en väl fungerande arbetsmarknad kan uppnås på två sätt. Länder kan fortsätta att välja den tidigare föreslagna vägen, men lika gärna en annan – en som fokuserar på kollektivavtal, omställning, öppenhet, rimliga ersättningar och skatter …
Ytterligare elva år senare, år 2018, släppte OECD sin tredje stora arbetsmarknadsanalys. I den tar skiftet ett ytterligare steg, i form av ett ökat fokus på små imkomstskillnader och betydelsen av sammanhållna arbetsmarknader och anständiga arbetsvillkor för uppnå en väl fungerande arbetsmarknad. Produktivitet skapas främst genom inkludering och utveckling, inte genom att hungriga vargar jagar bäst.
***
En konsekvens av skiftet i den nationalekonomiska arbetsmarknadsforskningen är att större intresse har riktats mot andra vetenskapliga discipliner för att bättre förstå hur arbetsmarknaden fungerar. En av dessa är psykologin. Under lång tid var det dominerande ekonomiska synsättet att i endast mycket begränsad utsträckning tillmäta individens subjektiva utsagor betydelse för hur arbetsmarknaden fungerar. Men som en del av skiftet har intresset för det subjektiva välbefinnandet ökat snabbt under de senaste 20 åren, dess bestämningsfaktorer och konsekvenser. Detta gäller även för välbefinnandet i arbetet – den arbetstilllfredsställelse vi upplever av vårt jobb.
Håller du fast vid den daterade teoriramen utgår du från att lönen är det enda som skapar välbefinnande i arbetet (din nytta).
En fundamental insikt som forskningen om välbefinnandet i arbetet har etablerat är att subjektiva utsagor om vår arbetstillfredsställelse har stor betydelse för hur arbetsmarknaden fungerar. Det betyder att om den här subjektiva aspekten inte beaktas, om du fortfarande klamrar dig fast vid OECDs daterade teoriram, då missar du avgörande aspekter och begränsar därmed din förståelse för hur arbetsmarknaden fungerar. Det betyder i sin tur att politiska reformförslag inte kommer att leda till det som utlovats.
Ett sådant felfokus illustreras i diagrammet nedan. Håller du fast vid den daterade teoriramen utgår du från att lönen är det enda som skapar välbefinnande i arbetet (din nytta). Helst vill vi inte jobba alls, men om vi väljer att göra det beror det endast på behovet av en inkomst. Arbetet har således inget egenvärde, utan är endast en belastning för vår livskvalitet. Samtidigt har psykologisk forskning under lång tid visat att arbete ofta bidrar till välbefinnande, att individens absoluta lönenivå endast förklarar en mindre del av skillnader i välbefinnandet och att individen sällan är som mest nöjd med livet när hen arbetar så lite som möjligt.
Av diagrammet framgår att den psykologiska forskningen mycket bättre kan förklara hur svensk arbetsmarknad fungerar. Trots att reallönerna har ökat rekordsnabbt sedan slutet av 1980-talet har andelen löntagare som är nöjda med arbetet minskat något och andelen som är missnöjda med arbetet har ökat lika snabbt som reallönerna. Hur kan det komma sig? Svaret är i varje fall inte att lönerna har varit oförändrade!
Vill vi komma närmare sanningen bör vi, tror jag, i stället söka bland de generella förändringarna av arbetslivet under den här perioden: det här mönstret går nämligen igen i nästan alla sektorer, gäller båda könen och alla åldrar, och för alla utbildningsnivåer. Gissningsvis är även förändringar olika relevanta för olika grupper och sektorer, till exempel i form av anställningsformer, verksamhetens styrmodeller, användandet av ny teknik, stress och en ny typ av gränslöshet.
Den nya forskningen visar att välbefinnandet i arbetet på många olika sätt utgör en central aspekt av arbetsmarknadens funktionssätt. Några av dessa är följande:
Arbetslöshet är mycket kostsamt i termer av den allmänna livstillfredsställelsen, men den lägre inkomsten förklarar bara en liten del av förlusten av tillfredsställelse som vi upplever när vi blir arbetslösa. Det betyder att arbetslöshet främst handlar om – en ofta permanent – förlust av icke-monetära aspekter av arbetet så som mening, struktur och sammanhang. På motsvarande sätt visar forskningen att övergången från arbetslöshet till arbete har en positiv effekt på livstillfredsställelsen, även efter beaktande av den högre inkomsten. Den här positiva effekten tycks dock vara mindre om det är ett tillfälligt jobb eller ett låglönejobb.
Även rörligheten på arbetsmarknaden påverkas av välbefinnandet i arbetet. Ett lågt välbefinnande intensifierar sökandet efter ett nytt jobb och sannolikheten för ett faktiskt jobbyte är högre för den som inte är tillfreds med sitt liv. Missnöje med arbetet förutsäger ett jobbyte lika bra som missnöje med lönen. Ett lågt välbefinnande i arbetet förutsäger även när vi vill gå i pension och vår vilja att bli egenföretagare.
Välbefinnandet i arbetet påverkar även produktiviteten. Ett ökat välbefinnande i arbetet har inom finländsk industriproduktion visat sig öka produktionens produktivitet. Ett högt välbefinnande på en arbetsplats kan även sprida sig till den lokala arbetsmarknaden. Dessa positiva bieffekter indikerar att ett högt välbefinnande i arbetet har en större positiv – och indirekt – effekt på produktiviteten än vad forskningen tidigare har trott. Experiment visar att positiva händelser i livet gynnar produktiviteten, likaväl som negativa familjehändelser minskar densamma.
Sensmoralen är tydlig. Vill du förstå hur arbetsmarknaden fungerar, och bidra till att den utvecklas i rätt riktning, då måste du ge dig in i våra psyken, i de vi är. Tycker du att detta låter som ett vettigt steg i rätt riktning? Tycker du dessutom att det offentliga samtalet skulle tjäna på en tydligare åtskillnad mellan etablerad kunskap och personliga värderingar, mellan det positiva och det normativa, ja då borde vi ta armkrok. Är du med?
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
