replik Mitt människovärde stärks av att jag får rätt att bestämma över livets slut. Den form av frivillig dödshjälp som nu debatteras i Sverige har inget att göra med Nazityskland, skriver Stellan Welin i en replik till Mattias Irving.
I Dagens Arena 2 augusti skriver Mattias Irwing om dödshjälp, troligen inspirerad av det nyligen inträffade fallet då läkaren Staffan Bergström hjälpte en ALS-sjuk man att dö. Irwing har det vällovliga syftet att skydda människovärdet som han – helt riktigt – menar är under attack i världen. I sin text skiljer Irwing mellan ”aktiv”, ”passiv” och ”obligatorisk” dödshjälp. Tyvärr förklarar han inte vad han menar med ”aktiv” och ”passiv” utan ägnar sig åt den ”obligatoriska” dödshjälpen som den utvecklades i Nazityskland, där läkare och vårdpersonal mördade icke önskvärda patienter. Det handlade om mentalsjuka och människor med olika funktionsvariationer. Detta avskyvärda program ledde sedan fram till förintelsen.
Texten handlar om olika former av avhumanisering, som förekommer även idag. Irwing tar bland annat upp flyktingarnas situation, där jag i huvudsak håller med honom. På slutet får Irving till en sista parallell till dödshjälp. Vi, de rika länderna, erbjuder ett val mellan att försmäkta i flyktingläger eller att riskera livet på medelhavet. En sorts ”samhällelig dödshjälp” menar Irwing.
Låt mig återgå till dagens debatt om dödshjälp. Jag är helt enig med Irwing att händelserna i Tyskland var avskyvärda. Men det har funnits laglig dödshjälp i Schweiz sedan 1941 i delstaten Oregon i mer än 20 år. På ingen av dessa ställen ser vi en utveckling mot nedmontering av människovärdet. Om detta och mycket annat kan man läsa i en rapport från Statens medicinskt-etiska råd (Smer) ”Dödshjälp. En kunskapsöversikt”, som kom 2017 och finns på nätet. Rapporten tar upp faktapåståenden i debatten och undersöker stödet för dessa. Den tar inte ställning till om dödshjälp är önskvärt eller inte.
Den form av frivillig dödshjälp som oftast diskuteras i Sverige är en variant av det som finns i Schweiz och i ett flertal amerikanska delstater. En svårt sjuk patient med kort tid kvar får ett dödligt medel utskrivet, som patienten själv intar – om hen vill. Läkaren Staffan Bergström tillhandhöll ett sådant medel, som patienten själv intog. I detta fall var också familjemedlemmar närvarande, som kan intyga att patienten gjorde den aktiva handlingen.
Sverige har inte kriminaliserat medhjälp till självmord, vilket är ganska unikt. Det beror på att vi i Sverige har en rättsprincip som säger att om en viss handling är tillåten (självmord) så är medhjälp också tillåtet. (Hade Staffan Bergström givit en dödande injektion hade det inte varit medhjälp utan mord eller dråp.) Nu kommer handlingen inte att bedömas av domstol utan blir ett fall för ansvarsnämnden.
Tillbaka till Irwings uppdelning i ”aktiv” och ”passiv” dödshjälp. Dessa begrepp används på olika sätt och är rätt förvillande. Var fallet med ALS-patienten ”aktivt” eller ”passivt”? Det viktiga för mig är att det ska vara frivilligt och på patientens uttryckliga begäran. Sedan ska det finnas strikta kriterier för när sjukvården kan hjälpa till.
I dagens sjukvård är det tillåtet att på patientens begäran avbryta livsuppehållande behandling och det sker ganska ofta. Ännu vanligare är att läkare gör bedömningen att fortsatt vård är meningslös och därför t.ex. stänger av respiratorn (i samtliga fall ska lindrande behandling ges.) Efter beslut av läkare kan en patient få sova in i döden. Om patienten avstår från närings- och vätsketillförsel, så dör patienten inom en vecka. Läkare kan också ge hög smärtlindring som förkortar livet. Är det detta Irwing menar med ”passiv” dödshjälp? Denna praxis i svensk sjukvård borde väl också vara ett hot mot människovärdet?
Till sist. Mitt människovärde stärks av att jag får rätt att bestämma över livets slut. Jag uppfattar det som en allvarlig kränkning av mitt självbestämmande och av mitt människovärde om jag kan tvingas av läkare att genomlida en plågsam sista tid. Ge min läkare möjlighet att skriva ut ett dödande medel om jag själv tar när det blir för svårt. Frivillig dödshjälp är inget hot mot dem som inte vill ha dödshjälp. Det är frivilligt och möjlighet finns att dö på vanligt sätt.
Följ Arena Essä på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
