politik Många betonar innovationers enorma betydelse för ekonomisk utveckling. Allt fler pekar nu också på att innovationer krävs för att klara den gröna omställningen. Men för att det ska fungera måste innovationspolitiska åtgärder samordnas, skriver Charles Edquist.
Innovationer har varit grunden för mer än 90 procent av all ökad produktivitet sedan 1870. Ökad produktivitet kan omvandlas till högre löner, större vinster och ökade skatter och är därmed den viktigaste källan till välfärd i vid mening. Många innovationer har tyvärr också allvarligt skadat vår miljö och hotar vårt klimat. Men den ekonomiskt-politiska frågan är naturligtvis inte om vi ska sluta främja innovationer. Den är i stället hur vi kan utforma en innovationspolitik som inte bara tillfredsställer behov i allmänhet, utan också bidrar till en lösning av nuvarande samhälls-, hälso- och klimatproblem.
Om man vill underlätta innovation är en svårighet att innovationspolitik inte betraktas som ett eget politikområde, självständigt från exempelvis forskningspolitiken. Det finns tyvärr ingen grundlig diskussion om övergripande innovationspolitik utanför innovationsmyndigheten VINNOVA och innovationsforskningen. Det bör ändras på. Men det är inte en ny myndighet som behövs. Utan ett nytt politikområde.
När uttrycket ”innovationspolitik” ibland faktiskt förekommer, så är det oftast i kombinationen ”forsknings- och innovationspolitik” där innovationspolitiken är underordnad. Detta uttryck återspeglar ett föråldrat synsätt där man tog för givet att den viktigaste faktorn bakom innovationer var nya forskningsresultat. Detta är felaktigt och förkastas idag av de flesta innovationsforskare. Men den gamla synen dominerar fortfarande innovationspolitiken i alla länder, inklusive Sverige.
Att skilja på forskningspolitik och innovationspolitik är ett avgörande första steg för att en framsynt politik ska kunna formuleras.
Innovationsforskare betonar numera att innovationer sker i innovationssystem. Enligt detta synsätt är forskning bara en av många saker som påverkar vilka innovationer som utvecklas. Utbildning, privat efterfrågan, offentlig upphandling, entreprenörskap, regelverk och finansiering är andra viktiga aktiviteter som påverkar innovationsprocessernas hastighet och riktning.
Att skilja på forskningspolitik och innovationspolitik är ett avgörande första steg för att sedan en framsynt innovationspolitik ska kunna formuleras.Regeringens forskningspolitiska proposition 2021 har namnet Forskning, frihet, framtiden – kunskap och innovation för Sverige. Att göra innovationspolitik till ett eget, övergripande politikområde skulle bland annat innebära att regeringen också regelbundet lägger fram innovationspolitiska propositioner, dvs skiljer ut, och utvecklar, innovationsfrågorna.
Ett embryo till en uppdelning mellan forskningspolitik och innovationspolitik finns faktiskt redan. Sedan länge har Sverige haft en uppsättning forskningsfinansierande myndigheter och en forskningsberedning. Men numera finns också ett innovationsråd. Det heter Nationella innovationsrådet (NIR), skapades av Stefan Löfven i februari 2015, och leddes av honom tills han avgick som statsminister i december 2021. Jag hoppas att Magdalena Andersson ser till att förvalta detta arv från Stefan Löfven.
NIR var det första rådet i världen inriktat mot ”innovationspolitik” och inte mot ”forsknings- och innovationspolitik”, med tonvikt på forskning. Att ha två ”rådssfärer” är ett unikt sätt att åtskilja forskning och innovation inom politiken. Det vore möjligt och lämpligt att låta NIR utgöra grogrunden för en process avsedd att leda till att utveckla innovationspolitik till ett eget, övergripande politikområde, med en ansvarig minister och ett professionellt sekretariat.
Politiker ska absolut inte fatta konkreta beslut om val av teknik eller vilka specifika innovationer som ska utvecklas. Ett skäl är att ingen kan veta i vilken riktning som radikala innovationsprocesser kan komma att utvecklas. Huruvida personbilar skulle komma att drivas med etanol, diesel eller elektricitet var en fråga i början av 2000-talet. Ledande politiker stödde etanol, men detta alternativ kollapsade efter några år, till stora kostnader. Idag vet vi inte om lastbilar i framtiden kommer att drivas av batterier, vätgas eller på annat sätt.
Politiker ska begränsa sig till att formulera målen för politiken och utforma ett ramverk som kan påverka innovationsprocessernas riktning, till exempel minskad fossilanvändning. Inom sådana ramar ska utvecklingen av de speciella innovationerna lämnas till den komplexa interaktionen mellan aktiviteterna i innovationssystemet, inklusive företagsamhet och entreprenörskap. Det finns inga skäl för statlig intervention om företag och entreprenörer kan uppnå målen. Offentlig innovationspolitik ska därför endast vara ett komplement till vad privata aktörer gör. Men rätt skött kan den bli ett mycket viktigt komplement.
Ett nytt politikområde, inriktat mot innovation i vid mening, kan skapa förutsättningar för att viktiga problemlösande innovationer utvecklas. Nya politikområden har tillkommit förr, till exempel forskningspolitik, energipolitik och klimatpolitik. Det kommer att ske igen.
Argument för att just innovationspolitik bör bli nästa självständiga politikområde är inte bara att innovationer är den absolut viktigaste källan till ökad produktivitet och välfärd, utan också att innovationspolitik i dag är av särskild vikt för att påverka innovationerna i miljö- och klimatvänlig riktning.
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
