ESSÄ. Sveriges finanssektor är underbeskattad jämfört med andra europeiska länder. I såväl USA som Europa har borgerliga politiker ställt sig bakom bankskatter, skriver ekonomen Viktor Skyrman.
Förslaget på en bankskatt har varit på den politiska agendan under en längre tid och det finns många goda argument för en sådan. Sveriges finanssektor är underbeskattad i ett internationellt perspektiv och en bankskatt skulle inbromsa den samhällsvådliga expansionen av banksektorn. En bankskatt skulle ha positiva fördelningspolitiska aspekter och samtidigt minska nettot av de generösa skattefinansierade subventionerna som storbankerna erhåller.
Sveriges banksektor är tredje störst i Europa.
Den svenska finanssektorn är ohållbart stor. De fyra storbankernas tillgångar motsvarar mellan 350 och 400 procent av Sveriges BNP, vilket gör den svenska banksektorn till den tredje största i Europa. Detta kan jämföras med att bankernas tillgångar var 120 procent av BNP 1993 och 240 procent av BNP 2003. Finansinspektionen och IMF menar dels att banksektorns storlek missgynnar ekonomin i sin helhet, dels att storleken på finanssektorn gör ekonomin mer sårbar under en finansiell kris.
”De som tjänar mest ska bidra mer” sa Löfven under valspurten. Samtidigt är storbankernas vinster gigantiska: 106 miljarder kronor 2017, 92 miljarder år 2016 och 106 miljarder 2015. Övervinsterna är delvis en konsekvens av den bristande konkurrensen som råder på finansmarknaden. Exempelvis är räntemarginaler på bolån, det vill säga bankernas utlåningsränta i förhållande till deras finansieringskostnad, höga.
Övervinsterna är även en konsekvens av den svenska statens generösa subventioner till finanssektorn (kursiverade i följande stycken), vilka är långt ifrån billiga.
Övervinsterna är även en konsekvens av den svenska statens generösa subventioner till finanssektorn.
Ränteavdraget innebär att bolånekunder får en skattereduktion på 30 procent av räntebeloppet. Detta kostade staten 17,9 miljarder kronor 2014, och beräknas kosta 32 miljarder kronor år 2020. Ränteavdraget gynnar bankerna eftersom kostnaden för deras långivning, konsumenters räntekostnader, sänks till följd av subventionen.
Den statliga insättningsgarantin leder till minskad risk för bankerna och därmed blir bankers ränteutbetalningar på insatta medel lägre. Vidare skrev Finansinspektionen 2015 om den implicita garantin, vilken sänker bankernas upplåningskostnader till följd av att staten inte låter bankerna gå i konkurs under finanskriser. Denna garanti räknas vara värd 26 miljarder för de fyra storbankerna ett vanligt år, men värdet på garantin kan bli över 200 miljarder kronor vid svåra år som 2008. (Regeringen delade ut hundratals miljarder kronor i statliga nödlån åt svenska finansinstitut, enligt SOU 2013:6.) Riksbanken menar att den implicita garantin sänker bankernas finansieringskostnader med 0,86 procentenheter, vilket årligen motsvarar ca 30 miljarder kronor i reduktioner mellan 2002 och 2010.
Svenska banker är befriade från meromsättningsskatt (moms). Då konsumenter av finansiella tjänster inte betalar moms tas ett lägre pris ut av bankerna, vilket enligt regeringens kommittédirektiv 2015:51 snedvrider ”produktion och konsumtion till finanssektorns fördel på bekostnad av andra sektorer” som är momsbelagda. Detta leder till att finanssektorns vinster blir högre än om den skattemässigt skulle konkurrera på samma villkor som andra branscher. Skattereduceringen resulterar i att cirka 19 miljarder kronor ur statskassan uteblir årligen.
De statliga subventionerna är 60–70 miljarder per år.
Vidare har svenska banker de senaste åren gynnats av ytterligare skattelättnader. Ett exempel är den sänkta bolagsskatten som genererat åtskilliga miljarder extra i vinster för storbankerna. Detta trots att skattebetalare ett par år tidigare fått medfinansiera stabilitetsfonden med 34 miljarder kronor.
Dessa ekonomiskpolitiska fördelar som finanssektorn åtnjuter bidrar enligt Finansinspektionen till att finanssektorn är ”alltför stor ur ett samhällsekonomiskt perspektiv” vilket innebär en ”större risk för den finansiella stabiliteten”.
Summan av vissa av de statliga subventionerna, såsom ränteavdraget, den implicita garantin och finanssektorns momsbefrielse, är uppemot 60 till 70 miljarder per år och kommer stiga de kommande åren. Därtill ska man komma ihåg att vissa subventioner inte heller medräknats.
Den svenska finanssektorn är underbeskattad jämfört med andra europeiska länder, där främst två typer av finansiella skatter existerar. Den ena benämns finansiell aktivitetsskatt, vilken beskattar personalutgifter, bonusar eller vinster inom banker och andra finansiella institut. Exempelvis kan aktivitetsskatten ta formen av ökade arbetsgivaravgifter eller ökade bolagsskatter bland företag inom finanssektorn.
Den andra typen av bankskatt benämns finansiell transaktionsskatt (FTT, eller ibland ”Tobinskatt” efter dess upphovsman) och gäller transaktioner av olika finansiella instrument, såsom aktier, obligationer, valutor eller så kallade derivatinstrument.
Regelverk som ökar bankers bolagsskatter infördes på Island 2012 och i Norge 2017. Enligt konsultfirman KPMG betalar banker på Island 26 procent bolagsskatt mot 20 procent för övriga företag. I Norge har bolagsskatten för banker höjts från 24 till 25 procent.
Finansiella transaktionsskatter i 40 länder genererar årligen cirka 40 miljarder dollar i skatteintäkter.
Finansiella aktivitetsskatter gällande ökade arbetsgivaravgifter existerar i flera europeiska länder. Nedan följer några exempel:
- I Danmark infördes en finansiell aktivitetsskatt i början av 90-talet för att kompensera för finanssektorns uteblivna momsåtaganden. Skatten läggs på arbetsgivaravgifter och årliga intäkter genom skatten har motsvarat cirka 0,3 procent av BNP, vilket år 2012 uppgick till 5,9 miljarder danska kronor.
- Island har en liknande bankskatt som Danmarks vilken höjer arbetsgivaravgifter med 5,5 procentenheter. Även i Norge har en sådan bankskatt införts på 5 procentenheter.
- Frankrike har en finansiell aktivitetsskatt som likt den i Danmark tas ut som en extra arbetsgivaravgift på personal i finanssektorn. År 2008 inbringade denna skatt ca 90 miljarder kronor, vilket är ca 0,5 procent av landets BNP.
- Även Italien har en finansiell aktivitetsskatt.
I Australien diskuterades det senaste året en aktivitetsskatt som skulle riktas mot landets fem största banker, genom att beskatta finansinstitut med tillgångar över 100 miljarder dollar. En liknande skatt har även införts på Island.
Ovanstående är alltså endast den ena typen av särskild skatt på finansmarknaderna. Enligt ekonomerna Stephany Griffith-Jones och Avinash Persaud existerar finansiella transaktionsskatter i 40 länder världen över och genererar årligen cirka 40 miljarder dollar i skatteintäkter.
En variant av skatten har funnits i Storbritannien sedan 1600-talet och inbringar årligen 3,8 miljarder pund i skatteintäkter. Skatten ligger på 0,5 procent och avser aktiehandel.
Även Belgien, Cypern, Finland, Grekland, Irland, Polen, Rumänien och Schweiz har infört finansiella transaktionsskatter.
Utanför Europa finns skatten bland annat i Brasilien, Sydkorea och Indien. I Hong Kong och Taiwan motsvarar intäkterna från transaktionsskatten 1–2 procent av BNP och i Schweiz 0,5 procent av BNP år 2007.
Vidare infördes finansiella transaktionsskatter i flera europeiska länder efter finanskrisen, bland annat i Frankrike och Italien. Efter och under finanskrisen införde Island, bland annat på initiativ från IMF, både en finansiell aktivitetsskatt (som nämnts tidigare) och en finansiell transaktionsskatt. Skatterna motiverades av att bankernas agerande satt landet i kris, att finanssektorn är undantagen mervärdesskatt samt att man ville öka finansiell stabilitet genom att motverka finanssektorns expansion. Åren 2014 och 2015 genererade skatterna 16,5 respektive 9 miljarder isländska kronor.
Intresset för bankskatter har även nått andra sidan Nordatlanten. Förslag från det amerikanska nätverket The Robin Hood Tax, som stöds av fackföreningar, progressiva tankesmedjor och akademiker, samt vissa lokalavdelningar av det demokratiska partiet, menar att en skatt på mindre än en procent på finansiella transaktioner skulle kunna generera 300 miljarder dollar årligen, vilket exempelvis skulle kunna finansiera offentlig utbildning och sjukvård.
Det finns även förslag på transaktionsskatter från moderata mittendemokrater. The Brookings Institution, en liberal tankesmedja nära det demokratiska partiet, har skrivit att en finansiell aktivitetsskatt skulle kunna generera skatteintäkter motsvarande 75 miljarder dollar, eller 0,4 procent av USA:s BNP (år 2016): “… den högsta summan skulle bli om skatten sattes till 0,34 procent. Skatten kan även ses som progressiv”, bedömer Brookings.
Initiativtagare till den gemensamma bankskatten var högerpolitikerna Nicolas Sarkozy och Angela Merkel.
I hopp om att vinna röster ställde sig även Hillary Clinton bakom en sådan form av bankskatt 2016. I Demokraternas nuvarande partiprogram stöder man skatten då den skulle kunna förhindra spekulation och “high-frequency trading”, det vill säga ljussnabb spekulation utförd av datorer.
I början av 2009 initierades en tillfällig diskussion om en global bankskatt bland G20-länderna och sedan 2010 har det talats om att införa en överstatlig finansiell transaktionsskatt inom EU. Intresset har funnits bland EU-länder i och med att europeiska finansiella institut enligt en rapport från EU-kommissionen dels varit en orsak till krisen, dels tagit emot 4,6 biljoner (4,6 tusen miljarder) dollar i statligt stöd mellan 2008 och oktober 2010.
Initiativtagare till den gemensamma bankskatten var högerpolitikerna Nicolas Sarkozy och Angela Merkel. 2011 skrev EU-kommissionen om tre fördelar med en gemensam skatt: att förmå finanssektorn att bidra till ökade skatteintäkter, att undvika skattekonkurrens och i stället harmonisera skatter mellan länder, samt att minska så kallad algoritmhandel (mjukvara som spekulerar på finansmarknader).
Spelreglerna förändras helt vid en finanskris.
Enligt EU:s opinionsundersökningar stödjer två tredjedelar av EU-medborgarna en FTT. EU-kommissionen uppskattade att en gemensam transaktionsskatt skulle inbringa 57 miljarder euro årligen. Sverige har motsatt sig skatten, men den stöds fortfarande av 10 EU-länder, bland annat Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.
Socialdemokraterna gick till val på en bankskatt 2014 i och med att storbankerna hade tjänat ytterligare 4 miljarder per år efter sänkta bolagsskatter. I maj 2015 tillsatte regeringen en offentlig utredning som skulle ge ett lagförslag för beskattning av finanssektorn med mål att minska sektorns skattefördelar. Detta resulterade i utredningen Skatt på finansiell verksamhet, SOU 2016:76, som föreslog en ”finansiell aktivitetsskatt” liknande den danska ”lønsumsafgiften” på finansiella aktiviteter. Förslaget skulle inbringa 3,7 till 7 miljarder kronor till statskassan.
Förslaget kritiserades snabbt av diverse parter som menade att skatten skulle slå mot anställda på finansmarknaden. Finansdepartementet bestämde sig för att backa och i stället höjdes den så kallade resolutionsavgiften för bankerna.
Ett större hinder för realiserade bankskatter, ökade avgifter och hårdare regleringar kommer från finansmarknadens aktörer. Genom lobbyverksamhet och potentiella repressalier har man sett till att planer på regleringar och ökade bankavgifter har skrotats eller skjutits upp, både i och utanför Sverige.
En av de mest häpnadsväckande reaktionerna till följd av regeringens höjda resolutionsavgift kom från Nordea. Vd:n Casper von Koskull kom att kalla sin bank för den svenska statens kassako och våren 2017 hotade Nordeas ledning att flytta sitt huvudkontor om regeringen inte retirerade i frågan om höjda resolutionsavgifter. Regeringsförslaget blev dock verklighet och ett år senare godkände Nordeas aktieägare att flytta bankens huvudkontor till Helsingfors (något som troligtvis inte skulle ha hänt om regeringen inte sålt av sina sista aktier i Nordea 2013, en dålig affär enligt en rapport från tankesmedjan Tiden). Flytten av Nordeas huvudkontor skedde den 1 oktober 2018.
Sannolikheten att man inför en bankskatt i Sverige är liten.
Utsikterna för att en bankskatt införs under den kommande mandatperioden är bleka. Allianspartierna har tidigare varit beredda att fälla en rödgrön regering över skattehöjningar, inklusive en symbolisk flygskatt. Givetvis kommer, under normala omständigheter, införandet av en bankskatt inte vara på Alliansens agenda. Och även om Socialdemokraterna lyckas bilda regering med stöd av mittenpartierna är sannolikheten att man inför en bankskatt liten.
Å andra sidan förändras spelreglerna helt vid en finanskris. Såväl opinionen som borgerliga politiker i USA och Europa ställde sig bakom bankskatter efter att myndigheterna tvingats rädda krisande finansinstitut för skyhöga belopp. Något liknande skulle kunna ske även i Sverige.
Mot bakgrund av de alternativa bankskatter som på senare tid införts i Norden och EU, och som fungerat väl och gett positiva effekter även i andra delar av världen, bör Socialdemokraternas utspel om en ny bankskatt välkomnas. Det är en av många välbehövliga reformer för ett mer stabilt och samhällsfrämjande finansväsende.
***
Följ Arena Essä på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
