skola Om vi inte talar i termer om bra och dåliga skolor förlorar konkurrensutsättningen av skolan sitt syfte. Konkurrens kan bara legitimeras om något är bra, medan något annat anses vara dåligt, skriver Linnea Lindquist.
Ett fotbollslag behöver de bästa spelarna för att vinna de mest prestigefyllda titlarna. Det betyder inte per automatik att det lag som vinner har bäst kvalitet. Det finns påfallande många likheter mellan konkurrensen i sportvärlden och konkurrensen på skolmarknaden. Skolor med bra rykte och höga resultat behöver inte nödvändigtvis ha den bästa undervisningen. De kommer långt med marknadsföring och hög andel elever med föräldrar som har eftergymnasial utbildning.
Valfrihetsreformen som infördes i början på 90-talet syftade till att skifta syfte för skolan, bort från idealet om en likvärdig skola för alla elever oavsett bakgrund till en skola som skulle ses som ett individuellt ansvar för varje enskild förälder. Genom sitt aktiva val av skola skulle varje förälder ta ansvar för sina barns framtid.
Konkurrensen om elever sker på en skolmarknad där kommunala och enskilda huvudmän har olika spelregler. Friskolor har rätt att ha kö som urvalskriterium medan kommunala huvudmän har ett lagstadgat ansvar att erbjuda skolplacering till alla invånare i en kommun. Kommunala huvudmän måste ta emot alla elever oavsett behov medan friskolor inte behöver ta emot elever med stora behov av stöd om det medför höga kostnader.
Eftersom friskolor är undantagna från offentlighetsprincipen kan inte medborgarna göra informerade skolval. De köper så att säga grisen i säcken.
Kommunala huvudmän har ett öppenhetsrekvisit vilket innebär att de måste ha skolor till alla elever, även de som inte vill ha en särskild profil medan friskolor har rätt att bara ha profiler på sina skolor. Friskolor omfattas inte av offentlighetsprincipen vilket gör att de inte är möjligt att följa upp hur de fördelar sina resurser.
Om en skola undervisar på ett annat språk vilket till exempel Internationella Engelska Skolan, Nordic International School och Dibber gör har de ett undantag från att bara ha lärare med svensk lärarlegitimation. Eftersom friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen kan vi inte kontrollera om dessa skolor verkligen har lärare med utländsk lärarexamen. Medborgarna kan däremot begära ut en kommunal skolas budget, resursfördelningsmodell, mail från anställda och uppgifter på vilka som är anställda på kommunens skolor.
Eftersom friskolor är undantagna från offentlighetsprincipen kan inte medborgarna göra informerade skolval. De köper så att säga grisen i säcken.
En viktig fråga att ställa sig är om konkurrensen verkligen sker på lika villkor när friskolesektorn har friheter och undantag från lagstiftningen som kommunala huvudmän inte har. Samtidigt som friskolor har ett avsevärt mindre uppdrag än kommunala huvudmän är skolpengen lika vilket får konsekvensen att kommunala huvudmän är underfinansierade samtidigt som enskilda huvudmän är överfinansierade.
Inom andra områden brukar det fungera så att den samhällssektor som får ett uppdrag av staten även får ekonomisk kompensation för att utföra uppdraget. Skolan är undantaget från den principen. Kommunala huvudmän har utbudsansvaret men ersättningen tillfaller friskolesektorn. Det får konsekvensen att konkurrensen om eleverna inte kan anses ske på likvärdiga villkor och därför är inte heller skolmarknaden en fungerande marknad.
Det är en skam att vi har reducerat samhällets mest grundläggande fundament till »service för kunden«.
En kommun som gått all in i kundtänkandet är Nacka kommun. De skriver på sin hemsida att – konkurrensen motiverar aktörerna att jobba med kvalitetsförbättringar och olika profileringar. Därmed blir det lättare för kunderna att hitta en service som passar dem. Lika mycket som grundskoleutbildning är varje elevs individuella rättighet och plikt måste skolan återigen bli ett gemensamt samhällsansvar och en nationell angelägenhet. Det är en skam att vi har reducerat samhällets mest grundläggande fundament till service för kunden.
I Nacka kommun är en av styrprinciperna det man kallar för kundval 2.0. I tjänsten jämföraren har alla skolor beskrivit sin verksamhet med syfte att föräldrar och elever ska välja just deras skola. Med varje elev följer en skolpeng vilket skapar incitament att framställa sin specifika skola som det självklara valet för elever och föräldrar.
Ett exempel är Noblaskolornas enheter som beskriver att de har framgångsrik undervisning i en kravställande kultur. Undervisningen är framgångsrik och kulturen kravställande, helt i enlighet med vad kunderna efterfrågar. Det är ingen som vet om det de skriver stämmer eftersom det inte går att veta om kulturen är mer kravställande på Noblaskolorna än vad den är på andra skolor i Nacka kommun. Det är inte heller någon som kan säga att undervisningen är framgångsrik eftersom det inte finns mått på vad framgångsrik undervisning är. Undervisningen kan vara lika framgångsrik i en skola i ett socioekonomiskt utsatt område som i ett socioekonomiskt starkt område även om skolorna har olika resultat.
Den faktor som främst påverkar skolresultaten är föräldrarnas utbildningsnivå och Nacka kommun har generellt hög andel föräldrar med lång utbildning. Noblaskolan i Lännersta har till exempel 91 procent föräldrar med eftergymnasial utbildning. På en skola med hög andel utbildade föräldrar vore det konstigt om inte resultaten var bra och tryggheten god. Det verkar råda en konsensus bland många politiker att konkurrens mellan skolor är bra men jag undrar vad de baserar sina självsäkra ställningstaganden på.
På Centerpartiets hemsida kan man läsa att konkurrensen mellan skolor ökar kvalitén i skolan. De skriver – dessutom leder den ökade konkurrensen till att kvaliteten i skolan höjs över lag. Det är något som gynnar alla, både elever, föräldrar och lärare.
På Konkurrensverkets hemsida kan man läsa att – konkurrens handlar om att ge konsumenterna valmöjligheter, när företag tävlar och konkurrerar blir de mer effektiva. De höjer kvaliteten på varor och tjänster, lanserar nya produkter samtidigt som priserna hålls nere. De ger exempel på att när MTR Express startade sin verksamhet fick SJ konkurrens på maten som serverades ombord vilket förbättrade kvalitén på den mat som serveras på SJ:s tåg.
Myndigheten skriver att – målet för den svenska konkurrenspolitiken är därför väl fungerande marknader och effektiv konkurrens till nytta för konsumenterna. Nu är det lyckligtvis så att mat på tåg och grundskoleutbildning inte är samma sak.
Jag anser att skolmarknaden inte kan anses vara en fungerande marknad eftersom det inte är likvärdiga villkor mellan huvudmännen.
Den policyförändring på skolans område som pågått i snart 30 år har legitimerats med att konkurrens är bra för skolor eftersom skolor blir bättre om de konkurrerar om eleverna och elevpengen. I sitt remissvar på Utredningen om en mer likvärdig skola skriver Konkurrensverket att de anser att skolor som huvudregel bör behandlas på ett transparent och likvärdigt sätt oavsett om de drivs av en kommunal eller en enskild huvudman.
I den mån det finns skillnader i skolornas uppdrag och ansvar bör dock sådana skillnader återspeglas bland annat vid beräkningen av ersättningen. När det gäller frågan om skolval skriver myndigheten att eftersom det gemensamma ansöknings- och placeringsbeslutsystemet kommer att hantera antagning och placeringar för flera olika huvudmän anser Konkurrensverket att det är en fördel om det hanteras av en aktör som inte själv är huvudman. Myndigheten har därför inga invändningar mot förslaget att Skolverket i sin regionala organisation ska hantera ansökningar om placeringar respektive mottagande vid skolenheter.
Konkurrensverket menar att konkurrens bara fungerar på marknader som fungerar. Jag anser att skolmarknaden inte kan anses vara en fungerande marknad eftersom det inte är likvärdiga villkor mellan huvudmännen. När SJ fick konkurrens förbättrades deras mat. Går det resonemanget att överföra på skolans verksamhet?
Jag tror att det är viktigt att vi funderar på om en skola verkligen blir bättre för att den får konkurrens från en annan huvudman eller skola och därmed minskade intäkter. Eftersom vi finansierar skolan med skolpeng per elev i friskolor finns det starka ekonomiska incitament inbyggt i konkurrensen om elever.
Det främsta konkurrensmedlet friskolor använder är betygen. Det är ett problem i sig eftersom betygssättning både är myndighetsutövning och konkurrensmedel. Sommaren 2020 gick jag igenom betygen i de praktiskt estetiska ämnena hem och konsumentkunskap, slöjd, bild och musik på 81 skolor inom fem skolkoncerner. Praktiskt estetiska ämnen har inte nationella prov vilket gör det tacksamt att sätta generösa betyg. Alla blir glada av höga betyg. Eleverna blir glada och stolta, föräldrar, lärare, skolledning och skolornas ägare likaså. En skola med höga betygssnitt kan använda resultaten i sin marknadsföring för att locka till sig fler elever – och därmed fler skolpengar. På svensk skolmarknad har betyg blivit en handelsvara.
Utbildningsforskarna Ann-Sofie Holm och Lisbeth Lundahl har studerat valfrihet och konkurrens i svensk skolkontext och i antologin Skolan, marknaden och framtiden redovisar de sina slutsatser. De menar att konkurrens mellan skolor inte har stimulerat kvalitet, variation eller pedagogisk förnyelse i skolan. De menar att valfrihetpolicyn på skolmarknaden och konkurrensen mellan skolor har skapat ökade klyftor mellan elever. Det har skapat stress hos föräldrar, elever och skolpersonal. Konkurrensen mellan skolor har medfört organisatoriska svårigheter för skolor, likriktning av pedagogiken samt att lärare och rektorers yrkesroll har devalverats.
Den främsta legitimeringsprincipen för valfrihetsreformen och avregleringen av skolan är och har varit teorin om att konkurrens mellan skolor leder till ökad kvalitet, lägre kostnader, bättre skolresultat och med det nöjda elever och föräldrar. Det verkar inte finnas några studier från högskolor och universitet i Sverige som ger belägg för att konkurrens mellan skolor har förbättrat skolans kvalité och elevernas kunskaper. Det finns däremot studier och statistik som visar motsatsen.
Om vi inte talar i termer om bra och dåliga skolor förlorar konkurrensutsättningen av skolan sin legitimitet och syfte. Konkurrens kan bara legitimeras om något är bra, medan något annat anses vara dåligt. Det finns starka krafter som är framgångsrika i att sälja in tankegodset bra och dåliga skolor som ett sätt att legitimera skolmarknadens existens. Sedan skolmarknadens intåg har vi fått sämre utbildning för eleverna till ett högre pris för samhället.
Jag menar att det grundläggande problemet är att som vi har valt att organisera den svenska skolan, med hög grad av marknadsstyrning får den enes val av skola negativa konsekvenser för något annat barns val, någon annanstans i skolsystemet. Så fungerar det inte på en riktig marknad och det är rimligt att fråga sig hur vi kan försvara ett sådant system på skolans område.
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
