replik Sverige har gjort ett rättsligt åtagande att vidta åtgärder för att förbereda ett införande av euron, svarar Sven-Olof Petersson och Mats Ringborg.

Lars Anell ägnar en stor del av sin artikel För vem är euron bra? åt att döma ut hela europrojektet.  Han hävdar att det europeiska valutasamarbetet är ett ”svårartat misslyckande”. Tillväxten i eurozonen har varit ”anemisk”. Ansvariga institutioner och politiker i eurozonen har ”kapitalt misslyckats med att hantera finanskrisen”. Allt är eurons fel.
Andra gör helt annorlunda bedömningar i dessa avseenden. Vi begränsar oss här till följande punkter:

  • Den centrala frågan idag är hur Sverige ska förhålla sig till euron, i ljuset av utvecklingen sedan 2003. Det är denna fråga vi tar upp i vår artikel i DN. Vilken Anells hållning är i denna fråga får vi inte veta;
  • Anser han att bristerna i konstruktionen är så stora att Sverige bör lämna Unionen? Eller att Sverige bör försöka förhandla fram ett formellt undantag?  Eller handlar det bara om ett uttryck för frustration över att stats- och regeringscheferna har fattat ett beslut som han anser vara felaktigt? Vill han att Sverige ska försöka förbli i ett laglöst utanförskap? Borde vi ha sagt nej till återhämtningsfonden?
  • Anell berör inte med ett ord hur situationen hade sett ut om beslut om euron inte hade fattats. Det är inte svårt att föreställa sig vilka motsättningar och problem som hade kunnat uppstå om EUs medlemsstater hade behållit sina nationella valutor. Det fanns ju en anledning till att Mitterrand så starkt insisterade på en gemensam valuta som villkor för Tysklands enande;
  • EMU är ett politiskt projekt och en central manifestation av europeisk enighet. Det blir poänglöst att bedöma eurosamarbetets konsekvenser utan att beakta denna dimension. Euron stöds av 80 % av EUs befolkning; Fler länder står i kö för att ansluta sig. Svaret på Anells fråga om ”för vem är euron bra” är alltså Europas folk;
  • Vi noterar att Jean Pisani-Ferry, trots vissa invändningar, kommer till slutsatsen att beslutet var klokt. Anell har uppenbarligen inte kommit till samma slutsats;
  • En annan central fråga som Anells resonemang aktualiserar är hur ett land som säger sig sätta folkrätten i högsätet framgent bör förhålla sig till det avtal man har undertecknat och ratificerat.

Som vi konstaterat i vår artikel har Sverige har gjort ett rättsligt åtagande att vidta åtgärder för att förbereda ett införande av euron. När vi framhåller detta konstaterar Anell att argumenten inte saknar grund men att ”den politiska relevansen är noll”. Detta är ett häpnadsväckande uttalande.
På vilka områden ska vi nästa gång strunta i våra internationella åtaganden? Den gemensamma jordbrukspolitiken?

Vi citerar Per Wirtén i Mitt Hemland:

utan euro är Sverige inte ett fullvärdigt medlemsland.

 

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena