Arbetsrätt Du som är långtidsarbetslös, deltidsarbetslös eller arbetstagare med otrygga arbetsvillkor. Bosse Elmgren har ett manifest för dig.
Jag skulle vilja uppvigla er alla som har otrygga jobb, alla deltidsarbetslösa, alla som varit arbetslösa länge. Alla er som inget hellre vill än ha ett fast jobb med schyssta villkor men som saknar det i dag. Uppvigla er till facklig kamp för att komma ur dagens situation, till att alla ska kunna få arbete med anständiga villkor och slippa ständig oro för morgondagen.
Det är ni som kallas prekariatet. Prekariat, den benämningen kommer av ordet prekär, av att ni befinner er i en prekär situation (prekär = bekymmersam, osäker, riskabel). Susanna Gideonsson, den nya ordföranden i LO, utryckte det så här i sitt första tal sedan hon blivit vald:
Vet ni hur många i handeln som har en fast anställning på heltid? Det vi brukar kalla normanställning.
44 procent. Bland kvinnor: 24 procent.
De flesta i handeln har antingen deltid eller har en otrygg anställning. Normanställningen är inte norm.
Man har kontrakt som löper på en månad i taget. Ibland bara dag till dag.
Man vet aldrig hur stor lönen blir den 25:e.
Man har inte en chans till hyreskontrakt, bostadslån eller att över huvud taget planera sitt liv. Och man är så rädd att förlora det jobb man ändå har.
Susanna Gideonsson sa också:
När coronaepidemin drog in förlorade över 10.000 visstidare inom hotell och restaurang jobbet direkt.
I samma kris har vi sett hur bemanningsanställda, transportarbetare och personer med så kallade gig-jobb i olika sektorer plötsligt stått helt utan jobb och inkomst.”
Och:
Daglöneriet är tillbaka. Förr stod vi med mössan i hand. I dag är det med mobil.
Till Susanna Gideonssons ord kan läggas: augusti i år var 475 000 anmälda som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. De allra flesta av dem – 258 000 – hade då varit arbetslösa mer än ett halvår. 300 000 är deltidsarbetslösa enligt en skrift från LO; de har deltidsjobb men skulle vilja arbeta mera om det fanns jobb. Tiotusenden och åter tiotusenden fångna i en tröstlös jakt efter jobb, efter en uppgift i vårt arbetsliv.
Jag tror att ni som kan räkna er till prekariatet känner igen er i den här korta beskrivningen. Och för oss andra hoppas jag att beskrivningen ska vara tillräcklig för att vi ska inse att här råder samhällsförhållanden som är rent omänskliga och som det finns alla skäl att i grunden ändra.
Du som befinner dig i ett utsatt läge – som långtidsarbetslös, deltidsarbetslös eller arbetstagare med otrygga arbetsvillkor – måste få rätt till ett rejält handtag, ett personligt stöd för att ta dig in i ett arbetsliv med anständiga villkor.
Jag har en idé om hur detta skulle kunna gå till. Det finns säkert flera andra goda idéer och lösningar som vore tänkbara; det viktigaste är att vi kommer till rätta med de svåra problemen i arbetslivets utmarker.
Men jag vill ändå berätta om den idé som jag och några nära kompisar har utvecklat: Att införa dels en allmän arbetsförsäkring, dels en aktiv arbetsskapande statlig politik, dels också en lag som betyder att kollektivavtal kan allmängiltigförklaras. Med en sådan lag kan avtalen komma att gälla även på arbetsplatser där avtal inte har tecknats.
Jag ska beskriva de här idéerna lite närmare, så får vi se om du och andra tycker att de är någonting att kämpa för.
Allmän arbetsförsäkring
Du som inte har ett tryggt jobb ska ha rätt till stöd av en vägledare som har tillräckligt med tid att ägna åt dig. En som bryr sig, en som frågar just dig efter vad du kan och vad du skulle vilja göra i arbetslivet. I en dialog med vägledaren ska du staka ut en väg som leder fram emot ett jobb där du kommer till din rätt. Målet bör vara att du kan få ett jobb som du trivs med och kan känna dig engagerad av. Där lönen är sådan att du kan försörja dig bra och arbetsmiljö och andra arbetsvillkor är goda.
Steg för steg ska en handlingsplan växa fram. En personlig, skräddarsydd handlingsplan, just för dig. Den ska självklart ha sin utgångspunkt i dina egna önskningar och förutsättningar. Som alla andra kan du bidra med värdefulla insatser i arbetslivet. du har möjligheter som borde tas till vara.
Du måste få stora och generösa möjligheter att skaffa dig nya kompetenser, så att dina chanser ökar att ta lediga jobb som erbjuds. Utbildning, anlagstest, praktik, rehabilitering, möjligheter till flyttningsbidrag om det behövs och – till sist – arbetsförmedling. Allt sådant ska du kunna få stöd med så snart det är motiverat för att du ska nå ditt mål.
Din handlingsplan måste vara realistisk. Den måste utgå från vilka slags jobb som det finns rimliga utsikter att få. En önskelista räcker inte. Önskningarna måste prövas mot verkligheten.
Det är ganska troligt att din handlingsplan inte leder till en yrkesbana som du kommer att ha hela livet. du får vara inställd på att arbetslivet förändras, och kanske även du själv, på ett sätt som gör det naturligt att byta yrkesbana någon gång i livet.
Det kommer troligen att ta lite tid innan din personliga handlingsplan är klar. Men det är värt att lägga ner den tid som behövs, på att planen blir genomarbetad innan den fastställs och kan godkännas. Den bör alltså vara väl avpassad för just dig. Och realistisk.
Under hela tiden som du sedan jobbar enligt planen ska vägledaren vara ditt främsta stöd. Inte göra jobbet, för det måste du göra själv. Men vägledaren ska ge goda råd, uppmuntra, inspirera. Planen behöver säkert ändras ibland under resans gång, nya och oväntade förutsättningar kommer att dyka upp. Då ska vägledaren kunna hjälpa dig att hitta rätt.
Så länge du jobbar enligt din handlingsplan, utbildar dig, praktiserar och så vidare, ska du ha en trygg och dräglig försörjning. Var och en som jobbar aktivt för att finna en plats i arbetslivet måste ha rätt till en trygg inkomst som det går att leva hyggligt på. 80 procent av den inkomst som du annars skulle ha haft av heltidsarbete, i dagens läge upp till en ersättning (ett ”tak”) om ungefär två tusen kronor per arbetsdag (= ca 42 000 kr/mån), dock allra minst ett tusen kronor per arbetsdag (ett ”golv” som ungefär motsvarar 21 000 kr/mån före skatt, det tycker jag kunde vara skäligt.
Ekonomisk otrygghet ska inte störa ditt viktiga jobb att komma in i arbetslivet. Du måste kunna få koncentrera dig på detta!
Det här är ett helt annat sätt att bemöta människor som vill ha jobb än det som används i dag. Arbetsförmedlingens resurser har inte hängt med ökningen av antalet arbetslösa. I dag kan det hända att en arbetsförmedlare har hundratals arbetslösa att försöka hålla kontakt med.
Arbetsförmedlingen har i stället försökt bli effektivare genom datorisering. Utrymmet för personligt bemötande har blivit mindre och mindre, de sökande har mer och mer utlämnats till att klara sig på egen hand i sina försök att leta sig ett jobb. Arbetsförmedlingens uppgift har mer och mer blivit att kontrollera de arbetslösa, så att de söker tillräckligt många jobb – jobb som de ofta inte har någon chans att få eftersom de inte har rätt kompetens för de jobb som finns att söka. Det är ett villkor, annars dras den knappa ersättningen in. Känner ni igen situationen, ni som sökt Arbetsförmedlingens stöd på senare tid?
Datorisering bör vara ett viktigt hjälpmedel men kan aldrig ersätta den personliga kontakten i att stödja människor att komma in i arbetslivet!
Mycket har under de här åren präglats av de borgerliga partiernas idéer om att hålla nere ersättningarna vid arbetslöshet – både för dem som är medlemmar i a-kassa och alla andra – så att ersättningarna inte ska ”locka” någon att låta sig försörjas utan att arbeta. Det är en fullständigt galen tanke att människor ska förmås att arbeta genom att utsätta dem för ekonomisk press. Och att leva på en knapp a-kasseersättning eller att försöka leva på en ännu knappare aktivitetsersättning kan inte vara särskilt lockande.
Lika fel är idéerna om att a-kasseersättning ska trappas ner ju längre en arbetslöshet varar. Vår idé är, som sagt, att var och en som jobbar aktivt efter sin handlingsplan för att komma in i arbetslivet ska ha en ersättning som det går att leva drägligt på. Men detta ska också vara villkoret – att ställa upp på sin personliga handlingsplan och jobba aktivt efter den, skaffa sig nya kompetenser och möjligheter. Annars upphör ersättningen.
Hur allt detta borde organiseras och betalas kan det finnas många uppfattningar om. Men vi är några socialdemokrater som länge har arbetat med de här tankarna och vi har kommit fram till att det bör ske genom att det införs en allmän arbetsförsäkring. Rätten till stöd ska vara en lagfäst social rättighet och det hela ska bekostas genom en socialförsäkring där alla är med.
Vi ser en sådan verksamheten som en uppgift för hela det svenska produktionslivet, privat såväl som offentligt, och kostnaden för den bör betraktas som en produktionskostnad och betalas genom arbetsgivareavgifter i någon form. Vi har försökt beräkna i vilken storleksordning kostnaden för en allmän arbetsförsäkring skulle vara och kommit fram till att arbetsgivareavgifterna skulle behöva höjas med 2–3 procent för att betala den. I längden är vi övertygade om att arbetsförsäkringen blir en lönsam affär för samhället – kostnaden för arbetslösheten blir mindre och arbetstagarnas kompetens högre.
En arbetsskapande politik
För att få ut den fulla effekten av en verksamhet av det slag som jag beskrivit så bör det finnas betydligt fler jobb än i dag att söka och förmedla. Och eftersom många jobb med dåliga och otrygga villkor skulle försvinna blir det ännu större behov av att nya jobb tillkommer. Det borde bli betydligt större efterfrågan på arbetskraft. Och vi har många uppgifter i samhället som borde bli utförda men som inte blir det i dag.
Stora behov av välfärdstjänster blir inte tillgodosedda. Även i skola och annan utbildning behövs mer personal redan i dag. Och behoven blir ännu större eftersom andelen äldre, barn och studerande kommer att öka de närmaste 10-15 åren. Både volym och kvalitet måste höjas. Inom dessa områden består kvalitet i hög grad av mänskliga insatser som inte kan rationaliseras bort utan måste få öka.
I längden måste stora personalresurser sättas in också i kollektivtrafik och miljöarbete av olika slag Inte minst är det fråga om stora samhällsinvesteringar i järnvägar och förnybar energi. Likaså i att bygga bostäder som även personer med låga inkomster har råd att bo i, som får bort den trångboddhet vi har i många områden och som ger unga människor betydligt bättre möjligheter att skaffa egen bostad.
Det vimlar av angelägna uppgifter som människor borde kunna jobba med – och jobba under anständiga villkor. Samtidigt med en allmän arbetsförsäkring måste vårt samhälle bygga upp en aktiv arbetsskapande statlig politik. En politik som går ut på att tillgodose angelägna behov och inte bara tillgodose efterfrågan på en marknad.
Vi måste ta vara på människorna och se till att var och en har möjlighet att komma med i arbetslivet tack vare sin förmåga och inte till följd av att hen måste acceptera otrygghet och usla arbetsvillkor.
Allmängiltigförklaring av avtal
Goda arbetsvillkor till alla grundar sig på kollektivavtal. Avtal för olika delar av arbetsmarknaden mellan arbetstagare och arbetsgivare om löner, arbetstider, pensioner, försäkringar, arbetsmiljö, semester och mycket annat. De här avtalen borde gälla överallt, på alla arbetsplatser inom respektive avtalsområde.
Det skulle ge trygghet och anständiga villkor för alla arbetstagare. Och trygghet för seriösa arbetsgivare att inte behöva mötas av osund konkurrens från företag som försöker komma undan kostnader genom att ge arbetstagarna sämre arbetsvillkor.
Om kollektivavtalen gäller överallt ökar givetvis deras betydelse. Och därmed ökar också betydelsen av fackligt arbete, av att många är med i facket, diskuterar och påverkar avtalen.
Många fackliga organisationer och många fackliga företrädare är emot obligatoriska försäkringar vid arbetslöshet. De har av tradition den uppfattningen att de hittillsvarande a-kassorna, där det är frivilligt att vara med, gör det lättare för facket att få många medlemmar. Likaså är de i många fall starkt tveksamma till en allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Deras uppfattning är att sådana skulle få arbetstagarna att tycka att det blir mindre meningsfullt att vara fackligt aktiv om avtalen skulle gälla ändå, oavsett om avtal har tecknats eller inte.
Vi har uppfattningen att det är precis tvärtom i båda de här fallen. A-kassorna är numera så pass hårt reglerade av statliga lagar och regler att det inte längre är möjligt att kalla dem för fackförbundens ”egna” kassor. Därmed har de inte alls den betydelse som de hade förr i tiden för att få många att bli medlemmar i facket. Numera är det också på det viset att de flesta arbetslösa inte är medlemmar i a-kassa medan den överväldigande majoriteten av a-kassornas medlemmar inte är arbetslösa. Ett alldeles bakvänt förhållande, eller hur?
I stället är risken stor att arbetslösa som får en dålig grundersättning ofta kan lockas att ta jobb till löner och andra arbetsvillkor som är mycket sämre än de som föreskrivs i avtalen. Det försvårar fackets löneförhandlingar och skapar osund konkurrens gentemot seriösa företag som följer avtalen.
Och det blir mera meningsfullt att organisera sig och jobba fackligt för alla er som i dag är i arbetslivets utmarker om det finns kollektivavtal som gäller överallt och som ni kan vara med och påverka. Fackliga organisationer har viktiga uppgifter inte bara genom att förhandla och träffa avtal med arbetsgivarna utan också i att påverka politiken och samhällsutvecklingen i stort, på sina medlemmars vägnar
Dessutom – ni som finner att de här idéerna om en allmän arbetsförsäkring, aktiv statlig arbetsskapande politik och allmängiltigförklaring av kollektivavtal är rätt, engagera er fackligt och övertyga tveksamma och fackföreningsfolk som hittills varit motståndare till de här idéerna att tänka om! Om inte, kom gärna med andra idéer som ni tycker är värda att kämpa fackligt för!
Ni som är i dessa arbetslivets utmarker, oavsett om ni tycker att våra idéer är bra eller dåliga – jag vill uppmana er att engagera er fackligt och vara med och påverka. Och ni som inte redan är medlemmar – gå med i facket och delta i en viktig kamp för att skapa goda arbetsvillkor! Det är viktigt att ni själva för en sådan kamp, lita inte på att andra gör det åt er!
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
