REPLIK Jonathan Metzger har inga belägg för sin slutsats att den svenska hyresregleringen måste behållas. Förklaringen finns i att han saknar kompetens att studera problematiken, skriver Fredrik Kopsch i en replik.
Jonathan Metzger, professor i urbana och regionala studier vid KTH, ger i sin essä ”Vetenskap och ideologi i hyresdebatten” sin syn på min bok ”En hyresmarknad i kris: Fortsätt lindra symptomen eller bota sjukdomen?”. Metzger har tidigare, tillsammans med en mängd kollegor, kritiserat mig i en DN Debatt-replik. Det är smickrande att jag ägnas denna uppmärksamhet, men jag hade ändå önskat mig mer genomtänkt kritik. Metzger ger sig hän åt ett antal felaktigheter och tvivelaktiga tolkningar. Jag vill belysa tre av dessa:
- Metzger använder sig av lösryckta citat och väljer ut de delar av både mina och andras texter som ger stöd åt vad han för stunden söker visa. Det är ett oärligt beteende som kallas för ”cherry picking”.
- Metzger saknar förståelse för hyresmarknaders funktionssätt samt för svensk och internationell lagstiftning. Detta leder in honom i felaktiga resonemang som enkelt kunnat undvikas.
- Metzger tillskriver mig åsikter som tydligt visar att hans enda syfte är svartmålning. En mer generös läsning av mig hade besparat oss hela debatten. Medvetna misstolkningar av mina texter är destruktiva för ett fortsatt konstruktivt samtal – något Metzger tycks ointresserad av att föra.
Sammantaget är det svårt att ta Metzger på allvar. Låt mig med ett antal exempel illustrera mina tre invändningar.
Metzger ägnar sig åt ”cherry picking”. Ett första exempel får vi när Metzger nämner de tidigare studier som uppskattat hyresförändringar vid omreglering, samt hur fördelningsprofilen av dessa ser ut. Samtliga studier finner stora hyresökningar i exempelvis Stockholms innerstad och ett antal närförorter (se Donner, Englund och Persson, och Rambölls rapporter). Jag har tillämpat samma metod, och finner liknande resultat.
Metzger lyfter ut ett antal delresultat. Metzger återger ett citat från Donner, Englund och Persson som säger att hushåll med lägre inkomster påverkas oproportionerligt mycket. Citatet kommer från en jämförelse mellan hushållsinkomster för de som äger respektive hyr sitt boende, där de senare tjänar mindre i alla områden. Detta kännetecknar hyresmarknader. En omreglering som endast leder till kostnadsökningar för en delmarknad kommer naturligtvis att påverka de som handlar på den delmarknaden mest.
Metzger utelämnar att de ovan nämnda rapporterna visar att förväntade hyresökningar är större i områden där hyresgäster har höga inkomster. Det innebär att hyresreglering i genomsnitt subventionerar rikare hushåll mer, vilket är precis vad jag också visat, fast med data från bostadskön. En invändning mot mina och de ovan nämnda resultaten är att de inte tar hänsyn till skillnader inom grupper. Naturligtvis finns hushåll med låga inkomster som bor i attraktiva hyresbostäder där hyresökningar blir stora. Att hjälpa dessa hushåll, till exempel med bostadsbidrag, är relativt enkelt. Det är dock, har det visat sig, mycket svårt att eliminera de negativa konsekvenser som hyresregleringen skapar. Högre vinster för fastighetsägare, en annan bieffekt av mer marknadsorienterade hyror, kan beskattas och användas i omfördelande syfte. Hade likhetstecken kunnat sättas mellan social bostadspolitik och hyresreglering, hade reglering sannolikt ingått i socialdemokratins efterkrigspolitik (se exempelvis Lind).
Nästa exempel får vi när Metzger åberopar Turner och Malpezzi och deras genomgång av forskningslitteraturen av hyresregleringar och dess konsekvenser. De konstaterar:”if you are studying it, and you are not at least a little bit confused, you are probably not yet thinking clearly”. Denna osäkerhet står i bjärt kontrast till att jag ”stensäkert” uttalar mig om det svenska systemets stora brister.
Här finns dock en viktig skillnad. Turner och Malpezzi intresserar sig för vilka generella lärdomar som går att dra från den samlade forskningslitteraturen kring hyresregleringar över hela världen. Den internationella genomgången visar exempelvis att där skillnaden mellan reglerad hyra och marknadsmässig hyra är stor, blir rörligheten mindre och ombildningarna och rivningarna fler. Hyresreglering skapar alltid, men i olika utsträckning, incitament att riva eller söka byta upplåtelseform för högre avkastning. Den stora variationen i hyresregleringar gör dock att varje system måste studeras utifrån sina egna förutsättningar och sin egen kontext. Jag studerar endast det svenska systemet och de konsekvenser som det har skapat. Jämförelsen är därför helt irrelevant och förklaras troligtvis av Metzgers bristande områdeskompetens.
Metzger visar återkommande på en oförståelse av hyreslagstiftning. Man får uppfattningen att han ser den som en binär. Antingen har vi reglering, eller så har vi inte reglering. Av eller på. Alla som ägnat frågan åtminstone lite uppmärksamhet inser att detta är en banal och fördummande förenkling, men alla har inte ägnat frågan uppmärksamhet.
Denna oförståelse gör sig bland annat tydlig i det ovan nämnda massuppropet på DN Debatt. Här skriver man bland annat att de i andra länder kräver återreglering av bostadsmarknader – och vore det inte konstigt om Sverige gick i motsatt riktning. Av och på.
För några år sedan skapade Weber och Lee ett index över reglering av hyresmarknader för 18 länder över tid. Detta beskriver exempelvis hur hyran får sättas och förändras och hur starkt besittningsskydd som finns. Sveriges lagstiftning är en av de striktaste, visar det sig.
Om vi istället för en av/på-knapp ser hyreslagstiftning som ett komplext system till för att skapa balans mellan intressegrupper; hyresvärdar, hyresgäster och blivande hyresgäster, är det inte alls konstigt att vissa länder väljer något striktare medan andra väljer mindre strikt reglering.
I en internationell jämförelse skulle Sverige, även med mitt förslag, ha en av de mest reglerade hyresmarknaderna.
Metzgers okunskap om hyresmarknader och tillhörande lagstiftning blir också tydlig när han återkommande hänvisar till mitt förslag som en ”närmast total avreglering”. För den som inte läst min bok kan sägas att jag föreslår att hyror ska få sättas fritt vid nya hyresavtal, att förändringar ska regleras genom indexering och att hyresvärdar ska tvingas erbjuda tioåriga hyresavtal – vid förlängning därefter ska hyran begränsas genom prövning av hyran mot hyror i jämförbara lägenheter. I en internationell jämförelse skulle Sverige, även med mitt förslag, ha en av de mest reglerade hyresmarknaderna.
Metzger betonar flera gånger vikten av empiri, något som dock inte tycks gälla honom själv. Som enda åtgärd får läsaren ett svepande förslag om tvingande förmedling genom kommunal bostadskö för privata hyresvärdar. Detta skulle (alldeles säkert men helt utan empiriska belägg) ge en ”ännu mer socio-ekonomiskt blandad grupp hyresgäster i exempelvis Stockholms innerstad samtidigt som den ökade mängden förmedlade bostäder skulle bidra till att förkorta de kommunala bostadsköerna”. Ett av mina resultat som jag kort nämnt ovan är att förmedling genom kö av lägenheter i Stockholms innerstad premierar etablerade hushåll med högre inkomster. Mig veterligen finns ingen annan analys av dylika fördelningseffekter i bostadskön. Det är naturligtvis fritt att invända mot mina metodologiska val, det är svårt att argumentera för att mina resultat skulle ge en mindre rättvisande bild än Metzgers påståenden, som jag skulle kalla ”killgissningar”.
Metzger tillskriver mig ett antal osympatiska åsikter. Det heter att jag tycker att ”fattiga faktiskt förtjänar en avsiktligt dålig boendestandard” när jag för en diskussion om vad en statligt garanterad rätt till bostad kan innebära. Precis som med övriga offentliga försörjningssystem bör dessa säkerställa en godtagbar levnadsstandard, inte en avsiktligt dålig sådan. Metzger har på förhand bestämt sig för att jag tycker en viss sak – några lösryckta citat får agera bevis.
Nästa feltolkning gäller tre ord jag använder i DN Debatt: Lyssna på forskningen. I dessa tre ord läser Metzger in så mycket att det blir uppenbart att han letat efter en ingång för sin kritik. Någon generös tolkning tillåter han sig inte. Han går till och med så långt att han läser in någon sorts parodierande av Greta Thunberg och klimatrörelsen. Sådana vanföreställningar är inte värda att bemöta.
Man framför inga egna argument av den enkla anledningen att man saknar egna argument.
Jag ska dock förtydliga vad jag menar, eftersom jag tycker det är viktigt. Hyresmarknadens problem är i grunden samhällsekonomiska problem, de måste därför analyseras med hjälp av den adekvata verktygslåda som nationalekonomisk teori och metod tillhandahåller. Inom den nationalekonomiska disciplinen råder dessutom stor enighet om att hyresregleringar av den typ vi har i Sverige skapar och förvärrar den typ av problematik jag har tagit upp i min bok.
Jag menade alltså aldrig att det råder konsensus bland alla forskare i alla discipliner, men jag menar att bland de som studerar problemen råder konsensus. I den ovan nämnda DN Debatt-repliken signerad 87 forskare gör man en oärlig men subtil glidning. Från lyssna på forskningen till lyssna på forskarna. Man framför inga egna argument av den enkla anledningen att man saknar egna argument. Förklaringen är att studier av prisbildningen och prisregleringar faller utanför samtliga 87 signaturers forskningsområden. Man litar på att allmänheten kommer att ta mängden signaturer som bevis för att mina argument är fel.
Jag förringar inte på något sätt de discipliner som dessa 87 företrädare representerar, jag har läst och haft glädje av mycket av den forskning många av signaturerna står för. Den ger dock inga svar på prisbildningsproblem. Alla discipliner, inklusive min egen, har sina begränsningar. Det är viktigt att erkänna.
Avslutningsvis en summering. Metzger är oförmögen att komma med några som helst belägg för sin slutsats att den svenska hyresregleringen måste behållas. Förklaringen finns i att han saknar kompetens att studera problematiken. Han saknar också grundläggande kunskap om hyresmarknader, något hans texter tydligt visar. Istället bidrar han med en löjeväckande smutskastningskampanj mot framförallt mig, men också mot den nationalekonomiska disciplinen, som sedan decennier tydligt visat att den svenska hyresregleringen inte är och aldrig heller varit svaret på hur vi säkerställer bostäder åt alla.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
