Fransk politik Kylian Mbappé och Marcus Thuram är bara de senaste i raden av franska fotbollsstjärnor som tagit ställning mot högernationalistiska partier. Frågan är om om deras uttalanden kan påverka valutgången. Jon Andersson skriver om franska fotbollsspelares politiska engagemang från guldlaget 1998 fram till i dag.
Tänk er om Zlatan Ibrahimovic under en presskonferens med det svenska landslaget hade kritiserat Sverigedemokraterna, samtidigt som Alexander Isak hade talat om att han ville se ett Sverige som bestod av öppenhet och tolerans. Lägg därtill att Dejan Kulusevski ivrigt poängterade vikten av att unga går och röstar. Det har förstås aldrig hänt.
Annorlunda tradition i Frankrike
Zlatans mest kända politiska uttalande under karriären blev i stället ett “anti-politiskt” budskap då han kritiserade den amerikanska basketstjärnan LeBron James för att denne tagit politisk ställning, Om vi inte ska räkna Zlatans 10 av 10-betyg till VM i Qatar förstås.
Det närmaste Isak kommit den politiska hetluften har varit då han fått frågor om varför han valt att spela för Saudiägda Newcastle United. Isak har då svarat att grunden har varit “det sportsliga” och att det inte är upp till honom att svara på hur det ser ut i olika länder.
Mbappé nämnde inte något parti vid namn, men det var inte svårt att räkna ut att uttalandet riktade sig mot högernationalistiska Nationell Samling.
I Frankrike har traditionen sett annorlunda ut. Ända sedan VM i Argentina 1978 – då den franske yttermittfältaren Dominique Rocheteau kritiserade den argentinska militärjuntans brott mot mänskliga rättigheter – har franska fotbollsspelare tagit politisk ställning. Samtidigt var det många som blev förvånade över den franska landslagskaptenen och storstjärnan Kylian Mbappés uttalande på en presskonferens inför lagets öppningsmatch i det pågående EM-slutspelet.
– I dag kan vi alla se att extremister är mycket nära att ta makten och vi har chansen att välja vårt lands framtid, sa Mbappé på presskonferensen och uppmanade samtidigt alla unga att gå och rösta.
“black, blanc, beur”
Den franska storstjärnan la till att han ville vara stolt över sitt land och inte representera ett land som inte står för hans värderingar. Mbappé nämnde inte något parti vid namn. Men det var inte svårt att räkna ut att uttalandet riktade sig mot högernationalistiska Nationell Samling. Det parti som ligger bäst till i opinionsmätningarna inför parlamentsvalet på söndag. Lagkamraten Marcus Thuram var inte lika försiktig.
– Nu gäller det att gå och rösta. Som medborgare gäller det att kämpa för att stoppa Nationell samling, sade Thuram.
Den dåvarande franske presidenten Jacques Chirac kallade laget för en “flerfärgad trikolor” och han hyllade dem för att skapa en “vacker bild av Frankrike och dess humanism”.
Marcus Thuram är son till landslagsbacken Lilian Thuram. Fadern var en viktig del i det franska landslag som tog landets första VM-guld 1998. Ett lag som inte bara är kända för vad de gjorde på planen. Laget blev också en symbol för det mångkulturella Frankrike. Lillian Thuram var till exempel född på ön Guadeloupe (som tillhör Frankrike) och Patrik Vieira i franskspråkiga Senegal. Zinedine Zidane och Thierry Henry var andra generationens invandrare, med föräldrar från Algeriet respektive Guadeloupe och Martinique. Laget kallades för “black, blanc, beur” (svart, vit, arabisk) en parafras på den franska trikoloren “bleu, blanc, rouge” (blått, vitt, rött).
Kritik från Le Pen
Den dåvarande franske presidenten Jacques Chirac kallade laget för en “flerfärgad trikolor” och han hyllade dem för att skapa en “vacker bild av Frankrike och dess humanism”. Men det var inte alla politiker som var lika förtjusta. Jean- Marie Le Pen, dåvarande ledare för Nationella Fronten (nuvarande Nationell samling) var en av dem. Le Pen hade bland annat sagt att det var “lite artificiellt att ta in spelare från utlandet och kalla det ett franskt lag”. Under VM 2006 gjorde Le Pen liknande uttalanden. Han hävdade då att Frankrike inte riktigt gick att känna igen i det franska landslaget och att förbundskaptenen “kanske överdrivit proportionen av icke-vita spelare”.
Le Pen fick dock mothugg från backen Lilian Thuram.
– Om han har ett problem med oss är det upp till honom, men vi är stolta över att representera det här landet”, sa Thuram som i dag arbetar mot rasism.
Han la till.
– Så Vive la France – men det sanna Frankrike, inte det Frankrike som han (Le Pen) vill ha.
Zidane uttalade sig politiskt
Thuram var dock långt ifrån den enda från guldlaget 98 som uttalade sig kritiskt mot Nationella frontens politik. När Le Pen avancerade till den andra valomgången i presidentvalet 2002, tog den kanske viktigaste spelaren av alla från guldlaget till orda.
– Folk måste rösta. Men framför allt måste de tänka på vilka konsekvenser som kan uppstå om de röstar på ett parti som inte motsvarar franska värderingar, sade stjärnmittfältaren Zinedine Zidane med en tydlig passning mot Le Pen.
Om de franska fotbollsspelarnas politiska utspel kommer att ha någon betydelse för valutgången återstår att se. Men kanske kan det mobilisera unga väljare som annars inte tänkt rösta.
Backkollegan Marcel Desailly var ännu hårdare i sin kritik.
– Det är ett obestridligt faktum att hans politiska parti är ett fascistiskt parti. Deras politik kan ha tämjts lite – han måste inta denna mjukare hållning för att komma förbi den franska allmänheten – men i sitt hjärta har han inte ändrats. Han är en aggressiv, intolerant person; hans idéer strider mot de värderingar jag försvarar.
Kanske bidrog också de franska spelarnas uttalanden till att den sittande presidenten Jacques Chirac tog en jordskredsseger i den andra valomgången. Chirac fick över 82 procent av rösterna.
Mbappé kommer från enkla förhållanden
Mbappé och Thurams politiska uttalanden har heller inte fått stå oemotsagda. Även om språkbruket är lite annorlunda nu än när Jean- Marie Le Pen ledde partiet.
– När du har turen att ha en väldigt, väldigt hög lön, när du är mångmiljonär, då skäms jag lite över att se dessa idrottare (…) ge lektioner till människor som inte kan få det att gå ihop, som inte känner sig trygga, som inte har möjligheten att bo i stadsdelar som skyddas av säkerhetsvakter, sade Jordan Bardella partiledare för Nationell Samling till den franska tv-stationen CNews apropå landslagsspelarnas kritik.
Oavsett hur det går i valet på söndag så kommer det franska landslaget att fortsätta reflektera den etniska mångfald som finns i landet.
Och Bardella har en poäng. Mbappé har de senaste åren gjort sig känd för sin extravaganta livsstil. Han bor i en takvåning i den mest välbärgade delen av Paris. Den franske fotbollsstjärnans lyxliv har dessutom kunnat beskådas av alla på Instagram. Men det är värt att poängtera att Mbappé kommer från enkla förhållanden. Han växte upp i den fattiga Parisförorten Bondy och hade precis som många av sina lagkamrater en långt ifrån privilegierad uppväxt.
Kan bli en väckarklocka
Om de franska fotbollsspelarnas politiska utspel kommer att ha någon betydelse för valutgången återstår att se. I skrivande stund tyder dock det mesta på att Nationell samling kommer att gå kraftigt fram i valet och bli största parti. Åtminstone i den första valomgången som hålls i morgon söndag. Men kanske kan uttalandena mobilisera unga väljare som annars inte tänkt rösta.
– Mbappe och Thuram kommer båda från förorterna och de är båda från etniska minoriteter. Deras varning kommer förmodligen inte att påverka de vita, arbetarklassens, arbetslösa [väljare] som stöder Marine le Pen. Men för unga från förorten som inte tänkte på att rösta kan det vara en väckarklocka, säger Philippe Marliere, professor i fransk och europeisk politik vid University College London i en intervju med BBC.
Oavsett hur det går i valet på söndag så kommer det franska landslaget att fortsätta reflektera den etniska mångfald som finns i landet. Något laget gjort ända sedan VM-guldet 1998.
Det är dock något som inte gillats av alla fransmän. Något Stéphane Gerson, professor i franska och historia vid New York University, reflekterar över i en intervju i det amerikanska nyhetsmagasinet Newsweek.
– För vissa symboliserade denna mångfald en strålande framtid för Frankrike, som integrerade människor från olika ursprung. Men Nationella Fronten [det gamla namnet för Nationell Samling] och andra beklagade att laget inte speglade majoriteten av den franska befolkningen.
Källor: BBC, The Athletic, The Guardian, Newsweek
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
