Rysslands invasion Putin har dammat av samma plan som Brezjnev använde mot Tjeckoslovakien. Formellt blev det en framgång – ett försök till oberoende krossades. Men inte folket. Angreppet blev istället början till Sovjets fall, skriver Olof Kleberg.
Man tar ner gatuskyltarna i Kiev, rapporteras det.
Skulle ryssarna tränga in så ska ingen kievbo behöva säga var Majdan, det centrala torget, eller Kresjtjatik, huvudgatan, ligger. Än mindre ge adresserna till presidentpalatset, regeringen eller parlamentet…
Idén verkar fiffig – och bekant. Jo, detta var en av de effektivaste motståndsmetoderna i Prag 1968, förra gången Sovjet/Ryssland angrepp ett helt europeiskt land. Historien upprepar sig, åtminstone i det lilla.
Men faktum är att själva slagplanen inte tycks ha ändrats.
Rysslands Vladimir Putin har dammat av samma plan som Sovjets Leonid Brezjnev använde mot Tjeckoslovakien 1968. Denna blev formellt en framgång – en oberoende nationell form av socialism krossades. Men inte folket. Det sovjetvänliga nya styret förblev i tjugo år utan legitimitet. Angreppet blev början till Sovjets fall.
Många har pekat på paralleller mellan Hitlers stegvisa väg mot andra världskriget, hans retorik om hur tyskarna i grannländer utsattes för långsam utrotning. Inför fyrmaktsmötet i München i september 1938 sa Hitler om de dryga tre miljonerna sudettyskar som bodde i demokratin Tjeckoslovakien att ”man vill förinta dem”. Tjeckoslovakien tvingades att avträda en tredjedel av sitt land, utan att få bli hört. Därpå gällde det förtrycket av tyskar i Polen – och kriget startade.
Putin sa för sin del i talet på morgonen den 24 februari, då invasionen inleddes:
Vi måste stoppa denna mardröm – folkmordet på miljoner människor där som bara kan lita på Ryssland.
Båda diktatorerna säger sig ha samma mål – vi ska skydda ”vårt” folk.
Motiveringen för invasionen 1968 var att det pågick en ”kontrarevolution”
Hitler och Putin kan locka till jämförelser. Men mer fruktbart i dag är att jämföra Sovjets agerande 1968 med Rysslands 2022. Likheterna är påfallande:
- Först flera månaders truppsammandragningar och övningar längs tre av respektive lands gränser: norr, öster och söder (i fallet Tjeckoslovakien också inom landets gränser)
- Sedan diverse provokationer och växande kritik
- Appell om hjälp inifrån (nu från utbrytarrepublikerna, i Tjeckoslovakien ett brev som ingen sedan vågade stå för)
- Därpå invasion av militära styrkor, i Tjeckoslovakien först knappt 200 000, sedan mer; nu i Ukraina med ungefär lika många soldater, bara en del har ännu invaderat, resten väntar vid gränserna
- Luftlandsättning intill huvudstaden, snabbt in med stridsvagnar, den politiska ledningen fängslas och förs till Moskva
- Soldaterna tror sig komma som befriare, möts av protester/motstånd, blir förvirrade
Sista ledet i planen, att gripa den politiska ledningen, har inte kunnat fullföljas, Ukrainas försvarsmakt gör motstånd – i motsats till Tjeckoslovakiens för över 50 år sedan.
Motiveringen för invasionen 1968 var att det pågick en ”kontrarevolution” mot det socialistiska systemet av sovjetisk modell. Nu är det alltså fråga om ”folkmord”. Och att Ukrainas ledning består av nazister och narkomaner. Så grov var aldrig Brezjnev.
Men i grunden ligger, som en självklarhet, uppfattningen om att Ryssland har rätt att upprätthålla sin dominans.
Avgörande blir nu vad ledningen och den ukrainska befolkningen kommer att göra. Den stora skillnaden är att den tjeckoslovakiska ledningen inte bjöd motstånd, befolkningens insats var en veckas påhittigt och effektivt civilmotstånd. Gatuskyltar togs ner, som sagt, ingen förstod ryska, all mat tog slut för ryssar osv.
Ett spontant välkomnande av de socialistiska ”befriarna” som Sovjet väntat på uteblev helt. Detta bidrog till att Sovjetledningen fick backa från ett totalt maktövertagande.
Också i Ukraina har den ryska regimen gjort en fatal felbedömning. Ukrainarna känner sig inte alls som tillhörande Ryssland. Att många talar ryska, inte ukrainska, påverkar inte att de identifierar sig som ukrainare. En opinionsundersökning veckan före invasionen visade att 85 procent betraktar sig som ukrainare. Allt eftersom krisen har förstärkts har majoriteten för att samarbeta västerut blivit starkare, också bland dem som bor i östra Ukraina.
I Kiev, i andra städer liksom på landsbygden finns överallt en motståndsvilja. Skulle ryska trupper tränga in i städerna kan man, i motsats till i Tjeckoslovakien, räkna med blodiga sammanstötningar och ytterligare stort lidande för civilbefolkningen.
Ingen vet hur detta kan sluta. Hur länge det militära motståndet kan bestå. Eller om rent av Rysslands ”specialoperation” misslyckas.
Men man kan börja ett civilt motstånd med att ta ner gatuskyltarna.
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
