Val 2022 För partierna handlar valrörelser om att vinna val. Att strategin inte alls svarar på hur de ska leda landet de kommande fyra åren spelar mindre roll. Det avgörande är om det leder till fler röster. Det skriver Gustav Björklund Larsen, tidigare politiskt sakkunnig vid Kulturdepartementet.
Den gångna valrörelsen har kallats den sämsta någonsin. Samtliga partier har fått kritik för att sakna konkret politik. I synnerhet riktades kritiken mot Socialdemokraternas kampanj, som i princip reducerades till ett ord: Magda.
Tanken var att få till ett presidentval mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson. Om det var en bra eller dålig strategi får någon annan ta ställning till. Men det är ett tacksamt exempel för de skilda bilderna av vad en valrörelse handlar om.
I väljarnas ögon är valrörelserna en tid då politiken för de kommande åren ska presenteras. Henrik Ekengren Oscarsson, valforskare, formulerade det väl när han gav råd till väljare kring hur de ska välja parti. Se det som ett menykort vid ett restaurangbesök: du granskar de olika rätterna, hittar ett par som du velar emellan och fördjupar dig sen i det som du tror att du föredrar.
Därför serveras väljarna valkompasser i en till synes oändlig mängd, där partierna jämförs på en mängd olika områden. Därför tar också lokala partiaktivister fram listor på vad de vill göra i just sitt område, med just den lilla parken i kvarteret eller skolan i området.
Valledningen, oavsett parti, gör en analys av vad som kan ge en valseger. Att strategin inte alls svarar på hur de ska leda landet de kommande fyra åren spelar mindre roll.
Men i partiernas toppskikt är fokus ett annat. För partierna handlar valrörelser om att vinna val. Utan valseger – ingen makt – ingen möjlighet att genomföra sin politik. Därför gör de vad som krävs för att göra det. Och det handlar förmodligen inte om att skriva den bästa listan på förslag.
Att vinna val handlar om att få så många väljare så att du kan få en riksdagsmajoritet. Det finns två sätt att få fler röster: att mobilisera väljare som annars inte skulle rösta, och att vinna över väljare från det andra blocket. Därför använder sig partierna av fokusgrupper och opinionsmätningar för att se vilka frågor som kan locka över väljare från den andra sidan. Valledningen, oavsett parti, gör en analys av vad som kan ge en valseger. Att strategin inte alls svarar på hur de ska leda landet de kommande fyra åren spelar mindre roll. Det avgörande är om det leder till fler röster i september 2022.
Moderaterna förstår nog att ny kärnkraft inte kommer att minska våra koldioxidutsläpp till 2030, som vi förbundit oss till. Inte ens färdigbyggd, enligt regeringens egna glädjekalkyler. Men M behövde ett svar på de höga elpriserna och klimatfrågan. Här passade kärnkraften perfekt. Sverigedemokraterna valde att fokusera på bränslepriserna, som det fanns ett stort missnöje med. Inget parti struntar lika högaktningsfullt i klimatmålen. Inget parti kunde lova lika radikala förändringar med trovärdigheten i behåll. Bränslepriserna var Sverigedemokraternas trumfkort. Det kunde locka väljare i arbetarklassen. Även om det var omöjligt att genomföra.
Ebba Busch förstår att det är en falukorv i en radiosänd debatt som kan vinna flest röster – inte Kristdemokraternas välarbetade sjukvårdspolitiska program.
Socialdemokraterna gick in i en valrörelse med åtta års regeringsinnehav bakom sig. Åtta år av kriser, starkt förknippade med Stefan Löfven. Dessutom med en dagordning om elpriser och gängkriminalitet, frågor där S har lågt förtroende. Det fanns bara ett trumfkort att spela: Magdalena Anderssons trovärdighet och SD:s brist på detsamma. Det fanns en stor grupp mittenväljare som oroade sig över Jimmie Åkessons inflytande på en framtida regering med en svag ledare i Ulf Kristersson. Alltså blev Socialdemokraternas nationella kampanj en Magda-kampanj, och i slutspurten en skrämselkampanj gentemot SD.
Medielogiken spelar såklart också en roll. I vår tid av snabb nyhetskonsumtion drivs såväl journalister som politiker av att få maximal uppmärksamhet genom snabba klick. I en sådan kontext saknas utrymme för journalister att analysera politiska förslag på djupet – det är enklare att fokusera på uppseendeväckande utspel.
Det innebär att Ebba Busch förstår att det är en falukorv i en radiosänd debatt som kan vinna flest röster – inte Kristdemokraternas välarbetade sjukvårdspolitiska program som togs fram våren 2021. För i just den här månaden, augusti 2022, var det inflationen och matpriserna som var på agendan, åtminstone för landsbygdsväljarna som Ebba Busch ville nå ut till. Det spelar ingen roll att vi gått igenom vår värsta vårdkris i modern historia. Det är falukorven som kan vinna debatten.
Bakom denna ström av populism fanns faktiskt välformulerad sakpolitik.
Bakom denna ström av populism fanns faktiskt välformulerad sakpolitik. Som KD:s sjukvårdspolitiska program. Socialdemokraterna föreslog ett helt paket med förebyggande åtgärder mot kriminalitet, bland ungdomskriminalitetsnämnder där polis, socialtjänst och domare gemensamt tar fram lösningar för den enskilda. En intressant åtgärd som på allvar kunde göra skillnad. Men allting försvann i ett brus av frågor om regeringsbildningen, den senaste opinionsmätningen och elpriser.
De väljare som förväntade sig en valrörelse fylld av sakpolitiska förslag blev besvikna. Men partistrategerna insisterar alla på att de segrat. M, KD och L backade förvisso i valet – men vann regeringsmakten. S förlorade regeringsmakten, men fick för första gången på 24 år fler riksdagsmandat.
Alla vann. Förutom den som ville veta vad partierna ska göra de kommande fyra åren.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
