Samhälle När Martin Hägglund konkretiserar sin vision av samhället, så är det ju kooperationen han efterfrågar. Men tyvärr existerar inte längre den sortens kooperation, skriver Kai Blomqvist.
Statsvetaren Bo Rothstein kritiserar Martin Hägglunds bok Vårt enda liv (SvD 4/11). Rothsteins ifrågasättande av Hägglund baseras i huvudsak på den forskning som enligt honom gör Hägglunds förslag orealistiska.
Att finna en lösning på hur det socialt nödvändiga arbetet ska utföras är enligt den forskningen omöjligt på grund av det så kallade fripassagerarproblemet.
Distributionen av varor och tjänster är vidare omöjligt att ordna utan att tillåta marknader – det är något som uppfanns före kapitalismen och som är ett oundgängligt inslag i ett samhälle. Efterfrågans styrande funktion är således också nödvändig för att avgöra frågan om vad som ska produceras. I dessa båda avseenden är Hägglund oklar. Och slutligen: den byråkrati som skulle krävas om Hägglunds idéer skulle förverkligas, skulle bli gastkramande, enligt Rothsteins kritik.
Rothstein, som jag har uppfattat honom, har bland annat intresserat sig för kooperativ forskning, främst den arbetskooperativa, men om han hade fördjupat det intresset till att omfatta hela den kooperativa forskningens ämnesområde och den kooperativa praktiken under rörelsens historia, så hade han knappast kommit fram till de slutsatser om Hägglunds idéer som han drar.
Då skulle han istället bli varse att den praktiska verksamhet som kooperationen med framgång utövade i 170 år innan den fallerade, har kunnat hantera de problem som Rothstein tar upp beträffande Hägglunds så kallade utopi.
Ett företag som drivs utifrån de värden som kooperationen utgår ifrån, kan inte lyckas i den typ av kapitalism som nu är rådande!
Till exempel har kooperationen under sin blomstringstid styrts av medlemmar och frivilliga förtroendevalda. Fripassagerarproblemet har bemästrats.
Kooperationen har vidare arbetat på en marknad där allmän tävlan fått råda. Så har man medverkat till att klara distributionen av varor och tjänster men på ett sådant sätt att överskottet av verksamheten använts för vidare utveckling med inriktning på producenters och konsumenters intressen och behov, inte för att i form av vinst och ökat kapital åstadkomma ökad tillväxt som det främsta syftet.
Visst har efterfrågan spelat en roll för vad som ska produceras men den har hela tiden kompletterats med demokratiskt styrda branschgemenskaper mellan producentkooperativ och konsumentkooperativ, konsumentkongresser, konsumentupplysning, laboratorietestning av produkter, hushållsekonomisk utbildning av medlemmar, m.m.
I vissa avancerade och större kooperativa system har man dessutom utvecklat gemensamt ägda finansieringsinstitut som till skillnad från gängse banker kanaliserat kapital till utveckling av det som ska gagna producent- och konsumentkooperatörerna, inte till förmån för tillväxten av kapitalägares rikedom. Allt detta har visserligen krävt byråkrati men inte i större utsträckning än vad man brukar acceptera inom ett medborgerligt demokratiskt politiskt system.
Genom att kooperationen har varit en lokalt förankrad rörelse som under sin framgångsrika historia utvecklade sin samverkan nationellt och internationellt, kom rörelsen att också utforma ett federalt organisationssystem på det ekonomiska området som i många avseenden kan stå modell för den typ av demokratisk socialism för större samhälleliga enheter än enskilda kooperativ som föresvävar Hägglund.
När Hägglund blir verkligt konkret i sin vision av ett kommande samhälle, så är det just kooperation som han pekar på. Tyvärr existerar inte längre den kooperation som jag beskrivit ovan. Den havererade på 70–80-talet, praktiskt taget överallt i världen.
I den mån kooperationen fortfarande existerar, fungerar den numera ungefär som övriga företag på marknaden. Det intressanta med Hägglunds framställning och analys av kapitalismen är dock att vi genom den får en förklaring till varför misslyckandet ägde rum: Ett företag som drivs utifrån de värden som kooperationen utgår ifrån, kan inte lyckas i den typ av kapitalism som nu är rådande!
De kostnader som är förknippade med genuin kooperativ verksamhet, kommer förr eller senare innebära att företag med vinst som högsta värde kommer att triumfera över kooperativen. Om kooperationen då inte antar samma grundvärderingar om vinsten och tillväxtens styrande roll för ekonomisk verksamhet, så är den förlorad.
Tycker man detta är beklagligt, så finns det anledning att bry sig om vad Hägglund skriver.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
