Ljudböcker Ljudboken tar både marknaden och våra liv med storm. Ett återkommande argument för ljudboksformatets popularitet är att lyssnandet, till skillnad från att läsa med ögonen, tillåter oss att multitaska. Samtidigt framställs läsningen alltmer som en syssla bland andra som ska klaras av under dagen. Nora Wurtzel ställer sig frågan: Vad gör detta med oss som läsare?
Som barn av min tid lyssnar jag gärna på podcast eller böcker när jag åker spårvagn eller promenerar. Likt många andra försöker jag helt enkelt att optimera tiden, få ut så mycket som möjligt av dygnets timmar. Vid ett sådant tillfälle, väntandes på spårvagnen en regnig höstdag i Göteborg, lyssnar jag på David Jonstads radioessä i OBS.
Samtidigt som jag kliver på spårvagnen hör jag i hörlurarna Jonstad prata om den klaustrofobiska känslan av att inte hinna med allt som måste göras. Visst känner man igen sig? Det är både befriande och ledsamt att höra honom beskriva hur: ”Ett av de vanligaste svaren på frågan ’hur är läget?’ är numer, ’bra, men lite körigt just nu’. Där ’just nu’ är ett sätt att låtsas som om den stressiga situationen bara är tillfällig.” Jonstad beskriver hur den upplevda tidsbristen är kronisk när den tekniska utvecklingen skruvar upp tempot och förväntningarna på vad en människa ska hinna med. Att effektivisera och rationalisera är alltid svaret, för att avstå från vissa delar av livet kommer aldrig på fråga.
Samtidigt ser vi hur stressen blivit en dygd till den grad att en helt ny tjänstesektor växer fram för att ”spara” tid. Cykelbud som levererar färdig restauranglagad mat hem till din dörr eller underbetalda bud som hämtar ditt skräp. Gig-ekonomin lever på vår stress, vår upplevda tidsbrist. För en tid sedan skrev jag om vad vi ska göra med all den tid som den nya tjänstesektorn frigör. När vi får matkassen hemkörd, skatteavdrag på städhjälp och inte ens behöver gå till den lokala kiosken för att köpa mjölk borde den välbeställda medelklassen ha tid över. Väljer man då att sätta sig ner med en bok för att läsa? Det verkar inte så. För tidsbristen märks även när vi ser till våra läsvanor. Resumé skriver om hur drygt en miljon hushåll har abonnemang på ljudböcker under andra kvartalet 2022, medan det samma tid förra året var 800 000. 2020 blev en vändpunkt för svenskarnas läsvanor då det för första gången var fler som läste och lyssnade på digitala böcker än traditionellt tryckta.
Själv hade jag en period då jag lyssnade på ljudböcker, men jag slutade efter några månader. Anledningen var att betydligt mycket mindre av innehållet fastnade än när jag läser en traditionell bok.
När Julia Pennlert, doktor i litteraturvetenskap och lektor vid Högskolan i Borås, medverkar i Vetenskapsradion På djupet talar hon om våra nya läsvanor. Hon beskriver ljudboken som ett bekvämt val eftersom mobiltelefonen är med oss överallt. De tekniska förutsättningarna presenteras som en förklaring till att förändringen kunnat gå så pass snabbt och Pennlert nämner det hon kallar ”litteraturläsarens livspussel” som ett centralt tema i debatten kring ljudboken. Tillgängligheten blir nyckeln för att foga in läsningen i ett stressat samtidsliv. I samma radioprogram instämmer Julia Pennlert när programledaren påpekar att den läsning som blir av är bra läsning, på samma sätt som den träning som blir av är bra träning. Här är det direkt något inom mig som hajar till.
Ylva Perera, som är litteraturvetare och Hufvudstadsbladets litteraturredaktör, sätter ord på denna känsla när hon skriver att hon är skeptisk ”till att läsning framställs som en duktig grej, ungefär som att motionera eller äta grönsaker. Jag hoppas vi inte ska läsfrämja bort det maniska och dåliga som läsning också är. Läsning, trots sina goda bieffekter, är nämligen som bäst när det inte är något jag ’borde’ göra, utan något jag, likt en beroende person, gör när jag borde göra allt annat istället. När jag borde sova, när jag borde jobba, när jag borde leka med mitt barn. Då smakar bokstäverna som sötast, då behövs ingen läsinspirationskampanj för att få mig att fortsätta vända blad.”
Själv hade jag en period då jag lyssnade på ljudböcker, men jag slutade också efter några månader. Anledningen var att betydligt mycket mindre av innehållet fastnade än när jag läser en traditionell bok. Informationen gick in genom ena örat och ut genom andra. Detta är jag inte ensam om, vilket märks när forskare och journalister intervjuar läsare om ljudboken. För min egen del såg jag också hur mina läsvanor förändrades. Jag gick från att läsa böcker utan linjär kronologi och med många karaktärer och parallella narrativ, till att mer fokusera på fackböcker och deckare. För all litteratur lämpar sig inte för ljudboksformatet.
Pennlert beskriver det som att vissa typer av böcker lämpar sig bättre för den multitaskande läsningen. Hon talar om ett framåtlutat berättande, alltså handlings- och intrigdrivet, utan för många karaktärer, där resultatet bär många likheter med det som brukar benämnas som genrelitteratur och populärlitteratur. Pennlert går i sin forskning också in på att ett kortare format kan bli mer populärt i framtiden, vilket i sin tur kan leda till att en del av romanens komplexitet försvinner. Hon tar upp att ljudboksjättarna på Storytel ser hur ett kortare format av följetonger lämpar sig särskilt väl för den lyssnande läsaren. Möjligtvis kommer vi se en TV-seriefiering även av bokmarknaden.
Det är självklart att ljudboken har enorma fördelar, men faktum kvarstår: många väljer ljudboken för att de inte upplever sig ha tid att traditionellt läsa med ögonen. Tidsbristen är kronisk.
Läsaktens totala fokus har för mig många likheter med mindfulness och meditation. En stund av lugn där jag kan landa. En boksida kräver mycket av min blick – så pass mycket att jag inte kan fippla med telefonen eller tänka på annat under tiden. Läsningen blir en typ av medveten närvaro. Annat är det med ljudboken, där man lätt kan scrolla Instagram, diska eller promenera samtidigt. Det är också detta som brukar läggas fram som fördelen med ljudboken, som bland annat biblioteksforskaren Elisa Tattersall Wallin lyfter. Hon skriver om hur hon i sin forskning kunnat se hur de som prenumererar på en ljudbokstjänst lagt i genomsnitt en och en halv timme per dag på att lyssna på ljudbok. Unga vuxna, som hon intervjuat, väljer ljudboken för att den skapar mer tid för läsning i vardagen. Andra berättar om hur de för första gången funnit ett intresse för läsning och böcker. Ljudboken kan av olika anledningar vara det format som passar vissa bäst och Tattersall Wallin betonar att läsningen är individuell: ”Precis som att alla människor inte tycker detsamma om diverse bokformat, genrer eller författare, så känner inte alla likadant inför läsning eller utför läsning på identiska sätt.” Det är självklart att ljudboken har enorma fördelar, men faktum kvarstår: många väljer ljudboken för att de inte upplever sig ha tid att traditionellt läsa med ögonen. Tidsbristen är kronisk.
Bland forskare och bokbranschfolk finns en viss oro för vad som ska hända med de stora berättelserna när allt fler böcker läses i ljudformat. Andra ser ett ökat litteraturintresse som positivt, oavsett dess mediala form, och pekar gärna på hur den muntliga traditionen funnits med oss länge. Det var först när tekniska framsteg möjliggjorde massproducering av billiga böcker – i kombination med att läskunnigheten ökade till följd av 1800-talets skolreformer – som högläsning på allvar fasades ut till förmån för den tysta läsningen. Ljudboksboomen har diskuterats till och från, med en viss topp under 2018 då Dagens Nyheter blev epicentrum för debatt om vad läsning egentligen är och huruvida ljudboken är ett hot mot litteraturen. Sedan dess har utvecklingen fortsatt i samma riktning och digitala böcker fortsätter att ta världen med storm. En milstolpe var när ljudboksföretaget Storytel köpte upp Norstedts, Sveriges äldsta ännu verksamma förlag och ett av landets största.
I samma veva som jag började lyssna på ljudböcker laddade jag ner appen Goodreads, där läsare kan logga antalet böcker de läser och ge dessa betyg. Du kan sedan lägga till vänner för att se vad de läser, och på så sätt få boktips. Goodreads ägs dessutom av e-handelsföretaget Amazon, så ett syfte är såklart att användarna ska köpa böcker från Amazons nätbokhandel. En central funktion i appen är också att användaren kan sätta upp ett mål för sitt läsår. Hur många böcker vill du klara av i år? En i veckan? Eller är du kanske nöjd om du lyckas få tid för en, fyra eller tio? Läsningen blir på så sätt en mätbar syssla, något att bocka av tillsammans med vardagens andra måsten. Med Goodreads blir böcker tydligt en vara och läsaren därmed en konsument. Här blir det intressant att se på hur Pennlert formulerar sig när hon skriver: ”Ljudbokens format och tillgänglighet gör det alltså möjligt för läsaren att ägna sig åt litteraturkonsumtion samtidigt som han eller hon är upptagen med andra aktiviteter och vardagliga bestyr […]” Läsaren är alltså en konsument, vilket i vår samtid inte är så konstigt. Vi är ständigt konsumenter. Det offentliga rummet fylls av reklam, vi betraktas som kunder i skola och vård och på sociala medier arbetar algoritmerna hårt för att sälja, sälja, sälja.
Bland forskare och bokbranschfolk finns en viss oro för vad som ska hända med de stora berättelserna när allt fler böcker läses i ljudformat. Andra ser ett ökat litteraturintresse som positivt, oavsett dess mediala form.
Vad jag tycker mig finna i mitt eget läsande som kommit att domineras av ljudbokens lättillgänglighet och Goodreads mätfokus, är att det blir allt för lätt att falla in i en produktivitetstanke även när det kommer till läsningen. Läsakten ska göra oss till bättre människor, mer empatiska, lära oss om allt möjligt och utveckla oss. Det blir återigen som träning. Böckerna går från att vara dagens belöning, den fina stunden där man får vara i fred en stund, till att bli något som ska bockas av och tidsoptimeras. Vad träningen är för kroppen blir läsningen för hjärnan, ett sätt att nå drömkroppen i både fysisk och andlig bemärkelse.
Problemet är inte ljudboken som medium, för det är som sagt ingen nyhet att ta in läsningen via öronen i stället för via ögonen. Det som skaver är snarare den andakt som försvinner ur läsakten när den ska komprimeras in i vårt stressade, multitaskande liv. Det spelar ingen roll om vi läser en tryckt bok eller lyssnar till en ljudbok, så länge vi kan ägna litteraturen fullt fokus och för en stund försvinna in i textens värld. Den mest givande läsningen kommer när vi för en stund vågar kliva ur konsumentens trånga klädsel och våga vara något större än bokkonsument – kanske något så stort som medmänniska, samhällsmedborgare och läsare.
Framöver ska jag försöka läsa långsamt utan att lära mig något alls. Försöka läsa utan krav. Försöka vara oproduktiv, läsa ouppbygglig litteratur, läsa fel böcker och läsa långsamt. Försöka att inte multitaska eller räkna hur många böcker jag läst. Inte tävla mot mig själv. Då kanske vår läsning kan bli en motståndshandling mot samtiden, mot stressen och mot konsumtionssamhället.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
