Mattias Karlsson som utbildningsminister

I Österrike, i december 2017, bildade konservativa ÖVP en koalitionsregering tillsammans med högerextrema FPÖ. FPÖ:s Herbert Kickl blev inrikesminister. Genom detta fick FPÖ kontroll över polisväsendet. Den 28 februari året efter gjorde polisen en razzia i säkerhetstjänsten BVTs lokaler samt hemma hos flera av BVTs anställda. BVT arbetar bl.a. med bekämpning av extremism och terrorism. Under razzian beslagtog polisen en hårddisk med uppgifter om personer inom högerextrema och nynazistiska miljöer, vilket alltså innefattar FPÖ själva. Så kan det gå när vargen är satt att vakta fåren.

Mindre metaforiskt uttryckt: så kan det gå när anti-(liberalt)-demokratiska krafter kan styra över myndigheter. Frågan har nu aktualiserats i Sverige efter Liberalernas partiråd 28 mars. Likt Moderaterna och Kristdemokraterna har de nu förklarat sig villiga att budgetförhandla med SD. SD å sin sida har klart uttalat att man inte kommer att utgöra ett stödhjul åt en högerliberal regering. Jimmie Åkesson själv har förklarat att han gärna blir justitieminister.

Det är klart att SD kommer att vilja ha störst inflytande i partiets hjärtefrågor. Dit hör invandring och integration, rättsväsende, mediefrågor, kultur och utbildning. Olle Wästberg skrev nyligen (DN 22 mars) om riskerna för Public Service om SD får ett avgörande inflytande. Här vill jag istället ta upp högre utbildning och den akademiska friheten.

Maja Hagerman varnade (DN 27 mars) för SD:s ambitioner på det kulturella och intellektuella området. Hagerman citerade bl.a. ett tal av Mattias Karlsson vid SD:s landsdagar hösten 2019, där Karlsson gjorde klart att tiden var mogen att “bryta det socialistiska maktmonopolet” på kulturområdet och i civilsamhället, samt göra insteg inom akademin. I en intervju i Aftonbladet 22 november 2019, på frågan om han ville förändra utbildningen på universiteten svarade Karlsson:

Nej, jag vill inte med politiska lagstiftningar styra hur man bedriver undervisning, det handlar om att markera närvaro i universitetsvärlden.

Efter Liberalernas omsvängning har uppmärksamheten riktats mot Ungern som SD:s förebild ifråga om antidemokratisk utveckling. Bland andra Stefan Löfven själv har pekat på domstolarnas minskade oberoende och den alltmer inskränkta pressfriheten. För ett par år sedan stod hotet mot den akademiska friheten också i fokus, men på sistone har det talats mindre om den.
Så låt mig kortfattat påminna om fyra skeenden från de senaste åren under Orbán-regeringens styre och med en supermajoritet i parlamentet för Fidesz-KDNP-koalitionen.

1) Under 2017 gjorde Ungerska parlamentet ett tillägg till lagen om högre utbildning vilket tvingade det oberoende Centraleuropeiska universitetet, CEU, grundat efter kommunismens fall, att bygga sin verksamhet i Ungern på ett bilateralt avtal med USA. När ett avtalsförslag (mellan New York och Ungern) förelåg vägrade Orbán skriva under. Som en följd därav tvingades CEU lämna Ungern. EU-domstolen slog i oktober 2020 (C-66/18 (HU)) fast att lagändringen strider mot EU-stadgans krav på respekt för akademisk frihet.

2) Under 2018 beslöt regeringen Orbán att lägga ned samtliga landets statliga utbildningsprogram i genusvetenskap. Genusvetenskap ansågs vara en ideologi och inte en vetenskap.

3) Genom en ny akademilag 2019 tilltvingade sig Orbánregimen de 15 forskningsinstitut som under många decennier drivits av den oberoende ungerska vetenskapsakademin MTA. Motiveringen var att dessa inte var tillräckligt framstående (vilket är falskt).

4) Under det senaste åren har Fidesz-regeringen också påbörjat en omfattande förändring av huvudmannaskapet för de statliga universiteten. Dessa har börjat föras över till förvaltningsstiftelser. Som privata ägare kommer de nya Fidesz-lojala huvudmännen ha större befogenheter att styra forskning och undervisning och att avskeda personal.

Det hela kan kanske låta långsökt idag, men vi har sett tidigare i historien att det som är långsökt ena dagen kan vara verklighet nästa.

Med denna utveckling som förebild, hur skulle forskning och högre utbildning kunna utvecklas i Sverige om SD får ett avgörande inflytande, t.ex. med Mattias Karlsson som utbildningsminister? Enligt högskolelagen är det regeringen som utser ordföranden för en högskolas styrelse, beslutar om hur många ledamöter studenter och lärare får välja, och själv utser övriga ledamöter. Enligt högskoleförordningen, HF, är det regeringen som utser rektor, efter förslag från styrelsen. Styrelsen kan också välja vilken sammanslutning som ska få status av studentkår vid högskolan. Att byta ut högskolans ledning och kanske också studentrepresentation är en uppenbar metod att “markera närvaro” och driva en högskola i önskad ideologisk riktning.

Skulle regeringen, som Orbán-regimen i Ungern, kunna lägga ner genusvetenskap som utbildningsprogram vid svenska universitet? Inte direkt, för en sådan beslutsordning finns inte inskriven i högskolelagen. Men det är heller inte den enda vägen.

Vi kan först notera att SD redan tidigt haft siktet inställt på genusvetenskapen. I en riksdagsmotion från 2015 (2015/16:1644) av fyra SD-ledamöter sägs att

En stor del av svensk genusforskning har utmärkt sig för att inte bygga på vetenskaplig grund. Orsaken till detta är den politisering som skett inom detta ämne. Seriös genusforskning är dock av godo och för samhällsutvecklingen framåt. Därför bör regeringen säkerställa att genusforskningen vid våra svenska högskolor och universitet vilar på vetenskaplig grund och har sin utgångspunkt i verkliga förhållanden.

SD-ledamöterna anser sig alltså kunna avgöra, precis som Fidesz i Ungern, vilken forskning som vilar på vetenskaplig grund, och uppmanar riksdagen att lagstifta i frågan.

Regeringen skulle emellertid inte behöva vända sig till riksdagen. Den skulle istället kunna använda sig av det system för kvalitetsgranskning som redan är etablerat. Systemet fungerar genom högskolornas sjävgranskning under överinseende av Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Med tillsättning av rätt ledning för UKÄ och därefter rätt personer i granskningsgrupperna skulle lämpliga slutsatser om utbildningens vetenskapliga kvalitet kunna nås, högskola för högskola. Efter några ytterligare turer med möjliga åtgärder skulle sedan examensrätten kunna dras in. Därmed skulle ämnet vara nedlagt.

Kan detta stoppas rent juridiskt? I regeringens forskningsproposition 2020, som nu ligger på riksdagens bord, förordas att akademisk frihet, inte bara för forskning utan också för utbildning, skall skrivas in högskolelagen. Detta är utmärkt. Det motiveras också i propositionens skrivning bl.a. av den politiska utvecklingen i vissa länder, och utvecklingen i Ungern framhålls särskilt.

Det noteras emellertid också i propositionen att kunskapsspridning ska ske “utifrån den värdegrund som gäller” och att denna bland annat inkluderar principen om “respekt” (uppmärksammat av Lars Hultman och Christina Moberg på DN Debatt 3 mars). Just detta kan i sig ge anti-liberala krafter ett verktyg. Det skulle nämligen vara fullt möjligt att i kvalitetsgranskningen av ett ämne som genusvetenskap fälla ett program för att det inte fullt ut respekterar familjen som grundläggande värde i Sverige eller respekterar att sexuell läggning normalt är en medfödd egenskap (se SD:s principprogram om detta). Någon “politiskt lagstiftning” behövs inte. Ämnet kan läggas ner i verksamhetens egen regi, av högskolan själv eller av UKÄ. Och det behöver inte stanna vid genusvetenskap.

En utveckling i den riktning jag skisserar är naturligtvis inte beroende just av att Mattias Karlsson blir utbildningsminister, eller ens av att SD blir partner i en regeringskoalition: de kan ha mycket stort inflytande ändå. Det hela kan kanske låta långsökt idag, men vi har sett tidigare i historien att det som är långsökt ena dagen kan vara verklighet nästa.