Film En ny film från en belgisk debutant riktar fokus mot brutal skolmobbning samtidigt som den lyckas fånga en av filmmediets allra viktigaste beståndsdelar. Jon Andersson har sett Laura Wandells Playground, som har premiär i helgen.
Vi befinner oss på en skolgård någonstans i Belgien. En sjuårig flicka klamrar sig gråtande fast vid sin bror, ovillig att skiljas från honom och ensam möta den skrämmande verkligheten i den nya skolan. Men snart ska det visa sig att det inte är flickan som har mest att frukta på skolgården, utan hennes äldre bror. Det är upptakten till den belgiska filmen Playground, en otäck berättelse om den brutala verklighet som många mobbade barn upplever på skolgårdar runt om i världen. För tillsammans med Nora gör vi i biopubliken snart en hemsk upptäckt. Noras bror Abel är utsatt för brutal mobbning och hans plågoandar verkar inte dra sig för något när det gäller att göra livet surt för sitt mobboffer. Det gör Playground till ett närgånget porträtt av ett barns perspektiv i en skoningslös skolmiljö, samtidigt som det blir en brutal påminnelse om hur elaka barn kan vara mot varandra och hur viktigt det är att vuxenvärlden är närvarande.
Filmens hela fokus är riktat på sjuåriga Nora, briljant spelad av Maya Vanderbeque, och kameran följer hela tiden henne och hennes perspektiv. Det innebär också att kameran hela tiden är placerad i Noras ögonhöjd, vilket gör att vi i publiken bara ser det hon ser. Ett högst medvetet drag, enligt filmens regissör Laura Wandell. I en intervju i tidningen The Guardian berättar hon att valet av kameravinkel var ett sätt att ytterligare engagera publiken och att man som åskådare, genom att se allt ur Noras perspektiv, lättare skulle kunna relatera till sin egen barndom. Det är ett stilgrepp som blir extra tydligt då vuxna porträtteras i filmen. När vuxna är med är de ofta avhuggna någonstans vid midjan, precis som i en tecknad serie. Det betyder alltså att vi som biopublik ser även dem ur Noras perspektiv. Ett stilgrepp som fungerar väldigt bra och som visar på den maktlöshet som Nora känner inför de vuxnas ofta tafatta försök att förhindra mobbningen. Men när de väl engagerar sig och lyssnar då märks det också visuellt.”Betydelsen av det blir att när du ser dem (de vuxna reds.anm) är det för att de plötsligt hukar sig ner; de lyssnar verkligen, de hör verkligen och försöker engagera sig direkt”, berättade Wendel i intervjun i The Guardian.
Filmens hela fokus är riktat på sjuåriga Nora och kameran följer hela tiden henne och hennes perspektiv. Det innebär också att kameran hela tiden är placerad i Noras ögonhöjd, vilket gör att vi i publiken bara ser det hon ser.
Playground är Laura Wandells debutfilm och förberedelserna inför filmen var inget som den belgiska regissören tog lätt på. Det tog henne totalt fem år att skriva manuset och för att få det så autentiskt som möjligt spenderade hon mycket tid på skolgårdar. Hon ville inte att filmen skulle baseras på hennes egna minnen och erfarenheter utan på hur det faktiskt ser ut i dag. Samma metodiska arbetssätt använde sig Wandell också av när det gäller filmens skådespelare. Barnen som spelar i filmen fick aldrig något manus utan fick bara veta vad filmen skulle handla om. Sedan fick de improvisera fram handlingen utifrån en lös struktur och varje gång de kom på något intressant omarbetades manuset. Så jobbade man i tre månader innan filminspelningen började. Det berättar regissören i en intervju i filmtidskriften Sight and Sound. Och att man lyckades väl med förberedelserna är det ingen tvekan om när man ser filmen. Scenerna i filmen känns verkligen äkta, både när det gäller dialogen och de otäcka och ofta våldsamma mobbningsscenerna.
Förhoppningsvis kan filmen också göra att fler får upp ögonen för den brutala verklighet som möter många skolbarn i dag. Antimobbningsorganisationen Friends presenterade nyligen nya siffror som visar att mobbning bland unga i skolåldern ökat kraftigt under de senaste åren. Statistiken visar att minst 140 000 barn och unga har utsatts för mobbning under de senaste månaderna. Det är en enorm ökning jämfört med Friends senaste skattning från 2015 då “endast” 60 000 elever var drabbade. Ökningen har enligt Friends, dels att göra med ett ökat antal barn i Sverige samt att nätanvändningen krupit ner i åldrarna. Men det är inte hela förklaringen, enligt organisationen. Ett hårdare samhällsklimat som unga och barn är en del av, ligger också bakom ökningen.
Filmen visar vad som händer när trakasserier går överstyr och det inte finns vuxna där för att stoppa dem.
I sådana tider är en film som Playground extra viktig. Den visar vad som händer när trakasserier går överstyr och det inte finns vuxna där för att stoppa dem. Var befinner sig de vuxna när Abel får huvudet doppad i toaletten och blir utsatt för allt brutalare mobbning? Hur kan det vara möjligt att barnen utsätter varandra för våldsamma trakasserier på skolgården eller i gemensamma utrymmen i skolan utan att någon vuxen ser och reagerar? Visst finns det engagerade vuxna i filmen som bryr sig. Men så länge mobbningen fortgår är det bara att konstatera att de misslyckats.
Playground är en film som är kvar i mitt medvetandet långt efter att de sista eftertexterna rullat förbi. Enligt min mening är det inte bara årets viktigaste film utan också den allra bästa. Det har kommit många bra filmer i år som till exempel den japanska mästerregissören Ryusuke Hamaguchis Drive my car eller Kenneth Branaghs Belfast, men ingen av dessa kan enligt min åsikt mäta sig med Laura Wandells mästerverk. Kanske är det för att hon förstått så väl vad bra film handlar om och sedan lyckats utföra detta till punkt och pricka. Eller för att använda regissörens egna ord från intervjun i filmtidskriften Sight and Sound: “För mig handlar film om kraften i empati – att vara i någon annans skor i två timmar. Men det handlar också om den kollektiva upplevelsen – att många människor känner samma empati samtidigt.” Playground är en film som lyckas med det konststycket. Jag uppmanar därför alla som vill ha en stark bioupplevelse att omedelbart gå och se den. Ni kommer inte att bli besvikna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
