När Lingon-Svensson rymde till Amerika

Bärplockarna Skandalerna i bärbranschen är inte något nytt. Den som gräver bakåt i tiden hittar en lång räcka av fuffens och brott. Den hittills största skandalen handlar om Lingon-Svensson. Den utspelade sig för länge sedan, men trådarna till samtiden är tydliga.

Efter att publicerat flera artiklar i Dagens Arena om arbetsvillkoren för bärplockare får jag ett telefonsamtal. I andra ändan av luren en man: ”Du borde skriva något om Lingon-Svensson. Fallet har inte fått någon uppmärksamhet alls, trots den präktiga skandalen”. Jag blir ställd och svarar att det måste vara något jag missat. Mannen fortsätter förklara: ”Han blev ju dömd till sist. Ja, 1909 alltså …” Den jag pratar med heter Åke och är uppvuxen i Dalarna, till våren ska han fylla 93 år. Han var själv inte född när Lingon-Svensson dömdes, men minns alla samtalen om honom under sin barndom.

Bortglömd historia

Historien om Lingon-Svensson är sedan länge bortglömd, men i arkiven hittar jag 500 sidor domstolsprotokoll, 100 sidor från Patent- och registreringsverket samt två skrifter om hans verksamhet. Dessutom ett oavslutat försök av en hembygdsforskare i Värmland att skildra vad som faktiskt hände. Berättelsen utgör en skärva av svensk historia, men den har också trådar till vår samtid. Just därför är den så intressant.  

Under den senare delen av 1800-talet började Sverige exportera lingon till Tyskland. Handeln blev möjlig genom en utbyggnad av järnvägen. I Småland stod tyska uppköpare vid stationssamhällena och köpte bär. År 1903 blev det en rekordskörd och 10 393 ton lingon exporterades till tyska konservfabriker. Vid Skogshögskolan tog professor Nils Sylvén fram en modern bärplockare, som ökade volymerna. Det var i denna miljö som Lingon-Svenssons imperium växte fram.

Sven Johan Svensson föddes den 25 augusti 1859 på gården Ware i Träslövs församling utanför Varberg. Efter att ha prövat diverse jobb fick han 1890 arbete som stationsmästare i Sågen, ett samhälle i närheten av Nås i Dalarna. För att dryga ut lönen försökte han hitta fler inkomstkällor. Den ambitionen skulle föra in honom på en ny bana. 

Extraknäck

Sven Johan Svensson började köpa upp lingon. Verksamheten svällde och om höstarna sände han flera vagnslaster med lingon som fraktades med tåg till Tyskland. Den 17 november 1899 skrev Mora Tidning: ”Från Sågens station har i år exporterats 81 000 kg lingon i 16 vagnslaster. Därav 15 vagnar direkt till Lybäck-Stralsund, representerade ett värde av omkring 20 000 kr.” 

Det var främst kvinnor som plockade bären och priset hade stigit till fem öre kilot (i dagens penningvärde knappt fem kronor). Det gick inte att försörja sig på, men kvinnornas arbete uppfattades som ett extra tillskott till hushållskassan. 

Vid denna tidpunkt hade Sven Johan Svensson fått smeknamnet Lingon-Svensson, men det var inte ett namn han lanserade själv. Fortfarande var han anställd vid järnvägen och förbjuden att driva sidoverksamhet. Hans extraknäck och det framväxande bärimperiet var därför skrivna på hustrun Amalia.

Liten vinst

Med den allt större exporten ökade kostnaderna för de trälådor som bären fraktades i.  För att få ner utgifterna köpte Lingon-Svensson 70 tunnland skog och investerade i en såg för tillverkning av trälådor. Lingon-Svensson öppnade också ett kokeri i samhället Sågen för att koka sylt av en del av lingonen. 

Under hösten 1902 lämnade Lingon-Svensson arbetet som stationsmästare för att helt och hållet driva sitt bärföretag. Nu vidgades verksamheten till flera andra delar av landet. I Stockholm besökte han jordbruksministern Theodor Odelberg: ”Hvilken med liflig sympati omfattade förslaget, hvars fosterländska betydelse han lifligt erkände. Därför ansåg han ock, att snart sagt hvem som helst skulle kunna ingå i bolaget, och bestämde på grund häraf dessa aktier till blott 50 kr pr styck.”

Det låga priset på aktierna innebar att AB Lingon redan från början led brist på rörelsekapital. Företagets första år blev inte heller direkt lysande. Exporten fortsatte till Tyskland, men vinsten var liten. Hösten 1904 skrev Lingon-Svensson kontrakt med företaget Svensk Export som under en period på fem år garanterades all försäljning av AB Lingons konserverade produkter. Året därpå expanderade verksamheten med stor hastighet. I Örebro köptes en tomt för att anlägga en ny syltfabrik och i Lugnäs i Västergötland öppnades en konserveringsfabrik. Lingon-Svensson satsade alltmer på att vidareförädla de inköpta bären.

Sålde aktier

Under 1905 köpte Lingon-Svensson genom ombud in skogsbär från hela landet, men även odlade bär och frukt. Lingon exporterades fortfarande till Tyskland, men även till Danmark och USA. Några fryshus existerade inte, men Lingon-Svensson hade uppfunnit en lagringsmetod som han hemlighöll. Den bestod i att i en stor bassäng först fylla på med ett lager lingon, däruppå krossade bär och sedan fortsätta att varva på det sättet till bassängen blev full. Lingonen kom på så sätt att ligga i sin egen saft vilket gjorde att syret inte kom åt dem.

För att få in mer kapital var Lingon-Svensson flitig med att sälja ytterligare aktier. Enligt hans egen utsago sålde han även en aktie till Oskar II som han besökte den 5 juni 1905. I en broschyr från AB Lingon beskrivs hur Lingon-Svensson gav kungen argument för att stödja företaget: ”Han (Lingon-Svensson) talade om en stor plan han hyste som skulle göra hans land till ett guldland. Han talade icke som en världsvan representant för storindustrin, börsfolket eller bankvärlden, utan som den talar, som suttit åratal i finnskogarna och tänkt på en sak och arbetat med den, till den blifvit nästan religion. Och den gamle kungen som känner sitt land bättre än de flesta veta, förstod hvad han ville säga. Han talade sedan länge med mannen och när han gick, lade han handen på hans skuldra och sade: Gud välsigne dig och ditt verk.”

Fick fängelse

Bristen på kapital, som dolts genom falsk bokföring och falska redovisningar, blev till sist bärimperiets fall. Klockan 8.00 måndagen den 27 januari 1908 kom fru Karolina Liljeberg till Näckströmsgatan 4 i Stockholm för att städa Svensk Exports kontor. På golvet låg direktören Waldemar Bäckström blödande ur munnen och livlös med en sexpipig revolver i handen. Ett skott var avlossat. Han hade också en snara av åtstramat segelgarn runt halsen. Polisen konstaterade att han både skjutit och strypt sig själv. Orsaken var de ekonomiska bekymmer som uppstått efter samarbetet med AB Lingon.

Den 9 september samma år höll styrelsen för AB Lingon möte. Där togs beslutet att anmäla Lingon-Svensson för bedrägligt förfarande mot bolaget. Dagen därpå lämnade styrelseordföranden Edvard Skagerlind in en polisanmälan. Lingon-Svensson befann sig i Ludvika där han häktades samma dag. Därifrån transporterades han till centralfängelset i Härlanda i Göteborg. AB Lingon försattes i konkurs.

Efter elva månader och åtta rättegångsförhandlingar kom domen den 30 september 1909. Straffet blev mildare än vad många hade räknat med. Rätten menade att den nya styrelsen förmodligen inte hade lidit skada av Lingon-Svenssons brottsliga förfarande. Däremot blev Lingon-Svensson fälld för falsk bokföring. Straffet blev åtta månaders fängelse, varav en månad och 27 dagar ansågs vara verkställt genom Svenssons tid i häktet. 

Flydde landet

Styrelseordföranden Edvard Skagerlind överklagade domslutet. Sommaren 1912 togs målet åter upp av Rådstuvurätten. Utslaget kom tre månader senare och det blev en straffskärpning. Lingon-Svensson dömdes till ett år och åtta månaders fängelse. De brottspunkter som tillkom var förstörande av handlingar och trolöshet mot huvudman. Vid den tiden hade emellertid Lingon-Svensson flytt landet. Enligt en artikel i Dalpilen hade han rest via Christiania (Oslo) till USA. Han hade rest ensam och bosatte sig i Minneapolis. Hustrun var kvar i Göteborg. 

Den 15 april 1909 hölls konkursauktion vid Sågen i Dalarna, platsen där verksamheten en gång hade börjat. Utöver mark såldes bland annat en ny statmosvåg, en maskin för påsättning av lock, en större kamin, kopparskopor, trattar, större och mindre kar, baljor av ek, större och mindre lampor, mässingskranar, en kälke, slipsten, spik, järnspett, släggor, stenborr, smärgeltrissor, bandjärn, spånkorgar, torkbänk, assuranssprutor, diskbord, fyra större bord samt ett parti ved. Intäkterna från auktionen blev inte stora. 

Lingon det viktiga bäret

Efter tio år kom Lingon-Svensson tillbaka till Sverige, märkligt nog finns inga uppgifter om att han avtjänade sitt fängelsestraff. Lingon-Svensson flyttade aldrig ihop med sin hustru Amalia igen. Hon bodde ensam kvar på Sprängkullegatan i Göteborg och avled fem år före sin man den 5 juni 1934. 

Hur löper då trådarna från Lingon-Svensson till dagens bärbransch? En sak fick stor betydelse. När AB Lingon gick i stöpet slogs tillfälligt försöken att förädla skogsbär sönder. Visst har mycket hänt under det dryga sekel som gått, men Sverige har i hög grad förblivit en exportör av råa skogsbär medan en stor del av förädlingen skett utanför Sverige.

I Lingon-Svenssons imperium var lingon det viktiga bäret, men mycket långt senare, närmare bestämt under 1990-talet, hände något som förändrade bilden. Då upptäckte det italienska företaget Indena att det gick att utvinna antioxidanter ur blåbär och att skandinaviska blåbär hade särskilt höga halter. Det gjorde att blåbär plötsligt blev det viktiga exportbäret. I Japan och Sydkorea användes extrakt från svenska blåbär för att framställa hälsokost. Kunderna utlovades både bättre syn och friskare hy. Nu har priset på blåbär stigit och de asiatiska hälsokostföretagen är inte längre lika intresserade. Dessutom har nya preparat tagits fram som till en del ersatt produkter med extrakt från blåbär. Konsekvensen har blivit att den globala efterfrågan på blåbär vacklar. Istället har lingon blivit viktigare igen. Eller uttryckt på ett annat sätt, vi är tillbaka till Lingon-Svenssons tid.

Billig arbetskraft

Då som nu handlar det också om att hitta billig arbetskraft. Under Lingon-Svenssons era bestod bärplockarna främst av svenska kvinnor och barn som hade lingonlov från skolan. Dessa grupper skulle dominera bärplockningen under nästan ett sekel. På 1980-talet började polackerna komma och under 1990-talet utvidgades charterturismen till Asien. Män från Norrlands inland träffade kvinnor i Thailand som följde med till Sverige. De hämtade i sin tur släktingar som på somrarna plockade bär i de norrländska skogarna. Det banade väg för systemet med thailändska bemanningsföretag som skickade bärplockare till Sverige.

Men nu blåser nya vindar. Några bärföretagare har dömts för människohandel, andra har själva lagt av efter den ökande myndighetskontrollen. Totalt sett har antalet thailändska plockare minskat från 5500 till 1200 på ett år. Systemet är i gungning och det är osäkert om det kommer att överleva. Frågan blir vem som då kommer att plocka bär i de svenska skogarna. Varifrån ska den billiga arbetskraften komma? 

Tack till Valter Berg, hembygdsforskare i Hagfors, som låtit mig få ta del av hans opublicerade manus om Lingon-Svensson. Tack också till Fredrik Reinholdson vid bärföretaget Olle Svensson AB som mejlat historiska texter om bärbranschen i början av 1900-talet.