När vapen och specialstyrkor blev Sveriges exportgiv

Politik Specialförband till Afghanistan, och nu till Mali. Gröna baskrar tränar Hemvärnet, och en vapenindustri på högvarv. Eva Brita Järnefors synar svensk försvarspolitik.

I skuggan av covid-19 har mycket hänt denna vår inom svenska försvaret. Sådant som försvarsdepartementet och försvarsmakten helst vill ska utvecklas inom de egna ramarna. Vad är det då som vi inte ska lägga oss i?

• USA:s specialstyrka Green Berets, Gröna baskrarna, var under kriget i Vietnam (1965–1975) de mest fruktade militära specialstyrkorna. Deras grymhet mot befolkningen var vida känd. Samarbetet mellan USA och Sverige har nu blivit så intimt att Green Berets befinner sig i Sverige året om. Sommaren 2020 skrev militära tidskrifter i USA att Green Berets utbildade svenskt specialförband på Gotland. I början av 2001 var de i Norrbotten för att själva träna krigföring i arktisk miljö.
• Hemvärnet utbildas också av Green Berets. USA:s störta dagstidning The Wall Street Journal rapporterar detta. Är det sant? Jag återkommer till den artikeln.
• ”Flaggan halas efter 20 år i Afghanistan”. Högkvarteret i Stockholm berättar om en flaggceremoni den 15 maj i Kabul. I närvaro av den amerikanske generalen Scott Miller, chef för Resolute Support Mission (RSM), ”halades den svenska flaggan efter nästan 20 års närvaro i Afghanistan”. (Forsvarsmakten.se, 18 maj 2021)
• ”Don´t Mention the War” heter en avhandling av Lars Wikman. Han undersöker hur det svenska militära deltagandet i USA:s krig i Afghanistan (2001–2021) skulle säljas in. Avhandlingen lades fram 12 maj på Uppsala universitet. Den ger en intressant inblick i det politiska spelet för att få med alla partier på denna krigsinsats. Var den verkligen på uppdrag av FN?
• Jas 39 Gripen från Norrbottens flygflottilj och F-16 från USA:s Fighter Squadron 480 övade 7–18 juni strider i svenskt luftrum. Trots pandemin har 30 plan från sju länder deltagit i Artic Challange Exercise. USA:s stridsflyg var på plats redan tre veckor före starten. Inte undra på det! Övningsområdet är ”världsunikt”. Ytorna i norra Sverige är stora och glest befolkade, skriver Försvarsmaktens reporter.
  Men alla är inte lika nöjda. När Vattenfall vill anlägga vindkraft får de ofta avslag. Försvaret är en av de mest motsträviga. Senast var det Storlandet i Bodens och Gällivares kommuner med 120 planerade kraftverk. Försvaret klassade det som ”lågflygsområde”. (Olle Lindström: Nytt bakslag – försvaret stoppar vindkraft, TT 2021-06-20).
  I södra Sverige har försvaret nekat utbyggnad av vindkraft i havet. Vem bestämmer över svenskt luftrum?
• Ett svenskt specialförband med tre attackhelikoptrar skickades i februari till Mali, ett av Afrikas fattigaste länder. Försvarsminister Peter Hultqvist är en av få försvarsministrar i Europa som tackar ja till Frankrikes president Macrons inbjudan att delta i hans krig.
• En ovanligt stor försvarsbudget trädde i kraft vid årsskiftet. Den ökar från 1 procent till 1,7 procent av BNP och gäller 2021–2025. Försvarspolitiken ska stå på två ben. Det först nämnda benet är de internationella samarbetena. Det andra benet är det militära försvaret och stridsförmågan. Nya regementen ska etableras och antalet soldater mer än fördubblas.
• Saab AB, Sveriges dominerande vapenindustri, landar i april på ett oväntat gott årsresultat. Största ägaren i företaget är familjen Wallenbergs investmentbolag Investor.
• EU ska också börja med vapenexport till länder och organisationer utanför EU. Medlemmarna i EU har bildat European Peace Facility. Det innebär att ”EU vid sina militära insatser ska kunna förse andra parter med vapen”, säger Hans Wallmark, Moderaternas utrikespolitiske talesman. (Jonas Gummesson: EU-samarbete öppnar för vapenexport, SvD 2021-04-21)

Hur många av dessa händelser hade du hört talas om? 

Jag kände till tre. De övriga har jag fått söka mig fram till. Så låt oss titta närmare på några av dem.

Vad försvaret ska syssla med, särskilt utomlands, vill det alltså få sköta ifred. Sverige som ett neutralt och alliansfritt land är fortfarande en levande idé hos svenskarna. Det utgör en självbild hos en majoritet av svenska folket. Så var det under andra världskriget och fortsatt under Olof Palmes tid som statsminister. Redan efter hans död tog de följande S- och Allians-regeringarna in på en annan väg. I Riksdagen har intresset för Nato varit stort sedan länge, särskilt i samband med Sveriges inträde i EU 1995. Redan året innan inleddes partnerskap med Nato. Men Nato-motståndet hos befolkningen har varit svårt att bryta. Regeringarna har därför valt att samarbeta direkt med USA, Storbritannien och nu även med Frankrike. Avtal om militära samarbeten har tecknats direkt med stormakterna.

Svenskt deltagande i kriget i Afghanistan är en milstolpe i det utländska militära samarbetet. Tidigare internationella åtaganden har genomförts under FN-flagg och kallats fredsbevarande insatser, men i Afghanistan skedde ett trendbrott.

Vem var det som bad Sverige att delta i kriget i Afghanistan? 

Efter flygangreppen 11 september 2001 i New York och Washington gick USA in i Afghanistan för att störta talibanernas regim och jaga Osama Bin Laden. Strax därefter kom ett önskemål från det brittiska försvaret. En svensk specialstyrka skulle ingå i en militär enhet under FN-mandat som Storbritannien tagit ansvar för. Det skriver Lars Wikman i sin avhandling Don’t Mention the War och han ser ett samband med att brittisk militär samarbetade med svensk specialstyrka i Kosovo under Balkankriget.

Wikman understryker även att förfrågan om just specialstyrka var mycket oväntad. Denna typ av styrka är välutbildad, professionell och utför hemliga uppdrag med hög risk. De verkar utanför de ordinarie trupperna och ställs sällan till svars för sina militära räder. Han påpekar också att det krig som USA redan startat vilade på ifrågasatt legal grund.

Göran Persson var då statsminister. Nu blev det bråda dagar för honom att samla regeringen kring denna kontroversiella begäran. Utrikesminister Anna Lindh hade under en tid förespråkat en svensk, humanitär insats, men vek sig efter en tid för förslaget att sända en 45 man stark specialstyrka. Den skulle ingå i ISAF (International Security Assistance Force) vars uppgift var att trygga säkerhet i Kabul med omnejd. Anna Lindh i sin tur lyckades övertala Lars Ohly, partiledare för V och representant i försvarsberedningen, att ställa sig bakom förslaget. Han var visserligen starkt emot USA:s ”War on Terror”. En enhällig riksdag tog dock 18 januari 2002 beslutet att skicka en specialstyrka till Afghanistan.

Hur kunde en specialstyrka bli en humanitär operation?

Under S-kongressen 2 oktober 2001 höjdes kritiska röster mot USA:s bombningar. Göran Persson var en stark förespråkare för en ”vänlig politik mot USA” och ”tryckte effektivt ner oppositionen”, skriver Lars Wikman. Göran Persson och andra förespråkare använde sig av – när de framställde Sveriges militära deltagande som om det handlade om humanitär hjälp – av ett FN-mandat som gällde USA:s rätt till självförsvar. Senare i processen försvann detta FN-kort.

Redan 2003 beslöt Nato att ta över ledarskapet av ISAF. Samtidigt vände sig Paul Wolfowitz, USA:s vice försvarsminister, direkt till Laila Freivalds, Sveriges utrikesminister, och föreslog ett utvidgat svenskt ansvar i Afghanistan. Och så blev det.
2005 godkände riksdagen att Sverige skulle ta över ledningen för ett Provincial Reconstruction Team i Mazar-e-Sharif. Det gällde att administrera och svara för säkerheten i fyra provinser i norra Afghanistan. Denna gång ställde V inte upp på att utvidga Sveriges militära inblandning i kriget och enigheten i riksdagen bröts.

En av orsakerna till att försvaret valde just detta område i norra delen av Afghanistan var att här fanns biståndsorganisationen Svenska kommittén för Afghanistan som redan 1982 kom till landet. Kommittén drev skolor och sjukvård och svenska försvaret ville samarbeta med dem.
Men det ville inte Svenska kommittén för Afghanistan. När jag vid ett tillfälle under kriget gick till ABF-huset i Stockholm för att lyssna på en representant från kommittén, trodde jag, att han skulle prata om deras problem med talibanerna. Nej, större delen av tiden beklagade han sig över att svenska försvaret försökte åka snålskjuts på kommitténs verksamhet. Personalen i Afghanistan ville absolut inte ses tillsammans med svensk militär. Det skulle kunna förstöra det goda förtroende de hade hos befolkningen. Han berättade också att talibanerna accepterade deras verksamhet.

När regeringen Fredrik Reinfeldt vann valet 2006 tog de över den svenska krigsinsatsen i Afghanistan – en viktig policyfråga för dem. Alliansens solidaritetsdoktrin gick ut på att om Sverige hörsammade en förfrågan utifrån om stöd, skulle någon annan eventuellt ställa upp för Sverige vid behov.

Svenska försvaret valde norra Afghanistan. 

Det var lugnare där. Men striderna intensifierades, särskilt i södra delen av landet där USA:s trupper och specialförband var aktiva. Situationen försämrades, enligt den nytillträdda Obama-administrationen. USA:s nya strategi blev antigerillakrigföring. I södra Helmandprovinsen hämtades tusentals unga fäder på nätterna från sina hem och återkom aldrig mer.

2008 började ISAF planera för att införa denna doktrin om antigerillakrig och ”amerikaniserades”, enligt Wikman. USA drev samma år på att Sverige skulle utveckla antigerillakriget och ”de försatte regeringen under en enorm diplomatisk press för att skynda på utvecklingen att göra mer för Afghanistan”, skriver Wikman.

Kriget är nu avslutat för Sveriges del. Vad har det då inneburit?

”Det har bland annat gett erfarenhet av skarp operativ verksamhet. De erfarenheterna ska vi mycket nogsamt ta tillvara”, säger försvarsminister Peter Hultqvist i ett tal 27 maj till FS 40, Försvarsmaktens sista insatsstyrka i Afghanistan.

En ärofull reträtt. Men vad har kriget inneburit för den afghanska befolkningen? Den frågan besvaras inte. Det nära samarbetet med Nato i Afghanistan har lett vidare till svenskt deltagande i Libyen 2011, Irak 2015, ett utvidgat partnerskap med Nato 2014 och en lång rad gemensamma övningar i Östersjöområdet med USA och Nato.

USA har återigen förlorat ett storkrig.

Trots sitt militära övertag. Framför allt de civila förlusterna har varit mycket stora. FN har sammanställt data för åren 2016–2020 som visar att 40 procent av alla civila offer vid flygangrepp var barn; 785 barn dödades och 813 skadades.

Nära 10 000 svenska soldater och officerare har på olika sätt deltagit i kriget. Det är svårt att föreställa sig. Fem svenskar har stupat, många har skadats fysiskt och mentalt. De svenska specialstyrkornas förluster är hemliga. Vi vet inte heller hur många afghaners liv de har bidragit till att släcka. Den notan har vi ännu inte fått. Kriget som sådant har kostat det svenska folket mer än 10 miljarder kronor.

President Biden säger att fram till 11 september i år ska 2 500 soldater tas hem. Men sanningen är den att USA har 3 500 soldater i Afghanistan, vilket New York Times har noterat. Dessutom har USA 16 000 personer anställda på kontrakt, troligen sysselsatta med militär service på flygbaser. Kvar i landet blir också specialstyrkor som agerar utanför radarn och flygbombningar och drönarangrepp fortsätter. 

Och nu har svenska specialstyrkor snabbt skickats till Mali.

De har med sig tre attackhelikoptrar, Black Hawk, som kan ta elva personer, en artilleripjäs och kulsprutor. President Macron bjöd i början av 2020 in Nato-länderna plus Sverige till sin nya internationella styrka kallad Task Force Takuba. Sverige bidrar med 150 man, Italien 200, Estland 40 och Tjeckien 30. Det europeiska gensvaret blev nog inte så stort som Macron hade hoppats på.

Försvarsminister Peter Hultqvist ställde upp: ”Vi litar på den franska försvarsmakten; vi är solidariska”, förklarade han i P1 Konflikt. Det gjorde även riksdagen 11 juni 2020, men inte Vänsterpartiet. De tyckte det räckte med att Sverige redan deltar i den FN-ledda styrkan Minusma med ett skyttekompani på 220 personer.

Mali är en av Frankrikes gamla kolonier som Macron inte vill överge. Landet har både olja och uran. 75 procent av Frankrikes el kommer från kärnkraftverk som till största delen hämtar sitt uran från Mali.

För att ”sälja in” kriget används det utnötta ordet ”terrorism”.

Det skriver Régis Debray, fransk författare och politiker. Bakom oroligheterna i Mali finns en komplex verklighet; fattigdom, motståndsgrupper, motsättningar mellan olika befolkningsgrupper och stridsvana människor som återvänt från Libyen och Västs bombkrig. Mali styrs av regeringar tillsatta av Frankrike, och en inhemsk korrumperad armé utbildad av Frankrike. De militära kupperna avlöser varandra. Debray har i Le Figaro analyserat krigets tre faser i Mali, liksom i liknande krig:

När trupperna anländer under första fasen, uppstår en känsla av eufori. Äntligen ska det bli slut på konflikterna och fred ska råda. Andra fasen handlar om misströstan. Invasionsstyrkan kör fast i ett utnötningskrig, med offer och misstag. Protester från den förtvivlade befolkningen ökar. På hemmaplan undrar folk: Varför spendera alla dessa miljoner långt borta när det finns en sådan nöd här hemma? I tredje fasen inleds hemliga samtal, som snart blir offentliga, och en ärofull reträtt kan genomföras.

Frankrike har gått in i andra fasen och söker hjälp utifrån för att rädda ett nykolonialt krig som gått i stå. Då hastar Sverige till hjälp.

Vad gör USA och specialstyrkan Green Berets i Sverige?

De befinner sig i Sverige för att utbilda Hemvärnet i att ”planera sabotage, bakhåll och andra operationer för att upplösa varje försök till ockupation”. Det skriver journalisterna Michael M Phillips och James Marson för The Wall Street Journal i New York. Phillips besökte Gotland i januari och fick intervjua befälhavare om den nya svenska militärstrategin och det ryska hotet.

General Anders Löfberg, befälhavare för de svenska specialstyrkorna, säger om de ryska piloterna och fartygen att ”de är mer och mer provokativa i luften och annorstädes” och att de ”försöker skrämma” de länder runt Östersjön som är vänner med Väst. Journalisterna påpekar att den ryska styrkeuppvisningen följde på en serie av militära övningar i Östersjön mellan Sverige och Nato.

Phillips beskriver en uppjagad stämning hos de svenska befälhavarna. De berättar om en tvåveckors övning mellan svenska specialstyrkor och amerikanska från U.S. Special Operations Command-Europe. Efter en övning flyger specialstyrkor från USA helikopter från Estland till flottbasen Muskö för en återträff med svenska specialstyrkor och hemvärnsmän. Därefter följer en lång historia om deras resa tillbaka till skärgården. Hur de gömmer sig för fienden med hjälp av Hemvärnet och slutligen fiskas upp av en amerikansk helikopter.

Phillips fortsätter att återge lite av stämningen:

”Det är inte bara fråga om en övning – vi är oroliga”, sa General Löfberg, befälhavare för de svenska specialstyrkorna, att han anförtrott general Richard Clarke, befälhavare för U.S. Special Operations Command, under ett stängda-dörren-möte. (Russian Aggression Spurs Neighbors to Rebuild Defenses, The Wall Street Journal, 2021-01-05)

Vem har skrämt upp vem?

Och vem tjänar på att Sverige rustar upp försvaret och sänder iväg specialstyrkor? Vapenindustrin. Som styrs av familjen Wallenberg. Via deras investmentbolag Investor, Nordens största investmentbolag. Investor har kontroll över mer än 20 bolag, bland dem finns Atlas Copco, Astra Zeneca, Ericsson och Saab.

För Saab, som står för majoriteten av svensk vapenproduktion, har året varit framgångsrikt enligt årsredovisningen (13 april 2021). Intäkterna mellan 2020–2021 ökar med 1 miljard kronor. Orderstocken för 2021 ligger på 250 miljarder kronor. Saab har trots covid-19 inte behövt ta emot något statligt stöd. Årsstämma beslöt därför att dela ut 622 miljoner kronor tillaktieägarna.

Saab presenterar tre höjdpunkter under första kvartalet 2021. De gäller order från både svenska och internationella kunder. Försvarets Materielverk ger Saab cirka 1,6 miljarder kronor för att fram till slutet av 2022 stötta utvecklingen av stridsflyget Gripen C/D. Ett ”supportkontrakt” som förlängs hela tiden. Norge tecknar ramavtal för granatgeväret Carl-Gustaf M4. Även Estland och Australien beställer granatgevär. Tredje ”höjdpunkten” gäller Global Eye till Förenade Arabemiraten. I februari levererade Saab den tredje Global Eye-radarn. Två av fem återstår.

Med radarn Global Eye kan flygvapnet övervaka och upptäcka mål på marken, i luften och till sjöss. Arabemiraten strider tillsammans med Saudiarabien i Jemen. Det krig som FN beskriver som den största pågående humanitära katastrofen i världen. (TT/Nyteknik, 2021-02-22)

Efter bokslutet har Saab fått några uppseendeväckande order från USA. Marinkåren har beställt ett träningssystem för 1,1 miljard kronor. Saab ska leverera en komplett, realistisk stridsträning för marinkårens soldater, vapen och fordon. Det ersätter nuvarande anläggningar globalt. Saab och USA:s regering tecknar också ramavtal för Carl-Gustaf och ammunition under en femårsperiod på 4,2 miljarder kronor.

Ytterligare en uppseendeväckande beställningen är Saabs kontrakt med USA:s marinkår om det marina radarsystemet Sea Giraffe Agile Multi Beam. Det ska fungera som den primära radarn för avancerad trafikledning och landning av flyg ombord på marinens kärnkraftsdrivna hangarfartyg och amfibiefartyg.

USA:s marinkår ska alltså tränas, beväpnas och flygtrafikledas av svenska Saab!

Tillsammans med Boeing tar Saab fram ett nytt skolflyg. Det är T-7A Red Hawk för USA:s flygvapen. Saab tillverkar den bakre delen. Affären gäller 351 skolflygplan – för utbildning av stridspiloter – och är värd 9,2 miljarder dollar. Med Storbritannien samarbetar Saab för att ta fram en ny version av stridsflyget Gripen E/F. De ska också skapa ett helt nytt stridsflyg.

Vad betyder allt det här?

Saab är knappast ett vanligt företag. Trots att det är privat är det beroende av stödpengar – skattepengar – för långsiktiga projekt. Med Nato-samarbete och militärt samarbetsavtal med USA har Saab utvecklats till en av världens största vapenexportörer. En storindustri med drygt 18 000 anställda.

Det destruktiva med vapenindustrin är att den behöver militära konflikter eller krig för sin tillväxt.

De internationella militära insatserna förklaras i propositionen Totalförsvaret 2021–25. Men texten är inte lätt att förstå. Påståendet: ”Sveriges engagemang i internationella militära insatser bör ses som en integrerad del av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken” – Vad innebär det egentligen? Var finns det utsatta landet och dess befolkning? En militär insats tycks i första handla om att skapa säkerhet för Sverige. Ett välkänt stormaktstänkande!

Vad bestämmer om Sverige ska delta i nämnda insatser? ”Samarbete med Nato är centralt”, skriver regeringen. Centralt är också att samarbeta med partner som ”kan bidra till säkerheten i Sveriges närområde”. Nu är vi där igen. Sveriges utsatta läge ska stärkas genom att svensk krigsmakt deltar i internationella insatser!

Erfarna socialdemokrater agerade mot krigföringen i Afghanistan.

Maj Britt Theorin (1932–2021), tidigare FN-ambassadör och politisk rådgivare till Olof Palme, gick bort i våras. Hon var en av dem som fördömde Sveriges deltagande i kriget. Redan 2002, under S-kongressen, sade hon: ”FN har aldrig godkänt bombningarna av Afghanistan.” Hon försvarade under hela sin politiska bana tanken att konflikter bör lösas genom samtal och förhandlingar och att nedrustningen av kärnvapnen var en ödesfråga för mänskligheten.

”Det är otänkbart”, sade Maj Britt Theorin vid ett fredsseminarium i Stockholm 2017, att Sverige ”avstår från att ratificera FN:s avtal om förbud mot kärnvapen”.

Sverige har fortfarande inte undertecknat avtalet.

***

Följ Dagens Arena på Facebook