Kärnkraft Visionerna om små modulära reaktorer som är säkra, billiga och snabba att bygga kommer ha svårt att vinna trovärdighet igen. Tomas Kåberger undrar om det inte är dags att överge drömmen om det kostnadseffektiva kärnkraftverket.
Världens pionjär i utvecklingen av små modulära reaktorer, NuScale, har nyligen offentliggjort att det projekt som skulle varit klart först är avbrutet därför att ingen vill betala 1 . Konsekvenserna av projektets kollaps kan bli stora för flera länders energipolitik, även Sveriges. NuScale har ofta lyfts fram som exempel på ett företag som har lyckats ta fram en konstruktion av en liten reaktor som skulle kunna klara säkerhetskrav, producera el till rimliga kostnader och byggas snabbt.
En tidigare variant av NuScales reaktor lyckades få ett slags godkännande av amerikanska myndigheter. Däremot var kostnaden för den konstruktionen så avskräckande att man utvecklat en ny konstruktion med större system i förhoppningen att en lite större reaktorer skulle ge bättre ekonomi.
Stort politiskt intresse
Bolaget har beviljats 1,4 miljarder dollar, drygt 15 miljarder kronor, av skattepengar från amerikanske energidepartementet för att driva företaget. Det motsvarar nästan tio års svenska anslag för all energiforskning. Men nu avbryts projektet därför att man inte kunnat hitta kunder som vill betala de höga kostnaderna för den producerade elen. I Sverige har NuScales projekt setts som ett bevis för att kärnkraft kan byggas snabbt. Hos oss har man talat om 2028, i USA om 2029. Det har aldrig varit realistiskt att den kan byggas så snabbt. Nu är det blivit realistiskt att den aldrig kommer att byggas.
Visionerna om små modulära reaktorer (SMR) som är säkra, billiga och snabba att bygga kommer ha svårt att vinna trovärdighet igen. De svenska energiföretagen har redan slutat intressera sig för små reaktorer. Man tittar istället på reaktorer med en effekt på 300-500 MW, samma storleksordning som Oskarshamns första reaktor och inte särskilt små. Men även i denna storlek kommer de ge dyrare el är de riktigt stora reaktorerna som är de som byggts i världen de senaste åren och som är på 1 000 – 1 700 MW. Den svenska regeringens företrädare har de senaste månaderna talat om att det är stora reaktorer man vill ha.
Kärnkraft mindre effektivt
Problemet är att dessa reaktorer i verkligheten kostar flera hundra miljarder kronor styck och producerar el som kostar många gånger mer än sol- och vindel. Eftersom dessa stora reaktorer ibland snabbstoppar och står stilla i veckor eller månader innebär de också stora systemkostnader. Redan idag innebär den stora reaktorn i Oskarshamn att man inte kan använda hela överföringskapaciteten i elledningarna från norra Sverige eftersom man behöver kunna öka överföringen om Oskarshamns reaktor plötsligt stannar. I Finland måste Olkiluoto-3 gå på reducerad effekt för att inte riskera att orsaka nätkollaps, trots att man har installerat en del batterier som stöd.
Svenska kommunpolitiker som stoppat vindkraftsprojekt har tidigare hävdat att de inte förstått att man saboterat industrins utveckling därför att de trott att det går snabbt att bygga sådana små billiga reaktorer. Nu har de hamnat i en politiskt svår situation i relation till de företag som de skadat konkurrenskraften för.
Politikers propaganda är bara pinsam, men kärnkraftsföretagens kan vara olaglig.
Redan veckan innan NuScale meddelade att projektet i Utah avbrutits hade jurister engagerat sig med investerare för att försöka få företagets företrädare fällda för bedrägeri. De hade, menade man, överdrivit reaktorernas möjligheter på marknaden och påstått att de hade kunder som kanske inte fanns. Aktien har de senaste månaderna fallit från 15 till 3 dollar. Kanske tvingas man nu i konkurs, så man kan förstå att investerarna i NuScale är besvikna.
De svenska SMR-aktiva bolagen avnjuter en mer förlåtande lagstiftning än den amerikanska. Men även här kan investerare bli fiender när det visar sig att visionerna varit orimligt uppblåsta och den ekonomiska konkurrenskraften helt enkelt går att skapa.
SMR-drömmen var aldrig realistisk
Redan 1970 vittnade kärnkraftpionjären Hyman Rickover i amerikanska kongressen och förklarade att ”akademiska reaktorer” var små, enkla, flexibla och billiga – men aldrig byggda. Verkliga reaktorer är dyra, stora och komplicerade – men byggs. Han ironiserade sedan över att okunniga politiker lätt förförs av de akademiska beskrivningarna, eftersom de verkliga är så komplicerade att problemen är svåra att förstå.
I maj 2022 skrev Amory Lovins en artikel där små modulära reaktorers konkurrenskraft avfärdades med tekniska argument: Små reaktorer ger dyrare el än stora reaktorer. Stora reaktorer ger dyrare el än förnybar energi. De flesta delarna man använder för att producera el i kärnkraftverk är väl beprövade. Inte ens om man lyckas få ner kostnaderna genom serietillverkning av själva reaktorerna till noll kommer de någonsin kunna konkurrera med sol- eller vindel, inte ens om de senare behöver arrangeras så att de ger minst lika stabil el som kärnkraft kan ge.
Den tidigare chefen för amerikanske kärnsäkerhetsmyndigheten Allison MacFarlane har publicerat flera kritiska artiklar som visar problem med SMR, såsom mer svårhanterat avfall och dyrare el. Hon beskriver det som pågått som ett slags pyramidspel där tidiga investerare hoppas kunna sälja sina aktier när man blåst upp förväntningarna, men innan bolagen misslyckas med verkliga projekt.
Kan detta fortsätta trots NuScales kollaps?
Tomas Kåberger
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
