Replik Erik Bengtsson och Daniel Suhonen använder vår bok som tillhygge på ett missvisande sätt, skriver Henrik Berggren och Lars Trägårdh.
Det finns alla skäl att diskutera svensk jämlikhet i en historisk situation där de ekonomiska klyftorna ökar, staten har försvagats av tre decennier av nyliberala reformer och den politiska polariseringen ökar på ett oroväckande sätt. Därför kan vi bara välkomna ekonomhistorikern Erik Bengtssons nya bok Världens jämlikaste land?. I en tid som domineras av identitetspolitisk debatt är det bra att mer fokus sätts på ekonomiska och sociala förhållanden.
Mindre bra är att Erik Bengtsson och Daniel Suhonen använder vår bok Är svensken människa? från 2006 som tillhygge på ett missvisande sätt (DN Debatt och Dagens Arena). Det är visserligen helt riktigt vi utgår från den tämligen massiva historieforskning som har pekat på vissa långsiktiga aspekter av Sveriges och Nordens historia: bondeklassens relativt starkare politiska ställning, den höga läskunnigheten, den lutherska kyrkans betoning på individens direkta relation till Gud, ett äktenskapsmönster och familjekultur kännetecknad av en lägre grad av patriarkal styrning av kvinnor och barn, och en välorganiserad lagstyrd stat.
Storsvepande historiska jämförelser kan alltid nyanseras och problematiseras. Bengtsson och Suhonen framhäver helt riktigt att den faktiska socioekonomiska ojämlikheten var stor i Sverige, inte minst under 1800-talet. Vi betonade däremot de politiska, religiösa och kulturella traditionernas betydelse för en folklig mobilisering inspirerad av ett historiskt arv. Den tidens radikala liberaler reagerade mot ojämlikheten genom att använda den svenska historien på ett delvis korrekt, delvis mytologiserat sätt för att argumentera för demokrati, frihet och jämlikhet.
Kring detta kan man föra en diskussion. Mer försåtligt är att Bengtsson och Suhonen tillskriver oss argumentet att Sverige var/är predestinerat för ekonomisk jämlikhet. Men begreppet ”jämlikheten vårt öde”, som vi citerar från den franske tänkaren Alexis de Tocqueville, syftar på hans oro för att individualismen ska slå sönder den traditionella sammanhållningen i samhället.
I det sammanhanget säger vi att vi tror att individens strävan efter frihet och oberoende är en kraft som är svår att stoppa – om man nu skulle vilja detta. Men också att en demokratisk stat som skapar balans mellan individuell frihet och social sammanhållning kan hindra den upplösning som Tocqueville fruktade.
Den svenska välfärdsstaten var inte ödesbestämd utan ett medvetet val gjort av en ovanligt insiktsfull och politiskt skicklig socialdemokratisk arbetarrörelse. Bengtsson och Suhonen vill föra ihop oss med Ulf Kristersson och Moderaterna men nämner inte att det var Per Albin Hansson, Alva Myrdal och en rad andra socialdemokrater som fann stöd i svensk historia för att stoppa kommunism och nazism under 1930-talet och bygga ett inkluderande välfärdssamhälle.
Man valde bort den militanta klasskampen och banade därmed vägen för såväl kohandeln med Bondeförbundet som Saltsjöbadsandan – vilket i sin tur lade grund för både ett ökat välstånd och en ökad rättvisa under efterkrigstiden. Inte minst vände man sig bort från de renläriga marxisternas motstånd mot den ”borgerliga” demokratin för att istället använda den svenska staten som redskap för att förverkliga sina visioner om ett medborgarsamhälle. I detta ersattes välgörenhet med lika sociala rättigheter inom ramen för ett kontrakt där plikten till arbete kopplades till skatter och rättigheter.
Alla nationella narrativ skrivna i frihetens, jämlikheten och gemenskapens tecken är förstås i viss mån konstruktioner – eller annorlunda uttryckt, ideal som alltid är ofullbordade men ändå värda att sträva efter. Att grundarna av den amerikanska republiken talade om alla människors lika värde när en del av dem själva var slavägare hindrade inte Martin Luther King för att anamma visionen som sin egen.
Att Sverige på 1930-talet hade tillgång till en sådan berättelse var en enorm fördel. Det räcker att jämföra med Tyskland. Där låg fokus istället på en djupt tragisk historia om en nationalstat som inte fanns, om en bondeklass som sedan det tyska bondeupproret 1525 levt i politisk misär, och om en föreställning om judarnas skuld som närde en antisemitisk, etnisk nationalism som ändade i Hitlers tredje rike.
Naturligtvis bars socialdemokratin av en stark fackföreningsrörelse sprungen ur missnöje med den ekonomiska ojämlikheten. Att detta kanske måste sägas tydligt år 2020 är sorgligt – vilket förstås ger en poäng till Bengtsson och Suhonen. Men i slutet av 1990-talet då vi skrev boken var ett syfte att kontra den överdrivet negativa synen på staten som präglade debatten efter murens fall. Vår avsikt var att visa att staten – till skillnad från vad marxister och nyliberaler hävdade – inte måste vara ett instrument för förtryck utan en allierad i kampen för såväl rättvisa och jämlikhet mellan medborgarna som frihet och oberoende för individen.
Slutligen en historiografisk reflektion. Man skriver alltid i sin tid. ”Är svensken människa” var i hög grad tillkommen under inflytande av den vändning bort från mekaniskt ekonomiska förklaringar och mot kultur och politik som skett inom historieforskningen under 1980- och 1990-talet. Likt den brittiske historikern E P Thompson i hans klassiska bok The Making of the English Working Class ville vi visa att formeln ”proletariat+fabriker= arbetarrörelse” inte räcker för att förklara den historiska utvecklingen mot demokrati och jämlikhet.
Att ekonomhistoriker nu slår tillbaka mot en övertro på kulturella förklaringar är sunt. Vi hoppas bara att kuttingen inte går hela varvet runt. Lite oroliga blir vi när Bengtsson och Suhonen så endimensionellt gör jämlikhet till en ekonomisk fråga och avfärdar den politiska jämlikheten som en flyktig konstruktion. Risken är att de gör vänstern historiskt urarva och förlorar inte bara kontakten med Geijer och Almqvist utan även historiens mest politiskt framgångsrika arbetarrörelse.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
