Så påverkas du om högern vinner valet

politik Vad innebär en M-KD-regering som styr med stöd av SD? Mats Wingborgs nya bok undersöker saken, och vi publicerar här ett utdrag.

Min bok ”Blåbrunt Sverige – Så påverkas du om högern vinner valet  är en journalistisk undersökning. Frågan som granskas är hur Sverige skulle förändras om det blev en ”blåbrun regering” efter valet den 11 september 2022. Utgångspunkten är att den mest troliga formen av en sådan regering är en M-KD-regering som styr med stöd av SD. Liberalerna ser för närvarande ut att åka ur riksdagen och om de ändå skulle komma in i riksdagen finns åtminstone en viss sannolikhet för att de inte skulle acceptera SD:s krav för att stödja regeringen. Vidare är det inte troligt att SD kommer få en plats i själva regeringen, det betyder inte att SD kommer att böja ner sig. Tvärtom skulle SD ställa långtgående krav för att stödja en M-KD-regering. Jimmie Åkesson har dessutom förklarat att han vill ha en överenskommelse på pränt.

Flera typer av analyser görs i boken för att undersöka vilken politik som en M-KD-regering som styr med stöd av SD skulle komma att föra. Det handlar bland annat om att granska vad de tre partierna tycker i olika sakfrågor, hur viktiga man tycker dessa frågor är (det vill säga vad kan förhandlas bort) och vilken politik som M och SD (och ibland med KD) faktiskt för när de styr tillsammans på kommunal nivå. Samtliga kommuner där SD är med och styr idag granskas, det vill säga Staffanstorp, Bjuv, Hörby, Svalöv och Sölvesborg.

***

En slutsats är att Moderaterna skulle dominera den ekonomiska politiken. Det betyder fortsatta skattesänkningar som främst gynnar höginkomsttagare. Det betyder åtstramningar av a-kassa och sjukförsäkring. Och det betyder en fortsatt privatisering av verksamheter som i dag bedrivs i offentlig regi, framför allt på kommunal nivå.

I Ekots lördagsintervju den 22 maj 2021 hävdar också Åkesson att han kommer att utmana Moderaterna och KD när det gäller nivåerna i a-kassan, men det är tveksamt om det löftet är allvarligt menat. SD har redan två gånger stött borgerliga budgetar. Jimmie Åkesson har också flera gånger nämnt vilka frågor som väger tyngst för partiet vid eventuella förhandlingar med Moderaterna och KD. Då har han betonat migration, en mer kravinriktad integrationspolitik och rättspolitiken.

Det är också talande att SD slutit upp kring Moderaternas vurm för privatisering och marknadisering av offentlig verksamhet. När det gäller skolan har SD varit med och stoppat förslag om vinstbegränsningar för skolkoncernerna (Reepalus utredning). När det gäller Arbetsförmedlingen har SD till och med gått längre än Moderaterna när det gäller krav på en snabb privatisering (se SD-motionerna 2017/18:1637 och 2017/18: 2643). I de kommuner i Skåne och Bleking där SD är med och styr har partiet tillsammans med Moderaterna varit pådrivande för privatiseringar av äldreomsorg och för att locka privata fristående skolor till kommunerna. I Hörby har denna hållning givit SD epitetet ”Sverigemoderaterna”.

En avreglerad kapitalism skapar motsättningar som river upp och splittrar ett samhälle. Enligt den ungersk-amerikanska ekonomen och antropologen Karl Polanyi (1886–1964) kan dessa motsättningar ta sig olika uttryck. De kan stärka kraven på jämlikhet och välfärd men också gynna auktoritära krafter och ytterst fascism. En vanlig slutsats i linje med detta är att de ökade klassklyftorna i Europa banat väg för högerradikala partier. Men när det gäller SD i Sverige går orsakspilarna också i motsatt riktning. Genom löften om en antiliberal politik och en nettominusmigration lockar SD väljare som på köpet får en marknadisering och uppluckring av den gemensamma välfärden. Om Polanyi hävdade att otyglad kapitalism kan stärka de bruna krafterna visar exemplet Sverige att högerradikal framgång kan gynna framväxten av otyglad kapitalism.

I takt med att Moderaterna och KD anammat en del av SD:s retorik har SD åter flyttat sig i högerradikal riktning.

SD är ett parti med fascistiska och nazistiska rötter. För att bli rumsrent har partiet slipat av en del av de mest hårdföra ställningstagandena. Men i takt med att Moderaterna och KD anammat en del av SD:s retorik har SD åter flyttat sig i högerradikal riktning. Exempel på detta är SD:s förnyade krav på återvandring, försvaret av högerradikala alternativa medier och Åkessons krav på att ”riva” utsatta förorter. Rester av partiets tidiga ideologi hänger också kvar. I principprogrammet hänvisar SD explicit till Teodor Holmberg, en politisk tänkare som i slutet av sitt liv uttryckte beundran för Adolf Hitler i Nationell tidning.

En grundbult i SD:s retorik är att svartmåla Sverige och sedan själva framställa sig som det enda parti som kan rädda landet. Inte sällan bygger retoriken på föreställningen om ett idealiserat förgånget Sverige, en myt om det gyllene förflutna. Även i en kommun som Sölvesborg, som tagit emot få invandrare och där kriminaliteten hade minskat innan SD tog över makten 2018, har SD:s retorik gått ut på att invandringen brutit sönder den sociala gemenskapen.

I Sverige har invandringspolitiken stramats åt och invandringen minskat drastiskt. I synnerhet gäller detta flyktinginvandringen. Men SD vill gå betydligt längre och strama åt migrationen mer än något annat riksdagsparti. SD har deklarerat att invandringen är en fråga där partiet inte kommer att vika sig vid en förhandling om vilken politik som ska föras av en blåbrun regering. Med en M-KD-regering som tar stöd av SD är det troligt att Sverige skulle införa ett bestämt volymmål och dra ner på invandring av kvotflyktingar (Moderaterna vill minska antalet, SD vill stoppa denna invandring helt). Sverige skulle därmed mäla sig ur de internationella förpliktelser som hittills uppfyllts. Risken är stor att det skulle få en negativ effekt även på andra länders vilja att efterleva åtaganden inom migrationspolitiken.

SD:s kravinriktade integrationspolitik går ut på att invandrare inte ska få del av den offentliga välfärden. SD kräver exempelvis att barnbidraget enbart ska betalas till svenska medborgare och medborgare i ett EU/EES-land. Förslaget skulle leda till att 100 000 barn i Sverige fick sitt barnbidrag indraget. Moderaterna och KD har rört sig i samma riktning som SD. En trolig förändring efter en M-KD-regering som tar stöd av SD är att invandrare skulle få det ekonomiskt sämre och att klyftan i standard gentemot övriga befolkningen skulle öka.

I Ungern och Polen styr högerradikala regeringar. Fidesz i Ungern och Lag och rättvisa i Polen har tagit kontroll över utbildningsväsendet, public service och stora delar av domstolsväsendet. Syftet har varit att mota bort det ”vänster-liberala etablissemanget” och i stället upprätta en ”illiberal” stat. Likheterna med SD är påtagliga. Även SD anklagar public service och akademiker och tjänstemän i offentlig sektor för att vara en del av ett vänster-liberalt etablissemang. SD:s lösning är att drastiskt minska public service, att skruva åt tumskruvarna för akademisk forskning (där särskilt genusforskning står i främsta skottgluggen) och öka kontrollen av myndigheter. I kommuner där SD fått ett starkt inflytande har dessa strävanden varit synliga. I Hörby har 25 kommunala chefer försvunnit sedan SD började styra och i Sölvesborg har den politiska ledningen detaljstyrt förvaltningarna. Ju mer inflytande SD får, desto mer kommer Sverige att förändras i auktoritär riktning inom det kulturella fältet.

När det gäller public service har Moderaterna och KD delvis gått SD till mötes. Det är troligt att utbudet på sikt skulle dras ner och smalna av även om inga sådana förändringar omedelbart kan ske på grund av sändningstillståndet som går ut först 2025. För att Moderaterna och KD ska få stöd för sina budgetar är det också troligt att man tvingas skära ner på stödet till folkbildningen och folkhögskolor. SD:s ambition är att använda kulturpolitiken för att definiera svenskheten och dela upp invånarna i Sverige i olika grupper, det vill säga en form av identitetspolitik.

SD, Moderaterna och KD förenas i en antifacklig politik, även om hållningen tar sig olika uttryck. Moderaterna och KD har länge försökt att underminera de lagar som ger fackliga rättigheter. Även SD har drivit på för att exempelvis försvaga anställningstryggheten, men SD:s centrala kritik är att de fackliga organisationerna måste bli ”opolitiska”. Det betyder att de fackliga organisationerna inte ska lägga sig i frågor som inte är snävt fackliga och de ska inte samverka med politiska partier för att påverka lagstiftningen.

Sektorer som särskilt kommer att påverkas är biblioteken, folkbildningen och konstutsmyckningen.

Efter valet 2018 förklarade den moderata partiledningen att man inte skulle gå in i lokala samarbeten med SD. Trots det var det ett antal lokala partiavdelningar som trotsade ledningen och inledde ett lokalt samarbete med SD (som i Sölvesborg, Staffanstorp och Hörby). När nu partiledningarna inom Moderaterna (och KD och Liberalerna) öppnar för samarbete med SD på riksplanet, kommer det att bli fritt fram att samarbeta med SD på lokal nivå. En trolig förändring är därför att många av de kommuner som i dag styrs av blocköverskridande uppgörelser i stället kommer att styras av konstellationer med Moderaterna, KD, L, SD och olika lokala partier. Om SD är en svag part i ett sådant lokalt styre är den troliga utgången att Moderaterna kommer att dominera politiken (med skattesänkningar, neddragningar av välfärden, privatiseringar och LOV-system). Om SD blir en stark part kommer den moderata ekonomiska politiken att kombineras med en SD-politik som styr förvaltningarna i detalj och omformar kulturpolitiken. Sektorer som särskilt kommer att påverkas är biblioteken, folkbildningen och konstutsmyckningen. Antingen blir det moderat politik för hela slanten eller en kombination av moderat ekonomisk politik och en auktoritär kultur-, bildnings- och integrationspolitik.

Den här boken är den tredje i något som kan beskrivas som en trilogi. Den första boken kom 2014 och heter ”En röst på SD är en röst till höger”. Tesen i den var att SD lierat sig med politiska krafter till höger. I dag behöver ingen argumentera för den uppfattningen. Den är tydlig för alla. Den andra boken kom 2016 och heter ”Den blåbruna röran”. Där prövades hypotesen att Moderaterna och KD skulle närma sig SD för att försöka ta makten med stöd av SD. Även den har blivit besannad. Tesen i denna bok är att Sverige skulle bli ett sämre land om vi fick en M-KD-regering som skulle styra med stöd av SD. De blåbruna tankarna skulle sippra ner i samhällskroppen. Sverige skulle bli mer hjärtlöst, mer intolerant, mer slutet och mer ojämlikt.

***

Texten är ett bearbetat utdrag ur Blåbrunt Sverige – Så påverkas du om högern vinner valet (Verbal förlag, 2021)

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook