replik Att minska de skador på kulturmiljön som skogsbruket orsakar är en av de stora utmaningarna vi står inför, svarar Riksantikvarieämbetets Marja-Leena Pilvesmaa.
Riksantikvarieämbetet håller med det Martin Hedén och Inger Orre i essän ”Den tystade marken” den 17 december 2021 i Dagens Arena skriver om de skador på kulturmiljön som skogsbruket orsakar. Att minska dessa är en av de stora utmaningarna vi står inför när det gäller vårt fortsatta kulturmiljöarbete med skogsfrågor, tillsammans med Skogsstyrelsen och länsstyrelserna. Problemet med skadorna handlar inte enbart om att historiska minnen försvinner, utan med dem även tillgångar för att utveckla attraktiva boendemiljöer, besöksnäring och inte minst möjligheterna till kommande forskning om samhällets utveckling.
Skogsstyrelsens årliga statistik över visad kulturmiljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder berättar att sedan mätningarna startade 2012 har årligen cirka 13–22 procent av kulturlämningarna i skogsmark skadats allvarligt, främst genom markberedning och körning. Någon antydan till ljusning har vi tyvärr ännu inte sett. För de okända och oregistrerade lämningarna är skadetalen ännu högre, vilket till exempel visats av Norrbottens museums kontrollinventeringar 2017–2019 där skadefrekvensen på tidigare oregistrerade fornlämningar var mellan 66 och 100 procent.
Skogsstyrelsens senaste statistik pekar på att hela 54 procent av skyddsområdena runt berörda fornlämningar blivit skadade.
Vi förstår samtidigt att det inte alltid är lätt för en maskinförare att veta exakt var lämningarna ligger. Riksantikvarieämbetets register över fornlämningar (Kulturmiljöregistret) som byggts upp under mer än 80 år är i grunden ett analogt register som digitaliserats i efterhand. Fram till 1990-talet markerades lämningarna för hand i fält på flygfotokartor. Den i efterhand markerade digitala positionen för en registrerad lämning kan alltså skilja sig många meter från den verkliga. Kör man skogsmaskinen därtill med små marginaler kan skador lätt uppstå. Samtidigt verkar marginalerna vara väl små ibland. Skogsstyrelsens senaste statistik över visad kulturmiljöhänsyn från år 2021 pekar på att hela 54 procent av de av länsstyrelserna angivna skyddsområdena runt berörda fornlämningar blivit skadade vid skogsarbetet.
Riksantikvarieämbetet har uppmärksammat dessa problem i skogen vid ett flertal tillfällen, senast i rapporten Skador på fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar vid skogsbruk (2020). Där konstaterades bland annat att en väl fungerande informationsförsörjning och informationsförvaltning är centralt för att kulturmiljön ska kunna skyddas. För att skapa bättre förutsättningar på informationsområdet arbetar vi inom flera områden.
Vi fördelar till exempel medel till länsstyrelserna för delar av deras kulturmiljöarbete, som exempelvis riktade inventeringar efter fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Vi har också underlättat för länsstyrelserna och andra behöriga att själva registrera lämningar direkt i Kulturmiljöregistret. Vi finansierar också forskning och utveckling av metoder för att göra det lättare att hitta och bedöma kulturhistoriska lämningar. Vi samarbetar nära med Skogsstyrelsen om att bättre ta hand om möjligheterna som AI ger när det gäller att lokalisera men även positionssäkra redan registrerade kulturhistoriska lämningar.
Hedéns och Orres tankar på att även tillgängliggöra ännu ej kvalitetsgranskad information, är för övrigt ett av de aktuella uppslag vi har i diskussionerna med Skogsstyrelsen och länsstyrelserna om hur informationsförsörjningen på kulturmiljöområdet kan utvecklas. Nämnda myndigheter behöver bli bättre på att inte bara nyttja allmänhetens tips utan också de möjligheter som modern skogsförvaltning ger upphov till i form av LIDAR-data och annan skoglig terrängdata, liksom gjorda iakttagelser om kulturmiljön inom skogsbrukets egna planerings- och avverkningsprocesser.
Vad gäller Hedéns och Orres kommentar om områden av riksintresse för kulturmiljövården vill vi förtydliga att dessa inte främst är avsedda att skydda kulturhistoriskt värdefulla objekt eller snävt avgränsade miljöer såsom enskilda lämningar, backstugor eller torp. Sådana kan visserligen ingå som delar av, eller uttryck för de sammansatta kulturhistoriska helhetsmiljöer som riksintresseområdena ska återspegla.
Riksintressen är emellertid inte skyddsinstrument på samma sätt som kulturreservat eller byggnadsminnen, utan statliga anspråk som väcks inför beslut om ändrad markanvändning. Det kan handla om planering av vindkraft, vägar eller bostadsbyggande. Även om riksintressena ska ha företräde vid avvägningar mellan olika intressen inom samhällsbyggnadsprocesser är hotet mot dem påtagligt närvarande, liksom hotet mot kulturmiljön i övrigt. Detta har uppmärksammats av Riksantikvarieämbetet i rapporten Kulturvärden försvinner i byggprocessen(2018).
Rapporten visar att problemen till stor del kan förklaras av bristande kunskaper hos kommuner och exploatörer. Därefter har Riksantikvarieämbetet tillsammans med länsstyrelserna medverkat i Boverkets arbete med att ta fram ett webbaserat utbildningspaket, PBL och kulturvärden. Utbildningen finns tillgänglig via Boverkets hemsida och används av länsstyrelserna för att utbilda tjänstemän vid kommuner och andra verksamma inom samhällsbyggnadsarbetet. Parallellt med detta pågår också sedan flera år en riksomfattande översyn och revidering av kulturmiljövårdens riksintressen.
En av de stora utmaningarna vi har är skadorna som det moderna skogsbruket orsakar på kulturmiljön. Riksantikvarieämbetet samarbetar nära med Skogsstyrelsen och länsstyrelserna för att tillsammans kunna stärka förutsättningarna för att skador ska undvikas och helst helt upphöra.
***
Svar direkt:
Vi konstaterar att Riksantikvarieämbetet är väl insatt i de problem vi har lyft. Det är mycket bra. Ännu bättre vore om länsstyrelserna också använde de resurser som RAÄ säger sig ha ställt till förfogande för att faktiskt undersöka och registrera lämningar i Kulturmiljöregistret. Det är också glädjande att vårt förslag att tillgängliggöra även icke granskad information diskuteras mellan inblandade myndigheter.
Martin Hedén och Inger Orre
***
Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
