ESSÄ. Är den fjärde industriella revolutionen en feministisk omvälvning? Kanske, men förlitar vi oss enbart på tekniska innovationer kan det lika gärna bli precis tvärtom. Det krävs också politiska innovationer, tror författaren och journalisten Katrine Marçal.
Hans Rosling brukade säga att det var tvättmaskinen som gjorde det: frigjorde kvinnan. Det var tack vare tvättmaskinen som hans mamma fick tid att läsa böcker.
”Tack industrialisering, tack stålverk, tack kraftstation och tack kemiska industri!”
Även Vatikanen har fört fram idén. Att tvättmaskinen har haft större betydelse för kvinnors frigörelse än p-pillret funderade den heliga stolens officiella tidning Osservatore Romano på för några år sedan. Och det kan ligga en del i det. Tack vare kylskåp, torktumlare, färdigsydda kläder och mikrovågsugnar gick tiden som vi ägnar åt hushållsarbete ner från 58 timmar i veckan år 1900, till 18 timmar år 1975.
Det var med andra ord inte konstigt att gifta kvinnor började ta sig in på den betalda arbetsmarknaden i stor skala under precis samma period.
Samma industriella revolution som gav oss tvättmaskiner gjorde också fysisk styrka mindre viktig på arbetsmarknaden. De nya maskinerna kunde lyfta tyngre och jobba längre än människan och de konkurrerade också ut den mänskliga arbetskraften i många branscher.
De nya jobben som kom var i stället mer kunskapsbaserade.
Arbetsmarknaden förändrades.
Vilket också gynnade kvinnor.
Från ångkraft till artificiell intelligens
Över lag brukar man prata om fyra industriella revolutioner.
Den första var när människan med början under det sena 1700-talet började använda vatten och ångkraft till att mekanisera produktionen.
Vi fick nya fabriker och ånglok på järnväg.
Den andra kom på 1800-talet. Med den nya massproduktionen och elektriciteten fick vi telefoni, löpande band och stålproduktion. Samt den första tvättmaskinen förstås.
1908 uppfanns den.
Den tredje industriella revolutionen tog fart efter andra världskriget när den nya informationsteknologin gav oss internet, mobiltelefoni och datorer.
Om den andra och tredje industriella revolutionen frigjorde kvinnan till att nå den roll hon har i dagens samhälle – vad kommer den fjärde industriella revolutionen att åstadkomma för jämställdheten?
Den fjärde revolutionen påstås vara den som vi lever i just nu: 3D-skrivare, nanoteknologi, bioteknik, kvantdatorer, drönare, självkörande bilar och det som kallas för ”sakernas internet”: alltså hushållsmaskiner, fordon och byggnader som kan kommunicera med varandra.
Samt robotarna förstås.
De sägs ju redan vara här.
De sorterar paket, kör bilar och bestämmer vad du ser på Facebook.
Och snart kommer de också att ta ditt jobb, heter det.
En enda robot kan i dag laga en hamburgare på tio sekunder. Den beräknas snart ensam kunna ersätta personalen på en hel McDonald’s-restaurang. Nya byggrobotar kan inte bara måla, skruva, klistra och hålla i verktyg utan de bygger nya verktyg åt sig själva om de gamla går sönder.
I Sverige har Stiftelsen för strategisk forskning räknat ut att 53 procent av dagens svenska jobb kan ha automatiserats inom 20 år. Den fjärde industriella revolutionen sägs dessutom gå oerhört mycket snabbare än de tidigare. Förändringar de närmsta tio åren kommer att få det senaste decenniets explosion av mobilteknik, sociala medier och datamoln att se ut som ingenting, hävdar många experter.
Andra säger emot. En ny rapport from OECD menar att bara runt 10 procent av alla jobb kommer att automatiseras. Och dessutom: Maskiner har alltid tagit jobb från människor. Vad som brukar hända är att nya kommer i dess ställe. Maskiner har alltid tagit jobb från människor och vad som brukar hända är att nya kommer i deras ställe. Varför skulle den fjärde industriella revolutionen vara annorlunda?
Men i tidigare historiska faser har de nya maskinerna ersatt jobb inom en viss sektor. Då har människor kunnat gå vidare till arbeten någon annanstans i ekonomin. De nya jordbruksmaskinerna på 1800-talet kunde inte släppas in i köket och ställa sig och laga mat till exempel.
Problemet är att dagens robotar och algoritmer kan appliceras nästan överallt, menar i dag många ekonomer. Den nya robottekniken är generell. Allt arbete som går att bryta ner i mindre och repetitiva bitar kan de nya robotarna teoretiskt ta över.
Om den andra och tredje industriella revolutionen frigjorde kvinnan till att nå den roll hon har i dagens samhälle – vad kommer den fjärde industriella revolutionen att åstadkomma för jämställdheten?
Toyota håller redan på att utveckla robotar som kan hjälpa till med hushållsarbete, men roboten som kan plocka ur diskmaskinen är bara en naturlig förlängning av själva diskmaskinen. Man skulle också kunna tänka sig att den fjärde industriella revolutionen åstadkommer något annat: på allvar kastar om maktförhållandet mellan män och kvinnor.
På ett sätt som vi inte har sett tidigare.
Gudrun Sjödéns blinda fläck
Kvinnor med låg lön får skylla sig själva, tyckte modeentreprenören Gudrun Sjödén nyligen. Kvinnor väljer att gå hem från jobbet klockan fyra för att de är bekväma, menade hon och raseriet från konsumenterna av hennes stormönstrade tunikor lät inte vänta på sig.
Kvinnor går ju inte hem klockan fyra för att vila och de kvinnor som har valt arbeten med låg lön har också i hög grad valt arbeten som är väldigt viktiga för samhället: Någon måste ju ta hand om barnen och vårda de gamla, de sjuka och de som själva inte kan fungera.
Samhället kan existera utan stormönstrade tunikor. Men det kan inte existera utan dessa jobb.
Samtidigt uttrycker Gudrun Sjödén naturligtvis bara marknadsekonomins logik som den ser ut i dag. Arbete som utförs obetalt i hemmet räknas inte som ”produktiv aktivitet” i ekonomins standardmodeller, det är inte inkluderat i BNP-måttet och anses inte bidra till det vi kallar för tillväxt.
Det är med andra ord inte bara Gudrun Sjödén som blundar för den här typen av arbete.
Den som tar hand om bilen får bättre betalt än den som tar hand om farmor.
På samma sätt som obetalt omsorgs- och hushållsarbete inte tas på allvar, värderas betalt arbete inom vård och omsorg lågt. 76 miljarder är totalsumman av löneskillnaderna mellan likvärdiga kvinno- respektive mansdominerade yrken. Jobb där man arbetar med data, siffror och text värderas högt, och arbeten där man jobbar med människor värderas lågt.
Den som tar hand om bilen får bättre betalt än den som tar hand om farmor.
Så här ser det ut, inte bara i Sverige, utan i princip över hela världen.
Marknadsekonomins logik har med andra ord inte varit på kvinnors sida. Välfärdsstaten har kompenserat för detta faktum: den har gjort en stor del av det obetalda omsorgsarbetet betalt. Men den har inte angripit strukturen där arbete med människor värderas lägre än andra jobb på arbetsmarknaden.
Frågan är om detta kan komma att förändras.
Just av den fjärde industriella revolutionen?
Kroppens intelligens är undervärderad
Vad kan människor som maskiner inte kan? Den frågan ställs allt oftare i diskussionen om vilka branscher som eventuellt kan vara mer immuna mot robotar än andra. Den artificiella intelligensen gör just nu enorma framsteg gällande repetitiva och förutsägbara jobb. Vad den är mindre bra på är sådant som kräver konstant anpassning och förståelse av kontext, nyanser och känslor.
Arbeten inom vård, omsorg och skola till exempel. Här kommer robotarna att få det svårare, tror många.
Det finns nämligen en paradox inom robotforskningen som brukar kallas för Moravecs paradox, efter robotforskaren Hans Moravec. Den säger att sådant som vi tycker är svårt, och tar många år för en människa att lära, som avancerad matematik eller schack, tycker robotar är enkelt. Sådant som vi människor däremot tycker är enkelt tenderar robotar att tycka är svårt.
Som att gå, öppna en dörr, cykla eller hoppa hage.
Det är rent allmänt intressant hur ”intelligens” i debatten om AI nästan alltid beskrivs som något kroppslöst.
Allt detta är kroppslig kunskap: saker som vi lär oss genom att våra kroppar interagerar med omvärlden. Och allt detta är svårt för den artificiella intelligensen.
Det är rent allmänt intressant hur ”intelligens” i debatten om AI nästan alltid beskrivs som något kroppslöst.
Robotar kan i dag besegra världsmästaren i schack, men det finns inte en enda robot som kan komma in i en annan människas hem och göra den personen en kopp med te. Än mindre följa efter en treåring på en lekplats och se till att nämnda treåring klarar sig på gungor och rutschbanor.
Detta talar för att många i dag kvinnodominerade branscher kommer att vara mer robotsäkra än många mansdominerade.
De jobb som vi i dag värderar högt: de där man jobbar med data, siffror och text, är de som den artificiella intelligensen kan konkurrera med oss om.
De arbeten som vi däremot värderar lägst: de där man jobbar med människor, där kommer robotarna att ha större problem.
Vad kommer det att göra med sättet vi värderar dessa jobb på i framtiden?
På ett liknande sätt tänker sig många bedömare att den fjärde industriella revolutionen kommer att göra att många yrken förändras, snarare än försvinner. De kommer i högre grad handla om kommunikation, empati och relationer, alltså förmågor som vi har lärt oss att uppfatta som ”kvinnliga” och som kvinnor har förväntats vara bra på historiskt.
Det finns ingen läkare som hinner läsa igenom all forskning. Tekniken är redan i dag till stor hjälp vid beslutsstöd och när diagnoser ska ställas. Den här utvecklingen kommer att fortsätta. Robotar kommer att utföra allt fler operationer och läsa av allt fler röntgenplåtar. Vad de mänskliga läkarna kommer att specialisera sig mer mot är de delar av yrket som kräver mänsklig kommunikation med patienter.
Innebörden av att vara exempelvis läkare kommer att förändras.
Detta kan mycket väl vara den stora möjlighet som feminismen har väntat på.
Med detta inte sagt att robotar inte kan användas inom exempelvis vården. Det finns redan robotar i Japan som hjälper till inom äldrevården, exempelvis med att lyfta patienter från rullstolar till sängar och därmed spara många värdefulla mänskliga ryggar.
Men det finns något med just vård och omsorg som de flesta av oss kan hålla med om kräver mänsklighet. Där just kontakten människa till människa på många sätt är det centrala i arbetet. Det som skapar verklig kvalitet inom exempelvis socialt arbete, vård, psykiatri och skola.
Och om detta stämmer – vad kan det tänkas få för konsekvenser för jämställdheten?
Tekniken räcker inte – det behövs politik
Vad skulle hända med hur vi värderade arbeten inom vård och omsorg om det plötsligt i princip var dessa arbeten som fanns kvar för människor att göra? Om finansbransch, transportbransch och juristbransch automatiserades och i hög grad togs över av maskiner? Om staten på bred front behövde omskola män som blivit arbetslösa till exempelvis sjuksköterskor?
Vad skulle det göra med vår syn på värde? Och på kön?
”Kunskapsekonomin” ersatt av en ”relationsekonomi”? Traditionellt kvinnliga förmågor uppvärderade? Traditionellt kvinnliga branscher som de delar av arbetsmarknaden där människor fortfarande arbetar?
Detta kan mycket väl vara den stora möjlighet som feminismen har väntat på.
Men det skulle kräva politiska åtgärder. Det finns nämligen absolut inget som säger att den fjärde industriella revolutionen automatiskt kommer att leda till den här typen av samhälle.
Tvärtom.
Man skulle nämligen lika gärna kunna tänka sig en framtida ekonomi där mänsklig kontakt blir en lyxvara. Där de rika kommer kunna anställa människor som passar deras barn medan de fattiga kommer att få nöja sig med robotförskolelärare. Där de rika har sjukvård bemannad av människor. De fattiga enbart med robotar.
Visst var det tvättmaskinen som i hög grad frigjorde kvinnan. Men det var inte tekniken i sig själv. Det var sättet som den kom att spridas i samhället.
Hur de tekniska innovationerna även ledde till politiska innovationer.
Och ser vi något liknande i dag.
Det är egentligen den centrala frågan.
***
Följ Arena Essä på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
