Småskolornas död

Skola De stora privata skolkoncernerna etablerar sig på allt fler orter. Samtidigt som kommuner centraliserar, slår ihop och söker stordriftsfördelar för sina skolor. Marcus Larsson har tittat närmare på sambanden i sin nya bok, och vi publicerar här ett utdrag. 

”Ansökningarna om att ta över förskolor har strömmat in till kommunen, och personalen på Visselpipan är positiv till förändringen.
– Det är helt okej för mig att min arbetsplats privatiseras, säger förskolläraren Kaija Kuronen. Hennes kollega, Anita Gedda, håller med.
– Jag tror vi får mer direktkontakt med våra chefer och klarare direktiv om hur vi ska jobba, säger hon.”

Året är 2007 och den nya majoriteten i Upplands Väsby har bestämt sig för att sälja ut stora delar av den kommunala förskolan och ett antal kommunala skolor. Två förskollärare intervjuas av SVT men de känner inte att förändringen innebär något negativt för deras möjlighet att göra ett bra jobb, istället tror de att avståndet mellan dem och deras chefer kommer att minska.

I ett pressmeddelande från Upplands Väsbys kommun framgår att det är rektorer som ansökt om att få ta över förskolorna och skolorna. “Vi vill erbjuda barnomsorg och skola med korta beslutsvägar och stor möjlighet till delaktighet och insyn för föräldrar och personal, berättar Annika Gustafson.”

Efter sommaren kom beskedet om vilka som får köpa de förskolor som politikerna i Upplands Väsby hade bestämt skulle avyttras. De såldes till de nyskapade förskoleföretagen Måbra Förskolor AB och Ett Tu Tre förskolor, och upphandlingsstrateg Kerstin Erici berättade:

“Vi har brutit ny mark på väldigt kort tid och har lagt stor vikt vid att hitta bra och rättvisa spelregler. Arbetet har präglats av god vilja från båda sidor.”

Statskontoret har gjort en sammanställning av alla enheter som avknoppades av Upplands Väsbys kommun under den här perioden. Förskolorna Bollen och Råbäcken såldes till en aktör. Folkparken, Gläntan, Halsbandet, Regnbågen, Smedby Hage, Solkatten, och Visselpipan till en annan aktör. Karusellen, Skogstorp och Skutan till en tredje aktör. Grundskolorna Fresta, Odenslunda och Vik såldes till en fjärde aktör och grundskolan Södervikskolan till en femte.

Hur har det gått för rektorerna som startade eget för att flytta ägandet närmare verksamheten? Har avknoppningarna lett förskollärarna närmare sina chefer? Nej. Det blev inte så. Idag ägs samtliga avknoppade förskolor och skolor av storkoncerner.

Ett Tu Tre Förskolor hette företaget som fick köpa Folkparken, Gläntan, Halsbandet, Regnbågen, Smedby Hage, Solkatten, och Visselpipan av Upplands Väsby kommun. 2010 såldes företaget till den norska förskolekoncernen ACEA Holding AS. Det fanns då 600 barn i verksamheten, 130 anställda och verksamheten omsatte 160 miljoner.

Köpesumman är okänd men den lär vara mångdubbelt större än vad ägaren till Ett Tu Tre Förskolor först betalat till Upplands Väsby kommun. Kommunen tog enligt Statskontoret bara betalt för inventarierna som värderades till 690 000 kr. Den nya ägaren ACEA slogs sedan ihop med Norlandia Förskolor så nu tillhör Ett Tu Tre:s sju förskolor de norska bröderna Adolfsens imperium.

De andra förskolorna och grundskolorna som avyttrades har gått samma öde till mötes. Förskolorna Bollen och Råbäcken såldes till Måbra Förskolor men sedan 2016 ägs Måbra Förskolor av Atvexa. Förskolorna Skutan, Karusellen och Skogstorp och grundskolorna Fresta, Odenslunda och Vik såldes till företaget Magnetica som numera är en del av Lärandegruppen. Södervikskolan har köpts upp av Atvexa.

Visselpipans förskollärares förhoppning, att komma närmare sina chefer, har kommit på skam. Istället för att ha sina chefer och sin huvudman på kommunkontoret i Upplands Väsby befinner sig förskolans ägare i Oslo och skolchefen på Norlandias huvudkontor i Solna.

Koncernerna tar över skolor med pedagogisk profilering

Om året varit 1992 tror jag att många hade beskrivit friskolereformens strävan så här: den lilla montessoriskolan där engagerade föräldrar sitter i styrelsen, där lärare och rektorer jobbar enligt en pedagogik de tror på, där avstånden mellan skolledning, föräldrar och lärare är korta – nästan utsuddade – och där varje krona i skolpeng används för att ge eleverna lite guldkant på skoltiden.

Än idag är det nog så som många som inte är så insatta i den svenska skolans utveckling ser på friskolereformens effekter. För varje år som går blir dock den bilden allt mer missvisande. De stora koncernerna startar – och tar över ägandet av – allt fler skolor med pedagogisk profilering. Tydligast är utvecklingen när det gäller Montessoriskolor.

AcadeMedia har ett nytt varumärke – Montessori Mondial – som hittills består av fem grundskolor med integrerad förskoleverksamhet. Dibber driver sju montessoriförskolor och ett antal av Norlandias förskolor har montessoriprofil.

Atvexa har organiserat sina montessoriskolor under det självständiga företaget Montessori Sverige som driver 10 förskolor och 11 skolor. Det här är verksamheter som först drivits på det där sättet vi tänker oss en montessoriskola –  som kooperativ, ekonomisk förening eller litet aktiebolag – men som nu tillhör den börsnoterade jätten Atvexa.

1986 startades Montessoriförskolan Grind i Norrtälje som föräldrakooperativ, men 2009 togs verksamheten över av Montessori i Norrtälje och 2012 såldes skolan vidare till Atvexa. Lingua Montessoriskola i Lund startades som ekonomisk förening 2007, men såldes sedan först till Humanus Utbildning Syd AB, sedan till Skolhoppet AB för att 2018 hamna i Atvexas ägo.

Stockholms Montessoriskola Anne Frank startade 1993 och såldes till Atvexa 2018. Montessoriskolan Ulricehamn grundades också 1993 och såldes till Atvexa 2020. Vikens Montessoriskola i Höganäs startades 1995 och såldes till Atvexa 2019 och Brunnby skola i samma kommun startade sin verksamhet två år tidigare men såldes till Atvexa samma år som grannortens montessoriskola.

Och så ser det ut när man granskar alla Atvexas montessoriskolor. De flesta av dem grundades i nära anslutning till friskolereformen, och de har börjat som en sådan där liten och mysig skola med ägandet nära verksamheten. Men nu finns ägaren på ett huvudkontor i Stocksund, Danderyds kommun.

De stora skolkoncernerna har goda skäl att köpa och grunda montessoriskolor. Det finns självklart undantag men föräldrar som gör ett aktivt val och väljer en montessoriskola tenderar att vara föräldrar med hög utbildningsnivå, vilket statistiskt innebär att montessoriskolorna får mindre resurskrävande elever.

Skolor drivna som föräldrakooperativ, eller som har andra icke vinstdrivande driftsformer, har högre lärartäthet än aktiebolagsdrivna skolor och skolor som drivs i koncernform har lägre lärartäthet än andra skolor som drivs som aktiebolag. När andelen ideellt drivna skolor minskar, samtidigt som andelen skolor drivna av små aktiebolag och koncerner ökar, innebär det minskad lärartäthet och att en större andel av skolpengen inte används i verksamheten.

När pedagogiskt profilerade förskolor och skolor drivs som föräldrakooperativ, eller som aktiebolag där ägarna investerar varje krona i verksamheten, bidrar de till att lärartätheten på landets förskolor och skolor ökar. När de köps upp av skolkoncerner blir de istället till storföretagens främsta vinstmaskiner.

Koncernen Atvexa har ett vinstkrav på fem procent. Det innebär att de förskolor och skolor som Atvexa köper måste minska sina utgifter för att kunna bidra till koncernens vinst. Eller med andra ord: Den orättvist höga skolpengen till friskolor, som skulle kunna användas av små ägare till att öka den genomsnittliga lärartätheten, får istället Atvexa att växa.

Skolverkets statistik

Utvecklingen jag beskrivit ovan – att andelen elever i aktiebolagsdrivna skolor ökar och andelen elever i ideellt drivna skolor och skolor drivna som ekonomisk förening minskar –  syns tydligt i Skolverkets statistik. De kooperativa skolornas arbetsgivarorganisation KFO har undersökt hur andelen friskoleelever i grundskolor drivna av olika typer av fristående huvudmän har förändrats mellan skolåren 2009/2010 till 2017/2018. De ser en mycket tydlig trend.

2009/2010 gick 57 % av alla fristående elever i aktiebolagsdrivna grundskolor men 2017/2018 hade den andelen ökat till 70 %. Motsvarande förändring för andelen elever i skolor drivna som ekonomisk förening var en minskning från 13 till 9 %, för stiftelsedrivna skolor en minskning från 17 till 12 % och för skolor drivna av ideella föreningar en minskning från 12 till 9 %.

KFO konstaterar, precis som jag, att det främst är de aktiebolagsdrivna koncernerna som bidrar till att andelen elever i aktiebolag ökar. De anger fyra skäl till att den utvecklingen tagit fart.

• Aktiebolagsformen gör att skolkoncernerna har incitament att växa för att öka sin vinst. Skolkoncernerna kan göra vinst eftersom de har lägre lärartäthet och därmed lägre lönekostnader. Vinsten används för att bygga upp kapital som koncernerna kan köpa nya skolor för så att de kan öka sin vinst.
• Skolkoncernerna har hjälp av mäktiga lobbyorganisationer som Friskolornas Riksförbund, Svenskt Näringsliv och Almega.
• Aktiebolagsformen är gynnad juridiskt. Det är till exempel lättare för aktiebolag än för ideella verksamheter att få banklån för att bygga nya skolor.
• Koncernbyggande ger stordriftsfördelar.

Koncernerna dödsstöten för småskolor

Det är inte bara genom att köpa upp små verksamheter som de stora skolkoncernerna utgör ett hot mot mångfalden av småskolor. Indirekt innebär deras expansion att alla andra skolor – såväl kommunala som fristående – står inför minskade intäkter och därmed risken att inte kunna finansiera verksamheten.

Små skolor kostar mer att driva per elev än stora skolor eftersom det finns stordriftsvinster att göra för huvudmän som har stora skolor. Lärare och elevhälsa kan till exempel användas mer optimalt, klasstorlekar kan anpassas så att de blir stora nog att hålla budget och utrymmen som idrottshall, matsal, slöjdsal osv kan utnyttjas mer effektivt.

Enligt KFO:s beräkningar är det genomsnittliga elevantalet i fristående skolor 191 elever medan den största grundskolekoncernen IES har 700 elever i snitt i sina skolor. När en skolkoncern startar en ny skola uppstår hål i de kommunala skolornas klassrum, vilket ofta tvingar kommunen till omorganisation. Syftet med en sådan förändring är att optimera den kommunala skolans organisation så att risken för tomma platser minimeras och så att lokaler och lärare kan användas så effektivt som möjligt.

Det här är inte bara vad kommunen måste göra för att klara sin egen ekonomi och slippa betala straff till friskolorna, det är också vad kommunen – som skolmarknadens största finansiär – måste göra för att minimera risken för övervinster på marknaden. Tanken om en effektiv skolmarknad kräver kommuner som hela tiden optimerar sina skolor.

Men hur ska kommunen kunna tävla med skolkoncernernas effektivitet om kommunen ska driva en massa ineffektiva småskolor som drar upp skolpengen? Det går inte. Politiker kan bestämma sig för att det finns ett värde i att ha kvar sina småskolor men då måste det antingen ske på bekostnad av kommunens andra skolor, eller så måste man betala en högre skolpeng till de fristående skolorna.

Kommunala skolnedläggningar landet runt som konsekvens av ökad andel elever i skolkoncerner, är talande bevis för att kommuner väljer att optimera sina skolorganisationer framför att öka skolpengen. Små kommunala skolor läggs till exempel ner i Östersund, Sundsvall och Värmdö – kommuner där IES har eller ska etablera sig.

I Upplands Bro försöker politikerna aktivt att få fler koncernskolor att etablera sig i kommunen. De är till och med beredda att sälja kommunala skolor till fristående aktörer trots att JENSEN just startat en skola i kommunen, att IES är på väg in och att både Raoul Wallenbergskolan och Tellusgruppen sökt tillstånd hos Skolinspektionen om att starta grundskola.

Samtidigt konstaterar skolförvaltningen i Upplands Bro att “den ökade konkurrensen med fler alternativ och val kan påverka utvecklingen på våra enheter mycket de kommande åren” och att “vissa enheter kommer under en period säkerligen att minska sitt elevantal, trots att kommunen växer.” Det här vill man hantera genom att skapa större enheter.

Våra kommunala skolor behöver bli mer flexibla enheter som snabbare kan ställa om och anpassa sig utifrån de utmaningar som kan förväntas. På en större enhet med ett större omfång blir möjligheterna att hitta olika lösningar större. På små enheter riskerar klasserna bli för små vilket gör att stödinsatserna riskerar att ”ätas upp” av klasstorleken som då blir den enda insatsen.

Skolförvaltningen i Upplands Bro har gjort samma spaning som jag. De skriver att “det är en tydlig trend nu att man i andra kommuner och fristående koncerner försöker att skapa större enheter under en gemensam rektor.”

Den här strävan att centralisera, att slå ihop och att hitta stordriftsfördelar hänger direkt ihop med de stora skolkoncernernas nyetableringar. Koncernerna har redan fördelen av ett mindre resurskrävande elevunderlag och en orättvist hög skolpeng. Det är förståeligt att kommunpolitiker inte vill ge dem fördelen av att också ha större och effektivare skolenheter.

Artikeln är ett kapitel ur Marcus Larssons bok De Expansiva (Tankesmedjan Balans 2021)

***

Vill du diskutera texten? Följ Dagens Arena på Facebook