Systemangrepp på Sveriges pensionärer

Essä Mellan 2006 och 2014 har pensionerna tappat nära en femtedel i värde i förhållande till lönerna. Den moderata skattepolitiken lyckades att både sänka välfärden, mätt som BNP, kombinerat med sämre villkor för pensionärer och försämrad välfärd för alla.

Moderaterna och deras allierade bedriver en systemblind skattepolitik. Skatterna ska ständigt sänkas kosta vad det kosta vill. I Danmark råder det en systemsmart enighet över blockgränsen om att skattetrycket kan justeras uppåt eller neråt alltid med hänsyn till hur välfärdsbehoven och det offentliga åtagandet ser ut.

I denna tredje och sista del i serien Borgarnas systemanalfabetism går Hedi Bel Habib igenom effekterna av en systemblind skattepolitik.

1. Moderaternas samhällsblinda skattepolitik

Skattepolitiken är kärnan i moderaternas och alliansens systemanalfabetism. Moderaterna och deras allierade vill sänka skattetrycket generellt och deras uppfattning är att skattekvoten, dvs andel skatt, ständigt ska ligga på lägsta tänkbara nivå. Moderaterna ska alltid sänka skatter utan hänsyn till samhället i dess helhet kosta vad det kosta vill! Denna tendens till att ständigt sänka skatter präglas av systemanalfabetism och kan kallas för samhällsblind skattepolitik.

Denna syn skiljer sig från den rådande danska skattepolitiken. Danmarks skattepolitik är systemsmart och det har funnits en systemsmart blocköverskridande politisk och medborgaracceptans för att skattekvoten kan justeras uppåt och neråt beroende på statens finansieringsbehov av välfärd.

2. Dansk systemsmart skattepolitik kontra borgerlig systemanalfabetism

För att illustrera borgarnas  systemanalfabetism inom skattepolitiken kan vi jämföra hur danska regeringar och borgerliga regeringar förhålla sig till samhället i dess helhet när skatter sänks. År 2006 hade Danmark och Sverige samma skatteandel mätt i procent av BNP. Tabellen nedan visar att Danmark höjde skatterna med motsvarande 2 procent av BNP mellan 2006 och 2014. Under samma period har Sverige sänkt skatterna med 3,2 procent av BNP. Låt oss jämföra konsekvenserna i respektive land.

Källa OECD, SEB och Eurostat

Tittar vi på samhällsutvecklingen kan vi se att risken för fattigdom bland pensionärer år 2015 låg på 8,2 procent i Danmark jämfört med 17,2 procent i Sverige. Risken för fattigdom definieras av Eurostat som att man har en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet. Samma år ligger välfärdsindex på 49 i Sverige jämfört med 59 i Danmark. Välfärdsbarometern mäter välfärdsområdena föräldraförsäkring, pensioner och omställning från arbetslöshet till jobb.

Från och med 2014 sänker Danmark skatterna med 2,2 procent av  BNP och skattetrycket sänks från 48,5 till dagens på 46,5 procent. Under denna period förändrades risken för fattigdom bland pensionärer marginellt från 8,8 till 9,2  procent. Totalvälfärdsindexet förbättras reellt från 59 år 2015 till 65 år 2019. Under samma period förbättras Sveriges välfärdsindex marginellt från 49 till 51 och risk för fattigdom bland pensionärer sänks också marginellt från 17,2 år 2015 till 15,6 år 2019. 

Tack vare en systemsmart skattepolitik som kan växlas upp och ner efter välfärdsbehov uppnår Danmark år 2020 ett högre ekonomiskt välstånd per capita med bibehållen välfärdsstandard för alla. Borgarnas systemanalfabeta skattepolitik ger lägre BNP per capita kombinerat med sämre villkor för pensionärer och försämrad välfärd för alla.

3. Alliansens systemangrepp på Sveriges pensionärer

I samband med att pensionssystemet infördes var utgångspunkten att pensionärer skulle betala samma inkomstskatt som förvärvsaktiva.  Pensionssystemets grundtanke är också  att det ska vara hållbart över tid och generationer. Denna likformighet var rimlig då pensionens olika delar bör betraktas som uppskjuten lön, det gäller särskilt tjänstepension. 

Moderaterna gjorde förändringar i beskattningsprincipen utan att beakta vilka effekter detta skulle få på pensionssystemets utveckling. Före 2007 beskattades inkomst av pension och inkomst av förvärvsarbete lika. Med moderaternas utformning av jobbskatteavdraget har det uppkommit en skatteskillnad mellan pensionärer och löntagare. Detta har lett till att inkomsterna för pensionärer och löntagare utvecklats i olika takt. Mellan 2006 och 2014 har pensionerna tappat nära en femtedel i värde i förhållande till lönerna. 

Källa: Skattebetalarnas förening och Swedbank

Åren 2006 till 2017 ökade yrkesaktivas inkomst med 52 procent medan pensionärernas ökade med 22,3 procent.

Mellan 2006 och 2017 har pensionärens inkomst efter skatt ökat med nära 22,3 procent, medan löntagarens nettoinkomst under samma period ökat med hela 52 procent.  Mellan 2006 och 2017 har pensionärerna tappat nära en femtedel i köpkraft i förhållande till de yrkesaktiva. Under perioden utgör de negativa effekterna av jobbskatteavdragets utformning på pensionärernas inkomster den tyngsta kvarlevan från alliansregeringen 2006–2014.

Men räknar man perioden 2007-2022 ser vi att det stora gapet i förändringstakten mellan löner och pensioner efter skatt är på väg att minska till följd av att den sittande regeringen har sänkt skatt för pensionärer vid flera enstaka tillfällen. 

Men enstaka och osystematiska skattesänkningar räcker inte för att rätta till den strukturella inkomstklyftan mellan löntagare och pensionärer. Den ultimata lösningen är att avskaffa själva skillnaden i beskattningen av lön och pension.