Teknisk spaning utan gränser

teknik Sverige behöver en professionell teknikbevakning för att inte hamna i bakvattnet eller sköljas över av dåliga lösningar. Men i dag brister vår kunskap om internationell teknikutveckling, skriver Rune Wigblad.

Sveriges Tekniska Attachéer startade genom att IVA (Ingenjörsvetenskapsakademin) 1981 började placera ut medarbetare på ambassader runt om i världen. Deras uppgift var att bevaka och rapportera om den tekniska utvecklingen i olika länder. 1999-2002 avvecklades i princip Sveriges tekniska attachéer i sin gamla form. Verksamheten övertogs av Tillväxtanalys, men fick då en inriktning mot ekonomisk statistik, samt effektutredningar av redan inträffade händelser.

Industrin och den offentliga i Sverige ansågs inte längre ha något behov av kompetenta människor som följde upp, analyserade och förmedlade aktuell teknisk information från olika länder. Industrin och det offentliga antogs kunna söka upp kunskapen om teknikutvecklingen själva. Istället angavs att verksamheten skulle koncentrera sig på att bygga nätverk och skapa kontakter mellan forskare i andra länder och svensk industri.

Våra storföretag antogs ha kapacitet att genomföra omvärldsbevakning och inom marknadsföringsämnet finns kunnande om hur ”Business Intelligence” bör genomföras. Storföretag är ju vana vid att ta fram kommersiella lösningar via ett innovationsarbete och kämpar hela tiden för att bli internationellt konkurrenskraftiga. Ett exempel på storföretagens förmåga är SKF, vars kärnverksamhet är kullager. Inom detta område har teknikutveckling av magnetlager brutit igenom och SKF har följt med i denna teknikutveckling. Ett annat exempel är Ericsson som har vissa svårigheter att följa med teknikutvecklingen eftersom Kina och USA satsar mer än EU.

Den offentliga sektorn och små innovativa företag i Sverige behöver i ännu högre grad ha en professionell teknikbevakning för att inte hamna i bakvattnet eller sköljas över av dåliga lösningar.

Vi behöver en effektiv anpassning till den internationella teknikutvecklingen i hela Sverige. Idag saknas kompetens för att göra professionella samhällsbeställningar av olika internationella teknikutvecklingar som i grunden påverkar samhället. Några exempel är elsparkcyklar, högteknologiska toaletter, robotar i hemmen, nya energilagringssystem såsom vätgas, batterier m m, nya energiförsörjningssystem såsom Toriumreaktorer, solcellssystem m m, och nya transportslag såsom elbilar, magnettåg, m m. Det vi har bevittnat är kraftigt reducerade priser och bättre prestanda huvudsakligen inom teknikområdena solceller, batterier, vätgas och magnettåg, vilket bäddar för betydande tekniksprång inom en snar framtid. Dynamiken inom dessa områden bör därför bevakas kontinuerligt för att vi ska klara av en smidig utveckling och omställning till modern teknik.

Resultatet av omstruktureringen av de ”tekniska attachéerna” blev att de ersattes med regeringens innovations- och forskningsråd vid de svenska ambassaderna i Brasilia, New Delhi, Peking, Seoul, Tokyo och Washington D.C. De ska långsiktigt och strategiskt främja svensk innovation, forskning och högre utbildning inom områden av betydelse för Sverige. Det är emellertid stor skillnad på innovationer som kanske inte får någon spridning och en analys av spridningen av tekniska lösningar som får genombrott. Här kommer även användarperspektiv in som den kanske viktigaste faktorn för snabb spridning.

När till exempel den strategiska planeringsavdelningen på Trafikverket beställde en rapport om statusen på magnettågsutvecklingen av den svenska ambassaden i Kina år 2018, visade det sig att de inte levererade någon sådan trots vissa påminnelser. Det var ju ingen statistikbaserad tillväxtanalys som Trafikverket beställde och endast där hade ambassaden viss kompetens. Trafikverkets planeringsavdelning uppgav då att de inte kan beordra ambassaden att genomföra en teknikbedömning. Trafikverkets planeringsavdelning kunde inte heller beordra fram en teknikrapport av IVA som inte har ägnat sig åt detta teknikområde. Alltså blev det ingen välgrundad ny kunskap och Trafikverket missbedömde därför helt magnettågsutvecklingen i Kina.

Medan Sverige satsar på ett pilotprojekt för nya stambanor avsedda för höghastighetståg 250 km/h, Ostlänken, satsar Kina på pilotprojekt för magnettåg 500 km/h, som är morgondagens teknologi inom tågområdet. Ända fram till maj 2020 kunde allmänheten läsa på Trafikverkets hemsida (FAQ) om att Kina väljer att ”inte gå vidare med magnettåg”. Kina har nu tagit ledningen i utvecklingen och kommersialiseringen av magnettåg. EU är på efterkälken trots att EMS-tekniken (magnettåg) utvecklades i Tyskland.

I Asien föreligger en stark utvecklingsoptimism som påminner om den optimism som fanns under de så kallade ”rekordåren” i Sverige efter andra världskriget. En sådan utvecklingsoptimism innefattade både en öppenhet för ny teknik och en stark vilja att investera för framtiden. Under rekordåren fanns en sådan målmedvetenhet när Sverige elektrifierade järnvägssystemet, byggde vattenkraft och kärnkraft samt tillhörande system för kraftöverföring, med mera. Dessa målmedvetna satsningar har utgjort en stabil bas för elförsörjning i Sverige fram till 2020. Detta är sektorer som Sverige idag behöver upprusta och framförallt modernisera eftersom investeringar och underhåll är eftersatta. För att åtgärda problemen med den globala uppvärmningen behövs det dessutom en ny målmedvetenhet inom dessa teknikområden, som inte inträffar.

Kritiska kommentarer om politiskt laddade tekniker

Vi upplever idag hur olika teknikområden politiseras genom att man tycker till, antingen för eller emot. Teknikvärderingar är emellertid komplexa eftersom de bör baseras på både fördelar och nackdelar samt den dynamik som föreligger inom respektive teknikområde. Ibland får ett teknikområde även draghjälp av ett annat. All teknikutvärdering behöver ta hänsyn till det samhälle som finns.

De politiskt mest omdiskuterade teknikområdena är kärnkraft och vindkraft som båda har för- och nackdelar. Nedan ger jag några snabba kommentarer som pekar på behovet av grundliga utredningar.

Vem rapporterar successivt till politiker och allmänhet om hur det går med dessa experiment?

I exemplet med vindkraft driver vissa politiker att konventionella lösningar ska expandera till varje pris för att skapa förnybar energi. Ett sådant pris är borttagandet av det kommunala vetot för att öka utbyggnadstakten, det vill säga en urholkning av demokratin. Då kan man till exempel inte reagera lokalt mot höga bullernivåer vilket är ett problem som diskuteras mer och mer. Nu finns det emellertid en annan teknikutveckling inom vindkraftsområdet internationellt, som idag kan framstå som tveksam, men ändå verkar lovande och det är vertikalaxlade vindkraftverk som har lägre bullernivåer. Var finns rapporterna om den teknikutvecklingen?

Kortfattat kan man säga att de potentiellt lovande fördelarna med vertikalaxlade vindkraftverk är att maskinpaketet hamnar på marken vilket gör att det då går att installera relativt tunga magnetlager. Detta förlänger livslängden på vindkraftverken som idag är alldeles för kort för att lösningen ska bli klart positiv för klimatet. Andra fördelar tycks vara relativt låg bullernivå och att rotationen startar vid mycket låga vindstyrkor (ca 1,5 m/sek) samt att snurrorna skuggar varandra mindre när de står tätt. Vilka rapporter får vi från denna teknikutveckling i världen? När kan det komma ett genombrott?

För att klara klimatomställningen är ett alternativ till utbyggnad av vindkraften en expansion av teknik för solceller. Solcellerna blir billigare och billigare samtidigt som prestanda ökar. Det pågår en stark teknikutveckling med nya solcellslösningar, bland annat ”Bifacial” och ”Perovskit”, som snart står inför genombrott med massproduktion. Ger sådana solceller billigare el? Vem rapporterar om hur detta slår igenom på marknaden?

I exemplet kärnkraft pågår det en intressant teknikutveckling med flera lösningar för att minska problemen med kärnkraft. Vem rapporterar successivt till politiker och allmänhet om hur det går med dessa experiment? Det handlar bland annat om Molden Salt Reaktorer som är förhållandevis säkra mot haverier, Toriumbaserad bränsle som ger mindre slutförvaringsproblem samt Fjärde generationens minireaktorer som kan minska slutförvaringsproblemen genom att återanvända gammalt uran, samt mycket mera.

Det finns en utredning på tyska om SMR (Small Modular Reactors), beställd av den tyska myndigheten Bundesamt für die Sicherheit der nuklearen Entsorgung och utförd av det tyska miljöinstitutet Oeko-Institut Freiburg.
Utredningen är omfattande och bekräftar det som hittills har publicerats om ämnet, vilket kortfattat innebär att det kvarstår många ”proof of concepts”, tekniska och ekonomiska tester etc för SMR, innan en säker bedömning kan ske. Vilka grundliga och uppdaterande rapporter får vi i Sverige från dessa experiment? När kan genombrott ske? Hur kan genombrott komma att påverka svensk industri och beställarna i Sverige?

Vilken fakta behöver undersökas?

Teknisk utveckling är en faktabaserad verksamhet som har ett bäst-före datum.
Gapminder och Rosling har visat att det behövs faktabaserat underlag i form av aktuell statistik och data för att vi bättre ska förstå den internationella utvecklingen. Deras studier baserades på ett omfattande statistiskt datamaterial om tillståndet i världen i olika välfärdsdimensioner. Grunden för analysen är att det statistiska materialet har förbättrats internationellt. Inom Sverige har vi också en stark tradition av jämförelsevis god statistik, huvudsakligen via SCB (Statistiska Centralbyrån). Även om SCBs statistik ibland ifrågasätts starkt i debatten utgör den ändå ett faktaunderlag som debatten kan utgå ifrån.

Inom andra områden, till exempel det brottsförebyggande området finns BRÅ, ett exempel på en faktamyndighet. Förutom IVA som inte bevakar okänd genombrottsteknik utan bara teknik som är välkänd i Sverige, finns det inte något motsvarande inom teknikområdet. Det krävs även här kvalificerade kvalitativa bedömningar som förmår förstå vad statistiken och fakta säger. Gapminder visar också att det föreligger en utbredd och systematisk okunskap om vår omvärlds dynamik. Detsamma gäller den internationella teknikutvecklingen, inom ett stort antal viktiga teknikområden.

När det gäller teknik finns det dock inte samma statistiska faktaunderlag som avslöjar rätt eller fel, som det till exempel finns om trender avseende befolkningsutvecklingen i världen. Alla tekniska system har både fördelar och nackdelar, vilka behöver vägas in i en samlad bedömning samtidigt som tekniska genombrott bäddar för revolutionerande förändringar. Genombrottsteknik (s k ”disruptiv teknik”) kan bryta trender. Hur kan vi skapa kunskap om internationell teknikutveckling och spridningsanalyser för offentlig sektor? Svaret är att vi behöver bevaka teknikutvecklingen kontinuerligt och genomföra faktabaserade undersökningar.

Forskningen om spridning av innovationer visar att det inte räcker med en enda experts uttalanden eller en enda expertgrupperings bedömning. Systematiska spridningsanalyser bygger på expertpaneler från flera olika grupper och experter, som ger en sammanvägd bedömning. Sveriges offentliga sektor behöver systematiska och professionella teknikvärderingar och spridningsanalyser.

Det räcker dock inte med att återupprätta de tekniska attachéerna, eftersom ny genombrottsteknik inte bara drivs av teknisk utveckling utan också av användares preferenser. Ofta är det användarvänliga lösningar som får ett stort genombrott.

Ett illustrativt exempel

Låt mig ta ett exempel på ett positivt händelseförlopp där Sverige moderniserades med en ny standard i form av ny teknik, vattenbombande/vattenskopande flygplan.

Små vattenskopande plan har utvecklats de senaste 20 åren och är därför en fullmogen teknik med flera leverantörer på marknaden. Trots många fördelar och nästan inga nackdelar hade den under många år stora svårigheter att spridas i Sverige.

Den 4 juni 2020 anlände dock de två första mindre ”vattenskopande” planen (vattenbombare) till Skavsta flygplats (SSA), utanför Nyköping. De ingår i rescEU och var till 90% finansierade med EU-medel. Dessa två vattenbombare är nu en svensk stolthet för brandberedskap och en ny teknisk standard. Sverige har option på ytterligare två sådana plan i framtiden.

Vattenbombare har den fördelen att de har hög kapacitet att snabbt hämta vatten till en brand. Det är viktigt med snabb släckning. Eftersom Sveriges geografi har tätt med sjöar är de oftast möjligt att skopa vatten. Sverige är också glesbefolkat och bränder som uppstår där det finns få vägar, kan bäst bekämpas från luften. Förmodligen behöver Sveriges avlånga land ca 6-8 sådana plan för en mycket effektiv brandberedskap. De två svenska planen finns i Skavsta och det tar ca 3 timmar att få upp flygmaskinerna från Skavsta till en brand i Norrbotten. Om flera bränder kommer att uppstå på en gång behövs det också högre kapacitet.

Många minns kanske sommaren 2018 då det härjade många kraftiga bränder i Sverige. Sveriges kapacitet klarade då inte av att bekämpa dessa effektivt. Vi fick hjälp av vattenbombande flygplan från andra länder.

Hur kom detta teknikgenombrott för vattenskopande flygplan till stånd i Sverige?

I efterhand går det att rekonstruera händelseförloppet och det hela startade med en utredning under 1990-talet som konstaterade att medelstora vattenbombare kostade ca 250 miljoner kronor styck (på 90-talet) och krävde ca 10 personers besättning.

År 2014 drabbades Sverige av en stor brand i Västmanland som förstörde skog för i storleksordningen ett värde av 1 miljard kr. Efter den branden genomfördes en mängd utredningar i Sverige (mer än 20 stycken) utan att det föreslogs eller kom till stånd något effektivt vattenbombningskapacitet.

Detta medförde att Sverige sommaren 2018 blev tagna på sängen av de omfattande bränder som uppstod i den extremt varma och torra sommaren. MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) och ansvariga politiker blev utsatta för skarp kritik. De svarade då att vattenbombare är ”en väldigt dyr resurs” för Sverige att köpa in. De framhöll att vattenskopande plan kostade minst 250 miljoner kronor styck och som dessutom krävde 10 personers besättning. Denna typ av uttalanden kom både från MSB och ansvariga politiker. Politikerna var helt hänvisade till expertmyndigheten MSB som hade information från 1990-talet samt en uppdaterad uppskattning 2010, som var hemlig. Bland annat visade debatten i riksdagen den 30 augusti 2018 på en omedvetenhet hos de politiska partierna om de mindre vattenbombande planen, som inte alls nämndes i debatten.

I ett sent skede av bränderna sommaren 2018 blev Sverige helt beroende av EU:s vattenbombarplan för att kunna släcka de omfattande bränderna. Sverige hade inte någon egen beredskap. I bränderna förstördes skogsbestånd för ett värde som överstiger två miljarder. Efter bränderna tillsattes en enmansutredare som bara inriktade sig på inköp av fler helikoptrar samt övriga bekämpningsåtgärder på marken. Det är naturligtvis väldigt viktigt med brandbekämpning från marken, men även viktigt med snabba och effektiva insatser från luften.

Den 2 januari 2019 skrev två MSB-chefer en debattartikel om vikten av Sveriges engagemang inom EU, samt exemplifierar med den effektiva brandberedskapen i Sverige. MSB skriver om skogsbränderna 2018 ”att vi, tillsammans med det internationella samfundet, klarade krisen”. Den 8 januari 2019 kom det en replik på detta debattinlägg som hävdade att Sverige istället i ett sent skede blev beroende av EU-stödet för att kunna hantera situationen:

MSB:s värderingar angriper inte det primära och bortser från att det i dag finns mer moderna, mindre vattenbombningsflyg för ca 25–30 miljoner per styck, med halva kapaciteten. Två sådana plan hjälpte Sverige i somras och kom från Portugal. Flera mindre plan som kräver liten bemanning kan bilda en flygflotta och ge låga driftskostnader samt kan användas för andra syften. Planen kunde ha beställts men MSB har inte analyserat teknikutvecklingen.Vill MSB bara satsa på för sena internationella insatser eller se de tekniska möjligheter som ligger framför näsan på oss?

MSB svarade inte, trots att de hade rätt till en slutreplik.

Efter det att enmansutredaren presenterat sin rapport om att Sverige ensidigt behöver öka kapaciteten med mer helikoptrar, rapporterade MSB sitt uppdrag till regeringen. MSB lämnade den 14 februari 2019 in slutredovisningen av regeringsuppdraget och framhöll då att ”Det andra steget innebär att MSB som tjänst upphandlar skopande mindre flygplan”.

Ny vattenbombningskapacitet hade alltså satts upp på andra prioritet. (Första prioritet var ökad helikopterkapacitet.) I början på våren 2020 hade dessa helikoptrar köpts in och det blev dags för vattenbombare.

I början av 2020 tecknad MSB ett avtal med Saab AB som tillhandahåller flygplanen. Avtalet innebar tillhandahållande av två mindre vattenskopande plan med tillhörande besättning och annan tillhörande logistik. Inom ramen för avtalet finns även en möjlighet att utlösa en option med ytterligare två flygplan 2021-2023. Det är naturligtvis bra att MSB tar hjälp av en professionell aktör att sköta upphandlingen, men det visar också att beställarkompetensen inte fanns hos MSB.

Slutsatser

Händelseförloppet med vattenskopande flygplan visar att framtagande av faktaunderlag om teknikalternativ som har utvecklats och existerar i andra delar av världen kan spela en avgörande roll för moderniseringen av Sverige. Om grundligt genomförda underlag tas fram av en teknikvärderingsinstitution kan en demokratisk process starta som leder till införande av nya tekniska standarder. Det behövs en öppen och kontinuerlig redovisning av tekniska fakta till allmänheten.

MSB fick vända sig till en professionell aktör för att kunna genomföra upphandlingen, och det blev Saab AB. Upphandlingskompetensen fanns inte internt på MSB, men MSB skapade ett samarbete med svensk industri. Saab AB behövde inte bygga vattenbombningsplan men kunde ta ansvar för, bevaka och följa med i teknikutvecklingen.

Ibland har vi dock inga storföretag i Sverige inom de aktuella teknikområdena och då krävs andra samarbeten med industriella aktörer.

***

Vill du kommentera texten? Följ Dagens Arena på Facebook